Plockar, plockar och plockar...

... och kastar, kastar och kastar. Jätteskönt men samtidigt frustrerande. Det är en typ av städning som inte syns och som dessutom ibland leder till att det ser stökigare ut. Inte heller hinner jag med den normala städningen, som ärligt talat alltid är eftersatt. Det är så evinnerligt tråkigt att städa.

Det är helt otroligt hur mycket skräp man kan samla på sig. Och då har jag ändå gjort mig av med det mesta som jag samlade på mig under min uppväxttid. Nästan allt material från skol- och studietid. Alla mina kassettband. Mina vinylskivor (det förlåter Jörgen mig icke). Alla mina tidningsurklipp (vi talar om tusentals, alla sorterade och katalogiserade). Alla mina OKEJ-tidningar (jag köpte varje nummer under många år). Böcker har jag gjort mig av med i stora mängder och det finns ändå lika stora mängder kvar.

Allt ovan nämnt känner jag är i sin ordning att det är borta. Jag har dock one regret. Under några års tid köpte jag engelska musiktidningar. Jag har för mig att en av dem hette Smash hits. Den andra, som jag regelbundet köpte, har jag glömt namnet på. Jag sparade artiklar ur dessa tidningar och klistrade in dem i fotoalbum, riktigt fina fotoalbum. Jag ångrar att jag kastade dessa album för cirka femton år sedan. Jag överlever men jag ångrar det.

Det är alltså sådant här bakom-kulisserna-rensande jag ägnar mig åt. Jag står i begrepp att byta sovrum med barnen och vill göra mig av med saker innan dess, både i mitt sovrum och i deras. Just nu funderar jag på hur jag ska förvara mina gamla dagböcker (de ligger nu i en gammal mikrovågsugnskartong) och mina fotoalbum (finns i en flyttkartong).

Och så fascineras jag över hur mycket damm det kan finnas...