Andas djupa andetag

Det har varit en underbart solig och mild oktoberlördag. Jag undrar, när höstkylan slår klorna i oss. Igår morse var det inte alls varmt och enligt SMHI var det hösttemperatur ända ner i Skåne.

Jörgen och jag körde till Malmö efter frukost för att göra ännu ett pass i pappas lägenhet. Nu är de flesta skåp och lådor tömda, likaså klädkammaren och källarförrådet. Nästa helg ska jag se till att få med mig de saker jag har lagt undan till Torgil och så ska jag snygga till i lägenheten. Sedan är det dags att ta dit någon som kan värdera.

Vi fyllde Jörgens bil till bredden och körde till Gastelyckans återvinningsstation, dit vi kom strax innan stängning.

Efter det dagsverket hann vi med en tur till Dalby Norreskog. Det var alldeles ljuvligt att gå genom bok- och ekskogen och sedan komma ut i Dalby hage och stå i solen under en alldeles blå himmel. På avstånd såg vi en rovfågel sväva runt, först nära marken och sedan allt högre upp, på de termiska uppvindarna. Att stå tyst och stilla och följa fågelns cirkulerande stigning var rofullt energigivande.

Midsommarafton i Fyledalen

Vi klarade oss nästan från regn under vår midsommarpicknick i Fyledalen. Några regndroppar kom det ungefär när vi var halvvägs genom måltiden. Då flyttade vi in under taket över den fasta grillplatser. Ett lite onödigt tilltag kanske, eftersom regndroppandet upphörde lika snabbt som det började.

Midsommaraftons eftermiddag blev en family affair - Jörgen och jag och alla våra barn.

Att vi skulle åka till Fyledalen var inte en självklarhet. Utflyktsmål i Lunds kommun var uteslutna, eftersom vi ville grilla och i Lunds kommun är det eldningsförbud. Vi var i Fyledalen för ett par månader sedan för att titta på vitsippor. Då stekte vi korv på Trangia-köken i bokskog. Det var en trevlig plats så vi bestämde oss för att åka dit igen. När vi kom dit, var det som att komma in i en grotta under bilarnas mörka, täta grönska, så vi körde till "den stora parkeringsplatsen" (jag kallar den så; den har säkert ett annat namn) i stället.

Mat är viktigt på midsommarafton. Den här gången blev det lite allt möjligt. Grillad entrecôte, grillad korv, stekt potatis, tzatziki, sallad... Oskar hade på önskelistan att jag skulle åka till Mormors bageri idag på morgonen. Det gjorde jag och åkte därifrån med kanelbullar, som visade sig vara gigantiska.

Efter maten gick vi Stenby rundan, så jag har nästan fått ihop dagens 10 000 steg. När jag skriver detta, har vi precis ätit middag hemma, och jag funderar på att ta en kort promenad innan det är dags att säga godnatt till den här dagen.

Gustav höll koll på fåglarna runt omkring oss ... och han lärde sig hur sädesärlan ser ut. Vi hörde korp, så det var en ny erfarenhet för Gustav. Nu återstår bara att han ska få se en korp också. Ett steg i taget...

När vi körde hem, tjoade Gustav till från baksätet. Han hade fått syn på en dovhjort ute på en åker till höger om vägen. Den hade en liten kalv med sig. Jag saktade in och stannade bilen. Dovhjortshinden gick över vägen. Det dröjde närmare en minut, innan kalven stack ut huvudet ur vegetationen i vägkanten. Sedan sprang den över vägen. När vi såg hinden skutta fram i åkern på vänster sida om vägen, körde vi sakta vidare.

På tu man hand...

... med Gustav i Dalby Norreskog.

Tanken var att båda barnen skulle med på en skogstur idag. Det är soligt och varmt. Lunch ute stod på agendan. Oskar fick emellertid möjligheten att följa med en kompis till Dalby badet. Jag är inte den som gärna åker och badar, så om barnen kan göra det tillsammans med andra, tänker jag inte sätta käppar i hjulen.

Gustav och jag lämnade Oskar hos hans kompis och körde sedan vidare till Dalby Norreskog. Vi var där för några veckor sedan. Allting är, så klart, mycket mer utslaget. Träden ger ordentlig skugga, vilket var skönt idag.

Gustav tog täten och ledde oss ut i och tvärs över Dalby hage. Lärkorna drillade i den klarblå skyn. Vi pratade om stort och smått. Det är en ynnest att få ta del av sina barns tankar.

När vi kom tillbaka in i Norreskogen, hittade Gustav en död koltrast. Vi tror i alla fall att den var död men i så fall alldeles nyligen avliden. Den låg på mage med vingarna utbredda. Kanske var den inte alls död utan låg så för att vi skulle lämna den ifred, vilket vi också gjorde.

Att sticka tillsammans

Gustav har valt att ha textilslöjd på sina slöjdlektioner i år 7. Höstterminen har ägnats åt garn och de började med att tova ull och gick sedan över till stickning. Veckan före jul gick Gustavs skola över till distansundervisningen och stickningen kom hem. Jag var mycket nyfiken på att få se den.

Det är en mössa som stickas i slätstickning med rött garn. Lagom till stickningen kom hem var det dags att börja med minskningarna i mössans överdel. Att sticka ihop två maskor låter lättare än det är, i alla fall tills man har fått till tekniken. Gustav tappade en maska på det första minskningsvarvet och det upptäckte vi inte förran han hade stickat ett par varv till, så igår stickade jag baklänges och plockade upp den tappadde maskan.

Därefter satt Gustav och jag bredvid varandra i soffan och stickade på var sin röd mössa. (Oskar har önskat sig en röd mössa, så jag gör en sådan till honom.) Medan vi stickade tittade vi på ett norskt program om lodjur på TV. Det var en helt magisk stund vi hade tillsammans med våra stickningar.

Undrar just om jag kan få Gustav att vilja fortsätta sticka, bara för att det är så avslappnande och roligt...

Svara på SMS...

... eller Oskar vet hur en slipsten ska dras.

Idag körde Jörgen och jag till Fulltofta för att få vara ute och andas frisk luft, röra på oss, njuta av att vara omgivna av natur. Vid 12:30 plingade det i min telefon några gånger och jag såg att det var Oskar som skickade SMS.

Jag har vid tidigare tillfällen noterat att när barn (mina och andras) skickar SMS så förväntar de sig svar OMEDELBART. Jag har även noterat att jag inte kan förvänta mig detsamma, när jag skickar SMS till mina barn. Det tycks inte andra vuxna i mina närhet heller kunna förvänta sig av sina barn.

Jag besvarade Oskars meddelande och det kom snabbt ett svar med flera frågor.

Jag kunde inte hålla mig utan frågade Oskar om ett förtydligande.

Oskar hade några fler krav på svarets utformande men jag hann skriva mitt svar, innan jag läste hans nya SMS.

Oskar kunde såklart inte acceptera att jag inte hade följt riktlinjerna så det var bara att göra om och göra rätt.

Nu blev Oskar nöjd och jag trodde att vi var klara...

... men ack så fel jag hade. Dessutom dröjde mitt svar. En hel minut! Jag skyndade att intressera mig för Oskars göranden.

Han svarade omedelbart och följde den föreskrivna dispositionen. Därefter avslutade vi vår SMS-konversation och jag kunde flytta tillbaka fokus till skogspromenaden.

Två lördagar i skogen med barnen

Jag har tagit mig i kragen och sett till att barnen och jag har kommit ut i skogen. Jag vill att de ska få chansen att uppskatta naturen, träden, det gröna lika mycket som jag. Den känslan kan de inte få, om vi inte ser till att komma ut.

Lördag för två veckor sedan packade jag lunch och fika till oss och så åkte vi ut till Dalby Norreskog.

Det var soligt och realtivt varmt. Det var torrt i skogen. Vi kunde gå torrskodda från Dalby Norreskog till Dalby Hage.

Vi stekte korv och sedan blev det varm choklad och kanelbulle. Båda barnen verkade trivas ... och jag stormtrivdes. Att något så till synes enkelt kan fylla mig med så mycket lycka!

För en vecka sedan var Jörgen hos oss på helgen och Oskar var bestämd i uppfattningen att vi skulle ut i skogen. Vädret var inte det bästa. Regnet hängde i luften. Det hade dessutom regnat dagarna innan, så det var blött ute i markerna. För att vi alls skulle kunna ge oss ut, måste barnen först ha ordentliga skor.

Vi körde till Stadium på Nova och lyckades överraskande snabbt hitta skor som både uppfyllde kravet att stå emot väta och som gillades av respektive bärare.

Därefter bar det av till Skarhult slott och en promenad i slottsträdgården. Oskar tyckte inte att det räknades som "att vara ute i skogen" så det fick bli en tur till Dalby Norreskog igen.

Skogsbad...

... är en typ av bad jag mer än gärna ägnar mig åt. Att gå i skogen och låta grönskan omsluta mig. Gröna trädkronor ovan. Grön mossa under mina fötter. Vind som susar. Regndroppar som faller. Solfläckar. Mark med ett tjockt, sviktande förnatäcke, mjukt att gå på.

Det finns inte ord som kan beskriva lyckan som fyller min kropp.

Lördag efter en fullspäckad arbetsvecka. Jörgen hade satt agendan tidigt i veckan. Vi skulle ut i skogen. Vi skulle leta svamp. I morse regnade det och det åskade väster om oss. Regnet fick mig att tänka på den gången vi gick runt Tjörnarpssjön i spöregn. Vi har även plockat svamp i närheten av Tjörnarp. Det kändes som ett självklart val för dagens utflykt.

Regn blev det inte mycket av. Desto mer sol. Vi hittade några kantareller, som fick bli en del av lunchen. Jag har njutit av regnvåt grönska.

Det blev lite drygt 11 000 steg. Steg, som var jobbiga att gå. Veckan som gått har jag upplevt att jag har varit konstigt andfådd. Igår tittade jag på min Fitbit-klocka och såg att min puls var 145 slag/minut. Jag hade visserligen varit på språng på jobbet - första våningen, tredje våningen, andra våningen, tredje våningen, första våningen och så upp på tredje igen - men det var ett förvånande högt värde.

Igår kväll var min puls konstant hög, först runt 100 slag/minut och efter mer än en timmes vila, hade den bara gått ner till 90. Jag tittade jag på mina pulsdata och såg att min vilopuls har stigit kraftigt under augusti månad, från runt 65 upp till 80. Jag har även gått ner 3 kg på knappt två veckor (det gör i och för sig inget).

Enligt min Fitbit så låg min puls under gårdagen på konditionsträning under nästan 1,5 timme och jag var i fettförbränningszonen i över 13 timmar ... och jag gjorde inget annat än var på jobbet.

Det är inte så konstigt, om pulsen bär sig åt så, att det blir jobbigt att gå i skogen. 

Nu ikväll, sedan vi kom hem, har jag legat på sängen och läst. Pulsen har gått ner till 70 slag/minut.

En andra semestervecka

Vår andra semestervecka tillsammans gick alldeles för fort men så är det väl nästan alltid. Idag är det sista dagen på sommarlovet. I morgon är det dags att börja jobba igen. Jag sitter här och funderar över vart sommarlovet tog vägen. Det både svischade förbi och känns oändligt, hur konstigt det än kan låta.

På måndagen i Jörgens andra semestervecka tog vi en tur med bilen i västra Skåne. Jörgen hade hittat fem platser i boken Gåtfulla Skåne som han tyckte att vi skulle besöka. Vi packade med oss gulaschsoppa att värma till lunch och for sedan mot Ljungbyhed. Under dagen besökte vi skogsråets grotta i Snuvehallar, Tevattenkällan (där vi inte såg några trollsländor), sliptrännorna i Gantofta, Raus kyrka och kyrkogård samt Örenäsgånggriften alldeles norr om Ålabodarna.

Det skånska landskapet är bedårande vackert under försommaren, när rapsen blommar. Det är nästan lika vackert i skördetid. Färgerna i landskapet är ljuvliga, varmt  gyllenbruna. Vi hade vackert väder med oss hela dagen även om det var lite kallt precis i början. När vi gick från bilen till Tevattenkällan fick vi en bonusupplevelse i form av ett gammalt gravfält.

På tisdagen åkte vi in till Malmö för att hämta varor, som jag hade beställt på Friluftsvaror. Vi passade också på att hälsa på hemma hos pappa och ta med honom ut på lunch. Det blev falafel på Triangeln.

På onsdagen slet Jörgen i sin trädgård och på kvällen var det fotboll. MFF spelade mot någon, var det möjligtvis IFK Göteborg? Jörgen såg matchen med kompisar i Malmö och kom sedan hem till mig i Lund.

Torsdagen tillbringade vi med E i Lund för att visa henne runt inför gymnasiestarten. Första stoppet var, så klart, skolan där hon ska gå och därifrån tog vi oss till Botaniska trädgården. Vi letade även upp Anonymouse andra installation i Lund, en skivaffär, och gick även till en thaibutik, vilket uppskattades av E.

På fredagen åkte vi in till stan för att köpa en födelsedagspresent. Jag hämtade beställda böcker på biblioteket och till min stora förvåning lärde jag mig att det inte kostar något att beställa böcker. Gissa om jag kommer att göra det fler gånger. På kvällen var vi på 65-årskalas i Landskrona. Jag fick möjlighet att prata stickning med en av de andra gästerna och känner mig nu redo att ta itu med mitt nästa stickprojekt - en kofta som ska steekas, vilket innebär att den stickas på rundstickor och sedan klipps det upp framtill, i ärmhålen och för halsringning. Att klippa i ett stickprojekt skrämmer livet ur mig men efter fredagens samtal känns det bättre igen.

På lördagen var det VARMT! Vi åkte ut i skogen med Dan, som är hemma på besök. Vi åkte till samma plats, där vi var med Irene, och satt i skogbacken och pratade i några timmar, åt lunch och flyttade på oss för att hålla oss i skuggan. 

Semester tillsammans

Efter nästan en hel sommar då vi nästan inte har träffats alls, har Jörgen och jag två veckor tillsammans, bara vi två. Snart har den första veckan gått och vi har hunnit med en hel del.

I måndags kom Jörgen hem till mig och vi gjorde praktiska saker, som att rensa avloppet i köket, rengöra diskmaskinen, lackbetsa tröskeln i min hall samt ta loss översta lådan i köket för att sedan sätta tillbaka den igen. Lådan saknar baksida men vi konstaterade att det är inte något vi kan göra något åt nu utan det får vänta tills semestrar är över och någon i snickeriet på Jörgens jobb kanske kan göra en baksida till lådan.

I tisdags träffade vi Irene. Jag tycker att vi gjorde det på ett coronamedvetet sätt. Vi träffades på en parkeringsplats i Veberöd och körde i två bilar till platsen för vår utomhuslunch - Dörröds fälad. Som alltid var det underbart att träffa Irene och vi passade på att fira hennes födelsedag i efterskott (hon fyllde 50 för en dryg månad sedan) genom att bjuda på en trerättersmåltid. Det går att laga supergod mat på Trangia-kök, speciellt när man har en Jörgen med sig. Jag skulle steka potatis i rapsolja och lyckades stänka het olja på tre fingar (och även träffa Irene med en droppe eller två), vilket resulterade i en blåsa på ett finger. Tre timmar bara rusade förbi.

På onsdagen lämnade vi min bil på service och därefter körde vi mot Blekinge. Jörgen hade förslagit att vi skulle åka till viltparken Eriksberg, som ligger i närheten av Karlshamn. Där kan man åka på safari och titta på kronvilt, mufflonfår, davidshjort och vildsvin. Det var en mycket trevlig utflykt. Det finns flera möjligheter att övernatta i Eriksberg - hotell, glamping, Synvillan, ett torp - men först ska man vinna på Triss, tror jag, efter att ha tittat på hemsidan.

På väg hem från Blekinge, skulle vi hitta någonstans att tälta. En lärdom för framtiden är att sådana viktiga saker måste man bestämma i förväg. Det går inte att på måfå köra runt och leta tältplats. Det slutade med att vi tältade på samma plats som förra året. Det blåste småspik och regnet hängde i luften. Det blev ändå en fin upplevelse. Jörgen satt i tältöppningen och lagade middag till oss och regnet började inte falla förrän vi hade krupit ner i sovsäckarna. Det var mysigt att ligga i tältet och höra vinden mer eller mindre vråla utanför och regnet falla mot tältduken.

Vi har tältat natten till idag också men under helt andra förhållanden. Vi var i närheten av Raftarp (Snogeholms strövområde) och det har varit solsken och varmt. Vi kom dit tidigt i går eftermiddag och gick en promenad ... och konstaterade återigen att jag har noll lokalsinne. En anledning till att vi valde att åka till Raftarp är att jag ska dit på lägerskola, när läsåret börjar, och Jörgen skulle visa mig var det finns vindskydd. Efter promenaden, satte vi upp tältet en bit från tältplatsen vid Raftarp. Vi hade båda två huvudvärk, eftersom vi hade missat att ta med vatten på vår promenad. Vi var inte säkra på om vi hade tillräckligt med vatten med oss, så Jörgen körde till Blentarp för att handla mer att dricka medan jag stannade kvar vid tältet för att läsa.

Att vakna i morse var helt annorlunda jämfört med hur det var i torsdags morse. Då hördes bara vinden. Idag hörde jag korpar flera gånger. Jag hörde också ett trumpetande fågelläte. Det kan har varit tranor eller så var det gäss eller svanar.

Tälta är roligt. Det är underbart. Det är härligt. Jag trivs tillsammans med Jörgen. Vi är ett bra team ... även om han skämmer bort mig i hög grad men det klagar jag inte över. Förutom att det är roligt att tälta tillsammans med Jörgen, så får jag träning inför lägerskolan. Jag har inte bestämt mig för om jag ska chansa och sova i vindskydd eller om jag ska låna Jörgens tält. Jag kan i alla fall slå upp tältet och jag vet hur jag ska packa ihop det igen.

Ikväll är Jörgen på 50-årsfest. Det är en av hans kollegor, som fyller år. Jag kände att det var bäst att avstå. Det är ju knappt att jag träffar vänner på grund av corona och då känns det inte rätt att gå på fest med människor jag inte alls känner och umgås med. Medan jag väntar på att åka och hämta hem honom, uppdaterar jag bloggen samt tittar, med ett halvt öga, på Gilmore Girls på Netflix.

Lite sommaraktiviteter

Allting är som vanligt och samtidigt är så mycket förändrat. Corona. Covid-19. Sars-CoV-2. Ett mikroskopiskt virus har ställt mycket på ända. På somrarna brukar barnen och jag åka buss och tåg kors och tvärs i Skåne. Sommaren 2020 har mest tillbringats hemma. Att ge sig ut i kollektivtrafiken är lite som att spela rysk roulette. Ibland är det nästan folktomt på bussarna. Andra gånger är de knökfulla (=skulle ha betraktats som halvfulla för ett år sedan) och det känns inte bra att ha främmande människor så nära inpå mig.

Oskar hade ett önskemål inför den här sommaren: att få åka och bada. Det har barnen aldrig gjort tillsammans med mig. Jag kan komma på flera anledningar till att det varit så. Bad kräver sol och värme, vilket är två fenomen som inte passar mig särskilt bra. Att vara på stranden är dessutom så erbarmligt tråkigt. Sist men inte minst, jag har ingen baddräkt och har inte haft någon sedan Gustav var nyfödd.

Veckan som gick har Jörgen varit hos oss. När Oskar fick veta att det skulle bli så, skyndade han sig att skriva till Jörgen och fråga om vi kunde åka och bada. Det tyckte Jörgen var en bra idé men han villkorade det. Oskar måste se till att jag köpte mig en baddräkt. (Jag vet inte varför Jörgen tycker att jag ska ha en baddräkt. Ingen av oss är strand- och badmänniskor.) Oskar höll sin del av avtalet och Jörgen likaså.

Dalbybadet skulle vara platsen för badandet bestämde Oskar och igår förmiddag åkte vi dit. Gustav valde att stanna hemma. Dalbybadet är jättefint. Det finns en 50-metersbassäng, som är rejält djup, en mindre bassäng med 0,8 meters djup samt en riktigt grund bassäng för de minsta barnen. Det finns stora grönytor.

Oskar är ett vattendjur. Han tycker om att hoppa från bassängkanten. Han simmar. Förutom att det var skönt att bada och att simma lite, så var den stora behållningen under gårdagen att få se Oskar simma. Under vårterminens simundervisning i skolan lades de sista bitarna på plats i hans simkunnighet. Det som återstår är att han ska bli mer säker på ryggsimmet, sedan kommer han att klara idrottsämnets kunskapskrav angående simning.

På eftermiddagen stannade barnen hemma medan Jörgen och jag promenerade in till stan. Det tar cirka 40 minuter. Vårt mål var Botan, där vi fyllde på vätskeförrådet med Kiviks goda Citronlemonad. När vi satt vid dammen och drack vår lemonad, funderade vi över om det var mycket folk på plats eller inte. Svårt att avgöra. Jag avslutade funderat med "Alla är nog på Österlen", eftersom det står i tidningarna att det är kaos på Österlen.

Från Botan fortsatte vi in till centrum, där vi köpte var sin falafel, vilket var ett vågspel. Skulle vi få falafel eller fal-ALLAFEL, som förra gången, när såsen lyste med sif frånvaro? Den här gången blev det falafel men jag var ändå inte helt nöjd. Falafel i Skurup eller i Malmö är utan tvekan godare. Jag får klara mig utan falafel i Lund (eller köpa den på något annat ställe i Lund).

19 000 steg blev det igår och det sov jag gott på sedan.

Bibeln enligt Oskar

I november 2018 läste jag Barnens bibel för Oskar. Han blev inspirerad att skriva en egen version av de bibliska berättelserna. Så här blev det: