Vilken tur...

... att den ryske förbundskaptenen Oleg Znaroks "dödshotade" Tre Kronors assisterande tränare Rikard Grönberg. Nu kan tidningarna skriva spaltmeter om det och bara några korta stycken om det faktum att Sverige förlorade VM-semifinalen.

Jag ursäktar inte Znaroks beteende på något sätt men den svenska landslagsledningen med Pär Mårts och Tommy Boustedt i spetsen gör ju sig löjliga (om deras uttalanden återgetts rätt i media). Igen! Mårts och Boustedt skulle vara utmärkta poster boys för den kränkte svensken. Det är ju något vi svenskar är väldigt bra på - att känna oss kränkta.


Artikeln är från dagens Sydsvenskan.

Två mammor på vift

Både mamma och jag är solo idag. Vi bestämde för ett tag sedan att vi skulle träffas vid vallokalen klockan 8 idag för att rösta och sedan gå hem till mamma och äta frukost tillsammans. Redan tidigt på morgonen var det riktigt varmt. Solen skiner från en blå himmel. I mammas trädgård har några av rosorna slagit ut.

Det här med att rösta känns alltid lika speciellt. Jag minns när jag var liten och jag och min bror följde med mamma och pappa till vallokalen. Jag vill helst rösta på valdagen. Jag tror bara att jag har förtidsröstat en enda gång. Det kan ha varit den allra första gången jag röstade. Nej, det måste ha varit i valet 1991, alltså det andra valet jag var röstberättigad i. Jag bodde i Umeå men min vallokal var i Malmö, så det blev till att gå till postkontoret (sådana fanns på den tiden!) i Ålidhems centrum för att förtidsrösta.

Idag var jag först på plats i min valkrets och blev ombedd att kontrollera att valurnan var tom.

Det börjar närma sig skolavslutningsdags och min garderob är tom på lämpliga skolavslutningskläder. En tur till Nova rättade till det problemet. Jag tycker inte om att köpa kläder till mig själv. Jag tycker verkligen inte om det! Jag hittade ganska snabbt en tunika i linne, som jag ska ha på mig. Att titta efter nya långbyxor fanns inte på kartan, så de jag har får duga även om de inte är särskilt somriga.

Skor var också nödvändigt att inhandla. Det är i alla fall lite roligt. I slutet av förra sommaren kastade jag mina sandaler. De hade gjort sitt. Jag behövde ett par nya. Jag har länge vetat exakt vad det är jag vill ha. Det är lite farligt att ha en så klar bild och önskan, eftersom det är långt ifrån säkert att den går att uppfylla. Jag hade tur. Vi kommer ut till Nova. Jag tittar in genom skyltfönstret på den första skoaffär vi passerar - och där står mina skor! Nu står de här hemma hos mig.

Nu finns Oblivion anno 2013...

... i min bokhylla. Den är mer ljusgrön än på bilden. Oblivion 2013 är gul. Vilken dålig återgivning av färger i det där fotot.

Nu ska jag börja fundera på vilken färg 2014 års utgåva ska få.

Om jag någon gång blir riktigt förmögen...

... skulle jag kunna tänka mig att lägga en rejäl slant på välsydda underlakan! Det vore det värt för att slippa de sneda och vinda underlakan jag har idag. Jag vet inte om det är det där med trådrakt, som min syslöjdslärare pratade om, som brister vid tillklippningen av tyget i underlakansfabriken. Det är en mardröm att försöka vika ihop dem, för att inte tala om vilken evinnerlighet det tar att mangla dem, om resultatet ska bli bra.

- Mamma, det finns flera Island

Gustav sitter och tittar på den magnetiska pusselvärldskartan, som han fick av mormor och J för ett par år sedan. Asien har spritts ut över vardagsrumsgolvet de senaste dagarna och Gustav såg till att alla bitar kom på plats igen. Därefter tog han sig tid att studera kartan.

Plötsligt hör jag:

- Mamma, det finns flera Island!

Han hade hittat Easter Island och det ser ju onekligen ut som om det vore ännu ett Island. Jag visade honom det riktiga Island på kartan och att det på engelska heter Iceland.

Under dagens kartstudier konstaterade Gustav att USAs flagga finns på Antarktis. Vid ett senare tillfälle ska vi ta Google till hjälp för att ta reda på vilka av världens länder som har territorium på Antarktis.

- Har du röstat?

Den frågan fick jag vid två tillfällen igår av olika elever. Båda gångerna blev mitt svar att jag ska rösta på söndag. Båda gångerna upplyste eleverna mig om att de undrade om jag hade röstat på bästa/finaste EPA-traktor.

Andra gången skämdes jag lite. Men just i dagarna är det EU-valet som jag har i åtanke om någon frågar mig om jag har röstat.

Min rösträtt i EPA-traktor-"valet" utnyttjade jag inte. Eleverna hade en utställning med sina EPA-traktorer igår och den pågick hela dagen. Fredagar är den dag i veckan då jag har lektioner i stort sett non-stop så det blev inget röstande för min del. Om jag får chansen igen nästa år, då ska jag använda min rätt att rösta även på EPA-traktorer.

Min rösträtt i morgondagens EU-val kommer jag naturligtvis att använda mig av. Du hittar mig i vallokalen klockan åtta på morgonen.

- Den har man på lungorna

Oskar hittade en BH på en krok i badrummet. Han visade mig den och jag frågade om han visste vad den ska vara till. Jodå, det hade han koll på.

- Man ska ha den här, sade han och pekade på sin egen kropp. Man ska ha den på lungorna.

* * * * * * * * * *

- Är det min tur att skriva nu? frågar Oskar.

- Vad vill du skriva? frågar jag.

- O A N, svarar Oskar. Var är N?

Jag visar var N är på tangentbordet och Oskar börjar skriva samtidigt som han berättar vad han skriver:

- O A N O A N, börjar han. Sedan ska det vara lite mer. Lite sånt här och sånt här och sånt här och sånt här ... och lite sånt och sånt och sånt och sånt...

Så här blev resultatet. Enligt Oskar står det R2D2:

oanoank åponmvbbvcz5lkjhgfdsaqwertyuiopå¨
79654

Läxor

I förskoleklassen har de frivillig läxa. Det var några barn i klassen, som efterfrågade läxor, och en av deras lärare såg till att ordna detta. Det dröjde ett bra tag innan Gustav började ta med sig läxan hem men numera gör han det varje vecka.

Han tycker att läxorna är för enkla. För några veckor sedan skulle han rita tim- och minutvisare på 12-15 urtavlor under vilka ett klockslag (hel timme) angavs. I förra veckan skulle han slå med tärning och addera 1 eller 2 till det tärningen visade. Det var omkring 20 uppgifter av vardera sorten.

Idag kom han hem med en roligare läxa. Barnen har fått den matematikbok de ska ha i ettan och veckans läxa var sidan 9. Den sidan handlade om siffran 3. Tre saker skulle ritas. Treor i långa rader skulle skrivas. Bilder skulle färgläggas. Det var så roligt att Gustav av bara farten gjorde även sidorna 10 och 11, som handlade om siffrorna 4 och 5.

Det ska bli spännande att se hur vad han tycker om och hur han tar itu med de inte-så-frivilliga läxorna han kommer att få från och med hösten...

Kan någon förklara...

... och kanske hjälpa mig att förstå detta beteende?

Jag kör på en 90-väg och ligger sist i en rad av fem-sex bilar. Den som kör först envisas med att köra i 65-70 km/h på sin höjd. Det finns mötande trafik, så det är inte möjligt att köra om.

Så kommer en sträcka med mitträcke och på vår sida av vägen blir det två körfält. Det finns under en kort stund möjlighet att köra om. Vad händer då?

Bilen, som i flera kilometer har såsat fram i 65-70 km/h, accelererar till 90+ och håller den hastigheten tills det återigen blir enbart ett körfält, då den återigen sänker hastigheten.

Jag vet att det är lönlöst att irritera sig på detta men det är trots det just mycket IRRITERANDE! Jag har på kort tid noterat detta på exakt samma vägsträcka vid ett par tillfällen. Det är för mig så obegripligt att man gör på det viset.

- Någon har ritat på väggen!

Oskar pekar på min sovrumsvägg. Det finns en oregelbunden fyrhörning, ca 10 cm i diameter, ritad på den ena väggen, strax ovanför golvet. Jag bekräftar att han har rätt i sin iakttagelse och säger att det är ett av barnen, som bodde här förut, som har ritat på väggen. Jag tillägger att man inte får rita på väggen.

Oskar hörde nog inte det där sista. Tio sekunder senare hör jag ett raspande ljud. Det är Oskar som med en blyertspenna drar ett 1,5 meter långt, krokigt streck på min sovrumsvägg.

Insomnad

Bloggen har inte somnat in för gott. Det är bara galet mycket att göra just nu. Maj månad i skolans värld är otroligt hektisk. Så många säckar som ska knytas ihop. Min mentala kapacitet går till det och till att försöka få vardagen att flyta på. Stickning, läsning, bloggande etc hamnar vid sidan om.

Just nu skulle jag vilja sätta mig och skriva ett inlägg om vårt besök på Universeum igår men... Det behöver städas. Det behöver handlas. Lektioner ska planeras. Rättning står också på agendan men det sparar jag till i morgon. Föräldrar måste kontaktas. Äta! Äta måste vi också göra och det involverar matlagning som jag tycker är bara sådär kul.

Jag återkommer förr eller senare.

- Mamma, vet du varför morfar är ung...

... när han kör min LEGOpizzabuss?

Det vet jag inte, så Gustav berättar att det beror på att då dröjer det länge tills morfar dör. Jag undrar om han är orolig för att morfar ska dö men det är han inte och så förklarar han:

- När morfar dör kommer han att vara en ängel som kommer att vara hos mig. Han kommer att sova mellan Oskar och mig. Ibland kommer han att vara hos dig, mamma, så att du inte känner dig ensam.

Stick-å-meter 2014: april

April månad har ägnats åt att sticka Pippi-tröjor. Jag har även stickat en första disktrasa och det kommer att bli fler av den varan.

Stickade gram: 205 g.
Stickade meter: 860 m.

Stickade gram 2014: 485 g.
Stickade meter 2014: 2003 m.