Födelsedagens finaste

På min födelsedag i fredags gjorde mamma något så fint, som värmde djupt in i själen. Hon publicerade detta på Facebook:

Minnesstund för pappa

För två dagar sedan hade vi minnesstunden för pappa. Den blå Paviljongen hos mamma blev platsen och vi beställde catering från Mezaya och tårtor från Ramklints. Jörgen och Jost gjorde en mastodontinsats i köket och det är jag dem evigt tacksam för.

Torgils och mina kusiner, utöver den närmaste familjen, kom resande från Karlstad, Linköping, olika delar av Småland samt Skåne och sammanstrålade i ett soligt och blåsigt Lund strax efter lunch. A, som pappa lärde känna på ett språkcafé i Malmö, kom också.

Det blev några fina och trevliga timmar tillsammans. Det är inte ofta vi träffas så här så vi behöver uppdatera varandra. I fredags delade vi också med oss av våra minnen av pappa, både i form av händelser och hur pappa var som människa.

Det var fint att höra att bilden av min pappa var så samstämmig. Han var en snäll, omtänksam och ödmjuk person. Han var noggrann, intresserad och påläst. Han hade i vissa lägen en busig glimt i sina bruna ögon. När han gjorde något, som han själv tyckte var galet eller dumt, sade han lugnt Jösses! Flera av mina kusiner lyfte fram att han var en filosof. Många av oss mindes hans envishet, när han bestämt sig för något, till exempel hur mycket han skulle gå varje dag (så länge hans ben och rygg tillät det).

När jag har plockat och rensat bland pappas saker, står en sak mycket klar ... och den kommer inte som en överraskning. Pappa gjorde ingenting halvdant. Om man bestämt sig för att göra något, så ska man göra det ordentligt. Det gällde inte bara handlingar utan även det materiella. Han har omgett sig av fina saker av god kvalitet och han har tagit mycket god hand om sina saker. Det är en egenskap jag beundrar!

En 80-årsdag

Idag har Gustav och jag varit hos mormor och J för att fira J, som fyller 80 år i morgon.

Gustav och jag hade med oss ingredienser för att laga tacos. Mormor gjorde grönkålschips, som var mycket gott. J hade bakat en rasande god toscakaka.

Konsten att använda en fåtölj

Elsa fyllde år idag och barnen och jag var där och firande henne. Gustav och Oskar tog verkligen chansen att ... ja, kanske inte sitta i men i alla fall använda Jörgens stora fåtölj.

Det finns ingen position som är omöjlig för dem, tycks det som.

Midsommarafton i Fyledalen

Vi klarade oss nästan från regn under vår midsommarpicknick i Fyledalen. Några regndroppar kom det ungefär när vi var halvvägs genom måltiden. Då flyttade vi in under taket över den fasta grillplatser. Ett lite onödigt tilltag kanske, eftersom regndroppandet upphörde lika snabbt som det började.

Midsommaraftons eftermiddag blev en family affair - Jörgen och jag och alla våra barn.

Att vi skulle åka till Fyledalen var inte en självklarhet. Utflyktsmål i Lunds kommun var uteslutna, eftersom vi ville grilla och i Lunds kommun är det eldningsförbud. Vi var i Fyledalen för ett par månader sedan för att titta på vitsippor. Då stekte vi korv på Trangia-köken i bokskog. Det var en trevlig plats så vi bestämde oss för att åka dit igen. När vi kom dit, var det som att komma in i en grotta under bilarnas mörka, täta grönska, så vi körde till "den stora parkeringsplatsen" (jag kallar den så; den har säkert ett annat namn) i stället.

Mat är viktigt på midsommarafton. Den här gången blev det lite allt möjligt. Grillad entrecôte, grillad korv, stekt potatis, tzatziki, sallad... Oskar hade på önskelistan att jag skulle åka till Mormors bageri idag på morgonen. Det gjorde jag och åkte därifrån med kanelbullar, som visade sig vara gigantiska.

Efter maten gick vi Stenby rundan, så jag har nästan fått ihop dagens 10 000 steg. När jag skriver detta, har vi precis ätit middag hemma, och jag funderar på att ta en kort promenad innan det är dags att säga godnatt till den här dagen.

Gustav höll koll på fåglarna runt omkring oss ... och han lärde sig hur sädesärlan ser ut. Vi hörde korp, så det var en ny erfarenhet för Gustav. Nu återstår bara att han ska få se en korp också. Ett steg i taget...

När vi körde hem, tjoade Gustav till från baksätet. Han hade fått syn på en dovhjort ute på en åker till höger om vägen. Den hade en liten kalv med sig. Jag saktade in och stannade bilen. Dovhjortshinden gick över vägen. Det dröjde närmare en minut, innan kalven stack ut huvudet ur vegetationen i vägkanten. Sedan sprang den över vägen. När vi såg hinden skutta fram i åkern på vänster sida om vägen, körde vi sakta vidare.

Hipp hipp hurra!

Födelsedagar i coronatider, speciellt firandet av dem, är inte helt enkla att förhålla sig till. Gustav fick inget födelsdagsfirande i mars med den äldre generationen. Faktum är att vi har inte träffat morfar, mormor och J tillsammans sedan vi firade Oskar i januari.

I måndags fyllde mamma år och vi funderade på hur vi skulle fira henne. Utomhus skulle det vara, så mycket stod klart. Valet föll på grillplatsen i hennes förening och firande blev uppskjutet en dag, eftersom väderprognosen var sisiådär inför måndagen.

Vi valde att träffas redan klockan 11 på förmiddagen för att pappa inte skulle behöva åka buss och tåg i rusningstrafik. Barnen och jag tog med oss trangiaköket och allt vad som behövdes för att vi skulle kunna göra varm korv med bröd. Varför trangiakök, när vi var på en grillplats? Jo, sånt där med grillar håller vi inte på med. Trangiakök har jag däremot blivit ganska bra på. När vi hade ätit gick mamma och J hem och hämtade en äppelkaka och glass.

Det blev ett enkelt men mycket lyckat födelsedagsfirande och speciellt eftersom vi alla var på samma plats under ett par timmar. Naturligtvis saknade vi Torgil och hans familj.

Tranigaköket har fått tjänstgöra tidigare i sommar också. Då tog barnen och jag tåget till Malmö för att hälsa på morfar. Då var det ännu besöksförbud i huset, där morfar bor, men vi hade i vilket fall som helst valt att träffas utomhus. Vi gick till Pildammsparken och även den gången blev det varm korv med tillbör att äta. Det är snabbt och enkelt fixat med trangiaköket.

Vi fick storpublik under vår måltid. Ett tjugotal kajor samt en kråka var mycket nyfikna på vad vi höll på med och det blev till slut mycket närgångna, men inte FÖR mycket.

Gustav har fyllt...

...tonåring. Jag vet inte hur det gick till, vart de här åren har tagit vägen, men nu är han 13 år.

Oskar och jag väckte Gustav med presenter vid halvåttatiden i morse. Igår kväll, precis innan han gick och la sig, sa Gustav att han inte ville att vi skulle sjunga för honom.

- Jag tycker inte om att vara i centrum.

Vi hade alla presenterna med oss: en historisk atlas, en kokbok, en Hedwig-mugg, en gamingmouse, en powerbank, en uppsättning blyertspennor av varierande hårdhet, en pennvässare, ett suddgummi och en deodorant. Efter frukost köpte jag även två spel åt honom på Steam.

Gustavs bästa kompis, N, har varit här en stor del av dagen. De sitter fortfarande vid datorn. Vi har ätit middag tillsammans och till efterrätt blev det kladdkaka med vaniljglass och chokladsås.

Ett långt, härligt jullov...

... är nu nästan slut. En dag återstår och då måste jag sätta mig och rätta prov samt göra en del planeringar. Jag vet inte hur jag ska kunna börja jobba. Lovet känns som om det har varit så långt att jag har glömt bort hur man gör, när man jobbar. Att lite drygt två veckor kan kännas så evighetslånga. Evighet enbart ur positiv synvinkel.

När jullovet börjar, finns julen bara runt hörnet, så man går in i lovet i full fart, utan att sakta ner det minsta. Den första helgen var Jörgen och jag ute på Nova och handlade julklappar på lördagen. Vi var också och åt libanesisk buffé på Mezaya. Det var första besöket för Jörgens del och vi har hunnit dit ytterligare en gång sedan dess. Man kan äta mycket gott där. På söndagen tillagade jag revbenen, som måste finnas med på julbordet, och pappa kom hem till mig, så att vi kunde koka knäck. För tredje året i rad blev den ganska misslyckad, trots att pappa hade med sig en ny termometer. Nu måste vi skärpa till oss nästa jul.

På måndagen hade jag besök av Verisure, som installerade ett larm. Jag har nu nästan vant mig vid att larma varje gång jag går ut.

Sedan var julafton här. Barnen kom hem till mig på förmiddagen, mitt i alla förberedelser. Det var på det hela taget en helt vanlig julafton. Julmat vid halvtvåtiden. Oskar tittade på Kalle Anka med morfar, mormor och J (PD). Efter Kalle fikade vi - mandelmusslor med glass och sylt samt en saffranstigerkaka. Jörgen tittade in lagom till fikan, som sedan följdes av julklappsöppning. På kvällen började Oskar bygga ihop den ubåt (Cobi) han fick och det tog flera dagar för honom att få den färdig.

På juldagen fanns det äntligen tid att göra ingenting, så det var precis vad barnen och jag gjorde och det fortsatte vi med även på annandagen. Åtminstone halva dagen. På eftermiddagen gick barnen hem till mormor, för första gången på egen hand. Jag tog tåget in till Malmö för att träffa Irene. Vi såg Det stora blå (director's cut). Jag såg den första gången på Filmstudion i Umeå för snart trettio år sedan. Den var fortfarande lika bra.

Irene och jag träffades igen dagen efter. Då hemma hos Jörgen i Skurup. Barnen och jag åkte dit efter frukost. Dan anslöt vid lunchtid och Irene senare på eftemiddagen. Jörgen och Dan lagade till två pajer, en med svamp och en med lax och broccoli. Dan hade med sig goda ostar och korvar, som vi åt till förrätt. Det blev en fin kväll med härligt sällskap och intressanta samtal. Barnen och jag stannade kvar i Skurup över natten. Gustav och Oskar sov på en stor, uppblåsbar madrass och de verkade sova riktigt gott.

Sedan följde ett par dagar, då jag inte riktigt vet vad jag gjorde. I slutet av julveckan tog jag itu med ett av de uppdrag jag gett mig själv under jullovet. Jag flyttade bokhyllor. Jag gjorde plats för barnens dator ute i hallen. Den har inte flyttat dit än med det ligger i pipelinen. Det kommer att bli första steget i förändringen av deras rum.

Barnen firade nyår hos sin pappa och jag åkte hem till Jörgen. På nyårsafton körde vi ut i skogen med E och K och en kompis till E för att grilla korv till lunch. Det var härligt soligt. Soliga dagar är verkligen välkomna så här års, speciellt efter ett par månader med grått, grått, grått väder och dagar utan nästan inget dagsljus alls. På kvällen lagade Jörgen oxfilé och potatiskaka med en konjaksås. Till efterrätt åt vi glass. För första gången på många år såg jag delar av sändingen från Skansen. Lena Endre läste Nyårsklockan och det gjorde hon bra.

Nyårsdagen ägnades åt ett par saker som jag "inte har haft tid" att göra under flera års tid. Jag beställde foton till fotoramar, som jag köpte för säkerligen fem år sedan. Jag såg även till att beställa ett par årgångar av min blogg i bokform.

I förrgår åkte Jörgen, Dan och jag till Köpenhamn. På agendan stod att äta lunch på Brooklyn Bar i Nyhavn. Där äter man goda smörrebröd och dricker god öl. Vi hann med två besök på Magasin du Nord och ett på Illums bolighus och Torvehallerne. Vid Torvehallerne tittade vi in på en pub, som heter Craft Beer, och på väg till tåget hem gjorde vi även ett stopp på Café Norden, där jag åt en utsökt chokladtårta. Jag har varit på Café Norden några gånger de senaste åren. Den här gången var dock första gången jag använde toaletten där. Låt mig säga så här, Café Norden borde göra studiebesök på till exempel MacDonald's och lära sig lite om hur toaletter bör skötas.

I övrigt har jullovet ägnats åt läsning och stickning. Jörgen har hjälpt mig att sätta upp tavlor på väggarna. Jag har köpt en Fitbit Charge 3. Jag har dessutom ätit ALLDELES FÖR MYCKET men jag ska inte låta det förminska känslan att detta har varit ett synnerligen bra jullov!

Oskars firande

Oskar har nu blivit firad på 10-årsdagen hemma hos mig med några dagars försening. Han var hemma hos sin pappa på födelsedagen och då åkte de till ett ävenyrsbad. Det är ju tur att deras pappa gör sådant med dem. Själv har jag nog inte varit i en simhall sedan våren 2008, då jag var på babysim med Gustav.

Förberedelserna började redan igår kväll genom att jag bakade en kladdkaka. I morse bakade jag en "nötkaka", som är Oskars (och morfars) favorit. Den heter egentligen Britatårta och receptet fanns i Allt om mat någon gång på 1970-talet. Innan vi skulle äta kakor, tänkte jag servera Shepherds Pie. Jag läste ett recept för ungefär en vecka sedan och det lät hur gott som helst.

Det var det också. Smakmässigt var rätten fulländad. I övrigt lämnade den en del att önska. Potatismoset blev mer sopplikt men, som sagt, mycket gott. I moset fanns, förutom potatis, cheddarost, grädde, purjolök, smör och äggula. Det som gick fel var att potatisen koktes alldeles för tunt skivad och det var mycket svårt, omöjligt, att hälla bort vattnet. Det innebar att moset innehöll för mycket vätska. Det rättar jag till nästa gång Shepherds Pie ska lagas. Det kommer att ske i en inte alltför avlägsen framtid.

Jörgen och hans E var förutom morfar, mormor och J (PD) gäster på kalaset. Genom att vrida matbordet i vardagsrummet 90 grader, gick det att sitta åtta stycken runt det.

Oskar fick många fina presenter: spelet Tjuv och polis, två T-shirts, två Kapten Kalsong-böcker, en bok med naturvetenskapliga experiment, en bok om programmering i Python, ett hopprep, en stegräknare, ett flygplan från Cobi och en Pennywise-mugg. Han ska även få ett par solglasögon av morfar. De ska stämma träff och köpa dem tillsammans, så att de säkert passar Oskar. Jo, just det, jag köpte även ett spel på datorn till honom.

När alla gästerna gått hem, började barnen och jag spela Tjuv och polis. Det var premiär för både mig och Oskar. Osakr har spelat förut, på fritids, och där har han och hans kompisar hittat på några egna regler. De reglerna fick Gustav bortse från idag. Gustav började som polis och Oskar och jag var tjuvar. Efter en stund bytte de emellertid plats/roll med varandra.

Jag har ett par funderingar angående spelet. När kan polisen häkta en tjuv? Kan tjuven häktas även om hen har lagt sina pengar i ett tjuvnäste? Kan tjuven häktas, när hen har hämtat sina pengar ur tjuvnästet och är på väg till resebyrån? Jag kan inte hitta någon information om det i reglerna men det kan ju vara så att jag drabbats av Y-kromosom och då hittar man ju ingenting.

Oskar 10 år

Oskar, du satte ribban högt redan från början i den mening att du gärna gör intryck på din omgivning. Du lade dig på tvären i min mage och vägrade att röra dig ur fläcken. Du växte inte som du skulle och du gav mig ett skyhögt blodtryck. Otålig att komma ut i världen var du också. Du måste komma ut en månad för tidigt. Inte ens då gjorde du det lätt för dig. Läkaren försökte vända dig rätt fyra gånger och fyra gånger lade du dig tillrätta på tvären. Även under kejsarsnittet bråkade du med läkaren och barnmorskan och stack ut både huvud och en fot samtidigt och försvårade på så sätt deras arbete med att få ut dig . I den här stunden gjorde du en sak, som är ovanligt för att vara Oskar. Du var alldeles tyst! Jag förväntade mig barnskrik men allt jag hörde var ljudet av någon som sprang.

Men det gick ju bra. Mitt första möte med dig inträffade ungefär sex timmar efter kejsarsnittet. En liten kropp, kopplad till en massa sladdar, lades på mitt bröst och jag fick en spegel, så att jag kunde se ditt ansikte. Även om du var liten, ca 40 cm lång och 1510 g lätt, så visade du redan från början en stark vilja. Vi tillbringade knappt två veckor på neonatal med allt vad det innebär av sondmatning och värmebädd. Storebror Gustav kom och hälsade på en gång och tyckte att den där lillebrodern var inte så mycket att ha. Det ändrade sig ganska snart efter att vi kom hem.

På neonatal fick du en teddybjörn av din pappa. Då var den större än dig. Teddy, som teddybjörnen heter, hänger med än idag, lite magrare om magen.

När du var en månad gammal, insjuknade hela familjen, en efter en, i vinterkräksjuka. På något sätt höll du dig frisk. En dag upptäckte jag en svullnad i din högra ljumske. Det visade sig att du hade fått ljumskbråck och du opererades en vecka senare, i mitten av feberuari 2010. På dagen fyra veckor senare opererades du ytterligare en gång. Ljumskbråck igen. Samma ljumskbråck.

Familjen bodde i Kävlinge, när du föddes, men när du var tio månader flyttade vi till Dalby. Du började på förskolan och fick en kompis, M, som du än idag pratar om, även om han flyttade till Island, när du var tre år gammal. Du har alltid pratat mycket men det tog lång tid, innan det blev några begripliga ord. Det var ingen tvekan om att du hade ett språk och att du förstod vad andra pratade om. Efter 2,5-årskontrollen blev det besök hos psykolog och därefter regelbundna besök hos logoped. Hon var aldrig orolig för att du inte skulle komma tillrätta med din språkljudsförsening. Hon menade att när du var sju år skulle du prata "normalt". Och det gjorde du. När du började förskoleklass, fick du gå till Britt på skolan och träna på de sista svårigheterna, att få rätt på S och R. Du hade även de sista åren innan skolstarten gått på en förskola med språkinriktning, där du även fick lära dig teckenspråk i liten skala.

På förskolan trivdes du, liksom du gör i skolan nu. Där väcktes ditt intresse för Titanic. Det höll i sig länge. Jag har så många teckningar av Titanic, som du har ritat. Filmen från 1997 har du sett fler gånger än jag kan räkna, dock tror jag inte att du har sett den från start till slut någon gång. Du gör en egen, unik version varje gång genom att hoppa fram och tillbaka i filmen. Du har byggt ett otal båtar i LEGO och härom året fick du även en modell av Titanic att bygga ihop. Du har gestaltat Titanic med hjälp av plusplus. Vi var och såg Titanic-utställningen i Malmö och den tyckte du mycket om.

Din kreativitet kommer till uttryck på många olika sätt. Ofta med papper och penna men du ritar även på datorn. LEGO och plus plus användes ofta förr om åren. Papier mache har du försökt dig på ett par gånger men där får jag väl erkänna att du inte riktigt har fått det stöd du önskat av mig. Det sprutar idéer ur dig och du funderar hur du ska gå tillväga och sedan sätter du fart. Five Nights at Freddie's har varit en stor inspirationskälla i ditt skapande och i din musiksmak. Youtube är också något som sätter fart på din kreativa ådra. Förra året fick du mig att sitta och vika papper till klor, som du satte på dina fingrar. Du skapade även egna händer av papper, som du ritade på, färglade, klippte ut och sedan tejpade ihop på dina egna händer. Du skriver böcker - en egen version av Bibeln eller historier på ryska.

Du har en enormt stark vilja och vill gärna ha saker och ting så som du vill ha dem. Du har en storebror, som under många år har fogat sig efter dina önskemål, men som nu bjuder dig bra motstånd. Du utmanas till att vässa dina argument.

Hemma kan du ha ett ganska häftigt humör, speciellt när du inte får som du vill. Jag frågade dig för ett par år sedan, om du har samma humör i skolan. Jag visste väl redan svaret på den frågan, att så inte är fallet, eftersom jag skulle ha fått höra det från dina lärare. Du tittade på mig och sade Mamma, i skolan har jag en gräns men när jag kommer hem då går gränsen sönder. Det är ett ypperligt exempel på din förmåga att formulera dig och sätta ord på dina tankar.

Nu har jag fått ha det stora nöjet att ha dig i mitt liv i tio år. Du utmanar mig och mitt tålamod men du gör det med oemotståndlig charm. Du har ett stort hjärta. Du är en skådespelare av rang även om du säger att du har scenskräck. Du bär dina känslor på utsidan av kroppen. Det är aldrig någon tvekan om vad du tänker, tycker, känner. Jag ser fram emot många år till med din kreativitet, dina känslor, din sång och dans, ditt skratt, dina kramar och pussar.

När förväntningar infrias

Det var någon gång i våras som jag för första gången fick höra att det planerades en återträff för oss som började på Skogshögskolan 1989. Med andra ord, det var dags för 30-årsjubileum! Mina förväntningar blev omedelbart skrämmande höga. Sju vilda hästar skulle inte kunna hålla mig borta.

Våra kursdirektörer har gjort ett enastående jobb. De har spårat upp alla kursare, drygt 60 stycken, samt även några äldrekursare, som läste delar av sin utbildning med oss. De har satt ihop ett gediget program för oss uppe i Umeå. De har försett oss med fortlöpande information.

I fredags började vi sammanstråla i Umeå. Jag tog ledigt från jobbet för att vara på plats redan vid lunchtid. Redan på flyget mötte jag en kursare, en av kursdirektörerna, så vi fick en timme tillsammans för att berätta vad vi har haft för oss de senaste 25 åren. På flygplatsen möttes vi av kursdirektör nummer två och ytterligare en kursare anlände med ett annat flyg. Det blev en bilfärd in till centrum, där vi åt lunch tillsammans med några kursare till. Vi hamnade på restaurang Rex i kårhuset och lunchen övergick i någon slags AW.

Jag checkade in på hotellet vid halvfemtiden på eftermiddagen och kursare efter kursare trillade in. Vi åt middag tillsammans på hotellet på kvällen och då var vi ca 15 stycken. De flesta var sig mycket lika men hjärnan behövde en snabb anpassning för att acceptera att alla har blivit äldre.

Det naturliga samtalsämnet var att ta reda på vad alla har gjort. Familj och yrkesliv stod högt på samtalslistan. Minnen fanns det också många att prata om, skratta åt. På sätt och vis var det som om tiden hade stått stilla. Samtalen flöt så lätt.

På lördagen samlades vi uppe vid Skogis. Där bjöds det på föreläsningar, både en seriös och en mer humoristisk, rundvandring och lunch. Skogis har byggts ut och till under åren. Där finns en ny, fin aula. A1:an, där vi hade många föreläsningar finns inte mer.

Jag och M avvek vid kaffet på eftermiddag för att gå in till centrum och fika på Nya Konditoriet. Där var vi ofta under studietiden. Stället var sig mycket likt.

På kvällen var det traditionell skogismiddag i kårhuset. Det var också utbyggt men på det hela taget var det sig likt. Inslagen på middagen var också desamma. Efter fördrinken "tågade" vi till bords. Klubbmästeriet hade gjort personliga bordsplaceringar. Barrskummet var på plats, liksom bajtarna. Det sjöngs snapsvisor och sångarhyllningar. Skogisar (nu aktiva studenter) som serverade under middagen, hyllades med "Gerda". Västvisor sjöngs, naturligtvis! Och det hela avslutades med "Skogisarnas paradsång", ståendes på stolarna med en fot på bordet.

Alla var så fina i sina röd-gröna västar och ett imponerande antal kan fortfarande knäppa västen. (Det kan inte jag.)

På söndagen var det dags att skiljas åt och åka hem, var och en till sist. Jag hoppas att det inte dröjer 15+ år till nästa kursträff. Det känns lite overkligt att den här är över.

Födelsedagen som...

... goes on and on and...

När Jörgen fyllde jämnt förra sommaren, gav jag honom i present att vi skulle gå på en konsert (eller teater/musikal etc) och äta middag tillsammans. Det var upp till honom att välja vad han ville att vi skulle hitta på och valet föll på en konsert med Buckaroos på Folk å Rock igår kväll.

Valet av restaurang gick till ungefär som det brukar, när vi ska bestämma var vi ska äta. Jörgen säger att jag ska bestämma och så gör jag det och sedan äter vi någon helt annanstans, som Jörgen har bestämt. Detta skriver jag med glimten i ögat och i en skämtsam ton. Det är något Jörgen och jag skrattar åt. Den här gången gjorde jag, på uppmaning av och i samråd med Jörgen, en lista med tänkbara restauranger ... och sedan bestämde Jörgen att i skulle äta på en restaurang, som inte fanns med på listan.

Middagen intogs på Mando Steakhouse i Malmö. Som jag förstår det är det en restaurang med anor i Malmö men det var första gången där för min del. Det går inte att beställa bord, om man inte är ett större sällskap, så det är lite på vinst och förlust som man går dit. Även om det var ganska fullt, när vi kom dit vid 18-tiden, fick vi ett bord direkt. Dekoren i restaurangen är intressant. Koppar från golv till tak och i taket. Även balustraden vid trappan var gjord av koppar.

Maten var god. Inte sensationellt god utan normalt god. Jag åt vitlöksbröd till förrätt följt av ryggbiff med pommes, bearnaise och mimosasallad. Jörgen valde sniglar till förrätt och därefter entrecôte med Idahopotatis, bearnaise och en bönsallad. En detalj störde mig. Min mat serverades på en tallrik, vars dekor var lite sliten, och det var en helt vanlig vardagstallrik, av samma sort som en av mina vänner har som vardagsporslin hemma. Det tog bort den där speciella känslan jag vill få, när jag äter ute.

När vi kom till Folk å Rock knappt två timmar senare, var det redan mycket folk där men det skulle komma nästan lika mycket till, innan Buckaroos började spela klockan 21. Jag tror att det är nära sanningen att säga att vi inte direkt höjde medelåldern på stället. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. Rock, definitivt rock, med rikliga inslag av blues.

Det var längesen jag var på konsert senast. Inte för att jag har varit på konsert många gånger i mitt liv. Jag såg Blur på Mejeriet i mitten av 90-talet. Ett par år tidigare hade jag sett Blithe och Union Carbide Production i Umeå och 1993 såg jag Rebecka Thörnquist på Katalin i Uppsala. Det hade varit roligt att se Mötley Crüe, när de var ute på sin avskedsturné men så blev det inte. Jag gissar att Jörgen har varit på närmare 100 konserter per 1 konsert jag varit på...

Jörgens födelsedagsfirande är inte slut med detta. Vi har fortfarande en utflykt med övernattning i tält att se fram emot.

Out with the old, in with the new

Så gick ännu ett år så där rysligt fort igen. Det känns som om det var alldeles nyss jag skulle lära mig att skriva 2018 i stället för 2017 och nu är det dags att skriva 2019.

Nyårsafton inleddes med att Jörgen, jag och alla barnen träffades vid vårt första-dejten-vindskydd i Dörröd för att grilla korv tillsammans. Jörgen hade rekognoserat och hittat bilvägen fram till vindskyddet, vilket var tur med tanke på hur mycket som skulle med dit. Jag tror förvisso att vi hade klarat det även om vi hade gått från den vanliga parkeringsplatsen.

Det var mulet med milt, om två plusgrader kan kallas för milt. Mossan på bokstammarna lös härligt grön mot de kopparfärgade löven på marken.

Jörgen hade med ved, som vi tände i en av grillplatserna. Vi hittade pinnar, som täljdes till för att användas till att grilla korv och marshmallows. Jag har inte grillat marshmallows förut och det var riktigt gott.

Efter två timmar i skogen var det ganska skönt att åka hem igen. Trots plusgraderna blev det lite kallt om fötterna. När vi satt i bilen på väg hem, började det regna lite smått.

På kvällen kom Jörgen till oss i Lund. Oskar lade genast beslag på honom för att få hjälp att bygga ihop sin ubåt. De satt vid köksbordet och byggde medan jag lagade vår nyårsmiddag. Det blev kycklingfiléer med krämig parmesan- och timjansås och till det hasselbackspotatis (första gången jag gjorde det och det finns utan tvekan utrymme för förbättring) och en sallad. Senare på kvällen blev det efterrätt: chokladkaka med vaniljglass, daimkulor (jag gjorde ett undantag från min palmoljebojkott) och chokladsås.

Efter maten var Jörgen och jag så trötta att vi inte kunde föreställa oss hur vi skulle kunna hålla oss vakna fram till midnatt. Vi spelade UNO en stund med Oskar och sedan lade vi oss alla tre på sängen och åtminstone jag somnade en stund.

Tio minuter i midnatt var jag vaken igen och insåg att Oskar inte hade gett upp tanken på att gå ut och titta på fyrverkerierna. Det blev snabb påklädning. När vi kom ut var det ett bombardemang utan dess like. Vi gick bort till centret och fick se en del riktigt fina fyrverkerier.

När vi kom hem, blev det sänggång ganska omgående. Flaskan med bubbel får sparas till ett annat tillfälle. Jag var alldeles för trött för att dricka mer alkohol (hade druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen) och dessutom är jag inte helt glad över att dricka alkohol, när barnen är med. Gustav var den som höll flaggan i topp längst. Han tillbringade kvällen med att spela spel på datorn och avslutade dagen med att titta på Youtube i mobilen, när han hade lagt sig i sängen. Jag vet inte, när han somnade men han sov nog fram till klockan tio i morse.

Helg? Det innebär...

... att man vilar upp sig efter arbetsveckan, eller hur? Eller kanske inte? Jag vet, ärligt talat, inte vad som är jobbigast, att vara på jobbet eller att vara hemma.

Idag är det lördag. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen. Dagen har gått i ett flygande fläng.

Jag gick upp strax efter halv sju för att sortera tvätt och lägga in de första två maskinerna tvätt klockan sju. Fram till klockan elva hann jag köra sex maskiner tvätt, få allting torrt och ihopvikt. Sedan stannade processen vid att lägga allting på plats i garderober och byråer. Tvätten ligger fortfarande i IKEA-påsar, som står i hallen. Jag får väl ta itu med det härnäst.

När tvätten var avklarad, åkte jag in till stan. Jag skulle köpa födelsedagspresenter, en julklapp samt pysselmaterial till Oskar att ta med till skolan. Ladda busskortet stod också på att-göra-listan. På lite drygt en halvtimme hann jag till Pressbyrån, Filmstaden, Camilla/Malmström, Panduro Hobby, Lexis papper och Akademibokhandeln. Buss hem igen och på vägen passade jag även på att hämta ett paket från Adlibris. Jag klev in genom dörren här hemma en timme och tjugo minuter efter att jag gett mig iväg hemifrån.

Lunch till barnen, diskussioner om vad vi ska ha till middag igår och idag, leta efter kakrecept, skriva nota, gå till affären, handla (jag bar hem 10+ kg matvaror från affären - tungt!), baka två kakor (en seg chokladkolakladdkaka och en saffranstigerkaka) och sedan sätta igång middagen, som nu står och puttrar på spisen.

Kvar att göra är att gå ut med återvinningen, slå in presenter, skriva ett gratulationskort och ett julkort samt äta middag. Därefter är nog både den här dagen och min energi slut.

Då har jag inte ens påbörjat det jag hade tänkt göra idag, nämligen att ta itu med alla högar med papper och saker, som finns lite överallt i hemmet. Dammsuga måste jag också göra. Badrummet måste städas.

Tre dagars helg hade inte suttit helt fel...

Födelsedagsfirande nummer 2

I år inföll min födelsedag på en måndag. Jag hämtade barnen på fritids och båda två mötte mig med kramar och gratulationer. Vi körde hem till deras pappa för att de skulle hämta födelsedagspresenter till mig.

Måndagar på jobbet går under epitetet manic Monday, eftersom dagen är packade med lektioner från klockan 8:10 till 15:30. Det finns inte mycket energi över, när jag kommer hem på kvällen. Vi åt en enkel middag men lyxade till det med Ben & Jerry-glass till efterrätt.

Barnen var ivriga att ge mig de presenter de hade valt ut själva till mig. Av Gustav fick jag två ljuslyktor samt värmeljus. Oskar tyckte att jag behövde en liten matta med julmotiv.

I brevlådan låg ett paket från John och i det väntade ett vackert födelsedagskort samt en berlock från Pandora.

Födelsedagsfirande nummer 1

För två år sedan firande Jörgen och jag min födelsedag i Köpenhamn. Det var vårt första födelsedagsfirande tillsammans i nutid och det blev extra speciellt, eftersom det ägde rum den där hösten, när vi kunde träffas mycket sparsamt. När vi började prata om hur vi skulle fira min födelsedag, kände jag genast att jag ville till Köpenhamn igen.

Vi åkte på lördagen, två dagar före min födelsedag, efter en ordentlig frukost. Det var en mild novemberlördag, om än lite blåsig och regnet hängde i luften. Vår vana trogen, bytte vi från Öresundståg till Metron på Kastrup och gick av vid Kongens Nytorv. Efter en promenad i Nyhavn, vände vi mot Amalienborgs Slot, där vi såg vaktavlösningen. Därefter gick vi till Marmorkirken.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta av Marmorkirken men det var i alla fall inte det jag fick se. Vilken annorlunda kyrka. Runda former och ett kupoltak med målningar föreställande Jesu lärljungar. I taket hängde även grenar med rosa blommor. Jag gissar att de inte var riktiga och att de skulle föreställa körsbärsblom. Det var effektfullt och vackert. (Jag läste precis att det är 15 000 pappersblommor i taket. Det är ett konstverk av Veronica Hodges.)

Vi gick tillbaka mot Nyhavn och åt smörrebröd till lunch och till det en god öl. Efter maten slog matkoman till och jag kände mig halvsovande resten av eftermiddagen. Vi fortsatte att gå, den här gången längs Ströget. Vi tittade in på Faraos Cigarrer * flera och jag köpte en julklapp till Oskar. Vi köpte brända mandlar och gjorde det obligatoriska stoppet på Café Norden för chokladkakeätande.


Tillbaka på den svenska sidan av Öresund, köpte vi sushi med oss hem och resten av kvällen tillbringade vi med att se slut på The Return of the King. Till min stora förvåning höll vi oss vakna.

Jörgen gav mig en fin ryggsäck, som han har köpt i Mongoliet, samt en Escada Magnetism parfym.

Mammas födelsedag

Igår fyllde mamma år. Hon var inte jätteintresserad av att fira sin födelsedag men med lite pepp, så blev det av. Man behöver ju inte göra så stor affär av det. Huvudsaken är ju att man träffas och umgås. Jost ville gärna baka en tårta. Och det gjorde han med den äran, en mumsig jordgubbs- och Skittles-tårta.

Jag gjorde ett undantag från mitt inte-äta-kakor-glass-och-godis-beslut. Jag minns inte riktigt, när jag började men det var före Jörgens födelsedag, kanske redan vid månadsskiftet juni/juli. Det blev ett litet fusk i måndags, när barnen och jag var på Glasskulturen. Oskar orkade inte äta upp sin enda glasskula, så då tog jag resten. Men i övrigt har jag, med förvånande lätthet, hållit mig borta från alla sådan söta, goda onyttigheter.

Jag gjorde naturligtvis ett undantag igår och åt en bit av födelsedagstårtan, som Jost hade bakat. Idag känner jag att suget efter sötsaker har återvänt men det är bara att bita ihop.

Varför gör man en tårta med jordgubbar och Skittles? Jo, Gustav och Oskar gillar inte jordgubbar. De gillar däremot Skittles.

Den bästa presenten...

... kostade inte en krona. Den kostar däremot mig att gå utanför min bekvämlighetszon men det är det värt. Och Jörgen blev glad. Det är huvudsaken.

Till saken hör att Jörgen har velat få med mig ut och tälta flera gånger och det är inte riktigt min grej. Jörgen har försökt lägga fram tältandet i så positiv dager som möjligt men det har varit tvärnej från min sida.

Men det är ju aldrig försent att ändra sig...?