... är inte lätt. De flesta jag söker på, tycks inte finnas. De som Netflix själv presenterar, när jag söker på en genre, intresserar mig inte för det mesta. Nyss hittade jag ett par listor hos Expressen, listor med filmer som ska finnas på Netflix. Plötsligt blev listan med filmer att se ganska lång:
The Wizard of Oz
To kill a mockingbird
Välkommen, Mr Chance
The Queen
Eternal sunshine of the spotless mind
Tretton dagar
En oväntad vänskap
Undergången
Benjamin Buttons otroliga liv
Så några som det inte är så jättelängesen jag såg och som jag gärna ser om:
Trainspotting
En kvinnas doft
Gudfadern 1, 2 och 3
Bridges of Madison County
Back to the future
León
Forrest Gump
The prestige
tisdag 30 april 2019
lördag 27 april 2019
Det är sommar
Den 22 april visade SMHIs årstidskarta att det hade varit sommartemperatur i Lund i fem dygn i sträck. Sommaren var här. Den kom den 18 april.
Bokarna och björkarna håller på att slå ut. Lönnen blommar. Äppelträden håller på att slå ut i blom. Rapsen blommar. Häggen blommar. Gullvivorna blommar.
Det är magiskt, precis som det är varje år. Det är också magiskt att känna samma förundran år efter år, en förundran över vårens och försommarens ljuvliga magi.
Bokarna och björkarna håller på att slå ut. Lönnen blommar. Äppelträden håller på att slå ut i blom. Rapsen blommar. Häggen blommar. Gullvivorna blommar.
Det är magiskt, precis som det är varje år. Det är också magiskt att känna samma förundran år efter år, en förundran över vårens och försommarens ljuvliga magi.
Att fråga chans
Efter ett samtal med Oskar, har jag förstått att det här med att "fråga chans på någon" fortfarande är aktuellt.
Jag minns hur jag själv frågade chans på Niklas, när jag var kanske 11 år, och han sade ja. Ett tag senare frågade jag chans på Rickard också men jag minns inte vad svaret blev. Det som hände var i alla fall att Niklas sökte upp mig och sade:
- Det där med chans, det skiter vi i, eller hur?
Och det var ju förståeligt att han tyckte det, tänker jag.
Varför jag överhuvudtaget frågade chans på någon vet jag inte. Vad skulle det vara bra för? Det ledde ju inte till någonting.
Jag minns hur jag själv frågade chans på Niklas, när jag var kanske 11 år, och han sade ja. Ett tag senare frågade jag chans på Rickard också men jag minns inte vad svaret blev. Det som hände var i alla fall att Niklas sökte upp mig och sade:
- Det där med chans, det skiter vi i, eller hur?
Och det var ju förståeligt att han tyckte det, tänker jag.
Varför jag överhuvudtaget frågade chans på någon vet jag inte. Vad skulle det vara bra för? Det ledde ju inte till någonting.
söndag 21 april 2019
Binge watching Gilmore Girls
Jag hittade Gilmore Girls på Netflix. Sju säsonger. 22 avsnitt per säsong. Varje avsnitt är 45 minuter långt. Därtill finns det fyra avsnitt, vardera ca 90 minuter långt, av miniserien Ett år med Gilmore Girls. Mycket Gilmore Girls blir det.
Just nu känns det som om jag skulle kunna börja se om serien från början, när jag har tagit mig igenom alla avsnitten. Trots att jag har sett stora delar av serien förut, så är det inte mycket jag känner igen utöver det som det handlar om. Det kan tyckas vara en motsägelse men det jag menar är att jag minns i stort sett hela händelseförloppet men jag kommer inte ihåg detaljerna.
Jag blir i alla fall lika glad av att se serien och insupa karaktärernas ordflöden, som kan liknas vid vattenfall. Dialogen, karaktärerna, kläderna och the quirkiness... det är den stora behållningen. Jörgen såg några minuter av ett avsnitt vid ett tillfälle och hans ansiktsuttryck var talande. Han tycker att jag är spritt språngande galen som tittar på Gilmore Girls.
Just nu känns det som om jag skulle kunna börja se om serien från början, när jag har tagit mig igenom alla avsnitten. Trots att jag har sett stora delar av serien förut, så är det inte mycket jag känner igen utöver det som det handlar om. Det kan tyckas vara en motsägelse men det jag menar är att jag minns i stort sett hela händelseförloppet men jag kommer inte ihåg detaljerna.
Jag blir i alla fall lika glad av att se serien och insupa karaktärernas ordflöden, som kan liknas vid vattenfall. Dialogen, karaktärerna, kläderna och the quirkiness... det är den stora behållningen. Jörgen såg några minuter av ett avsnitt vid ett tillfälle och hans ansiktsuttryck var talande. Han tycker att jag är spritt språngande galen som tittar på Gilmore Girls.
Blodtrycket åker berg- och dalbana
Påsklovet kom mycket lägligt i år. Jag behövde vila och få mitt blodtryck under kontroll. Det började på onsdagen före påsklovet. Jörgen och jag var ute och gick en promenad på kvällen, när jag började känna mig yr och illamående. Den känslan höll i sig resten av kvällen.
På torsdagseftermiddagen gick jag ner till vårdcentralen i Tomelilla mellan två lektioner. Mitt blodtryck var 170/115 och sköterskan ville nästan inte låta mig gå därifrån. Jag lovade ta kontakt med min vårdcentral hemma och så fick jag gå ... för att genomföra dagens sista lektion. Därefter ringde jag min vårdcentral och det visade sig vara omöjligt att boka en läkartid inom överskådlig framtid. Jag fick däremot en tid hos en distriktssköterska dagen därpå.
På fredagen var blodtrycket 175/110. På måndagseftermiddagen ringde min läkare och berättade att han skulle skriva ut ett recept på en ny medicin, en kombination med blodtryckssänkande och vätskedrivande preparat. Det började jag ta på tisdagsmorgonen. Sedan dess har blodtrycket varierat: 140/95, 182/119, 145/101, 176/118, 125/96, 146/96, 141/98 och 113/88.
Jag fortsätter att promenera. Det har blivit en vana. Det är svårt att låta bli. Jag har tagit bort koffein, lakrits (gråter inombords) samt chips och andra salta snacks (inte för att jag är någon storkonsument) från min diet.
Det blir spännande att se vad som händer, när jag går tillbaka till jobbet igen. Klarar blodtrycket det?
På torsdagseftermiddagen gick jag ner till vårdcentralen i Tomelilla mellan två lektioner. Mitt blodtryck var 170/115 och sköterskan ville nästan inte låta mig gå därifrån. Jag lovade ta kontakt med min vårdcentral hemma och så fick jag gå ... för att genomföra dagens sista lektion. Därefter ringde jag min vårdcentral och det visade sig vara omöjligt att boka en läkartid inom överskådlig framtid. Jag fick däremot en tid hos en distriktssköterska dagen därpå.
På fredagen var blodtrycket 175/110. På måndagseftermiddagen ringde min läkare och berättade att han skulle skriva ut ett recept på en ny medicin, en kombination med blodtryckssänkande och vätskedrivande preparat. Det började jag ta på tisdagsmorgonen. Sedan dess har blodtrycket varierat: 140/95, 182/119, 145/101, 176/118, 125/96, 146/96, 141/98 och 113/88.
Jag fortsätter att promenera. Det har blivit en vana. Det är svårt att låta bli. Jag har tagit bort koffein, lakrits (gråter inombords) samt chips och andra salta snacks (inte för att jag är någon storkonsument) från min diet.
Det blir spännande att se vad som händer, när jag går tillbaka till jobbet igen. Klarar blodtrycket det?
Glöm inte lösenordet!
För några morgnar sedan hämtade jag hem min bil från verkstan. Alldeles innan jag skulle ge mig iväg, bad Oskar mig att få låna min laptop. Han ville spela Roblox tillsammans med Gustav. Jag öppnade datorn och startade den.
Medan jag gick till verkstan, pratade jag med Jörgen i telefon. Vårt vanliga köra-till-jobbet-samtal, bortsett från att jag inte var på väg till jobbet. När jag närmade mig min destination, sade vi hej då till varandra. Jag såg att Oskar hade ringt och lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar. Jag lyssnade av det och trodde först att han inte hade sagt något men så kom det:
- Du skrev inte in ditt jävla lösenord!
Det var inte att ta fel på att han var både arg, ledsen och besviken. Det gick som tur var snabbt att lösa. Jag ringde upp honom och gav honom lösenordet. När jag kom hem, såg jag till att kasta lappen han skrivit lösenordet på. Jag tror inte att han kommer ihåg den raden av slumpmässiga bokstäver, siffror, gemener och versaler.
Och ja, fanskapet är hemma igen. Nu gnisslar den inte längre. Allt gnissel, även det som verkstan tidigare sagt de inte kan göra något åt (jag däremot skulle bromsa hårt, då skulle det försvinna, det gjorde det inte!), är borta. Bakluckan, som inte kunnat öppnas på sex månader, är fixad, så nu funkar fanskapet riktigt bra. Det är säkerligen endast tillfälligt.
Medan jag gick till verkstan, pratade jag med Jörgen i telefon. Vårt vanliga köra-till-jobbet-samtal, bortsett från att jag inte var på väg till jobbet. När jag närmade mig min destination, sade vi hej då till varandra. Jag såg att Oskar hade ringt och lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar. Jag lyssnade av det och trodde först att han inte hade sagt något men så kom det:
- Du skrev inte in ditt jävla lösenord!
Det var inte att ta fel på att han var både arg, ledsen och besviken. Det gick som tur var snabbt att lösa. Jag ringde upp honom och gav honom lösenordet. När jag kom hem, såg jag till att kasta lappen han skrivit lösenordet på. Jag tror inte att han kommer ihåg den raden av slumpmässiga bokstäver, siffror, gemener och versaler.
Och ja, fanskapet är hemma igen. Nu gnisslar den inte längre. Allt gnissel, även det som verkstan tidigare sagt de inte kan göra något åt (jag däremot skulle bromsa hårt, då skulle det försvinna, det gjorde det inte!), är borta. Bakluckan, som inte kunnat öppnas på sex månader, är fixad, så nu funkar fanskapet riktigt bra. Det är säkerligen endast tillfälligt.
söndag 14 april 2019
Lunch till stararnas symfoni
Gårdagens utflykt tog oss till Järavallen (planerat) ... och till Snogeholm (inte planerat). Det är april månad, vilket innebär att vädret är minst sagt varierande. Igår var det blåsigt och vindstilla. Det var ömsom soligt, ömsom mulet. Det var mestadels uppehåll med det kom även lite regn och till och med några snöflingor, om än mycket små. Även temperaturen varierade från bitande kallt till nästan för varmt.
Vi hade planerat att gå en längre tur på Järavallen men ändrade oss ganska snabbt. Naturen var tråkig och suset från E6:an nästan öronbedövande. Jörgen föreslog att vi skulle åka till Snogeholm, där det lär finnas en bokpelarsal någonstans längs Stora sjöslingan.
När vi kom till Snogeholm, var det dags för lunch. Jörgen lagade till bacon och korv på triangaköket. Medan Jörgen tillagade lunchen, hörde jag ett välbekant ljud, som kom från ett par träd en bit bort. Senast jag hörde det var, när jag bodde i Ingebo, och gick förbi den stora eken. Det var sensommar och eken var full av starar, som samlades inför sin flytt. Vi inte bara hörde stararna igår utan vi såg även några stycken. Tranor, knölsvan, större hackspett, gäss, en bofink och en skäggdopping siktades också.
Vad vi däremot inte såg var den där bokpelarsalen. Det kan mycket väl vara så att jag hade för högt ställda förväntningar men faktum kvarstår att bokpelarsalen lyste med sin frånvaro.
Vi hade planerat att gå en längre tur på Järavallen men ändrade oss ganska snabbt. Naturen var tråkig och suset från E6:an nästan öronbedövande. Jörgen föreslog att vi skulle åka till Snogeholm, där det lär finnas en bokpelarsal någonstans längs Stora sjöslingan.
När vi kom till Snogeholm, var det dags för lunch. Jörgen lagade till bacon och korv på triangaköket. Medan Jörgen tillagade lunchen, hörde jag ett välbekant ljud, som kom från ett par träd en bit bort. Senast jag hörde det var, när jag bodde i Ingebo, och gick förbi den stora eken. Det var sensommar och eken var full av starar, som samlades inför sin flytt. Vi inte bara hörde stararna igår utan vi såg även några stycken. Tranor, knölsvan, större hackspett, gäss, en bofink och en skäggdopping siktades också.
Vad vi däremot inte såg var den där bokpelarsalen. Det kan mycket väl vara så att jag hade för högt ställda förväntningar men faktum kvarstår att bokpelarsalen lyste med sin frånvaro.
lördag 6 april 2019
The age of innocence
Oskar har varit hos en kompis och lekt idag. Redan strax efter klockan tio i förmiddags lämnade jag honom hemma hos L.
Vädret har varit strålande hela dagen. Solig och varmt, nästan 20 grader. Jag tog med mig Gustav till Dalby Söderskog för att gå en promenad, innan vi hämtade Oskar. Den här helgen fanns det fler vitsippor än förra helgen men de har ännu inte exploderat i vita mattor. Vi hörde bofink och hackspett.
När vi hade hämtat Oskar och var på väg hem frågade Gustav varför L har två mammor. Vi pratade om att människor tycker om olika. En del tycker om någon av motsatt kön, andra tycker om någon av samma kön.
Precis innan vi kom hem, sade Oskar:
- Vissa på skolan säger att man inte kan få barn utan att ha sex.
Jag berättade att det går att få barn genom konstgjord befruktning och berättade kort vad det är. Gustav flikade in att man också kan adoptera barn. Sedan avslutade jag med att säga att det vanligaste är att man har sex för att få barn.
- Men du och pappa hade inte sex, sade Oskar med bestämd röst och så var han tyst ett ögonblick och fortsatte, annars flyttar jag hemifrån.
Vädret har varit strålande hela dagen. Solig och varmt, nästan 20 grader. Jag tog med mig Gustav till Dalby Söderskog för att gå en promenad, innan vi hämtade Oskar. Den här helgen fanns det fler vitsippor än förra helgen men de har ännu inte exploderat i vita mattor. Vi hörde bofink och hackspett.
När vi hade hämtat Oskar och var på väg hem frågade Gustav varför L har två mammor. Vi pratade om att människor tycker om olika. En del tycker om någon av motsatt kön, andra tycker om någon av samma kön.
Precis innan vi kom hem, sade Oskar:
- Vissa på skolan säger att man inte kan få barn utan att ha sex.
Jag berättade att det går att få barn genom konstgjord befruktning och berättade kort vad det är. Gustav flikade in att man också kan adoptera barn. Sedan avslutade jag med att säga att det vanligaste är att man har sex för att få barn.
- Men du och pappa hade inte sex, sade Oskar med bestämd röst och så var han tyst ett ögonblick och fortsatte, annars flyttar jag hemifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)