Ett vad jag riskerar...

... att förlora.

Igår när Jörgen och jag var ute, sa han att han slår vad om att rapsen kommer att blomma den 8 april.

Jag tycker det verkar väl tidigt, så jag dristade mig att anta Jörgens vad.

På kvällen passerade vi ett rapsfält, som ser ut så här:

Jag får lägga mitt hopp till nästa veckas lägre temperaturer, att de saktar ner vårens galopp in i försommaren.

Finns det något vackrare...

... än våren? Vårblommor och spirande grönska. Allt detta ljuvliga går rakt in i själen.

I fredags var Oskar och jag ute, när jag kom hem från jobbet. Oskar var hemma från skolan hela veckan, just in Corona case, eftersom han var förkyld. I torsdags och fredags ville han verkligen få komma ut och andas frisk luft. I fredags gick vi till lekplatsen, som ligger alldeles i närheten. På en gräsmatta intill växer det krokus och påskliljor. Jag gick dit för att fotografera dem och Oskar sa:

- Mamma, du tycker verkligen om blommor!

Ja, så är det, utan tvekan.

Ett långt, härligt jullov...

... är nu nästan slut. En dag återstår och då måste jag sätta mig och rätta prov samt göra en del planeringar. Jag vet inte hur jag ska kunna börja jobba. Lovet känns som om det har varit så långt att jag har glömt bort hur man gör, när man jobbar. Att lite drygt två veckor kan kännas så evighetslånga. Evighet enbart ur positiv synvinkel.

När jullovet börjar, finns julen bara runt hörnet, så man går in i lovet i full fart, utan att sakta ner det minsta. Den första helgen var Jörgen och jag ute på Nova och handlade julklappar på lördagen. Vi var också och åt libanesisk buffé på Mezaya. Det var första besöket för Jörgens del och vi har hunnit dit ytterligare en gång sedan dess. Man kan äta mycket gott där. På söndagen tillagade jag revbenen, som måste finnas med på julbordet, och pappa kom hem till mig, så att vi kunde koka knäck. För tredje året i rad blev den ganska misslyckad, trots att pappa hade med sig en ny termometer. Nu måste vi skärpa till oss nästa jul.

På måndagen hade jag besök av Verisure, som installerade ett larm. Jag har nu nästan vant mig vid att larma varje gång jag går ut.

Sedan var julafton här. Barnen kom hem till mig på förmiddagen, mitt i alla förberedelser. Det var på det hela taget en helt vanlig julafton. Julmat vid halvtvåtiden. Oskar tittade på Kalle Anka med morfar, mormor och J (PD). Efter Kalle fikade vi - mandelmusslor med glass och sylt samt en saffranstigerkaka. Jörgen tittade in lagom till fikan, som sedan följdes av julklappsöppning. På kvällen började Oskar bygga ihop den ubåt (Cobi) han fick och det tog flera dagar för honom att få den färdig.

På juldagen fanns det äntligen tid att göra ingenting, så det var precis vad barnen och jag gjorde och det fortsatte vi med även på annandagen. Åtminstone halva dagen. På eftermiddagen gick barnen hem till mormor, för första gången på egen hand. Jag tog tåget in till Malmö för att träffa Irene. Vi såg Det stora blå (director's cut). Jag såg den första gången på Filmstudion i Umeå för snart trettio år sedan. Den var fortfarande lika bra.

Irene och jag träffades igen dagen efter. Då hemma hos Jörgen i Skurup. Barnen och jag åkte dit efter frukost. Dan anslöt vid lunchtid och Irene senare på eftemiddagen. Jörgen och Dan lagade till två pajer, en med svamp och en med lax och broccoli. Dan hade med sig goda ostar och korvar, som vi åt till förrätt. Det blev en fin kväll med härligt sällskap och intressanta samtal. Barnen och jag stannade kvar i Skurup över natten. Gustav och Oskar sov på en stor, uppblåsbar madrass och de verkade sova riktigt gott.

Sedan följde ett par dagar, då jag inte riktigt vet vad jag gjorde. I slutet av julveckan tog jag itu med ett av de uppdrag jag gett mig själv under jullovet. Jag flyttade bokhyllor. Jag gjorde plats för barnens dator ute i hallen. Den har inte flyttat dit än med det ligger i pipelinen. Det kommer att bli första steget i förändringen av deras rum.

Barnen firade nyår hos sin pappa och jag åkte hem till Jörgen. På nyårsafton körde vi ut i skogen med E och K och en kompis till E för att grilla korv till lunch. Det var härligt soligt. Soliga dagar är verkligen välkomna så här års, speciellt efter ett par månader med grått, grått, grått väder och dagar utan nästan inget dagsljus alls. På kvällen lagade Jörgen oxfilé och potatiskaka med en konjaksås. Till efterrätt åt vi glass. För första gången på många år såg jag delar av sändingen från Skansen. Lena Endre läste Nyårsklockan och det gjorde hon bra.

Nyårsdagen ägnades åt ett par saker som jag "inte har haft tid" att göra under flera års tid. Jag beställde foton till fotoramar, som jag köpte för säkerligen fem år sedan. Jag såg även till att beställa ett par årgångar av min blogg i bokform.

I förrgår åkte Jörgen, Dan och jag till Köpenhamn. På agendan stod att äta lunch på Brooklyn Bar i Nyhavn. Där äter man goda smörrebröd och dricker god öl. Vi hann med två besök på Magasin du Nord och ett på Illums bolighus och Torvehallerne. Vid Torvehallerne tittade vi in på en pub, som heter Craft Beer, och på väg till tåget hem gjorde vi även ett stopp på Café Norden, där jag åt en utsökt chokladtårta. Jag har varit på Café Norden några gånger de senaste åren. Den här gången var dock första gången jag använde toaletten där. Låt mig säga så här, Café Norden borde göra studiebesök på till exempel MacDonald's och lära sig lite om hur toaletter bör skötas.

I övrigt har jullovet ägnats åt läsning och stickning. Jörgen har hjälpt mig att sätta upp tavlor på väggarna. Jag har köpt en Fitbit Charge 3. Jag har dessutom ätit ALLDELES FÖR MYCKET men jag ska inte låta det förminska känslan att detta har varit ett synnerligen bra jullov!

Någon har legat i min soffa

Det är en massa hundhår i min soffa. Leah måste ha hoppat upp och lagt sig där under natten. Dagtid gör hon inga ansatser att hoppa upp i vare sig soffa eller sängar.

Vi har varit ute på en morgonpromenad. Det har regnat under natten. Himlen är fortfarande gråvit med små gluggar av blott. Solljuset silar sig igenom det tunna molntäcket. Borta är de gula rapsfälten och gröna sädesfälten från försommaren. Allt är överblommat och mognat, redo för skörd, och landskapet bjuder på en ny sorts skönhet.

Leah och jag gick först en promenad och sedan stannade vi till i rastgården en stund. Leah fick sitta, stanna kvar och komma på inkallning. Det gör hon bra, förutom att hon inte sätter sig på min vänstra sida, när hon kommer på inkallning. Jag fick henne även att gå i zick-zack mellan mina ben. Det tycke hon var en besynnerlig övning men hon stod ut med mina påhitt och gjorde till slut ganska bra ifrån sig.

Hemma igen bytte jag hennes vatten och hon fick dagens första matranson. Nu ligger hon utspilld på köksgolvet och sover.

Det är sommar

Den 22 april visade SMHIs årstidskarta att det hade varit sommartemperatur i Lund i fem dygn i sträck. Sommaren var här. Den kom den 18 april.

Bokarna och björkarna håller på att slå ut. Lönnen blommar. Äppelträden håller på att slå ut i blom. Rapsen blommar. Häggen blommar. Gullvivorna blommar.

Det är magiskt, precis som det är varje år. Det är också magiskt att känna samma förundran år efter år, en förundran över vårens och försommarens ljuvliga magi.

Lunch till stararnas symfoni

Gårdagens utflykt tog oss till Järavallen (planerat) ... och till Snogeholm (inte planerat). Det är april månad, vilket innebär att vädret är minst sagt varierande. Igår var det blåsigt och vindstilla. Det var ömsom soligt, ömsom mulet. Det var mestadels uppehåll med det kom även lite regn och till och med några snöflingor, om än mycket små. Även temperaturen varierade från bitande kallt till nästan för varmt.

Vi hade planerat att gå en längre tur på Järavallen men ändrade oss ganska snabbt. Naturen var tråkig och suset från E6:an nästan öronbedövande. Jörgen föreslog att vi skulle åka till Snogeholm, där det lär finnas en bokpelarsal någonstans längs Stora sjöslingan.

När vi kom till Snogeholm, var det dags för lunch. Jörgen lagade till bacon och korv på triangaköket. Medan Jörgen tillagade lunchen, hörde jag ett välbekant ljud, som kom från ett par träd en bit bort. Senast jag hörde det var, när jag bodde i Ingebo, och gick förbi den stora eken. Det var sensommar och eken var full av starar, som samlades inför sin flytt. Vi inte bara hörde stararna igår utan vi såg även några stycken. Tranor, knölsvan, större hackspett, gäss, en bofink och en skäggdopping siktades också.

Vad vi däremot inte såg var den där bokpelarsalen. Det kan mycket väl vara så att jag hade för högt ställda förväntningar men faktum kvarstår att bokpelarsalen lyste med sin frånvaro.

The age of innocence

Oskar har varit hos en kompis och lekt idag. Redan strax efter klockan tio i förmiddags lämnade jag honom hemma hos L.

Vädret har varit strålande hela dagen. Solig och varmt, nästan 20 grader. Jag tog med mig Gustav till Dalby Söderskog för att gå en promenad, innan vi hämtade Oskar. Den här helgen fanns det fler vitsippor än förra helgen men de har ännu inte exploderat i vita mattor. Vi hörde bofink och hackspett.

När vi hade hämtat Oskar och var på väg hem frågade Gustav varför L har två mammor. Vi pratade om att människor tycker om olika. En del tycker om någon av motsatt kön, andra tycker om någon av samma kön.

Precis innan vi kom hem, sade Oskar:

- Vissa på skolan säger att man inte kan få barn utan att ha sex.

Jag berättade att det går att få barn genom konstgjord befruktning och berättade kort vad det är. Gustav flikade in att man också kan adoptera barn. Sedan avslutade jag med att säga att det vanligaste är att man har sex för att få barn.

- Men du och pappa hade inte sex, sade Oskar med bestämd röst och så var han tyst ett ögonblick och fortsatte, annars flyttar jag hemifrån.

Så har lärkan kommit

Jag försöker påminna mig om det har blivit någon skogstur sedan nyårsafton. Eftersom jag inte kan komma ihåg någon sådan. så har det nog inte det. I lördags var det däremot dags. Jörgen sade redan tidigt i veckan, ja kanske till och med redan i förra veckan, att vi skulle ut i skogen. Abstinensen började sätta in.

När lördagen kom, var Jörgens rörlighet inte på topp. Ett möte med ett tungt kylskåp på fredagen, hade gett honom en rejält ömmande rygg. Jag tror inte att vi helt hade bestämt vart vi skulle, när vi satte oss i bilen, men vi hamnade i alla fall i Snogeholm. Vädret kunde knappast vara bättre. Blå himmel och strålande solsken. Vinterjackan fick stanna hemma.

Vårtecken blev det några stycken. En myrstack med febril aktivitet. Blommande hassel. På vägen hem, i närheten av Rydsgård, flög en sånglärka upp från gräsmarken längs med vägen. Glador, korp och en hackspett både såg och hörde vi också.

Ut-i-skogen 2019 är därmed invigt och jag ser fram emot många fina stunder.

Nu är hösten slut

Det är den 14 februari och delar av Skåne har fortfarande meteorologisk höst. Dagens datum markerar också ett definitivt slut på hösten.

Det finns inte ord nog att beskriva att vi så här långt har lyckats snuva vintern på att slå klorna i oss här längst söderut i landet. Visst har vi haft snö och minusgrader (usch och tvi!) men det har varit sparsamt. Visst är det också så att vintern fortfarande har en chans att utöka sitt territorium.

Men... och det är ett stort men, jag tror att våren är på väg. Det är mildväder, flera plusgrader. SMHIs tiodagarsprognos visar att dagstemperaturen ska vara 6-8 grader. En Facebook-vän rapporterade sånglärkan ankomst för några dagar sedan.

Den 15 februari är det datum det tidigast kan bli meteorologisk vår. För det krävs att dygnsmedeltemperaturen under de sju kommande dygnen är över noll grader. Om inte SMHI har synnerligen fel i sin prognos, kommer det kravet att uppfyllas. Hur det säkert blir med det vet vi den 22 februari och om prognosen håller, kommer vårens ankomst 2019 att skrivas den 15 februari.

Fram tills dess får vi emellertid vara årstidslösa. Hösten är slut, vintern kom aldrig och våren är inte ännu bekräftad.

Tre glömda sommaraktiviteter

Sommarlovet börjar gå mot sitt slut. Värmen består. För några dagar sedan sade väderprognosen för idag att det skulle vara 36 grader varmt i Lund. Det har det inte varit med väl 33 grader. Vinden har varit varm och den har både luktat och smakat varmt. Alldeles nyss regnade det faktiskt lite. Det smattrade härligt mot balkongräcket.

De senaste dagarna har ett lugn infunnit sig i kroppen och i själen efter ett par veckor av ren och skär ångest emellanåt. När kaos- och katastroftankarna slår till, har jag svårt att värja mig. Den här gången har de varit hälsorelaterade. Har det inte handlat om att jag är döende, så har det handlat om att barnen har förolyckats eller kommer att förolyckas.

Nåväl, det ligger bakom mig nu och jag hoppas att det stannar där. Idag har jag tömt mobilkameran på bilder och jag inser att det finns tre sommaraktiviteter, som inte har nämnts i bloggen.

Den första är vandringen Jörgen och jag gjorde tillsammans på midsommarafton. Det var en ganska varm, tyckte vi då, och solig dag. Vi körde i var sin bil till parkeringen vid Väderkullen (nedanför höjden där Romelestugan låg förr, numera ersatt av en styggelse, som jag inte nämner vid namn) och parkerade min bil där. I Jörgens bil åkte vi sedan ner till trakterna av Häckeberga slott och parkerade hans bil där. Sedan började vi vandra.

Vi gjorde två stopp på vägen för att äta. Det blev en lunch bestående av knäckebröd med kokt ägg och matjessill. Lunchen intog vi på Romeleklint. Jörgen värmde stifado på Trangiaköket.

Totalt sett gick vi runt 12 km i vacker skånsk natur. Mindre vackert var att jag blev stucken av en geting för första gången i mitt liv. Jörgen skulle tvunget klappa på getingboet och så blev jag stucken.

Den andra aktiviteten var en utflykt till Ven tillsammans med barnen och morfar. Det var grymt varmt och soligt den dagen och en otrolig massa människor på Ven. Om jag skulle sammanfatta dagen i en färg skulle det vara färgen gul, som i sönderbrända gräsmattor och mogna sädesfält.

Vi tog bussen till Kyrkbacken och gick omkring där ett tag. Barnen och morfar köpte glass. Vi gick upp till S:t Ibbs kyrka och utsikten därifrån var lika enastående som förra gången vi var där. Vi hittade en skuggig plats, där vi kunde äta vår matsäck. Buss tillbaka till Bäckviken och sedan hemåt med båten.

Det var Oskars önskan att vi skulle åka till Ven och jag tror att han var nöjd med turen. Han hade velat gå in i S:t Ibbs kyrka men vi kom dit precis, när den stängdes. Jag tycker mycket om Ven och hoppas att Jörgen och jag åker dit och går Ven runt.

Den tredje och sista aktiviteten hade kunnat vara riktigt spektakulär men mynnade ut i nästan ingenting. Fredagen den 27 juli var det total månförmörkelse i samband med att månen gick upp vid kvart över nio på kvällen. Månskivan skulle vara förmörkad under lång tid. Seklets längsta månförmörkelse skulle det vara.

Jag gick ut strax före klockan 21. Först gick jag och fotograferade solrosor på ett fält i grannskapet. Därefter började jag leta efter en bra plats för månskådning längs Dalbyvägen. Jag hittade en plats och satte mig där för att läsa medan jag väntade på att månen skulle visa sig.

Naturligtvis blev det molnigt just den här kvällen. Dessutom var molnen PRECIS där månen gick upp i sydöst. När det började bli mörkt framåt 22-tiden, kom det lite fler människor, som också ville se förmörkelsen. En av dem lyckades se blodmånen, eller åtminstone delar av den, genom molnen och pekade ut den för oss andra, så helt meningslös blev inte kvällsutflykten.

Det var så irriterande att stora delar av himlen var klar. Jag såg planeten Mars. Jag såg sommartriangeln med stjärnorna Deneb, Vega och Altair. Men molnen dolde effektivt blodmånen. Det var emellertid en skön och mild kväll och jag träffade trevliga människor att prata med.

Den bästa tiden

Våren är min favoritårstid. Jag fylls av sådan lycka, när ljuset vänder åter. Jag fylls av glädje, när träden vecklar ut nya, gröna blad och naturen fullkomligt exploderar i blom.

Våren och försommaren är tyvärr också en period fylld av stress. Jobbet fullkomligt kväver mig. Nationella prov och betygsättning. När jag borde vara ute och njuta av allt det vackra, sitter jag i stället inomhus och rättar prov och funderar på hur jag ska sy ihop säcken som är innevarande skolår, hela tiden fylld av dåligt samvete och otillräcklighet.

Våren och försommaren, som borde vara en härlig tid, blir allt som oftast en tid då det som borde vara viktigast i stället hamnar på undantag.

Vår, sommar, havsörnar

Två lördagar i rad har Jörgen och jag varit ute i skogen, på samma ställe båda gångerna. I förra veckan var det fortfarande lite trevande vår. Tussilagon blommade och vitsipporna hade börjat slå ut.

Under veckan som gått har det plötsligt blivit sommarvarmt, blå himmel och solsken. I lördags var bokarnas knoppar uppsvällda, avenboken hade börjat slå ut, marken var vit av vitsippor. Våren och försommaren är så vacker att det gör ont i kroppen. Skönheten är lika överraskande varje år.

Att vi var på samma ställe två veckor i rad, beror på att vi ville se vitsipporna ordentligt utslagna. Och så ville vi se havsörnen igen.

I förra veckan stod vi där ute i skogen, 10-20 m från varandra, och pratade. Plötsligt fick jag syn på en stor fågel bakom Jörgen. När jag säger stor menar jag STOR. Ganska snart stod det klart att det var en örn. Något annat kunde det bara inte vara. Vi stod och tittade på den en lång stund. Den flög fram och tillbaka och runt uppe över trädkronorna. Vid ett tillfälle glimtade vita stjärtfjädrar och då sade Jörgen att det är en havsörn.

Inte så långt från där vi stod, fanns det ett träd med ett stort bo i toppen. Det var inte ett särskilt ansenligt träd, en hög men ganska smal bok. Vi bestämde oss för att dra oss bort från det trädet men ändå se till att hela tiden kunna se det. När vi kom tillräckligt långt bort, såg vi att örnen landade i boet.

Igår, när vi kom tillbaka, såg vi inte bara en havsörn utan två! Det är helt magiskt!!

Var är lärkan?

I år behöver våren hjälp på traven. Den dök upp tidigt, så tidigt det bara går, den 15 februari men sedan tog det tvärstopp. Det blev kallt och det började snöa.

De sista dagarna i februari och de första i mars, snöade det obeskrivligt mycket. Skolbussarna ställdes in och en dag kunde jag inte ta mig till jobbet, eftersom min bil stod kvar på parkeringen utanför skolan och varken buss eller tåg gick.

Kylan fortsatte att hålla sitt grepp om oss men i förra veckan började det bli mildare med plusgrader om dagarna. Snön smälte bort. Vintern vill dock inte släppa taget. Tre gånger den senaste veckan har jag vaknat och tittat ut genom sovrumsfönstret för att upptäcka att det har snöat under natten.

Idag påminde Facebook mig om att för två år sedan hörde jag lärkan på morgonen. Den har jag inte hört än i år men i måndags hörde jag bofinken och det är ju inte fy skam.

Som olika världar

Jag sitter på tåget mellan Lund och Skurup. Om jag tittar ur genom fönstret, ser jag solsken och blå himmel. Det ser skönt ut men det är en förrädisk bild. Där ute är det kallt, bitande kallt, vill-inte-alls-vara-ute-kallt!

Jag ser ingen snö. Det är svårt att tro att jag för knappt två timmar sedan gick genom snöstorm på väg från jobbet till stationen i Tomelilla. Sikten var i stort sett noll. Stark vind, ymnigt snöfall, snöflingorna förblindade.

Det började snöa strax efter att jag kom till jobbet i morse. Det var ett häftigt snöfall redan från början. Vid lunchtid meddelades att skolbussarna skulle gå hem tidigare, redan klockan 14. När det meddelandet kom, hade det slutat snöa och solen sken. Strax efter halv två började jag göra mig i ordning för att ge mig iväg och det var då det verkligen började VRÄKA ner. Sikten var mer eller mindre noll.

Jag bestämde mig för att ta tåget till Skurup eller bussen till Lund i stället. Bussen var först att anlända till stationen i Tomelilla så det fick bli den och därmed en omväg till Skurup.

När bussen nästan kommit till Lund, hörde jag på lokalradions trafikrapportering att det var totalstopp på vägen mellan Tomelilla och Sjöbo, i höjd med Ramsåsa. En lastbil har vält och ett tiotal personbilar är inblandade. Bärgningen beräknas ta flera timmar och vägen är avstängd. Trafikverket kunde inte rekommendera någon alternativ väg.

Solskenet utanför fönstret följde med tills tåget passerat Svedala. Sedan mötte snöfallet upp och i Skurup var det mer eller mindre snöstorm.

Det känns som att bra beslut att ha valt bort bilen som transportmedel i eftermiddag. Hoppas den har det bra på jobbets parkering över natten. Återstår att se om snöfallet upphör och om jag kan ta mig med allmänna kommunikationer till Tomelilla.

Dubbelkolla

Jag kände mig tvungen att dubbelkolla och se med egna ögon att även Lund faktiskt omfattas av vårens ankomst. Ett nytt besök hos SMHIs årstidskarta, förstora, göra ett skärmklipp ... och jo, det är nog sant!

Igår var det kallt och idag är det ännu kallare ... men vår är det likväl!

Våren är här!

Enligt Ekot på Sveriges Radio är det vår i bland annat Malmö, Lund, Falsterbo och Ystad. Jag tycker inte att det är så tydligt att se det på SMHIs årstidskarta men jag får väl tro på Ekot.

Att det har blivit vår innebär att det har varit vårtemperatur (dygnsmedeltemperatur över 0 grader) i sju dygn. Det innebär också att våren 2018 ankom så tidigt det bara någonsin går, nämligen den 15 februari.

Hurra!

Det spelar ingen roll att våren inledningsvis kommer att vara kylig. Det är vår! Psykologiskt är det stor skillnad på vinter och vår.

Hurra, hurra!!

Redan nu kvittrar fåglarna, när man vaknar på morgonen. Det är avsevärt mycket ljusare på morgon och kväll jämfört med för en månad sedan. Solen värmer. Underbara vår!

Hurra, hurra, hurra!!!

Och så har jag...

... blivit med klänning.

De senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen frågat Oskar vad han tycker att jag ska ha på mig. Varje gång har hans svar blivit:

- Klänning.

Någon sådan finns inte i min garderob. Det var många, många år sedan jag hade klänning eller kjol. Klänning har egentligen aldrig varit en del av min garderob mer än med något enstaka undantag. Jag skulle gärna vilja ha bde kjol och klänning men vet inte om jag känner mig riktigt bekväm med det.

Nåväl, Oskar vill att jag ska ha klänning och det finns det ytterligare någon som också vill (eller vill och vill, inte skulle ha något emot det, kanske är mer rätt uttryckt). Jag frågade Oskar hur klänningen ska se ut och då sade han:

- Den ska vara blå, ha kort ärm och mycket kjol.

När Jörgens semester började den här veckan, var en av sakerna vi planerade att göra att titta efter en klänning till mig. Det gjorde vi igår. Vi var inte helt överens med Oskar, när det gällde färgvalet, utan lutade mer åt en grön nyans. Jag var skeptisk till om jag alls skulle lyckas hitta någoot jag tycker om. Men det gjorde jag/vi.

I den tredje affären vi kom till, Lindri, som jag aldrig har handlat i förut, hängde det en blå klänning, som jag provade och som kändes rätt. Den fick följa med hem. Oskar fick det mesta på sin önskelista uppfyllt. Klänningen är blå och den har kort ärm. Vad han faktiskt menar med att den ska ha mycket kjol, vet jag inte helt säkert, men jag tror inte att min nyinköpta klänning uppfyller det önskemålet.

Tanken var att jag skulle ha haft min nya klänning på mig idag, när vi skulle åka till Köpenhamn. Men vår Köpenhamns-tur har ställts in på grund av regn. Vår tanke var att besöka Köpenhamns botaniska trädgård och det känns inte särskilt lockande att göra det i regn.

Sommar och sol

Det har inte varit så mycket bevänt med solsken den här sommar. Ingen direkt sommarvärme heller, för den delen. Men igår sken solen från en blå himmel och sommaren visade sig från sin bästa sida även om vinden inte kunde hålla sig borta. Barnen och jag körde ut på Österlen för att hälsa på min kollega Josefin, som bor i Ekeröd.

När vi kom dit, åt vi lunch med Josefin och hennes dotter V. Efter maten gick vi ut i trädgården och där var vi hela eftermiddagen. Barnen, som inte kände varandra sedan tidigare, hade mycket roligt tillsammans. Exakt vad de lekte vet jag inte, eftersom Josefin och jag satt och pratade med varandra. Något med tjuv och polis bör det ha varit, eftersom de låste in varandra i hundgården stup i kvarten.

Det gungades en del och vi tittade på och matade guldfiskarna i dammen.

Det är en fantastiskt fin trädgård att leka i med lekstuga, flera olika sorters gungor, sandlåda, gungbräda och en klättervägg ... och så massor av yta att springa runt på.

Det lektes även med mekano inomhus. Gustav byggde en robot, som fick namnet Paradis, och den lekte Oskar med.

Innan vi körde hemåt, blev det middag. Hamburgare på grillen och det visade sig att brödet jag hade haft med mig är alldeles utmärkt som hamburgerbröd. Det är ett bröd, som jag har bakat nu och då i säkert 20 års tid, men det har inte slagit mig att det skulle kunna funka till hamburgare ... men det gör det!


Oskar somnade i bilen på vägen hem men hade inga problem att somna, när det var dags att gå och lägga sig. I morse sov han till strax efter klockan sju, vilket är länge, så jag gissar att han blev trött igår.

Idag är ordningen återställd vädermässigt. Det regnar. Men det är inte kallt. Jag har varit hos optikern för att göra en synundersökning och beställa glasögonen. Valet stod mellan progressiva glas och läsglasögon. Optikern tyckte att det mycket väl kan räcka med läsglasögon i nuläget, baserat på mitt synfel samt hur jag beskriver hur jag upplever att jag ser. Han sade att när jag har tröttnat på att leta efter mina läsglasögon, då är det dags för progressiva glas.

Jag har bakat släta vetebullar (söta). Josefin bjöd på sådana till mellis igår och det är ju alldeles utmärkt att ha med sig bullar och frukt, när man åker på utflykt. Så nu har jag sett till att det finns även den typen av bullar i frysen.

Mitt pysselprojekt fortskrider och det ska bli spännande att se hur det blir, när det är färdigt...

Presentdags

Gårdagen kan sammanfattas så här: jag gick och jag åkte tåg.

På morgonen lämnade jag barnen på fritids och därefter tog jag tåget till Emporia - helt frivilligt! Jag vet inte vad som stod högst på agenda. Presenten till mig själv eller presenterna till Jörgen (han fyller år på torsdag). I ärlighetens namn det förstnämnda. Jörgens presenter hade jag kunnat köpa på hemmaplan. Min egen present krävde ett besök i en butik, som mig veterligen i närområdet bara finns på Emporia.

Emporia är inte min favoritplats på Jorden. Det är lite för stort och jag har svårt att hitta. Givetvis irrade jag bort mig omgående. Åkte rulltrappa i onödan. Gick minst två varv på plan 2 utan att hitta butiken jag letade efter, trots flera stopp vid orienteringskartorna. Många steg blev det. Och jag hittade allt jag skulle. Som bonus fick jag äta lunch med Jörgen innan jag tog tåget hem igen.

Det blev inte mycket mer än hem och vända. Jag packade lite övernattningssaker i en ryggsäck, åt lite och sedan gav jag mig iväg igen. Till tåget. Samma sträcka som på förmiddagen men den här gången blev det inget stopp i Hyllie utan jag fortsatte till Skurup.

En titt i almanackan säger att det är sommar men det är svårt att tro att det är så. Igår var det blåsigt och regnigt (jo, solen tittade fram mellan skurarna) och det var K-A-L-L-T!!! När jag stod och väntade på tåget på eftermiddagen, frös jag och önskade att jag hade haft vantar. Jag tycker inte om, när sommaren är för varm, men det här är ju helt galet åt andra hållet.

Framåt kvällen slutade det faktiskt att regna och solen tittade fram. Jörgen, K och jag åkte ut till Häckeberga och gick vår vanliga runda där. På vägen hem såg vi totalt åtta kronhjortar!

Lite drygt 20 000 steg blev det igår, hälften av dem i högklackade skor. Det var onekligen skönt att få krypa ner i sängen i slutet av dagen.

Tidig vår på Österlen

Vintern är inte en årstid, som enligt mig, inbjuder till att åka på utflykt. När våren så smått börjar göra sitt återtåg, blir det så mycket roligare att ge sig ut. Det är fortfarande en bit kvar, innan våren visar sig från sin riktig vackra sida, men en tofsvipa, lärkor som drillar i skyn samt en stor flock svanar på en åker är inte fy skam.

Lördagen tog oss ut på Österlen. Målen var Gunnarshög och Stenshuvud och det blev en heldagsutflykt. Vädret bjöd mestadels på mulen himmel och temperaturen var mer än några grader över noll men det var ändå underbart att komma iväg. Att gå ur bilen vid Gunnarshög och höra sånglärkan för första gången i år, den känslan är svår att sätta ord på.

Klockan hade hunnit bli närmare två på eftermiddagen, när vi kom till Kivik. Efter ett kort stopp på Kiviks musteri hamnade vi på Kiviks Café & Bageri för att äta lite lunch. På Gunnarshög hade vi smakat på chips med sparrissmak och konstaterat att Jörgen tycker om sparris men det gör inte jag. I Kivik serverades sparrissoppa och det blev ett självklart val för Jörgen. Jag valde i stället en varm ciabatta med ost och skinka.

Utanför cafét stod en skylt på vilken det fanns en semla och texten Jag vet att du har saknat mig! Och ja, jag har saknat semlor. Jag har inte ätit en enda semla i år och jag längtar verkligen efter att äta en. Det blev dock ingen igår. Efter lunchen var jag mätt och dessutom var det alldeles för mycket grädde på semlorna, så det var inte svårt att avstå.

I augusti, när vi var på Stenshuvud, utgick vi från den södra sidan. Igår tog vi oss an stigningen från den norra sidan och började med att gå genom thujaskogen, där vi också stötte på en äkta kastanj. Det är blött ute i skog och mark just nu. På sina ställen var stigen täckt av vattensamlingar. Hasseln är i full blom men tyvärr lyckades jag inte se några av dess ljuvliga honblommor.

På vägen hem stannade vi i Sjöbo för att handla. Vi hade kommit fram till att vi skulle göra en köttfärspaj till middag. Den blev improviserad och gjordes på blandfärs, gul lök, champinjoner, soltorkade tomater, creme fraiche och den kryddades med salt, peppar och paprikapulver. Den blev mycket god och en fin avslutning på dagen!