Vardagsmagi

Onsdag kväll. Blodpudding med bacon och lingonsylt till middag. Ett samtal om neutralisation av saltsyra med natriumhydroxid samt vilka atomer som ingår i natriumhydroxid.

Efter maten ska barnen göra sina läxor. Oskar har till uppgift att läsa ett kapitel i boken klassen läser tillsammans och därefter skriva en text om ett land, som han själv har hittat på. Kapitlet är redan läst, så han tar itu med sin text. Gustav tycker att Oskar ska ange invånarantalet i landet Phlox i geundpotensform och berättar för Oskar gur det ska se ut.

Gustav själv har läxa i tyska. Han tror i alla fall det men kan inte hitta något om det i varken Classroom eller Classroom-kalendern. Han bestämmer sig för att mejla sin lärare och fråga. Sidorna i tyskaboken, som han tror är läxa på något sätt, handlar om hur man kan presentera sig själv. Jag föreslår, lite på vinst och förlust, att Gustav ska skriva en presentstion om sig själv. Det nappar han på och skriver en text i ett Google-dokument och sedan delar han det med sin lärare.

I all sin enkelhet var det en mycket fin stund vi fick tillsammans, barnen och jag.

Helg? Det innebär...

... att man vilar upp sig efter arbetsveckan, eller hur? Eller kanske inte? Jag vet, ärligt talat, inte vad som är jobbigast, att vara på jobbet eller att vara hemma.

Idag är det lördag. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen. Dagen har gått i ett flygande fläng.

Jag gick upp strax efter halv sju för att sortera tvätt och lägga in de första två maskinerna tvätt klockan sju. Fram till klockan elva hann jag köra sex maskiner tvätt, få allting torrt och ihopvikt. Sedan stannade processen vid att lägga allting på plats i garderober och byråer. Tvätten ligger fortfarande i IKEA-påsar, som står i hallen. Jag får väl ta itu med det härnäst.

När tvätten var avklarad, åkte jag in till stan. Jag skulle köpa födelsedagspresenter, en julklapp samt pysselmaterial till Oskar att ta med till skolan. Ladda busskortet stod också på att-göra-listan. På lite drygt en halvtimme hann jag till Pressbyrån, Filmstaden, Camilla/Malmström, Panduro Hobby, Lexis papper och Akademibokhandeln. Buss hem igen och på vägen passade jag även på att hämta ett paket från Adlibris. Jag klev in genom dörren här hemma en timme och tjugo minuter efter att jag gett mig iväg hemifrån.

Lunch till barnen, diskussioner om vad vi ska ha till middag igår och idag, leta efter kakrecept, skriva nota, gå till affären, handla (jag bar hem 10+ kg matvaror från affären - tungt!), baka två kakor (en seg chokladkolakladdkaka och en saffranstigerkaka) och sedan sätta igång middagen, som nu står och puttrar på spisen.

Kvar att göra är att gå ut med återvinningen, slå in presenter, skriva ett gratulationskort och ett julkort samt äta middag. Därefter är nog både den här dagen och min energi slut.

Då har jag inte ens påbörjat det jag hade tänkt göra idag, nämligen att ta itu med alla högar med papper och saker, som finns lite överallt i hemmet. Dammsuga måste jag också göra. Badrummet måste städas.

Tre dagars helg hade inte suttit helt fel...

Punkt igen (!) för sommaren

Första jobbveckan är avklarad. Tillbaka till vardagsrutiner igen. En sådan vardagsrutin är att Jörgen och jag åter har våra barnlösa veckor tillsammans. Veckan som gick med kvällar och helgen tillsammans var mycket välbehövlig, åtminstone för mig, efter en sommar då vi knappt träffats alls.

I tisdags kväll gick vi en kvällspromenad mellan Skrylle och Måryd (och tillbaka till Skrylle igen). I onsdags fick mina garderober sina dörrar på plats. Jag har nog inte berättat om mina garderober. De kanske får sitt eget blogginlägg framöver. I fredags kväll var vi i Ystad för att gå på den italienska matmarknaden. Jörgen behövde fylla på parmesanförrådet, som blivit alldeles tomt. När vi kom hem skulle vi se A Royal Affair på Netflix. Jörgen säger att det var en bra film. Jag får ta honom på orden, eftersom jag inte lyckades hålla mig vaken mer än en kvart.

I lördags var vi uppe tidigt, eftersom en takläggare skulle komma och titta på och fixa lite med taket på Jörgens hus. Vi hade också utflyktsplaner och gav oss iväg strax efter klockan tio. Jörgen har en bok som heter något i stil med Gåtfulla Skåne och i den hittar vi utflyktsmål att besöka. Vi är inte så imponerade av vägbeskrivningarna i boken. Mer än en gång har vi måst leta och leta och leta för att hitta rätt.

Lördagens mål var Vallabacken alldeles utanför Vitaby. Vallabacken är en 40 m i diameter stor ruinkulle efter en cirkelrund försvarsanläggning. Det har hittats krukskärvor, knivar, delar av en båt samt en mängd tegelstenar där. Ovanpå ruinkullen såg vi en mycket vacker spindel i gräset och vi tror oss vara ganska säkra på att det var en getingspindel.



Från Vitaby styrde vi kosan mot Haväng, där vi hade tänkt äta lunch. När vi kom dit, bestämde vi oss för att ta med lunchen och gå en sväng. Av en ren slump hamnade vi vid Örakarsfallen. Det var en bedårande vacker plats med en fiskefångstanläggning i Verkeån. Vi gick en bit längs ån och först hörde och sedan såg vi en stor fisk plaskade i vattenytan. Det kanske var en havsöring även om Jörgen inte tyckte att den helt levde upp till havsöringens utseende. Det stod efter en stund klart att den inte mådde bra och det var nog faktiskt så att det vi såg var dess sista ögonblick i livet.

Efter lunchen for vi vidare till Kivik för att Jörgen skulle köpa äpplen. Det blev även ett besök i Esperöd Arboretet och lite bonusträdterapi. Kaskagranarna var lika imponerande den här gången liksom de galet stora blad vissa magnoliaarter har.

På vägen hem stannade vi till i Simrishamn för att äta glass. Väl hemma blev det grillad flankstek med kokt potatis och en god sallad ... och en gin & tonic medan maten lagades. Vi hade planer på att se en film även denna kväll. Jag minns att vi började titta på den men jag kan inte alls minnas vilken film det var. Efter ungefär en kvart konstaterade vi båda två var på väg att somna, så vi gick och lade oss igen.

Idag var vi inget annat än dekadenta. Jag ska inte sätta på pränt hur dags jag klädde på mig. Det var galet sent på dagen. Jag kom hem till Lund vid halvfyratiden på eftermiddagen och har åtminstone fått veckans tvätt samt veckohandlingen gjord. Nu återstår lite plock, dusch och packning av jobbväskan och sedan hoppas jag få ytterligare en god natts sömn.

Ljuvlig present

Läsårets sista dag med lektioner är avklarad. Liksom varje år känns det som ett under att jag tog mig hit. Nu återstår bara två dagar med elever och tre A-dagar. Sedan är det sommarlov!

För andra året i rad har jag sagt "hej då" till elever som jag har haft förmånen att få följa i tre år. Det känns i hjärtat att skiljas från elever som fått mig att ibland vilja slita mitt hår samtidigt som jag har fått se dem växa från människor och att se fram emot lektioner tillsammans med dem.



En av dem gav mig en present i fredags. Ett hjärtformat ljus, ett örtsalt samt ett kort med en text, som nästan golvade mig. De raderna ska sparas för att plockas fram vid tillfällen då tron på mig själv sviktar.

Fredagsfeeling

Den här arbetsveckan har gått snabbt samtidigt som dess början känns mycket avlägsen, nästan ljusår bort. Det var skönt att avsluta den sista lektionen, packa ryggsäcken och sedan köra hemåt.

När jag hämtade barnen, blev Oskar utan förvarning jätteledsen. Det tog ett tag att få honom lugn igen och det visade sig att han var ledsen för att en av hans lärare ska sluta i nästa vecka. Jag föreslog att han skulle rita en teckning till henne, när vi kom hem, och det gjorde han. Det tog honom någonstans mellan 1,5 och 2 timmar att bli färdig med den.

Vi kom hem och jag gav mig nästan omedelbart in till stan för att hämta ett par skor hos skomakaren. Det är alltid lika trevligt att komma dit och prata en stund. Idag pratade vi om språk - franska, tyska och engelska.

Vid middagen började Oskar prata om att man kan vara bådhänt. Jag förstod att bådhänt betyder ambidexter och undrade om de hade prata om det i skolan.

- Nej, Gustav är det, sade Oskar.

Jag frågade om han menade Gustav, som går i hans klass.

- Nej, vår Gustav, svarade Oskar.

Gustav är högerhänt i alla avseenden jag kan tänka på förutom ett. Han håller kniv och gaffel "fel" - gaffeln i höger hand och kniven i vänster. Därmed är han ambidexter eller bådhänt, enligt Oskar.

Efter middagen satt jag ute i köket och stickade. Oskar satt bredvid mig och jobbade med sin teckning. Han ville lyssna på sin FNAF-lista men jag lyckades övertala honom att vi skulle lyssna på julmusik i stället. Det var en riktigt trevlig stund vi hade tillsammans. När Oskar hade ritat färdigt, tyckte han att det var nog med julmusik och vi satte på hans FNAF-lista i stället. Jag stickade vidare och han dansade till musiken.

Lagom till att På spåret började blev Oskar trött och gick och lade sig och somnade ganska omgående. Han är ofta noga med att påpeka att på fredagar får han vara uppe hur länge som helst men det slutar alltid på samma sätt, nämligen att han har somnat före halv nio.

Att tvätta på fredag kväll - igen!

Andra veckan i rad ägnar jag fredagskvällen åt veckotvätten. Jag hade inte alls tänkt göra så den här veckan men det blev så i alla fall. Det var så skönt förra helgen att inte behöva lägga tid på tvätten. När jag kom hem från jobbet i eftermiddags, kollade jag om det var ledigt i tvättstugan. Det var det inte just då men väl en timme senare.

Nu är klockan snart halv åtta på kvällen och jag ska gå och hämta det sista i tvättstugan. Och sedan är jag tvättfri resten av helgen! Hurra!!!

Jag - vi - måste bli tydligare

Måndag kväll:
Gustav: Mamma, vad ska i tvätten?
Jag: Allt utom dina långbyxor. Du kan ha dem i morgon igen.
Oskar: Gustav! Du ska lägga allt utom långbyxorna i tvätten!

Tisdag morgon:
Jag: Gustav, var är dina långbyxor?
Gustav: Jag lade dem i tvätten.

Att tvätta på fredag kväll

Den bästa tidpunkten på hela veckan infaller, när jag sitter i bilen på väg hem från jobbet på fredag eftermiddag. Arbetsveckan är äntligen över och helgen börjar. Att denna tidpunkt dessutom infaller redan kl 13:35 är ju inte helt fel.

Igår morse gick jag till tvättstugan och kollade, om jag kunde byta veckans tvättid från söndag morgon till fredag eftermiddag. Det gick, så det gjorde jag.

Det är ju på många sätt helt vansinnigt att göra hela veckotvätten på fredagskvällen. Då ska man ha fredagsmys och tacomiddag med familjen. Men det går ju att göra undantag. Jag har tur som har barn som utan knot accepterar mina nycker.

Denna veckas fredagseftermiddag och kväll såg ut så här:

Jag kom hem från jobbet vid kvart över tre. På vägen hade jag stannat i Sjöbo för att handla, i Dalby för att hämta barnen på skolan samt hemma hos mina mamma för att hämta en stor gryta, två flaskor vin och en lampa.

Väl hemma fick jag igång de två första maskinerna med tvätt och sedan la jag mig i sängen med datorn ... och somnade i en kvart-tjugo minuter. Jag vaknade några minuter innan Jörgen ringde på väg he från jobbet. Han höll mig sällskap i telefonen medan jag gjorde eftermiddagens andra tur till tvättstugan. Samtalet bröts väl en tre-fyra gånger. Huset jag bor är som en bunker, när det gäller mobilsamtal.

Efter tredje turen till tvättstugan blev det en snabb middag. Det fanns rester över från ett par middagar den här veckan.

Fredag betyder att barnen ska ha popcorn, vilket Oskar påminde mig om så snart middagen var avklarad.

Lagom till klockan 20, då Doobidoo började, var jag klar i tvättstugan. Då blev det lite fredagsmys framför TVn. Oskar orkade inte hålla sig vaken genom hela Doobidoo utan valde att gå och lägga sig. Jag halvslumrade igenom Skavlan och fick sedan Gustav och mig själv i säng.

Orkade väl läsa en eller två sidor i The remains of the day innan jag somnade för natten.

Även om det kanske inte är det roligaste att tvätta en fredagskväll, så är det mycket skönt att ha veckotvätten avklarad och inte behöva tvätta tidigt på söndag morgon, som planen var från början.

- Då somnar du snabbt!

Vid middagen tidigare i kväll sade jag:

- Vad ska jag göra nästa vecka?

- När vi inte är här? sade Oskar.

- Ja, och Jörgen är inte heller här, sade jag.

- Du kan gå på bio, sade Oskar. Då somnar du snabbt!

Undrar om han vet hur rätt han har, när han gör den kopplingen mellan mig och biobesök.

Ett skolår läggs till handlingarna

Den här vårterminen går till historien som "den oändliga". Betygen var satta och ändå fanns det en lång rad lektioner att fylla med meningsfulla aktiviteter. Terminen ville liksom aldrig ta slut. Jag har nog aldrig varit med om att ha sommaravslutning så sent som den 15 juni.

Dagen före avslutningen var min mentorskollega, A, och jag i Ystad med vår klass. Segling stod på agendan, precis som för ett år sedan, men i år hade vi inte vädrets makter på vår sida. Det blåste lite för mycket, så A ställde in seglingen och fixade en stadsorientering i stället. Det var inte bara det att det blåste. Det började även regna. Inte bara lite duggregn utan rejält, vilket ledde till att vi tog tåget tillbaka till Tomelilla en timme tidigare än beräknat ... och då var vi rejält blöta.

På avslutningsdagen följde Oskar med mig till jobbet. Det blev en dag, som han var mycket nöjd med. Han var med i aulan och tittade och lyssnade på musikprofilelevernas (år 8) föreställning. Han ritade stora delar av vårt solsystem på tavlan i klassrummet medan min klass var ute på ett selfieuppdrag. Han fick kontakt med en av eleverna i min klass, M, och visade honom sin bok om Saturnus och det slutade med att Oskar satt i Ms knä den sista stunden innan betygsutdelningen

På torsdagen skulle det skrivas omdömen men av det blev intet, eftersom Infomentor olägligt uppdaterades. Ingenting var sig likt och det fanns inte garantier för att de omdömen som skrevs skulle finnas kvar. Jag hade skrivit mina omdömen redan den 7 juni och fick lite lätt panik, när jag först inte kunde lokalisera dem i allt det nya. Men de fanns där. Det var gemensam lunch och på eftermiddagen bjöd G, som går i pension, på mumsig tårta. I övrigt fylldes dagen med att titta på film om Nya Infomentor och städning.

Den sista arbetsdagen blev speciell. Mitt arbetslag samlades på Ystad Saltsjöbad för frukost - och vilken frukost det var! Det fanns nästan för mycket gott att välja mellan så hjärnan fick kortslutning. Jag åt egg benedict för första gången, absolut inte sista, två smörgåsar samt en amerikansk pannkaka med nutella. Efter maten följde fotmassage för mig och Å. Så underbart. Dofterna från den behandlingen bar jag med mig resten av dagen. Resten av förmiddagen ägnade de andra åt bad medan jag hittade det mest underbara rum jag någonsin sett och där tillbringade jag ett par timmar med underbar utsikt ... och en stickning.

Detta rum. Så stort. Så ljust. Fyllt med bekväma dagbäddar. Längst ner en fönstervägg mot havet. Här hade jag lyxen att få vara i stort sett själv. Jag ville packa ner det här rummet och ta med det hem.

Strax efter lunch begav Å och jag oss tillbaka till Tomelilla. Resten av gänget åkte vidare till Malmö för fortsatt samvaro. Tillbaka på jobbet, ägnade jag och J tid åt att räkna böcker och planera hur NO-undervisningen ska läggas upp för att vi ska kunna utnyttja böckerna maximalt. Vid 14-tiden tackade jag för mig och begav mig mot Dalby för att hämta barnen på förskola och fritids.

Sommarlovet hade börjat!

Besvärliga bussar

De allmänna kommunikationerna har inte samarbetat med mig idag. Som tur är har de inte varit helt omöjliga. Jag har kommit fram, i 50% av fallen i tid, men det har varit med visst besvär.

I morse kom lokalbussen inte som den skulle klockan 6:26. Jag är på plats fem minuter innan bussen ska gå, så jag vet att jag inte missade den. Jag känner dessutom igen flera av medresenärerna, som brukar åka med 6:26-bussen, och de var alla på plats vid god tid inför avgång. Nästa buss kom på utsatt tid, 6:33, och jag hann med en minuts marginal med bussen jag skulle byta till. Det intressanta är att i Skånetrafikens app står det att bussen gick i tid och på en fråga till Skånetrafiken fick jag till svar att de inte har hört något om att det varit något problem med den turen.

På hemvägen var bussen försenad. Den kom in på busstationen 13 minuter efter tidtabellens avgångstid. Och sedan blev den stående. Chauffören talade i telefon, inte privat utan med trafikledningen, eftersom han var försenad och för att dörren fram i bussen inte gick att stänga ordentligt. När telefonsamtalet var avslutat väntade en lång kö passagerare på att få komma ombord. De skulle till en massa konstiga destinationer, vilket ledde till ett hektiskt knappande från chaufförens sida, så att de fick rätt biljetter. Var och varannan gång gjorde han fel och måste börja om. När vi väl kom iväg var vi 20 minuter försenade, om det räcker.

Bussdörren fram var mycket riktigt inte helt stängd. Den hårda vinden blåste upp den så att det var en 5-10 cm bred glipa. Det resulterade i att det var allt annat än tyst i bussen och det blev även lite kallt (dock inte så kallt som jag befarade att det skulle bli).

Vid ankomst till Lund stod turen på min sida. Jag behövde bara vänta någon minut på lokalbussen som skulle ta mig sista biten hem.

Den nya versionen av...

... the most stupidest supermarket in Sweden har varit öppen i en månad. Det är en mycket fin butik, stor och rymlig. Servicen är bättre om än inte på topp än. Jag är inte säker på att barnens kusin skulle kalla den för the most stupidest supermarket längre.

Det har med andra ord blivit mycket bättre och det känns bra att ha en fin och välsorterad affär inom gångavstånd. Det tar inte mer än fem minuter att gå dit. Men ... för visst finns det ett men ... det är en dyr affär. Många varor är 1-2 kronor dyrare än på andra ställen, där jag handlar.

Det är emellertid inte prisläget som främst fått mig att överväga att sluta handla i den här butiken. Det är LEGOt som finns strategiskt placerat vid kassorna. Godiset, som mina barn aldrig tjatar om, är placerat längre in i butiken. Men LEGOt...

Oskar och jag har utkämpat strider om detta LEGO. Vid ett tillfälle måste jag hålla en skrikande, gråtande Oskar i ett fast grepp för att hindra honom att gå och hämta en låda LEGO från hyllan samtidigt som jag lade upp varor på bandet, betalade och packade varorna i påsar. Nästa gång vi var där höll han på att tjata öronen av mig och han plockade ner samma låda från hyllan flera gånger men satte tillbaka den, när jag sade till honom. Tredje gången tog han ner lådan en gång och visade mig den och så satte han tillbaka den. Nu i veckan stod han och tittade på LEGOt men sade inget om att han ville ha något.

Förhoppningsvis är den här bataljen över nu. Det är inget dyrt LEGO han vill ha. Det kostar 99 kronor. Det handlar om att jag inte vill ha ett evigt tjatande om att han vill ha LEGO varje gång vi handlar. Att jag vet vad LEGOt kostar beror på att jag har köpt lådan Oskar vill ha men det kan jag inte berätta för honom, eftersom det är en julklapp.

Ovanligt aktiv söndag

Jag vet inte vad som tog åt mig idag men aktivitetsnivån har legat på topp och jag har fått en massa gjort, vilket naturligtvis känns skönt. Men det känns också som om jag skulle behöva förlänga helgen med ytterligare en dag, en vilodag.

Dagen började med att jag bäddade rent i sängen, så ikväll blir det EXTRA skönt att gå och lägga sig. Sedan följde två timmars arbete. Jag bedömde och skrev feedback på de laborationsplaneringar mina fysikåttor skrev i fredags.

Därefter var det dags att ge sig ut. Regnet stod som spön i backen men hann upphöra under den stund det tog mig att göra mig i ordning samt fundera på vad jag skulle handla.

Första stoppet gjordes på bensinstationen, där jag tankade bilen. Jag tyckte att de härom dagen på nyheterna sade att bensinpriset höjdes till 12,79 kr/l. Men jag måste hört fel, eftersom bensinen idag kostade 12,09 kr/l.

Utflykten fortsatte till ÖoB, där jag skulle köpa hushållspapper och tvättmedel. Det var tvättmedlet som var det viktigaste, eftersom det var helt slut. Jag behövde panikköpa tvättmedel på ICA igår, när jag skulle tvätta. Hushållspappersrullen i köket var också helt tom. På ÖoB köpte jag, som alltid när jag är där, makrill. Den är tveklöst billigast där.

Sista stoppet var CityGross, där jag bunkrade upp inför veckan som kommer. Det är så skönt att slippa stanna i affären med två trötta barn på väg hem från jobb och skola.

Väl hemma igen har jag lagat morgondagens middag (och sett till att få i mig lite mat även idag). Det blir en mumsig köttfärssås. Jag har jobbat lite till (redovisat resultat på två Diamantdiagnoser samt gjort ett utkast till ett matteprov). Månadens räkningar har betalats och jag har gått ut med återvinningen.

Det där tvättmedlet och hushållspappret jag köpte... När jag kom hem och skulle ställa in förpackningarna i skåpet, upptäckte jag att där stod det två paket tvättmedel och två hushållsrullar. Note to self: kolla förråden innan du åker och handlar! Ja ja, nu har jag så det räcker ett bra tag framöver.

Nu tänker jag inte göra något nyttigt mer idag. Jo, plocka undan den rena tvätten från igår. Men inte mer än så. Jag hoppas att det finns något bra att se på TV medan jag stickar.

Komma hem från jobbet-rutinen

När jag kommer hem från jobbet, hinner jag knappt in genom dörren innan den stora avskalningen börjar. Av med skorna och jackan. Sedan fortsätter det med klockan, stegräknaren, tre nyckelknippor (hem, jobb och bil), busskort, cerat, mobiltelefon - allt detta läggs på byrån i hallen. Långbyxorna hängs på kroken i badrummet och tröjan i tvätten och så kryper jag i något mysigt och bekvämt. Det här går i ett svep och tar inte mer än ett par minuter. Det är nästan som om de här sakerna bränns och måste bort, bort, bort innan jag kan slappna av och andas ut och känna att jag är h-e-m-m-a!

Trött i mössan!

Efter en vecka på jobbet då eleverna har hälsats välkomna tillbaka till skolan, en vecka då lektioner startats upp med nya grupper och ibland nya elever, en vecka då nya namn ska läras in, en vecka då information inte har funnits eller plötsligt ändrats, efter en vecka då jag emellanåt inte kunnat följa mina egna tankar eftersom det mesta känts kaotiskt...

... efter en sådan vecka är fredagskvällen extra välkommen!

Fredagströtthet i kubik gånger 854...

... eller något sånt. Så kändes det, när jag satte mig i bilen för att köra hem efter jobbet idag. Inte sömnigt trött utan en annan sorts trötthet, som svirrade i hela kroppen. Avslappningen är total en sådan här fredagskväll, som inte bara är slutet på en arbetsvecka utan även starten på tio dagars ledighet som stavas påsklov.

När jag kom och hämtade Oskar på förskolan, såg han ut ungefär som jag kände mig men han var på ett strålande humör. Vi traskade genom stängsellabyrinten, som tillfälligt utgör Hagalundskolans skolgård för att hämta Gustav på fritids. Sedan fanns bara en enda sak i fokus - hem, hem, HEM!

Oskar hjälpte mig att laga middagen, vilket innebar att han stekte köttfärsen. Han åt sedan tacos så att jag trodde att det skulle komma ut genom öronen på honom. Tänk att man kan bli så glad över att se sitt barn göra något så basalt som att äta. De senaste månaderna har han varit liten i maten, vilket inte känns bra alls.

Popcorn till Amigo grande. Därefter Postkodmiljonären, följt av Let's Dance. Oskar somnade till de första dansstegen. När jag hade lagt honom i sängen, tog Gustav hans plats bredvid mig i soffan och somnade han också. Nu börjar klockan närma sig 22 och jag funderar på att gå och lägga mig. Naturligtvis har all trötthet flugit sin kos. Så brukar det vara på fredagskvällar och sömnen natten till lördagar brukar bli sisådär.

I morgon ska barnen och jag ta tåget till Malmö och hälsa på morfar. Det ser vi fram emot allihop!

Knarkhundar, solförmörkelse och brandlarm...

... så kan fredagen på jobbet sammanfattas.

Polisen genomsökte hela skolbyggnaden på morgon med sina hundar. Det ska bli en återkommande händelse ett par gånger per termin. Ett utmärkt initiativ, bara tråkigt att det ska behövas,

Solförmörkelsen gick vi ut för att titta på strax före klockan 11. Det var ganska mulet men inte tillräckligt, vilket kanske låter konstigt att säga. Som det var nu, var ljuset från solen lite för starkt för att det skulle vara behagligt att snegla mot solen och månskuggan. Men lite solförmörkelse såg vi allt!

På plats i klassrummet igen, dröjde det inte länge förrän brandlarmet gick och skolan måste utrymmas, vilket gick bra.

Allt detta före lunch! Eftermiddagen var lugnare och nu har fredagskoman infunnit sig.

Hur orkar man?

Barnen är hos sin pappa den här veckan och jag har kvällarna för mig själv. Det är bara tisdag och jag är redan helt slut. Det konstiga är att när barnen är här, tycks det finnas nästan hur mycket energi som helst på kvällarna.

Då kommer jag hem från jobbet och nästa arbetspass börjar. Laga middag, läsa läxor, fixa och dona, förbereda nästa morgon, läsa sagor, prata, svara på frågor. Och det är inte ens jobbigt!

Som det känns ikväll orkar jag inte ens att sticka...

Inte duscha!

- Inte duscha! Inte duscha! vrålade Oskar hela vägen från parkeringen och hem idag.

Jag hade precis berättat för honom att han måste bada eller duscha ikväll, eftersom han hade somnat så tidigt igår kväll att han inte hann duscha hemma hos pappa.

- Inte bada! Inte bada! kom det också från det arga och motvilliga barnet.

Han var verkligen bestämd. Han ville inte ner i badkaret. Då fick jag för mig att föreslå att jag skulle duscha tillsammans med honom. Jag trodde inte att han skulle nappa på det men det gjorde han. Han hade nog inte väntat sig det.

Efter middagen duschade vi tillsammans och nu sitter Oskar i badkaret, fullt med bubblor, och sjunger Var bor du lilla råtta?

Vilken buss som helst!

Fredag kväll. Som vanligt är det otroligt skönt att komma hem. En av mina elever frågade i eftermiddags vad jag ska göra ikväll. Mitt spontana svar blev:

- Jag ska åka hem och sätta mig i soffan och dö en smula.

Ute stormar det. Stormen Alexander är på ingång. Skånetrafiken meddelade redan igår att tågen på ett flertal sträckor i Skåne skulle ställas in från och med idag på eftermiddagen. Jag har under dagen haft noga koll på Skånetrafikens hemsida för att se hur det skulle bli med länsbussarna, eftersom jag åkte buss till jobbet idag. För säkerhets skull hade jag även med mig tandborste och ombyteskläder, om det skulle visa sig att jag inte skulle kunna ta mig hem.

Men hem kom jag. Det blåser avsevärt mer i Lund än vad det gjorde i Tomelilla. I Tomelilla regnade det däremot något otroligt mycket. Ännu så länge känns Alexander ganska tam.

Bussen från Tomelilla var ordentligt försenad. Precis när den kom in till Jupitergatan, gick den lokalbuss jag skulle åka vidare med. De knappa tio minuter jag måste vänta på nästa buss kändes oääääändligt långa. Jag var hungrig och jag var trött. Det kändes nästan oöverstigligt att stå upp.

Där och då kändes det lockande att hoppa på vilken buss som helst och åka en bit, bara för att få sitta ner. Hade jag vetat med säkerhet att jag kunde åka buss en bit, byta buss - utan att behöva vänta - för att vända hemåt, ja då hade jag till och med kunnat tänka mig att ta en omväg ända till Malmö. Några sådana garantier om perfekta bussbyten finns ju inte. Det är väl snarare så att man garanterat måste stå och vänta. Jag slog denna tanke ur hågen, grävde lite djupare efter - och fann - mer tålamod att vänta.

Nu är jag hemma. Inte hungrig längre, eftersom jag har ätit middag. Trött? Ja, men jag tror inte att jag ska dö en smula.Vila lite och sedan är det dags att ta upp stickningen och titta på På spåret.