Fyra år

Det har gått fyra år sedan Jörgens och min första dejt i Häckeberga. Jag har fyllt på med ännu en berlock på mitt Pandora-armband. Den här gången blev det ett J.

Vi har ätit lunch tillsammans i Malmö. Jörgen har höjt en caesarsallad, som han ätit på Malmö central, till skyarna, så vi träffades där för vår lunch. Det var verkligen en synnerligen god caesarsallad. Mycket av den var det också. Jag orkade inte äta upp allt.

En andra semestervecka

Vår andra semestervecka tillsammans gick alldeles för fort men så är det väl nästan alltid. Idag är det sista dagen på sommarlovet. I morgon är det dags att börja jobba igen. Jag sitter här och funderar över vart sommarlovet tog vägen. Det både svischade förbi och känns oändligt, hur konstigt det än kan låta.

På måndagen i Jörgens andra semestervecka tog vi en tur med bilen i västra Skåne. Jörgen hade hittat fem platser i boken Gåtfulla Skåne som han tyckte att vi skulle besöka. Vi packade med oss gulaschsoppa att värma till lunch och for sedan mot Ljungbyhed. Under dagen besökte vi skogsråets grotta i Snuvehallar, Tevattenkällan (där vi inte såg några trollsländor), sliptrännorna i Gantofta, Raus kyrka och kyrkogård samt Örenäsgånggriften alldeles norr om Ålabodarna.

Det skånska landskapet är bedårande vackert under försommaren, när rapsen blommar. Det är nästan lika vackert i skördetid. Färgerna i landskapet är ljuvliga, varmt  gyllenbruna. Vi hade vackert väder med oss hela dagen även om det var lite kallt precis i början. När vi gick från bilen till Tevattenkällan fick vi en bonusupplevelse i form av ett gammalt gravfält.

På tisdagen åkte vi in till Malmö för att hämta varor, som jag hade beställt på Friluftsvaror. Vi passade också på att hälsa på hemma hos pappa och ta med honom ut på lunch. Det blev falafel på Triangeln.

På onsdagen slet Jörgen i sin trädgård och på kvällen var det fotboll. MFF spelade mot någon, var det möjligtvis IFK Göteborg? Jörgen såg matchen med kompisar i Malmö och kom sedan hem till mig i Lund.

Torsdagen tillbringade vi med E i Lund för att visa henne runt inför gymnasiestarten. Första stoppet var, så klart, skolan där hon ska gå och därifrån tog vi oss till Botaniska trädgården. Vi letade även upp Anonymouse andra installation i Lund, en skivaffär, och gick även till en thaibutik, vilket uppskattades av E.

På fredagen åkte vi in till stan för att köpa en födelsedagspresent. Jag hämtade beställda böcker på biblioteket och till min stora förvåning lärde jag mig att det inte kostar något att beställa böcker. Gissa om jag kommer att göra det fler gånger. På kvällen var vi på 65-årskalas i Landskrona. Jag fick möjlighet att prata stickning med en av de andra gästerna och känner mig nu redo att ta itu med mitt nästa stickprojekt - en kofta som ska steekas, vilket innebär att den stickas på rundstickor och sedan klipps det upp framtill, i ärmhålen och för halsringning. Att klippa i ett stickprojekt skrämmer livet ur mig men efter fredagens samtal känns det bättre igen.

På lördagen var det VARMT! Vi åkte ut i skogen med Dan, som är hemma på besök. Vi åkte till samma plats, där vi var med Irene, och satt i skogbacken och pratade i några timmar, åt lunch och flyttade på oss för att hålla oss i skuggan. 

Ett långt, härligt jullov...

... är nu nästan slut. En dag återstår och då måste jag sätta mig och rätta prov samt göra en del planeringar. Jag vet inte hur jag ska kunna börja jobba. Lovet känns som om det har varit så långt att jag har glömt bort hur man gör, när man jobbar. Att lite drygt två veckor kan kännas så evighetslånga. Evighet enbart ur positiv synvinkel.

När jullovet börjar, finns julen bara runt hörnet, så man går in i lovet i full fart, utan att sakta ner det minsta. Den första helgen var Jörgen och jag ute på Nova och handlade julklappar på lördagen. Vi var också och åt libanesisk buffé på Mezaya. Det var första besöket för Jörgens del och vi har hunnit dit ytterligare en gång sedan dess. Man kan äta mycket gott där. På söndagen tillagade jag revbenen, som måste finnas med på julbordet, och pappa kom hem till mig, så att vi kunde koka knäck. För tredje året i rad blev den ganska misslyckad, trots att pappa hade med sig en ny termometer. Nu måste vi skärpa till oss nästa jul.

På måndagen hade jag besök av Verisure, som installerade ett larm. Jag har nu nästan vant mig vid att larma varje gång jag går ut.

Sedan var julafton här. Barnen kom hem till mig på förmiddagen, mitt i alla förberedelser. Det var på det hela taget en helt vanlig julafton. Julmat vid halvtvåtiden. Oskar tittade på Kalle Anka med morfar, mormor och J (PD). Efter Kalle fikade vi - mandelmusslor med glass och sylt samt en saffranstigerkaka. Jörgen tittade in lagom till fikan, som sedan följdes av julklappsöppning. På kvällen började Oskar bygga ihop den ubåt (Cobi) han fick och det tog flera dagar för honom att få den färdig.

På juldagen fanns det äntligen tid att göra ingenting, så det var precis vad barnen och jag gjorde och det fortsatte vi med även på annandagen. Åtminstone halva dagen. På eftermiddagen gick barnen hem till mormor, för första gången på egen hand. Jag tog tåget in till Malmö för att träffa Irene. Vi såg Det stora blå (director's cut). Jag såg den första gången på Filmstudion i Umeå för snart trettio år sedan. Den var fortfarande lika bra.

Irene och jag träffades igen dagen efter. Då hemma hos Jörgen i Skurup. Barnen och jag åkte dit efter frukost. Dan anslöt vid lunchtid och Irene senare på eftemiddagen. Jörgen och Dan lagade till två pajer, en med svamp och en med lax och broccoli. Dan hade med sig goda ostar och korvar, som vi åt till förrätt. Det blev en fin kväll med härligt sällskap och intressanta samtal. Barnen och jag stannade kvar i Skurup över natten. Gustav och Oskar sov på en stor, uppblåsbar madrass och de verkade sova riktigt gott.

Sedan följde ett par dagar, då jag inte riktigt vet vad jag gjorde. I slutet av julveckan tog jag itu med ett av de uppdrag jag gett mig själv under jullovet. Jag flyttade bokhyllor. Jag gjorde plats för barnens dator ute i hallen. Den har inte flyttat dit än med det ligger i pipelinen. Det kommer att bli första steget i förändringen av deras rum.

Barnen firade nyår hos sin pappa och jag åkte hem till Jörgen. På nyårsafton körde vi ut i skogen med E och K och en kompis till E för att grilla korv till lunch. Det var härligt soligt. Soliga dagar är verkligen välkomna så här års, speciellt efter ett par månader med grått, grått, grått väder och dagar utan nästan inget dagsljus alls. På kvällen lagade Jörgen oxfilé och potatiskaka med en konjaksås. Till efterrätt åt vi glass. För första gången på många år såg jag delar av sändingen från Skansen. Lena Endre läste Nyårsklockan och det gjorde hon bra.

Nyårsdagen ägnades åt ett par saker som jag "inte har haft tid" att göra under flera års tid. Jag beställde foton till fotoramar, som jag köpte för säkerligen fem år sedan. Jag såg även till att beställa ett par årgångar av min blogg i bokform.

I förrgår åkte Jörgen, Dan och jag till Köpenhamn. På agendan stod att äta lunch på Brooklyn Bar i Nyhavn. Där äter man goda smörrebröd och dricker god öl. Vi hann med två besök på Magasin du Nord och ett på Illums bolighus och Torvehallerne. Vid Torvehallerne tittade vi in på en pub, som heter Craft Beer, och på väg till tåget hem gjorde vi även ett stopp på Café Norden, där jag åt en utsökt chokladtårta. Jag har varit på Café Norden några gånger de senaste åren. Den här gången var dock första gången jag använde toaletten där. Låt mig säga så här, Café Norden borde göra studiebesök på till exempel MacDonald's och lära sig lite om hur toaletter bör skötas.

I övrigt har jullovet ägnats åt läsning och stickning. Jörgen har hjälpt mig att sätta upp tavlor på väggarna. Jag har köpt en Fitbit Charge 3. Jag har dessutom ätit ALLDELES FÖR MYCKET men jag ska inte låta det förminska känslan att detta har varit ett synnerligen bra jullov!

Oskars firande

Oskar har nu blivit firad på 10-årsdagen hemma hos mig med några dagars försening. Han var hemma hos sin pappa på födelsedagen och då åkte de till ett ävenyrsbad. Det är ju tur att deras pappa gör sådant med dem. Själv har jag nog inte varit i en simhall sedan våren 2008, då jag var på babysim med Gustav.

Förberedelserna började redan igår kväll genom att jag bakade en kladdkaka. I morse bakade jag en "nötkaka", som är Oskars (och morfars) favorit. Den heter egentligen Britatårta och receptet fanns i Allt om mat någon gång på 1970-talet. Innan vi skulle äta kakor, tänkte jag servera Shepherds Pie. Jag läste ett recept för ungefär en vecka sedan och det lät hur gott som helst.

Det var det också. Smakmässigt var rätten fulländad. I övrigt lämnade den en del att önska. Potatismoset blev mer sopplikt men, som sagt, mycket gott. I moset fanns, förutom potatis, cheddarost, grädde, purjolök, smör och äggula. Det som gick fel var att potatisen koktes alldeles för tunt skivad och det var mycket svårt, omöjligt, att hälla bort vattnet. Det innebar att moset innehöll för mycket vätska. Det rättar jag till nästa gång Shepherds Pie ska lagas. Det kommer att ske i en inte alltför avlägsen framtid.

Jörgen och hans E var förutom morfar, mormor och J (PD) gäster på kalaset. Genom att vrida matbordet i vardagsrummet 90 grader, gick det att sitta åtta stycken runt det.

Oskar fick många fina presenter: spelet Tjuv och polis, två T-shirts, två Kapten Kalsong-böcker, en bok med naturvetenskapliga experiment, en bok om programmering i Python, ett hopprep, en stegräknare, ett flygplan från Cobi och en Pennywise-mugg. Han ska även få ett par solglasögon av morfar. De ska stämma träff och köpa dem tillsammans, så att de säkert passar Oskar. Jo, just det, jag köpte även ett spel på datorn till honom.

När alla gästerna gått hem, började barnen och jag spela Tjuv och polis. Det var premiär för både mig och Oskar. Osakr har spelat förut, på fritids, och där har han och hans kompisar hittat på några egna regler. De reglerna fick Gustav bortse från idag. Gustav började som polis och Oskar och jag var tjuvar. Efter en stund bytte de emellertid plats/roll med varandra.

Jag har ett par funderingar angående spelet. När kan polisen häkta en tjuv? Kan tjuven häktas även om hen har lagt sina pengar i ett tjuvnäste? Kan tjuven häktas, när hen har hämtat sina pengar ur tjuvnästet och är på väg till resebyrån? Jag kan inte hitta någon information om det i reglerna men det kan ju vara så att jag drabbats av Y-kromosom och då hittar man ju ingenting.

Andrarum B & B

Vår vandring på lördagen tog oss till Andrarum, där vi hade bokat rum på Andrarum B & B. Där finns även en Kaffestuga, som vi har besökt tidigare. När vi bestämde oss för att göra den här vandringen, bokade vi bara ett rum för natten. För några veckor sedan bestämde vi oss för att komplettera vår bokning enligt det Vandringspaket som finns att boka. Det innebar att vi fick fika, när vi kom fram på lördagseftermiddagen, middag på kvällen samt lunch på Brösarps Gästis på söndagen.

Fikan som serverades var jättegod. Det var en "äppelkaka", vilket snarare var en tjock, knaprig havrekaka (supergod) på vilken det låg vispgrädde med äpplen. Jag hade tänkt att dricka en cola men när vi väl var framme kände jag för ett glas vatten. Till min stora förvåning var det också supergott. Min erfarenhet säger mig att vatten på Österlen inte är gott, eftersom det är så kalkhaltigt, med det här var uppenbarligen ett undantag. Kaffe ingick naturligtvis också, vilket Jörgen uppskattade.

Efter fikan visades vi till vårt rum. Vi var de enda som var inbokade i den byggnaden. Vi hade bokat ett stort rum med eget badrum. Vi hade även tillgång till ett stort vardagsrum med en kamin, en musikanläggning och en ansenlig mängd CD-skivor samt en bokhylla full med olika brädspel. Ett kök fanns det också.

Middagen fick vi serverade vid matbordet i vardagsrummet. Det var Västerbottenostpaj, skinka, grönmögelost, fröknäcke och en sallad. Makalöst gott! Jörgen drack en öl från ett bryggeri, som heter Hönsinge. Jag smakade på den, också den mycket god, men höll mig i övrigt till kranvattnet.

Efter maten tände vi i kaminen och spelade Trivial Pursuit. Jörgen spöade mig rejält men så fick han ju också superlätta frågor medan mina var minst sagt besynnerliga.

Vi sov båda mycket gott. Det var mörkt och tyst. Natten var en timme längre än vanligt, eftersom vi gick tillbaka till normaltid och det var välbehövligt med extra sömn.

Vårt besök i Andrarum avslutades med en fantastisk frukostbuffé. Havregrynsgröten var särdeles god.

Födelsedagen som...

... goes on and on and...

När Jörgen fyllde jämnt förra sommaren, gav jag honom i present att vi skulle gå på en konsert (eller teater/musikal etc) och äta middag tillsammans. Det var upp till honom att välja vad han ville att vi skulle hitta på och valet föll på en konsert med Buckaroos på Folk å Rock igår kväll.

Valet av restaurang gick till ungefär som det brukar, när vi ska bestämma var vi ska äta. Jörgen säger att jag ska bestämma och så gör jag det och sedan äter vi någon helt annanstans, som Jörgen har bestämt. Detta skriver jag med glimten i ögat och i en skämtsam ton. Det är något Jörgen och jag skrattar åt. Den här gången gjorde jag, på uppmaning av och i samråd med Jörgen, en lista med tänkbara restauranger ... och sedan bestämde Jörgen att i skulle äta på en restaurang, som inte fanns med på listan.

Middagen intogs på Mando Steakhouse i Malmö. Som jag förstår det är det en restaurang med anor i Malmö men det var första gången där för min del. Det går inte att beställa bord, om man inte är ett större sällskap, så det är lite på vinst och förlust som man går dit. Även om det var ganska fullt, när vi kom dit vid 18-tiden, fick vi ett bord direkt. Dekoren i restaurangen är intressant. Koppar från golv till tak och i taket. Även balustraden vid trappan var gjord av koppar.

Maten var god. Inte sensationellt god utan normalt god. Jag åt vitlöksbröd till förrätt följt av ryggbiff med pommes, bearnaise och mimosasallad. Jörgen valde sniglar till förrätt och därefter entrecôte med Idahopotatis, bearnaise och en bönsallad. En detalj störde mig. Min mat serverades på en tallrik, vars dekor var lite sliten, och det var en helt vanlig vardagstallrik, av samma sort som en av mina vänner har som vardagsporslin hemma. Det tog bort den där speciella känslan jag vill få, när jag äter ute.

När vi kom till Folk å Rock knappt två timmar senare, var det redan mycket folk där men det skulle komma nästan lika mycket till, innan Buckaroos började spela klockan 21. Jag tror att det är nära sanningen att säga att vi inte direkt höjde medelåldern på stället. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva musiken. Rock, definitivt rock, med rikliga inslag av blues.

Det var längesen jag var på konsert senast. Inte för att jag har varit på konsert många gånger i mitt liv. Jag såg Blur på Mejeriet i mitten av 90-talet. Ett par år tidigare hade jag sett Blithe och Union Carbide Production i Umeå och 1993 såg jag Rebecka Thörnquist på Katalin i Uppsala. Det hade varit roligt att se Mötley Crüe, när de var ute på sin avskedsturné men så blev det inte. Jag gissar att Jörgen har varit på närmare 100 konserter per 1 konsert jag varit på...

Jörgens födelsedagsfirande är inte slut med detta. Vi har fortfarande en utflykt med övernattning i tält att se fram emot.

Out with the old, in with the new

Så gick ännu ett år så där rysligt fort igen. Det känns som om det var alldeles nyss jag skulle lära mig att skriva 2018 i stället för 2017 och nu är det dags att skriva 2019.

Nyårsafton inleddes med att Jörgen, jag och alla barnen träffades vid vårt första-dejten-vindskydd i Dörröd för att grilla korv tillsammans. Jörgen hade rekognoserat och hittat bilvägen fram till vindskyddet, vilket var tur med tanke på hur mycket som skulle med dit. Jag tror förvisso att vi hade klarat det även om vi hade gått från den vanliga parkeringsplatsen.

Det var mulet med milt, om två plusgrader kan kallas för milt. Mossan på bokstammarna lös härligt grön mot de kopparfärgade löven på marken.

Jörgen hade med ved, som vi tände i en av grillplatserna. Vi hittade pinnar, som täljdes till för att användas till att grilla korv och marshmallows. Jag har inte grillat marshmallows förut och det var riktigt gott.

Efter två timmar i skogen var det ganska skönt att åka hem igen. Trots plusgraderna blev det lite kallt om fötterna. När vi satt i bilen på väg hem, började det regna lite smått.

På kvällen kom Jörgen till oss i Lund. Oskar lade genast beslag på honom för att få hjälp att bygga ihop sin ubåt. De satt vid köksbordet och byggde medan jag lagade vår nyårsmiddag. Det blev kycklingfiléer med krämig parmesan- och timjansås och till det hasselbackspotatis (första gången jag gjorde det och det finns utan tvekan utrymme för förbättring) och en sallad. Senare på kvällen blev det efterrätt: chokladkaka med vaniljglass, daimkulor (jag gjorde ett undantag från min palmoljebojkott) och chokladsås.

Efter maten var Jörgen och jag så trötta att vi inte kunde föreställa oss hur vi skulle kunna hålla oss vakna fram till midnatt. Vi spelade UNO en stund med Oskar och sedan lade vi oss alla tre på sängen och åtminstone jag somnade en stund.

Tio minuter i midnatt var jag vaken igen och insåg att Oskar inte hade gett upp tanken på att gå ut och titta på fyrverkerierna. Det blev snabb påklädning. När vi kom ut var det ett bombardemang utan dess like. Vi gick bort till centret och fick se en del riktigt fina fyrverkerier.

När vi kom hem, blev det sänggång ganska omgående. Flaskan med bubbel får sparas till ett annat tillfälle. Jag var alldeles för trött för att dricka mer alkohol (hade druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen) och dessutom är jag inte helt glad över att dricka alkohol, när barnen är med. Gustav var den som höll flaggan i topp längst. Han tillbringade kvällen med att spela spel på datorn och avslutade dagen med att titta på Youtube i mobilen, när han hade lagt sig i sängen. Jag vet inte, när han somnade men han sov nog fram till klockan tio i morse.

Improviserar i köket...

... är inte något som ligger för mig. Jag vill ha ett recept att följa. Det förklarar varför jag tycker om att baka men inte är särskilt förtjust i att laga mat. Men plötsligt händer det...

Idag kände jag att det var hög tid att hitta på något nytt att äta. Måltiderna med barnen har kört fast i gamla invanda hjulspår. Jag kände också att jag ville ha kyckling. Med hjälp av Google hittade jag ett recpet på en fransk kycklinggryta. Det verkade hur enkelt som helst, slog jag fast utan att läsa igenom mer än vilka ingredienser, som behövdes. Föredömligt få ingredienser, kan jag tillägga.

Redan i affären måste jag börja improvisera. I receptet stod det creme fraiche med smak av franska örter. Någon sådan fanns inte i affären, så jag tog en parmesan-basilika-creme-fraiche i stället och hoppades att den skulle gå bra ihop med dijonsenap.

När det sedan blev dags att börja laga till maträtten, läste jag igenom receptet, som sade att jag skulle fräsa purjolök medan jag kokade upp creme fraiche blandat med vatten och dijonsenap. Sedan skulle jag lägga i purjolöken, strimlad kycklingfilé och broccoli. Det skulle sedan koka en stund.

Nja, så ville inte jag göra. Jag bestämde mig för att följa receptets inledening, det där med purjolöken och creme fraiche, vatten och senap. När purjolöken var stekt, åkte broccolin också i stekpannan och därefter ner i creme fraichen tillsammans med purjolöken. Jag stekte upp kycklingfilén, saltade och pepprade och sedan fick det göra sällskap med resten i grytan.

Det blev jättegott! Jag kommer att göra om den maträtten igen. Enligt receptet skulle den serveras med ris eller couscous. Jag valde spaghetti, eftersom det även passar till den andra rätten jag lagade till dagens middag: min gamla, trogna tonfisksås, som jag inte har lagat på säkert sju-åtta år. Den blev också god.

Barnen ger emellertid inte dagens middag några höga betyg. De åt pasta med ketchup. Oskar sträckte sig i alla fall så långt som att smaka på min pasta, som var indränkt med respektive sås, men han ville inte smaka på varken kyckling eller tonfisk.

Sköna september

Att vara ute i naturen, finns det bättre vila för själen? Jag tror inte det. Frisk luft, vacker natur, rörelse - allt det ser till att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.

Lördagens utflyktsmål var tänkt att bli Skäralid och Kopparhatten men vi ändrade oss snabbt, när vi kom dit. Det fanns nästan inte en ledig plats på parkeringen. Av det kunde vi dra slutsatsen att det skulle vara mycket människor ute i skogen och det var vi inte intresserade av. Vi vände om och körde en bit söderut till Röstånga, där vi ställde bilen och gick en tur runt Nackarpsdalen.

Jag har varit där förut och jag blev nästan barnsligt förtjust, när jag förstod att det var den här platsen, som skulle bli vårt utflyktsmål.

Med ryggsäckarna på ryggen begav vi oss mot Odensjön. Det är inte en lång sträcka att gå, bara strax över en kilometer, och eftersom det är möjligt att ta sig dit medelst rullstol är det lättgånget. Vid den nästan cirkelrunda Odensjön värmde vi gulaschsoppa till vilken vi åt vitlöksbröd.

Mätta och belåtna tog vi oss uppför branten för att ansluta till strövstigen, som går runt Nackarpsdalen. Stigen tog oss genom skog, som domineras av bok men med inslag av ek. Det är fortfarande grönt ute i skogen men det syns att hösten försöker göra sitt intåg.

På kvällen åt vi cevapcici, som Jörgen hade tillagat på förmiddagen innan vi gav oss iväg. Vilket genial idé att se till att middagen var till stora delar färdig. Att koka ris, som jag sedan stekte upp tillsammans med gul lök, var snabbt gjort. Det var Premier League-fotboll på TV före middagen och senare på kvällen såg vi klart The Fellowship of the Ring, som vi börjat titta på kvällen innan.

Det här med att...

... att helgen är till för att vila upp sig. Tillåt mig att skratta! Jag känner snarare att jag skulle behövva några dagars ledighet, när helgen är över.

Samtidigt känns det som om jag har energi och ork på ett sätt som känns ovant. Jörgen kommenterade detta i fredags, när jag ga mig in till stan, när jag kommit hem från jobbet. Han noterade att jag inte är helt dränerad i slutet av arbetsveckan. Jag vet inte vad det är som har hänt men det är som om jag har vaknat ur en dvala, som har varat i åratal. Livet har återvänt!

Helgen då. I lördags var jag i Skurup och tillät mig att bara vara, bara hänga med i det som hände där, inte tänka på jobb. Så oändligt skönt!

Jörgen var och förtidsröstade på biblioteket på förmiddage. Resten av Skurup tycktes också vara där att döma av de långa köerna. Det var kö till valsedlarna. Det var kö till röstningsbåsen. Det var kö till valförrättarna. Jag slog mig ner i en soffa och läste om Sarah Jessica Parker och Malena Ernman i ett nummer av Tara.

Därefter blev det en tur till Malmö, där IKEA och Stadium stod på agenda. E och K var också med. Det myllrade av folk även på IKEA. Jag köpte trådbackar till min garderob, lådor till kylskåpet, galgar samt en ram. Jag hittade även en soffa, som jag starkt överväger att köpa till mitt vardagsrum. Efter snart fem år i den här lägenheten börjar jag få tankar och idéer om hur jag vill ha det. Bättre sent än aldrig. På Stadium köpte jag träningsbyxor och -tröja.

När vi kom hem igen, hade Jörgen lite att pyssla med. Jag lade mig på sängen och läste en stund. Jag började på Flyga drake och den verkar mycket lovande. Framåt kvällen lagade vi mat tillsammans. Det blev Boeuf Bourguignon följt av en äppelkaka och så ett glas rött. Efter middagen gick luften ur både mig och Jörgen så det blev en ganska tidig kväll.

I morse fixade vi ett födelsedagskort till en gemensam vän, som fyller 50 om ett par veckor. Över frukosten diskuterade vi veckans logistik och därefter körde jag hemåt. Väl hemma vilade jag en stund på soffan men sedan tilltog febril aktivitet. Jag hade gjort en att göra-lista och nu är alla punkter på den avprickade.

 Jag började med att jobba ett par timmar. En tur till affären för att handla följde på det och därefter körde jag igång veckans tvätt, ringde till pappa, rapporterade till GfK samt ramade in en målning Oskar gjorde för några år sedan. Trådbackarna kom på plats i garderoben. Jag röjde lite i kylskåpet, tvätten avslutades, jag bäddade rent i sängen och letade fram ett par skor jag ska ha på en fest nästa lördag. Efter dusch och hårtvätt landade jag i soffan för att titta på valkvakan samtidigt som jag rättade matteläxor.

Och i soffan sitter jag fortfarande. Valvakan är i full gång men någt resultat är inte färdigt än. De första valdistrikten börjar bli färdigräknade. Det dröjer väl en liten stund tills det slutgiltiga resultatet går att skönja med någon slags säkerhet.

Så här blir jag miljonär

Jag har lyckats laga en maträtt som båda barnen tycker om. Nej, förresten, de fullkomligt ÄLSKAR den. Det är inget märkvärdigt egentligen utan bara panerad torsk.

Det är lite meckigt att tillaga. Lite många moment för mig, som inte gillar att laga mat. Jag vänder torskbitarna i mjöl, doppar dem i ägg och vänder dem i ströbröd (med salt och peppar). Sedan ska de stekas i mycket smör. Parallellt med detta ska jag lyckas koka potatis eller ris, fixa grönsaker och sås samt duka. Jag blir helt sluuuuuuut bara jag tänker på det. Idag fick jag det emellertid att flyta på riktigt bra.

Det var lite spännande att se om barnen skulle tycka lika mycket om det som förra (=första) gången. Gustav tog en tugga och slöt ögonen i ren njutning. Oskar var också lyrisk. Han sade att jag skulle bli miljonär om jag åkte till McDonald's och lagade det här. Hela världen skulle komma dit och äta.

Så där är den, min plan för att bli miljonär: servera panerad torsk på McDonald's.

Lunch i Trelleborg

Oskar gillar pizza, den saken är säker. Finge han, skulle han äta pizza jämt men det får han inte. Igår önskade han emellertid att vi skulle äta pizza som idag. Jag gjorde en deal med honom, att vi skulle åka iväg någonstans och äta pizza till lunch. Den idén tände han på.

Mormor tipsade om att ta bussen till Svedala och byta buss där för vidare färd till Trelleborg. Jag googlade på pizzerior i Trelleborg och hittade Pizzeria Victoria, som ligger inom bekvämt promenadavstånd från stationen i Trelleborg. Och så var den dagen planerad.

Det blev inte buss hela vägen till Trelleborg. Det blev i stället tåg till Svedala. När vi gick av tåget och gick längs perrongen, fälldes bommarna ner, eftersom det kom in ett tåg från Skurup. Till min och barnens stora förvåning, valde en mamma med ett barn i 5-6-årsåldern att ignorera bommarna och korsa spåret. Pågatåget var förvisso minst 100 m bort men hur tänker man, när man gör så? Tågföraren tutade länge! Med rätta!!

På bussen satt det fyra tonåriga killar längst bak. Vi satte oss strax framför dem. Innan busschauffören började köra, kom han bak i bussen och sade till en av killarna att ta ned fötterna från sätet. Heja, busschauffören, säger jag. Han var vänlig men bestämd. Han sade till killen att det blir smutsigt på sätet och tänk om hans (killens) mamma kommer och sätter sig där sedan och blir smutsig om sin klänning. Killen tog ner fötterna och busschauffören gick tillbaka till förarsätet. Sedan satte killarna igång att beklaga sig över hur oförskämd busschauffören hade varit, hur han hade talat illa om killens-med-fötterna-på-sätet mamma samt hur de borde kn*lla chaufförens mamma. Om några år är mina barn i tonåren och jag hoppas verkligen att de inte kommer att bära sig åt på det viset. Vi pratade om det, när vi gick av bussen i Trelleborg men varken Gustav eller Oskar verkade inte ha lagt märke till vad killarna hade sagt.

Vi hittade till Pizzeria Victoria och det var en trevlig liten pizzeria. Bra och trevlig service. Jag beställde två Vesuvio plus en extra tallrik. Oskar blev gramse på mig och tyckte att jag skulle beställa tre men jag var övertygad om att det hade blivit för mycket. Det hade det också. Oskar åt förvisso så att jag trodde att han skulle spricka. Gustav åt max tre slicar av sin pizza. När vi alla tre var mätta, låg det två små slicar kvar på Oskars tallrik.

När jag betalade, berättade jag för killen i kassan att vi hade åkt från Lund till Trelleborg enkom för att äta pizza och att jag hade hittat till hans pizzeria genom att googla. Han sade att det kommer folk dit från Tyskland, Österrike, Schweiz med flera länder och de säger alla till honom att de har hittat pizzerian på Tripadvisor. Han visste själv inte hur det gick till, så vi tittade tillsammans på hans mobil så han fick se själv vad man hittar, när man söker på "pizza trelleborg".

Vi gick en kort sväng genom centrala Trelleborg och sedan tog vi tåget hem till Lund. Det har varit ännu en varm och solig dag. Det regnade lite igår, en gång på eftermiddagen och en gång på kvällen. Välbehövligt regn för växtriket men alldeles för lite.

Jag har redan börjat fundera på nästa tur med buss och tåg. Åhus står högt på listan. Vad ska vi göra där? Jo, äta glass.

Mat med Oskar

Igår fick barnen varm korv (stekt i stekpannan) med bröd, ketchup och rostad lök till lunch. När jag ställde Oskars tallrik framför honom sade han:

- Du är snäll idag.

Jag undrar fortfarande vad han menade med det. Brukar jag inte vara snäll? Brukar jag inte ge honom mat? Jag svarar, utan tvekan, jo jag brukar vara snäll och jo jag brukar ge honom mat. De senaste veckorna har jag fått höra Jag älskar dig, mamma så många gånger att jag för längesen har tappat räkningen.

Kanske var detta ett memento mori-ögonblick...?

********************

Senare på kvällen frågade jag Oskar om han har ändrat sig vad gäller fläskpannkaka. Jag försöker tömma frysen och i den har jag bland annat hittat två paket tärnad bacon, som jag har för avsikt att använda i en fläskpannkaka. Problemet är bara att Oskar inte tycker om fläskpannka.

Oskar har inte ändrat uppfattning angående fläskpannkaka. Han tycker helt enkelt inte om det, säger han. Han har länge haft samma uppfattning om potatis men det gäller bara hemma. På förskolan och i skolan har han alltid ätit potatis. Kan inte låta bli att undra om det är detsamma med fläskpannkaka? I så fall finns det hopp för framtiden. Oskar äter nämligen potatis hemma numera.

Han undrade varför jag ville veta vad han tycker om fläskpannkaka. Jag sade att både Gustav och jag tycker att det är gott och att vi gärna skulle vilja äta det.

- Vi kan äta blodpudding i stället, föreslog Oskar.

Det har han rätt i. Det äter vi alla tre ... på sätt och vis. Oskar säger att han tycker om det men han äter mikroskopiskt lite av det om alls något. Han äter däremot mycket av den bacon jag serverar till blodpuddingen, så han har ju rätt i att jag skulle kunna använda den bacon som ligger i frysen, om vi har blodpudding till lunch eller middag någon dag framöver.

Dags att ha koll på skolmatsedeln

Igår, när jag kom hem från jobbet, gjorde jag en köttfärssås på lite av färsen jag hämtade på Övedskloster i fredags. Den blev rysligt god. När jag ropade till barnen att maten var färdig och Gustav kom för att lägga upp på sin tallrik sade han:

- Vi fick spaghetti och köttfärssås till lunch i skolan idag.

När vi hade ätit färdigt, sade Oskar att min köttfärssås var mycket godare i skolan. Han vet precis hur han ska göra sin mamma glad...

Idag, när vi kom hem från jobb och skola, föreslog jag att vi ska gå och köpa glass ikväll.

- Efter maten, hojtade Oskar från baksätet. Vad blir det?

- Lax, svarade jag.

- Vi fick fisk till lunch i skolan idag, hörde jag Gustav säga.

Vädret är helt strålande. Solsken. Blå himmel. VARMT! Det var närmare 30 grader varmt, när jag körde hem idag. Jag är totalt fel klädd för det här väderläget. Långbyxor, strumpor och skor. Ja, jo, jag har tröja på mig också. Jag nämnde det knasiga med mitt klädval för Oskar, när vi gick in från bilen nyss, samt att det nog är dags att leta fram några trekvartslånga byxor och sandaler.

- Nej, sade Oskar. Du ska ha klänning. Klänning och trosor. Så kan dom titta på dig i dina trosor. Skor kan du också ha.

Jag vet inte vem "dom" är och jag vet sannerligen inte vad som försiggår i Oskar huvud.

Jisses, ...

... vad vi har ätit gott, älskling, sade Jörgen nyss, när han bar ut våra renskrapade efterrättstallrikar i köket. Det är cupfotbollsmatch mellan Östersund och Malmö och vi åt vår efterrätt, en äppelpaj under knäckigt smulpajstäcke serverad med vaniljglass, framför TVn.

Pajen var en favorit i repris. Middagen var däremot ny för oss. Jag hittade receptet i en bok hemma hos Jörgen tidigare i veckan. Det var en kycklinggryta med intressant smak.

Vi började med att fräsa rödlök, vitlök och kantareller. Därefter stekte vi kyckling och bacon och blandade det med lök och svamp i en gryta. Sedan tillsatte vi dijonsenap, grädde och svartvinbärssaft och så fick det puttra i tio minuter. Kycklinggrytan serverades med bandspaghetti och till det drack vi var sitt glass rött vin.

Och ja, jag kan bara instämma med Jörgen.

Oftast kissar...

... ketchupen men idag spröt den.

En ketchupflaska måste skakas innan man försöker få ut ketchup ur den annars kommer det mest tomatfärgat vatten ur den till att börja med, det vill säga den kissar. Det har Oskar lärt sig, så han skakade ordentligt ketchupflaskan vid middagen i eftermiddags.

Jag stod med ryggen emot honom och höll på med något vid spisen, så jag såg inte vad som hände men jag hörde honom:

- Herregud, ketchupen spröt.

Tomatsoppa

Barnen har länge sagt att de vill ha tomatsoppa till middag. De får tomatsoppa med pasta i skolan och de tycker båda två att den är god.

Den här hegen tog jag itu med att uppfylla deras önskemål. Igår kväll frågade jag om råd på Facebook. Vad kan man ha i en tomatsoppa med pasta som gör soppan mer "matig"? Jag fick många bra tips.

Och så här blev det: Jag utgick från Keldas toscanska soppa, som jag värmde upp. Jag lade till kokta pastaskruvar, den tacokryddade köttfärsen från gårdagens middag och gröna ärtor. Detta serverades med en klick gräddfil samt vitlöksbröd. Helt sanslöst gott!

Det där omdömet får jag stå för själv. Oskar tyckte att soppan var lite för stark. Han åt väl ungefär hälften av sin portion. Gustav sade att den var "80 procent" men han åt inte 80 procent av sin portion, långt ifrån.

Soppan fick alltså tummen upp av mig (jag kommer absolut att göra om den) och troligtvis tummen ner från barnen.

Så kom äntligen (enligt vissa) dagen...

Det tog 47 år och 26 dagar men nu har jag ätit tomat och kan nästan säga att det var gott.

Jörgen och jag var på Italia Il Ristorante i Lund igår för att äta middag. Jag beställde vitlöksbröd till förrätt. Eller rättare sagt, jag beställde Bruschetta Classico, vilket är grillat vitlöksbröd med olivolja, färsk tomat, vitlök, oregano och basilika.

När tallriken kom in, låg det ett berg av fint skurna coktailtomater ovanpå brödet. Jörgen har helt rätt, när han säger att jag inte hade mage att peta bort tomaterna. Jag tog tjuren vid hornen och tog en första smakbit.

Tillsammans med vitlöksbrödet var tomaterna fullt möjliga att äta. Kanske var det till och med gott. Jag äter normalt sett snabbt men gårdagens förrätt försvann med hisnande hastighet, nästan som om jag åt i panik. Så kan det ha varit. Jag var lite orolig för att jag plötsligt skulle känna att "nej, det här är oätligt".

Kontentan av gårdagens nya materfarenhet är att det inte är helt osannolikt att jag äter tomat igen.

Bästa ölet

Öl är gott. Det har jag tyckt sedan jag var liten. Jag fick ibland smaka på mammas och pappas mellanöl till helgmiddagarna. När jag var sju år, var vi på semester i Österrike. En kväll fick servitören i hotellrestaurangen se att jag drack de sista dropparna ur mammas ölglas. Han kom snart tillbaka med ett litet glas, till brädden fyllt, med öl till mig. Jag vill minnas att jag fick lov av mina föräldrar att dricka upp det.

För lite mer än 20 år sedan drack jag Fuller's London Pride för första gången. Det är sedan dess min absoluta favorit, när det gäller öl. I år har jag även upptäckt att det finns en Fuller's ESB på Systembolaget och den är även den mycket god.

Förra julen fick jag ett stort paket i posten. Det kom från min vän, John, som bor i London. Vi har känt varandra i mer än 25 år vid det här laget. I paketet låg diverse godsaker, bland annat en flaska Vintage Ale från Fuller's. Den har stått i hyllan i köket sedan dess och jag har väntat på ett tillfälle att öppna den.

Det tillfället presenterade sig härom veckan, en torsdagskväll, när Jörgen och jag åt kokt potatis, ägg och matjessill till middag. Sådan mat kräver en öl och det var den enda öl jag hade hemma. Den var utsökt god och den passade utmärkt till sillen. (Helt oplanerat kan det inte ha varit att ölet skulle smakas på, eftersom jag hade ställt in flaskan i kylskåpet.)

Jörgen sökte efter den på nätet och den finns att köpa i Fuller's onlinebutik ... till priset £16 per flaska (500 ml). Jag skulle nästan vilja påstå att det är den faktiskt värd!

Sista helgen i oktober

Ska det bli en tradition att Jörgen och jag reser bort den sista helgen i oktober? Vi har gjort det varenda år hittills. Vid två tillfällen, med andra ord. Förra året blev det Kalmar och i år Simrishamn.

Det är en idealisk helg att resa bort. Det är inledningen (nästan) på mitt höstlov. Även om jag jobbar måndag och tisdag i veckan därpå, så är det i alla fall elev- och lektionsfritt, vilket innebär att jag kan släppa jobbet helt och hållet den helgen. Dessutom är det den helgen vi ställer om klockan från sommartid till vintertid, vilket ineebär att man får en timme extra.

Under det senaste året har vi konstaterat att Simrishamn har en särskild dragningskraft på oss. Jag har tappat räkningen hur många gånger vi har varit där. Vi tycks hamna där vare sig vi har planerat det eller inte. Det kanske inte är så konstigt att det var dit vi bestämde oss för att åka.

Vi valde att bo på Kockska gården. Det ligger centralt. Jag har bott där förut och mitt bestående minne därifrån var de vita sofforna framför en öppen brasa nere i receptionen. Vi hade inte bestämt något ställe att äta på till fredagskvällen men till lördagen hade vi bokat ett bord på Hotell Svea. Det ska ju ha gott rykte.

På fredagskvällen gav vi oss ut på jakt efter ett matställe. Vi hamnade på Hickory's Bistro och det var en lyckträff. Mycket trevlig miljö och personalen var ännu trevligare. Jörgen beställde en tartar till förrätt och ville ha en öl till den och absolut inte en öl som smakade "fruktigt". Tjejen, som serverade, rekommenderade en öl och när Jörgen smakade på den, konstaterade han lite misstänksamt att den smakade grape ... men till förrätten passade den alldeles utmärkt. Till varmrätt beställde Jörgen Svamp- och kaninarancini, som är något i stil med friterad risotto, och jag beställde Bistrons hamburgare.

Varmrätten lät vänta på sig. Jag tittade på klockan vid ett tillfälle, när jag tyckte att vi hade väntat länge (jag var hungrig, eftersom jag inte hade ätit någon förrätt) och efter det väntade vi i ytterligare 45 minuter. Maten var emellertid värd att vänta på och det gick ingen nöd på oss, eftersom vi trivs så bra i varandras sällskap. Jörgen fick sitt vinglas påfyllt och sedan kom maten, som var alldeles utsökt god. Servitrisen bad om ursäkt för att vi hade fått vänta (och drog av kostnaden för Jörgens andra glas vin och min andra Cola, när det var dags att betala). Kocken kom ut till bordet och bad om ursäkt. Jörgen bytte även några ord med honom, när vi gick, och det var något som helt enkelt hade gått fel med vår beställning. Det spelar dock ingen roll. Vi kommer att gå dit igen. God mat och gott bemötande, det vill vi gärna ha igen.

På agendan för lördagen stod Haväng och Åhus. Vi lyckades missa Haväng på väg norrut, så det blev Åhus först. Det var inte mycket på gång i den staden, mest regnigt och blåsigt. Vi gick en kort promenad och tittade sedan in i kyrkan, som är riktigt fin. Därefter körde vi ut till Äspet för att gå en tur i skogen. Det regnade, som sagt, så vi dukade upp vår picknick i bilen, och medan vi satt och åt, skingrade molnen sig.

Att omge mig med träd är, som Jörgen konstaterade för en dryg månad sedan, som terapi för mig. Och när solen skiner från en blå himmel, så funkar terapin ännu bättre.

På vägen tillbaka till Simrishamn såg vi till att inte missa Haväng igen. Det var ett bombardemang utan dess like på Ravlunda skjutfält. Det är säkert 20 år sedan jag var vid Haväng senast men jag tänker inte låta det gå lika länge till nästa gång. Jag vill åka dit en solig sommardag, vara där tidigt på morgonen och sedan stanna hela dagen.

Middagen på lördagskvällen ska jag inte orda mycket om. Det räcker med att säga att Hotell Svea inte levde upp till sitt goda rykte och att jag inte ser att jag kommer att äta där igen inom överskådlig framtid. Maten motsvarade ungefär den, som serveras på en bättre kvarterskrog i Malmö och mina förväntningar var högre ställda än så.

På vägen hem på söndagen stannade vi till i Örups almskog, som visade sig ligga alldeles söder om Tomelilla. Det hade jag ingen aning om! Jag har varit där vid två tillfällen tidigare, en gång på 1970-talet, när det fortfarande var en välmående almskog, och en gång sommaren 1991, då det inte fanns någon skog att tala om, bara stora, döda almar.

Jag måste säga att jag inte alls kände igen mig den här gången. Några almar, vare sig döda eller levande, kunde jag inte se. Däremot fanns det stora, fina ekar. Det var blött och lerigt. Stigen var knappt synlig och tycktes användas mer av hjortar än människor av spåren att döma.

Det var en blåsig men solig söndag och vi avslutade vår tur med en liten picknick under en stor ek i solskenet.