lördag 1 augusti 2020

Romansviten om Bricken

Förra året fick jag en kasse med böcker av pappa. Det var böcker, som fanns in dubblett i biblioteket, han har hand om där han bor. En av böckerna var Sågverksungen av Vibecke Olsson. Jag har läste böcker av Vibecke Olsson förut och de har varit bra. Så var även denna.

I våras laddade jag ner Biblio-appen för att kunna låna e-böcker från biblioteket. I början hade jag svårt att hitta något jag ville läsa men så sökte jag på Vibecke Olsson och hittade fortsättningen på romasviten om Bricken: Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret, Gödens färger och Som ett träd i skogen. Jag har under sommaren begärligt läst hela romansviten och den har fyllt mig med ungefär samma känsla, som när jag för trettio år sedan lästen Per-Anders Fogelströms romansvit om Stockholm.

Bricken-böckerna handlar om Bricken, som i den första boken är cirka tio år och det är 1870-tal. Hon bor med sina föräldrar vid ett sågverk, Svartvik, utanför Sundsvall. Bricken är enda barnet. De äldre syskonen har alla dött under missväxtår, när familjen bodde i närheten av Burträsk. Romasviten spänner över drygt fyrtio år och handlar om Brickens uppväxt och vuxenliv.

Det som främst gör att jag fastnat för böckerna är Vibecke Olssons berättarstil. Det är lättläst och det finns så mycket värme i berättelsen om arbetarlivet, som är allt annat än lätt. Återblickar, i form av minnen, återkommer gång på gång. Det är ett berättardrag som jag känner igen, dock inte lika frekvent, från en bok jag läste tidigare i somras - Kapten Nemos bibliotek av P-O Enquist.

Det som mest står ut är förhållandet mellan Bricken och hennes pappa. Det är fint och det finns så mycket omtänksamhet. De finns där för varandra genom allt som livet släpper i knät på dem. Det kändes varmt ända in i hjärtat att läsa.

För många år sedan läste jag Den skötsamme arbetaren av Ronny Ambjörnsson. Den handlade, har jag för mig, om sågverksarbeterare i Holmsund. Renlighet, nykterhet och bildning var viktiga inslag för många arbetare. De två första idealen genomsyrar Bricken-böckerna. Varje lördag städas det lilla, trångbodda hemmet, så att det luktar såpa på söndagen. Bricken är frikyrklig och nykterhet är en självklarhet för de frikyrkliga. Bildningsidealet finns inte med i romansviten men däremot får man följa framväxten av fackföreningsrörelsen.

När jag stängde den sista boken i sviten efter att ha läst den sista sidan. kände jag mig lite sorgsen att det var över, att det inte finns mer att läsa. Det är en magisk känsla, som är beviset på en fin läsupplevelse.

Foto med wow-faktor

I Skurup finns det ett ljusblått hus med fantastiska stockrosor utanför. Jag har några somrar i rad fotograferat stockrosorna. De blir extra vackra mot den ljusblå fasaden.

Förra året lyckades jag ta ett, enligt mig själv, fantastiskt foto på en humla, täckt av pollen, inne i en stockros.

Igår lyckades jag ta en lika enastående bild på ett bi (eller är det en geting?). Jag hade redan tagit ett foto och hade zoomat in med mobilkameran för att ta ett till, när insekten gjorde sig redo att lämna blomman. Av ren reflex tryckte jag på "knappen" på skärmen och höll på att smälla av, när jag fotot.


Semester tillsammans

Efter nästan en hel sommar då vi nästan inte har träffats alls, har Jörgen och jag två veckor tillsammans, bara vi två. Snart har den första veckan gått och vi har hunnit med en hel del.

I måndags kom Jörgen hem till mig och vi gjorde praktiska saker, som att rensa avloppet i köket, rengöra diskmaskinen, lackbetsa tröskeln i min hall samt ta loss översta lådan i köket för att sedan sätta tillbaka den igen. Lådan saknar baksida men vi konstaterade att det är inte något vi kan göra något åt nu utan det får vänta tills semestrar är över och någon i snickeriet på Jörgens jobb kanske kan göra en baksida till lådan.

I tisdags träffade vi Irene. Jag tycker att vi gjorde det på ett coronamedvetet sätt. Vi träffades på en parkeringsplats i Veberöd och körde i två bilar till platsen för vår utomhuslunch - Dörröds fälad. Som alltid var det underbart att träffa Irene och vi passade på att fira hennes födelsedag i efterskott (hon fyllde 50 för en dryg månad sedan) genom att bjuda på en trerättersmåltid. Det går att laga supergod mat på Trangia-kök, speciellt när man har en Jörgen med sig. Jag skulle steka potatis i rapsolja och lyckades stänka het olja på tre fingar (och även träffa Irene med en droppe eller två), vilket resulterade i en blåsa på ett finger. Tre timmar bara rusade förbi.


På onsdagen lämnade vi min bil på service och därefter körde vi mot Blekinge. Jörgen hade förslagit att vi skulle åka till viltparken Eriksberg, som ligger i närheten av Karlshamn. Där kan man åka på safari och titta på kronvilt, mufflonfår, davidshjort och vildsvin. Det var en mycket trevlig utflykt. Det finns flera möjligheter att övernatta i Eriksberg - hotell, glamping, Synvillan, ett torp - men först ska man vinna på Triss, tror jag, efter att ha tittat på hemsidan.


På väg hem från Blekinge, skulle vi hitta någonstans att tälta. En lärdom för framtiden är att sådana viktiga saker måste man bestämma i förväg. Det går inte att på måfå köra runt och leta tältplats. Det slutade med att vi tältade på samma plats som förra året. Det blåste småspik och regnet hängde i luften. Det blev ändå en fin upplevelse. Jörgen satt i tältöppningen och lagade middag till oss och regnet började inte falla förrän vi hade krupit ner i sovsäckarna. Det var mysigt att ligga i tältet och höra vinden mer eller mindre vråla utanför och regnet falla mot tältduken.

Vi har tältat natten till idag också men under helt andra förhållanden. Vi var i närheten av Raftarp (Snogeholms strövområde) och det har varit solsken och varmt. Vi kom dit tidigt i går eftermiddag och gick en promenad ... och konstaterade återigen att jag har noll lokalsinne. En anledning till att vi valde att åka till Raftarp är att jag ska dit på lägerskola, när läsåret börjar, och Jörgen skulle visa mig var det finns vindskydd. Efter promenaden, satte vi upp tältet en bit från tältplatsen vid Raftarp. Vi hade båda två huvudvärk, eftersom vi hade missat att ta med vatten på vår promenad. Vi var inte säkra på om vi hade tillräckligt med vatten med oss, så Jörgen körde till Blentarp för att handla mer att dricka medan jag stannade kvar vid tältet för att läsa.

Att vakna i morse var helt annorlunda jämfört med hur det var i torsdags morse. Då hördes bara vinden. Idag hörde jag korpar flera gånger. Jag hörde också ett trumpetande fågelläte. Det kan har varit tranor eller så var det gäss eller svanar.

Tälta är roligt. Det är underbart. Det är härligt. Jag trivs tillsammans med Jörgen. Vi är ett bra team ... även om han skämmer bort mig i hög grad men det klagar jag inte över. Förutom att det är roligt att tälta tillsammans med Jörgen, så får jag träning inför lägerskolan. Jag har inte bestämt mig för om jag ska chansa och sova i vindskydd eller om jag ska låna Jörgens tält. Jag kan i alla fall slå upp tältet och jag vet hur jag ska packa ihop det igen.

Ikväll är Jörgen på 50-årsfest. Det är en av hans kollegor, som fyller år. Jag kände att det var bäst att avstå. Det är ju knappt att jag träffar vänner på grund av corona och då känns det inte rätt att gå på fest med människor jag inte alls känner och umgås med. Medan jag väntar på att åka och hämta hem honom, uppdaterar jag bloggen samt tittar, med ett halvt öga, på Gilmore Girls på Netflix.

onsdag 22 juli 2020

Vaggvisa

"Sjung en godnattsång för mig", sa Oskar, när jag stoppade om honom.

Jag hade precis läst första halvan av kapitel 25 i Harry Potter och den flammande bägaren för honom och bläddrade snabbt igenom vaggvisorna, som finns någonstans djupt i minnets arkiv.

"När trollmor har lagt de elva små trollen...", började jag och hade plötsligt min pappas röst i huvudet. Han sjöng den här sången för mig, när jag var liten, och ikväll sjöng vi den tillsammans för Oskar. Ja, jag tror att du förstår vad jag menar.

"Morfar sjöng den här för mig, när jag var liten", berättade jag för Oskar.

"Det ska jag komma ihåg, när jag blir stor", svarade han och gosade ner sig under täcket.

Hipp hipp hurra!


Födelsedagar i coronatider, speciellt firandet av dem, är inte helt enkla att förhålla sig till. Gustav fick inget födelsdagsfirande i mars med den äldre generationen. Faktum är att vi har inte träffat morfar, mormor och J tillsammans sedan vi firade Oskar i januari.

I måndags fyllde mamma år och vi funderade på hur vi skulle fira henne. Utomhus skulle det vara, så mycket stod klart. Valet föll på grillplatsen i hennes förening och firande blev uppskjutet en dag, eftersom väderprognosen var sisiådär inför måndagen.


Vi valde att träffas redan klockan 11 på förmiddagen för att pappa inte skulle behöva åka buss och tåg i rusningstrafik. Barnen och jag tog med oss trangiaköket och allt vad som behövdes för att vi skulle kunna göra varm korv med bröd. Varför trangiakök, när vi var på en grillplats? Jo, sånt där med grillar håller vi inte på med. Trangiakök har jag däremot blivit ganska bra på. När vi hade ätit gick mamma och J hem och hämtade en äppelkaka och glass.


Det blev ett enkelt men mycket lyckat födelsedagsfirande och speciellt eftersom vi alla var på samma plats under ett par timmar. Naturligtvis saknade vi Torgil och hans familj.


Tranigaköket har fått tjänstgöra tidigare i sommar också. Då tog barnen och jag tåget till Malmö för att hälsa på morfar. Då var det ännu besöksförbud i huset, där morfar bor, men vi hade i vilket fall som helst valt att träffas utomhus. Vi gick till Pildammsparken och även den gången blev det varm korv med tillbör att äta. Det är snabbt och enkelt fixat med trangiaköket.


Vi fick storpublik under vår måltid. Ett tjugotal kajor samt en kråka var mycket nyfikna på vad vi höll på med och det blev till slut mycket närgångna, men inte FÖR mycket.

Dagens plan...

... var att köra barnen till kompisar i Dalby klockan 12 och därefter åka till Elgiganten vid Stora Bernstorp i Malmö för att hämta en datorskärm, som jag har beställt.

Så blev det emellertid inte, eftersom min bil (Fanskapet!) visade sig vara stendöd, när vi skulle köra till Dalby. Jag ringde bärgare, som kom ett par timmar senare och som hjälpte mig att starta bilen. Jag skulle därefter köra i 45 minuter för att batteriet skulle laddas. Det gjorde jag och jag såg till att avsluta färden hos en bilverkstad för att boka tid för att få ett nytt batteri till bilen.

Bilen står nu kvar hos bilverkstan, eftersom den inte gick att starta, när jag skulle köra därifrån. Nytt bilbatteri kommer i morgon och då återstår att se om det löser problemet eller om det är något annat, större fel, typ att generatorn inte fukar som den ska.

Det är alldeles underbart att ha bil. Eller inte!

måndag 20 juli 2020

Med klet i håret

Båda barnen har under sommaren uttryckt önskemål om att få låta sitt hår växa längre. De var båda tjusigt kortklippta till skolavslutningen i juni. Sedan dess har deras hår vuxit märkbart. Det ser ut som om Oskars hår har vuxit mer än Gustavs. Så kan det vara men det kan också vara en synvilla, eftersom Oskars hår är spikrakt medan det finns ett visst fall i Gustavs hår (att kalla det för lockar är att dra det för långt).

Gustav vill ännu inte ha en sax i närheten av sitt hår men Oskar gick i förra veckan med på mitt förslag att göra ett försök att få till en frisyr av hans långa (längre) hår. Jag ger mig inte på barnens hår själv med sax. Det skulle sluta i katastrof eller någon extremt ful pottfrisyr. Nej, Oskar och jag åkte in till stan i förmiddags och tittade in på en salong, som har drop in-tider.

Tjugo minuter senare kom vi ut och Oskar var mycket nöjd med sin frisyr. Jag tycker kanske att lite för mycket av det långa håret på huvudet klipptes bort men vad jag tycker spelar ingen roll. Det är Oskar som ska trivas med frisyren. 

Frisyren satte något "klet" i Oskars lugg så att den gick att forma och att den behåller sin form. Jag är analfabet, när det gäller hårprodukter bortom schampo och balsam, så jag vet inte vad det var hon applicerade i hans hår och jag och Oskar benämner det "klet". Oskar gillar det och eventuellt måste jag gå tillbaka till salongen och köpa en burk "klet" till honom.

söndag 19 juli 2020

Lite sommaraktiviteter



Allting är som vanligt och samtidigt är så mycket förändrat. Corona. Covid-19. Sars-CoV-2. Ett mikroskopiskt virus har ställt mycket på ända. På somrarna brukar barnen och jag åka buss och tåg kors och tvärs i Skåne. Sommaren 2020 har mest tillbringats hemma. Att ge sig ut i kollektivtrafiken är lite som att spela rysk roulette. Ibland är det nästan folktomt på bussarna. Andra gånger är de knökfulla (=skulle ha betraktats som halvfulla för ett år sedan) och det känns inte bra att ha främmande människor så nära inpå mig.

Oskar hade ett önskemål inför den här sommaren: att få åka och bada. Det har barnen aldrig gjort tillsammans med mig. Jag kan komma på flera anledningar till att det varit så. Bad kräver sol och värme, vilket är två fenomen som inte passar mig särskilt bra. Att vara på stranden är dessutom så erbarmligt tråkigt. Sist men inte minst, jag har ingen baddräkt och har inte haft någon sedan Gustav var nyfödd.

Veckan som gick har Jörgen varit hos oss. När Oskar fick veta att det skulle bli så, skyndade han sig att skriva till Jörgen och fråga om vi kunde åka och bada. Det tyckte Jörgen var en bra idé men han villkorade det. Oskar måste se till att jag köpte mig en baddräkt. (Jag vet inte varför Jörgen tycker att jag ska ha en baddräkt. Ingen av oss är strand- och badmänniskor.) Oskar höll sin del av avtalet och Jörgen likaså.

Dalbybadet skulle vara platsen för badandet bestämde Oskar och igår förmiddag åkte vi dit. Gustav valde att stanna hemma. Dalbybadet är jättefint. Det finns en 50-metersbassäng, som är rejält djup, en mindre bassäng med 0,8 meters djup samt en riktigt grund bassäng för de minsta barnen. Det finns stora grönytor.


Oskar är ett vattendjur. Han tycker om att hoppa från bassängkanten. Han simmar. Förutom att det var skönt att bada och att simma lite, så var den stora behållningen under gårdagen att få se Oskar simma. Under vårterminens simundervisning i skolan lades de sista bitarna på plats i hans simkunnighet. Det som återstår är att han ska bli mer säker på ryggsimmet, sedan kommer han att klara idrottsämnets kunskapskrav angående simning.


På eftermiddagen stannade barnen hemma medan Jörgen och jag promenerade in till stan. Det tar cirka 40 minuter. Vårt mål var Botan, där vi fyllde på vätskeförrådet med Kiviks goda Citronlemonad. När vi satt vid dammen och drack vår lemonad, funderade vi över om det var mycket folk på plats eller inte. Svårt att avgöra. Jag avslutade funderat med "Alla är nog på Österlen", eftersom det står i tidningarna att det är kaos på Österlen.

Från Botan fortsatte vi in till centrum, där vi köpte var sin falafel, vilket var ett vågspel. Skulle vi få falafel eller fal-ALLAFEL, som förra gången, när såsen lyste med sif frånvaro? Den här gången blev det falafel men jag var ändå inte helt nöjd. Falafel i Skurup eller i Malmö är utan tvekan godare. Jag får klara mig utan falafel i Lund (eller köpa den på något annat ställe i Lund).

19 000 steg blev det igår och det sov jag gott på sedan.

tisdag 19 maj 2020

Upp på taket



Taket på Jörgens hus ska läggas om. Byggställningen, som står på både framsidan och baksidan av huset, kom på plats i lördags. Igår påbörjades arbetet.

Redan igår frågade Jörgen mig vad det skulle krävas för att få upp mig på taket. Det är inte direkt något som lockar mig, höjder. Dessutom var det regnigt och blött igår.

Idag var väderförhållandena annorlunda. Solsken. Blå himmel. Vita molntussar. Tanken att gå upp på taket hade fått mogna. Nästan det första jag sa, när jag kom hem till Jörgen var:

- Ska vi gå upp på taket?

Upp på taket gick vi. Det var inte alls så läskigt, som jag hade föreställt mig, eftersom byggställningen var stabil. Väl uppe på taket, var jag aldrig nära kanten och då känns höjden inte så obehaglig.


Det är en speciell känsla att gå omkring på ett tak och att se bebyggelsen runt omkring från en annan vinkel. Det är ju inte varje dag man gör det.

E-bokspremiär

Läsplatta? Surfplatta? Eller kanske både och?

Jag har förstått att det är en mer behaglig upplevelse att läsa böcker på en läsplatta, eftersom skärmen är anpassad för läsning.

Är det någon skillnad, när man ska köpa/låna böcker? Jag tog mig en titt på Lunds Stadsbiblioteks hemsida för att se hur det går till att låna e-böcker därifrån. Böckerna kan lånas till mobil, surfplatta, dator och läsplatta. Allt man behöver göra är att ladda ner en app och så måste man vara låntagare på biblioteket.

Jag laddade ner appen. Sedan tog det stopp. Vilken bok skulle jag låna? När jag är på biblioteket, brukar jag gå runt bland hyllorna och låna böcker, som har intressanta titlar eller vars författare jag är bekant med. I mobilen finns inte den möjligheten.

Så kom jag att tänka på Peter Robinson, som jag har läst mycket av. Jag minns inte hur långt jag har kommit i serien Alan Banks, så jag tog hjälp av en Peter Robinson-bibliografi online.

Nu har jag 28 dagar på mig att läsa "I mörkrets skugga". Det ska bli spännande att se vad jag tycker om att läsa på en skärm. Jag är ganska övertygad om att jag föredrar pappersböcker men det går kanske att lära gamla hundar att sitta.