Fredagkväll vid TVn

Det är fredag. Första arbetsveckan är avklarad. Gustav och jag har ätit middag. Jag har uppdaterat diverse kalendrar inför nästa vecka. Jag har varit ute på en promenad. Nu har jag landat i soffan framför TVn ... och jag kan helt själv bestämma vad jag vill titta på. Det låter ju bra, om det nu fanns något att titta på.

SVT1 erbjuder Pappas pengar, som är någon typ av komedi med bland annat Olof Wretling men inte ens han kan få mig att vilja titta på det. SVT2 visar Benny och Kulturhuset, TV3 Lyckoviken, TV4 Tilde och Kanal 5 Estonia - fyndet som förändrar allt.

Jag kommer fram till TV6, som visar Seinfeld och det är ju ett bra program men det är då jag kommer att tänka på Netflix och den nya säsongen av Atypical. Den får det bli. Ett avsnitt ska jag nog klara av att se innan ögonlocken faller ihop.

Ett långt, härligt jullov...

... är nu nästan slut. En dag återstår och då måste jag sätta mig och rätta prov samt göra en del planeringar. Jag vet inte hur jag ska kunna börja jobba. Lovet känns som om det har varit så långt att jag har glömt bort hur man gör, när man jobbar. Att lite drygt två veckor kan kännas så evighetslånga. Evighet enbart ur positiv synvinkel.

När jullovet börjar, finns julen bara runt hörnet, så man går in i lovet i full fart, utan att sakta ner det minsta. Den första helgen var Jörgen och jag ute på Nova och handlade julklappar på lördagen. Vi var också och åt libanesisk buffé på Mezaya. Det var första besöket för Jörgens del och vi har hunnit dit ytterligare en gång sedan dess. Man kan äta mycket gott där. På söndagen tillagade jag revbenen, som måste finnas med på julbordet, och pappa kom hem till mig, så att vi kunde koka knäck. För tredje året i rad blev den ganska misslyckad, trots att pappa hade med sig en ny termometer. Nu måste vi skärpa till oss nästa jul.

På måndagen hade jag besök av Verisure, som installerade ett larm. Jag har nu nästan vant mig vid att larma varje gång jag går ut.

Sedan var julafton här. Barnen kom hem till mig på förmiddagen, mitt i alla förberedelser. Det var på det hela taget en helt vanlig julafton. Julmat vid halvtvåtiden. Oskar tittade på Kalle Anka med morfar, mormor och J (PD). Efter Kalle fikade vi - mandelmusslor med glass och sylt samt en saffranstigerkaka. Jörgen tittade in lagom till fikan, som sedan följdes av julklappsöppning. På kvällen började Oskar bygga ihop den ubåt (Cobi) han fick och det tog flera dagar för honom att få den färdig.

På juldagen fanns det äntligen tid att göra ingenting, så det var precis vad barnen och jag gjorde och det fortsatte vi med även på annandagen. Åtminstone halva dagen. På eftermiddagen gick barnen hem till mormor, för första gången på egen hand. Jag tog tåget in till Malmö för att träffa Irene. Vi såg Det stora blå (director's cut). Jag såg den första gången på Filmstudion i Umeå för snart trettio år sedan. Den var fortfarande lika bra.

Irene och jag träffades igen dagen efter. Då hemma hos Jörgen i Skurup. Barnen och jag åkte dit efter frukost. Dan anslöt vid lunchtid och Irene senare på eftemiddagen. Jörgen och Dan lagade till två pajer, en med svamp och en med lax och broccoli. Dan hade med sig goda ostar och korvar, som vi åt till förrätt. Det blev en fin kväll med härligt sällskap och intressanta samtal. Barnen och jag stannade kvar i Skurup över natten. Gustav och Oskar sov på en stor, uppblåsbar madrass och de verkade sova riktigt gott.

Sedan följde ett par dagar, då jag inte riktigt vet vad jag gjorde. I slutet av julveckan tog jag itu med ett av de uppdrag jag gett mig själv under jullovet. Jag flyttade bokhyllor. Jag gjorde plats för barnens dator ute i hallen. Den har inte flyttat dit än med det ligger i pipelinen. Det kommer att bli första steget i förändringen av deras rum.

Barnen firade nyår hos sin pappa och jag åkte hem till Jörgen. På nyårsafton körde vi ut i skogen med E och K och en kompis till E för att grilla korv till lunch. Det var härligt soligt. Soliga dagar är verkligen välkomna så här års, speciellt efter ett par månader med grått, grått, grått väder och dagar utan nästan inget dagsljus alls. På kvällen lagade Jörgen oxfilé och potatiskaka med en konjaksås. Till efterrätt åt vi glass. För första gången på många år såg jag delar av sändingen från Skansen. Lena Endre läste Nyårsklockan och det gjorde hon bra.

Nyårsdagen ägnades åt ett par saker som jag "inte har haft tid" att göra under flera års tid. Jag beställde foton till fotoramar, som jag köpte för säkerligen fem år sedan. Jag såg även till att beställa ett par årgångar av min blogg i bokform.

I förrgår åkte Jörgen, Dan och jag till Köpenhamn. På agendan stod att äta lunch på Brooklyn Bar i Nyhavn. Där äter man goda smörrebröd och dricker god öl. Vi hann med två besök på Magasin du Nord och ett på Illums bolighus och Torvehallerne. Vid Torvehallerne tittade vi in på en pub, som heter Craft Beer, och på väg till tåget hem gjorde vi även ett stopp på Café Norden, där jag åt en utsökt chokladtårta. Jag har varit på Café Norden några gånger de senaste åren. Den här gången var dock första gången jag använde toaletten där. Låt mig säga så här, Café Norden borde göra studiebesök på till exempel MacDonald's och lära sig lite om hur toaletter bör skötas.

I övrigt har jullovet ägnats åt läsning och stickning. Jörgen har hjälpt mig att sätta upp tavlor på väggarna. Jag har köpt en Fitbit Charge 3. Jag har dessutom ätit ALLDELES FÖR MYCKET men jag ska inte låta det förminska känslan att detta har varit ett synnerligen bra jullov!

Binge watching Gilmore Girls

Jag hittade Gilmore Girls på Netflix. Sju säsonger. 22 avsnitt per säsong. Varje avsnitt är 45 minuter långt. Därtill finns det fyra avsnitt, vardera ca 90 minuter långt, av miniserien Ett år med Gilmore Girls. Mycket Gilmore Girls blir det.

Just nu känns det som om jag skulle kunna börja se om serien från början, när jag har tagit mig igenom alla avsnitten. Trots att jag har sett stora delar av serien förut, så är det inte mycket jag känner igen utöver det som det handlar om. Det kan tyckas vara en motsägelse men det jag menar är att jag minns i stort sett hela händelseförloppet men jag kommer inte ihåg detaljerna.

Jag blir i alla fall lika glad av att se serien och insupa karaktärernas ordflöden, som kan liknas vid vattenfall. Dialogen, karaktärerna, kläderna och the quirkiness... det är den stora behållningen. Jörgen såg några minuter av ett avsnitt vid ett tillfälle och hans ansiktsuttryck var talande. Han tycker att jag är spritt språngande galen som tittar på Gilmore Girls.

Idrottshistoria

Det tävlas en himla massa i en himla massa olika idrottsgrenar; varje dag, varje vecka, året runt. Det mesta går mig spårlöst förbi. En bråkdel av det tar jag del av via TV-sändningar. Ibland får jag vara med om något magiskt i direktsändning.

På rak arm kan jag komma på tre sådana magiska ögonblick:

1. 1980, OS i Lake Placid: Tomas Wassberg slår Juha Mieto med någon hundradel på 15 km.

2. 1995, friidrotts-VM i Göteborg: Jonathan Edwards studsar fram till synes hur lätt som helst och sätter världsrekord i tresteg.

3. 1996, OS i Atlanta: Michael Johnson vinner finalen på 200 m på världsrekordtiden 19,32 s.

Ikväll kan jag lägga ett fjärde ögonblick till den här listan. 18-årige Armand Duplantis tar EM-guld i stavhopp med höjden 6,05 m, vilket är svenskt rekord och juniorvärldsrekord. Han gjorde en enda rivning under tävlingen och förbättrade sitt personliga rekord med tolv centimeter (eller något sådant).

Det var magiskt att se honom hoppa, att se honom klara 5,90 och sedan 5,95. Han var så lycklig att jag inte trodde att han skulle klara av att samla ihop sig till nästa hopp. Men det gjorde han och tog 6,00 och till slut 6,05 m. Och han tog sig över ribban med råge.

Det var härligt att se de andra hopparna vara framme och gratulera honom efter varje hopp. Det ar härligt att höra honom i intervjun efteråt. Han hade inte alls hunnit smälta vad som hade hänt men han sade flera gånger att han inte ens rörde ribban vid kvällens hopp, att han trodde att han hade hoppat under ribban vid 6,05-hoppet, eftersom det kändes så lätt.

Sanslöst! Makalöst!

Ett ögonblick...

...som man minns i resten av sitt liv. Jag tänker på mordet på Olof Palme, Estonia, 11 september och mordet på Anna Lind - fyra tragedier, som etsat sig fast i minnet, inte bara som specifika händelser utan som långa skeenden, var jag var, vad jag gjorde...

Igår lades ännu ett sådant ögonblick till listan men den här gången var det inte en tragedi. Det var i stället ett wow, vad häftigt, vad stort och enormt ... ett sådant ögonblick var det och det var en ren slump att jag (och barnen) tog del av det.

Vi hade gått och lagt oss och jag tittade snabbt igenom mitt Facebook-flöde. Jag fick syn på en livesändning, som fångade mitt intresse. Det visade sig vara uppskjutningen av SpaceX Falcon Heavy.

I förra veckan började Jörgen och jag titta på en serie, som heter Mars. Det är en dramadokumentär, som blandar en dramatisering av människans första expedition till Mars 2033 med dokumentära filmer och intervjuer från 2016. SpaceX grundades av Elon Musk och är ett amerikanskt företag inom rymdfart. I Mars får man höra hur Elon Musk berättar om sina tankar om hur kostnaderna vid rymdfärder ska reduceras genom att till exempel startraketer återanvänds. De återvänder till Jorden efter att ha separerats från rymdfarkosten efter uppskjutningen.

Precis det fick jag och barnen se igår kväll och det var just det som gjorde det till en wow-upplevelse för mig. Det vi såg igår var The Falcon Heavy Test Flight. Falcon Heavy är den kraftfullaste raketen som finns i bruk och igår bar den med sig en personbil ut i rymden. Det är Elon Musks egen Tesla Roadster, som skickades upp i rymden och den ska läggas i en omloppsbana runt solen och kretsa runt i miljontals år framöver.

Allt det är häftigt men det riktigt intressanta igår var att testet att kunna återanvända raketer var lyckosamt. Två av de tre raketerna återvände och landade på de tänkta platserna. Fantastiskt att det lyckades.

Tanken är att Falcon Heavy i framtiden ska kunna skicka förnödenheter och utrustning till andra planeter. Testet igår var ett viktigt steg mot kommande expeditioner till månen och Mars. Just därför kommer uppskjutningen att vara ett ögonblick att minnas för livet.

När energin tar fullständigt slut

I onsdags hade jag feber och var magsjuk. En förkylning stod också och stampade i farstun men den tog en paus och gav magsjukan fritt spelrum. Den har emellertid börjat pocka på uppmärksamhet igen idag.

Under gårdagen var magen okej igen och jag kunde så smått börja äta lite försiktigt. Orken var det inte mycket med däremot. Det behövdes inte mycket för att jag skulle bli helt skakig i kroppen.

När jag vaknade idag, kände jag mig helt återhämtad. Jag körde igång veckotvätten - årets sista - och började packa ner julen. Båda aktiviteterna innebär en massa rännande till tvättstugan och källarförrådet. Det kändes helt okej ganska länge men...

Vid 16-tiden skulle jag gå och handla. Till min stora förvåning ville Oskar följa med mig. Han ville leta Pokémons. Vi gick ut och hann bara runt hörnet, så visade det sig att han inte var inloggad i Pokémon Go. Jag kom varken ihåg hans användarnamn eller lösenord. Jag stod inför ett val. Att gå tillbaka hem och leta fram uppgifterna, som behövdes för att logga in eller att strunta i det. I det ögonblicket kändes det förstnämnda alternativet nästan oöverstigligt, eftersom jag var så trött. Samtidigt var det det enda möjliga valet att göra. Oskar följde med till affären för att leta Pokémons och utan att vara inloggad i Pokémon Go går det inte att göra. Vi vände om.

När vi kom in, hittade jag snabbt inloggningsuppgifterna och knappade in dem. Det gick inte att logga in. Något var fel. Där någonstans kände jag att nu orkar jag inte mer men det var bara att fortsätta. Klicka på länken att jag glömt lösenordet. In i epostprogrammet, göra reset på lösenordet.

Det är konstigt att när man är helt slut och inte orkar, då ska allting strula så mycket som möjligt. Eller så är det så att när man är helt slut, då kopplar inte hjärnan och man gör inte rätt. Jo, så är det nog även om det i just den situationen känns som om det är tillvaron som jävlas med en. Givetvis var det så den här gången. Jag fick inte använda samma lösenord som förut utan jag var tvungen att komma på ett nytt lösenord, som måste innehålla versaler, gemener, siffror och specialtecken. Fingrarna slant på tangenterna och jag blev argare och argare. Vid ett tillfälle satt jag och slog på datorns tangentbord. Plötsligt föll pusselbitarna på plats, lösenordet accepterades och jag kunde logga in på Pokémon Go.

Oskar och jag gav oss iväg igen. Jag bad Oskar om ursäkt för att jag hade blivit arg. Han sade att han hade blivit rädd, när jag blev så arg, men han förstod att det inte var honom jag var arg på. Efter den här urladdningen fick vi en trevlig tur till affären. Oskar hittade flera Pokémons och vi hittade även ett PokéStop.

Väl hemma igen såg jag till att laga middag direkt. Nu har energidepåerna fyllts på men kroppen är fortfarande trött så att det känns som om armar och ben vibrerar. Dusch och hårtvätt väntar. Popcorn till barnen. Därefter ska jag kollapsa i soffan och titta på På spåret.

Fredagsfeeling

Den här arbetsveckan har gått snabbt samtidigt som dess början känns mycket avlägsen, nästan ljusår bort. Det var skönt att avsluta den sista lektionen, packa ryggsäcken och sedan köra hemåt.

När jag hämtade barnen, blev Oskar utan förvarning jätteledsen. Det tog ett tag att få honom lugn igen och det visade sig att han var ledsen för att en av hans lärare ska sluta i nästa vecka. Jag föreslog att han skulle rita en teckning till henne, när vi kom hem, och det gjorde han. Det tog honom någonstans mellan 1,5 och 2 timmar att bli färdig med den.

Vi kom hem och jag gav mig nästan omedelbart in till stan för att hämta ett par skor hos skomakaren. Det är alltid lika trevligt att komma dit och prata en stund. Idag pratade vi om språk - franska, tyska och engelska.

Vid middagen började Oskar prata om att man kan vara bådhänt. Jag förstod att bådhänt betyder ambidexter och undrade om de hade prata om det i skolan.

- Nej, Gustav är det, sade Oskar.

Jag frågade om han menade Gustav, som går i hans klass.

- Nej, vår Gustav, svarade Oskar.

Gustav är högerhänt i alla avseenden jag kan tänka på förutom ett. Han håller kniv och gaffel "fel" - gaffeln i höger hand och kniven i vänster. Därmed är han ambidexter eller bådhänt, enligt Oskar.

Efter middagen satt jag ute i köket och stickade. Oskar satt bredvid mig och jobbade med sin teckning. Han ville lyssna på sin FNAF-lista men jag lyckades övertala honom att vi skulle lyssna på julmusik i stället. Det var en riktigt trevlig stund vi hade tillsammans. När Oskar hade ritat färdigt, tyckte han att det var nog med julmusik och vi satte på hans FNAF-lista i stället. Jag stickade vidare och han dansade till musiken.

Lagom till att På spåret började blev Oskar trött och gick och lade sig och somnade ganska omgående. Han är ofta noga med att påpeka att på fredagar får han vara uppe hur länge som helst men det slutar alltid på samma sätt, nämligen att han har somnat före halv nio.

Att tvätta på fredag kväll

Den bästa tidpunkten på hela veckan infaller, när jag sitter i bilen på väg hem från jobbet på fredag eftermiddag. Arbetsveckan är äntligen över och helgen börjar. Att denna tidpunkt dessutom infaller redan kl 13:35 är ju inte helt fel.

Igår morse gick jag till tvättstugan och kollade, om jag kunde byta veckans tvättid från söndag morgon till fredag eftermiddag. Det gick, så det gjorde jag.

Det är ju på många sätt helt vansinnigt att göra hela veckotvätten på fredagskvällen. Då ska man ha fredagsmys och tacomiddag med familjen. Men det går ju att göra undantag. Jag har tur som har barn som utan knot accepterar mina nycker.

Denna veckas fredagseftermiddag och kväll såg ut så här:

Jag kom hem från jobbet vid kvart över tre. På vägen hade jag stannat i Sjöbo för att handla, i Dalby för att hämta barnen på skolan samt hemma hos mina mamma för att hämta en stor gryta, två flaskor vin och en lampa.

Väl hemma fick jag igång de två första maskinerna med tvätt och sedan la jag mig i sängen med datorn ... och somnade i en kvart-tjugo minuter. Jag vaknade några minuter innan Jörgen ringde på väg he från jobbet. Han höll mig sällskap i telefonen medan jag gjorde eftermiddagens andra tur till tvättstugan. Samtalet bröts väl en tre-fyra gånger. Huset jag bor är som en bunker, när det gäller mobilsamtal.

Efter tredje turen till tvättstugan blev det en snabb middag. Det fanns rester över från ett par middagar den här veckan.

Fredag betyder att barnen ska ha popcorn, vilket Oskar påminde mig om så snart middagen var avklarad.

Lagom till klockan 20, då Doobidoo började, var jag klar i tvättstugan. Då blev det lite fredagsmys framför TVn. Oskar orkade inte hålla sig vaken genom hela Doobidoo utan valde att gå och lägga sig. Jag halvslumrade igenom Skavlan och fick sedan Gustav och mig själv i säng.

Orkade väl läsa en eller två sidor i The remains of the day innan jag somnade för natten.

Även om det kanske inte är det roligaste att tvätta en fredagskväll, så är det mycket skönt att ha veckotvätten avklarad och inte behöva tvätta tidigt på söndag morgon, som planen var från början.

Lovmorgon

Min inre klocka förstår inte riktigt det här med lov och ledighet. Jag vaknade tio i fem i morse. Kollade Facebook och sedan läste jag vidare i The Master Algorithm. Fast så mycket läsande blev det inte. Jag kände att jag behövde bläddra tillbaka, läsa vissa saker igen och göra lite anteckningar för att räta ut en del frågetecken.

Gilmore Girls på Kanal 5 fick mig ur sängen klockan sex. Som jag älskade att följa Lorelai och Rory och deras vänner och göranden i Stars Hollow. Det är inte lika magiskt (kanske ett lite för starkt ord) att titta på serien nu men jag fick i alla fall sticka i 45 minuter.

Nu är klockan strax åtta och jag är påklädd och har ätit frukost. Jag har även pratat med Jörgen medan han körde till jobbet.

Idag kommer barnen! Nu tror jag att jag vågar säga så med bestämdhet. Jag undrar vad de ska säga, när de får se att jag har möblerat om i vardagsrummet. Det ägnade jag någon timme åt igår och jag tror att det ska bli bra. Nu finns det förutsättningar för en större soffa än den tvåsits jag har i dagsläget.

Myror i brallan

På fredagar känns det som om jag inte kan komma hem snabbt nog. Jag vill hem och "kollapsa" i soffan. Idag blev det emellertid inte så. När jag hade hämtat barnen på fritids vid 15-tiden, åkte vi ut till Nova för att handla och för att de skulle ge mig förslag på vad de vill ha i julklapp.

Innan vi körde hem, stannade vi till på MAX för att äta middag. Oskar hade myror i brallan, som vanligt när vi ska äta, och han hann knappt andas för allt han hade att prata om. Gustav och jag hade ätit färdigt innan Oskar tagit en tugga av sin hamburgare. Vid ett bord intill vårt satt en lite äldre kvinna. Vi hade ögonkontakt emellanåt och när hon reste sig för att gå, kom hon fram till vårt bord och sade:

- Vilka trevliga och gulliga pojkar du har!

Det värmde, speciellt med tanke på att Oskar hade varit som en "studsboll". Jag är nog lite orättvis, när jag säger så om Oskar, eftersom att det kan ge intryck av att han är ett störande inslag. Det är han inte. Han är inte uppe och springer omkring. Han är inte högljudd. Han reser sig upp från sin plats och kommer ibland och ställer sig bredvid mig. Och så pratar och pratar och berättar och berättar han. Sitter man nära oss, så hör man vad han säger, och jag kan förstå att den här damen drog på smilbanden emellanåt, när hon lyssnade till Oskars olika samtalsämnen.

I bilen på väg hem satt Gustav och funderade:

- Mamma, är det inte konstigt att vi är så pigga, när vi vaknar på helgen? Vi vaknar ju vid samma tid som på skoldagar men då är vi inte pigga.

Jo, det är konstigt. Det har jag tyckt länge.

Hela hösten har Gustav gått på extra simundervisning i skolans regi på fredagar efter lunch. Idag berättade han, med lite stolthet (berättigad) i rösten, att han hade simmat "på det djupa".

Nu sover båda barnen. Vi har haft en mysig kväll tillsammans. De har ritat, lyssnat på musik och ätit popcorn. Och klockan 20 ikväll drog den nya säsongen av På spåret igång. Det är ett program vi tycker om att titta på alla tre och äntligen finns det ett TV-program att se fram emot att se.

Hålla upp en kvinna

Konståknings-VM är i full gång. Jag ska inte påstå att jag följer evenemanget ingående. Det är inte som för 20 år sedan, då jag följde all konståkning som gick att finna på Eurosport. Det var två engelskspråkiga kommentatorer, Chris och Simon (eller något liknande), och de var helt suveräna. Det gick så långt att jag lärde mig se skillnad på de olika hoppen.

Igår tittade jag på paråkningsfinalen, när Oskar kom in vardagsrummet och tittade på TV.

- Är det konståkning? frågade han.

Han tittade lite till.

- Jag vill inte hålla på med det, sade han. Det är läskigt. Hålla upp en kvinna."

Han hade precis sett ett lyft. Han skakade lite på huvudet och sprang sedan iväg och fortsatte med sitt eget.

Det är jag och Blondinbella

Jag borde ha gått och lagt mig för längesen men sitter här och tittar på The Graham Norton Show på BBC One. Stephen Mangan är en av gästerna så jag bara MÅSTE titta. Kollar också igenom några av de bloggar jag följer och inser att Blondinbella också är sjuk och har sjuka barn (eller i alla fall ett sjukt barn). Symptomen tycks vara samma som här: feber, snorigt och ont i halsen.

Det har varit supertråkigt att vara hemma och se hur solen har strålat där ute. Idag har jag läst och sovit. Barnen har spelat spel och sovit. Vi har piggat på oss och är ikväll feberfria, vilket är skönt. Det blev fredagsmys med popcorn framför Let's Dance. Det slog mig att numera är barnen vakna och tittar på TVs fredags- och lördagsunderhållning (hrrrm!), vilket är mysigt även om det emellanåt är svårt att höra vad som sägs på TVn, eftersom barnen pratar non-stop.

Hemligheten med Melodifestivalen

Nu vet jag hur jag ska göra för att tycka att bidragen i Melodifestivalen är bra. Se hela spektaklet i repris.

I lördags tittade Gustav och jag på årets tredje deltävling. Vi var överens om att Swingfly hade det bästa bidraget men vi tyckte även om Boris René. Lisa Ajax och Oscar Zia, som sjöng de två bidrag som gick direkt till final, tyckte vi var sådär.

Sent igår kväll hände det sig att jag såg reprisen av deltävling tre. Plötsligt var i stort sett alla bidragen bra. Till och med Weight of the world med Smilo blev bra. Efter en andra genom lyssning är jag av uppfattningen att Ajax och Zia hör hemma i finalen men jag hade gärna sett även Swingfly och René där (och René har en chans till i Andra chansen).

Att sticka är meditativt

Nu är det bara 15 varv kvar på Dreambird-sjalen, som jag har stickat på sedan i mitten av september. Totalt 70 varv som jag har upprepat snart 21 gånger. Räknat, räknat och åter räknat maskor ... 40-45-40-45-40-45-varvet ut-4-5-5-9-10-14-15-varvet ut-46-41-46-41 och så vidare. Inte exakt så här men i den stilen. Nu kan jag mönstret utantill och stickningen rinner iväg och sjalen växer. Arbetet fyller mig med en inre ro. Trots att hjärnan arbetar så vilar den.

Det är en skön avslutning på en bra lördag. Pappa har varit här. Vi åt middag tillsammans. Vi fixade lite med barnens nya dator. Vi diskuterade julklappar och Oskars födelsedagspresenter, så nu är det under kontroll.

I förmiddags var jag på stan. Först på min lista stod att köpa en skjorta till Gustav. Efter lite letande i ett par butiker hittade jag en skjorta som jag tycker om och som jag är säker på kommer att falla Gustav i smaken också.

Strax innan jag skulle ta bussen hem, gick jag in i en mataffär för att bland annat köpa crème fraiche. När jag stod i kassa och skulle betala, gjorde jag den välkända rörelsen för att ta fram kreditkortet men fram kom ett annat kort. Jag tog fram nästa kort, inte heller det var kreditkortet. Skräcken som fyllde min kropp, den var hemsk. Som tur var hade jag mitt andra bankkort med mig, så jag kunde betala. Sedan skyndade jag mig att packa ner det jag handlat och skyndade mot den affär där jag tio minuter tidigare hade använt kortet.

Tankarna rusade i huvudet och sakta men säkert benade jag ut skeendet. Halvvägs på väg till affären kom jag fram till att jag hade haft den affärens kundkort framme och att det kundkortet har sin plats i min plånbok, där mitt kreditkort vanligtvis inte brukar vara. Det kändes som om jag inte kunde plocka fram plånboken fort nog för att titta i den ... och lättnaden när jag såg att där, tillsammans med kundkortet, låg mitt kreditkort, den var enorm.

Den adrenalinruschen står i stark kontrast till det meditativa tillstånd jag befunnit mig i under kvällen med stickningen i händerna, tittandes på Så mycket bättre.

Julkalendrar på 90-talet

Jag måste säga att jag är förvånad att Pelle Svanslös var julkalender först 1997. Den gillade jag trots att jag med mina 27 år kanske inte var målgruppen. Kanske var det tack vare Björn Kjellman och det faktum att Gösta Knutsons Pelle Svanslös-böcker är riktigt bra..?

1990: Kurt Olssons julkalender
1991: Sunes jul
1992: Klasses julkalender
1993: Tomtemaskinen
1994: Håll huvudet kallt
1995: Jul i Kapernaum
1996: Mysteriet på Greveholm
1997: Pelle Svanslös
1998: När karusellerna sover
1999: Julens hjältar

Kurt Olsson och Sune har jag sett snuttar av. Resten är obekanta. Tomtemaskinen måste jag se om jag kan hitta i SVTs Öppna arkiv alternativt på DVD. Det är ju Pettsson och Findus, så den är säkert bra.

Julkalendrar på 80-talet

80-talet får räknas som min storhetstid som julkalendertittare även om årtiondet inleds med ett svart hål i mitt minne. Möllegården...?

1980: Det blir jul på Möllegården
1981: Stjärnhuset
1982: Albert och Herberts jul
1983: Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas hus
1984: Julstrul med Staffan och Bengt
1985: Trolltider
1986: Julpussar och stjärnsmällar
1987: Marias barn
1988: Liv i luckan med julkalendern
1989: Ture Sventon privatdetektiv

Här hittar jag några av mina absoluta favoriter, så som Stjärnhuset och Julstrul med Staffan och Bengt. Åtminstone gillade jag Staffan och Bengt då men när jag läser om vad den julkalendern handlade om så är jag inte så säker på att jag skulle gilla den nu. Stjärnhuset med sina berättelser om himlens stjärnbilder håller än idag. Staffan Westerberg och hans strumpor var okej men kom inte upp i klass med Vilse i pannkakan. Och så kom Trolltider i repris. 1986-1988 var mina gymnasieår och jag tror inte att jag tittade på julkalendern då. Titlarna väcker inga minnen. Decenniet avslutas med Ture Sventon. Den har jag, om inte annat, sett med behållning i vuxen ålder tillsammans med Gustav. Vi har även plöjt igenom de flesta Ture Sventon-böckerna tillsammans.

Jag är lite förvånad att jag inte hittar Pelle Svanslös-kalendern i den här listan. Jag hade kunnat sätta pengar på att det var en 80-talskalender.

Julkalendrar på 70-talet

Allt prat om årets julkalender de senaste dagarna har fått mig att fundera över vilka julkalendrar som har visats. Har jag sett dem? Vad tyckte/tycker jag om dem? På SVTs hemsida går det att hitta en lista över alla julkalendrar och den har jag tagit mig en närmare titt på och då speciellt de kalendrar som visats under min livstid.

1970: Regnbågslandet
1971: Broster Broster!
1972: Barnen i höjden
1973: I Mumindalen
1974: Rulle på Rullseröd
1975: Långtradarchaufförens berättelse
1976: Teskedsgumman
1977: Fem myror är fler än fyra elefanter
1978: Julius Julskötare (Kalenderhuset)
1979: Trolltider

De sex första har jag inget minne av. Aldrig sett, aldrig hört talas om. Teskedsgumman har jag på DVD men har inte lyckats ta mig igenom den. Jag kan inte minnas att jag har sett den på TV som barn men däremot vet jag att jag har sett klipp från den på TV. Fem myror är fler än fyra elefanter har jag sett fler gånger än jag kan räkna tillsammans med Gustav. Den borde jag ha sett som barn, eftersom jag såg de andra Fem myror-programmen, när jag var liten. 1978 kan inte ha gjort något större intryck, om jag såg den. Men sedan kommer 1979 och Trolltider och den julkalendern minns jag att jag tyckte var helt fantastiskt bra. Den var mysig och julig och jag gillade Birgitta Andersson.

Underbara lata lördag

Åh, vad underbart det är att bara ta dagen som den kommer! Eller nästan i alla fall. En sak hade jag planerat att göra idag och det var att åka till IKEA medelst tåg och buss. Men resten av dagen har jag bara gjort det som har fallit mig in.

Jag höll på att missa tåget till Malmö. Den som har satt ihop tidtabellen till buss 3 måste vara den största tidsoptimisten någonsin. Bussarna är ofta försenade ju längre från utgångspunkten de kommer. Jag förstår inte hur det ens kan vara möjligt för chaufförerna att hålla tiderna. På hemvägen var bussen ännu mer försenad men då hade jag inget att passa, så det spelade ingen roll. Den chauffören ägde verkligen "sin" buss. Han styrde och ställde, med omtänksamhet, och lämnade förarsätet åtminstone tre gånger under färden för att hjälpa passagerare och "kolla läget".

IKEA klarade jag av snabbt. Jag kom hem med lasyr, penslar och en tvålpump till badrummet. Det var det som stod på min inköpslista, förutom gardinstång men någon sådan som föll mig i smaken hittade jag inte. Utöver det köpte jag en förvaringslåda (kom på att jag MÅSTE ha en rosa), grytlapp, plåster, färgpennor, smörknivar (till mamma), grillkorv, rostad lök, choklad och säkert fler saker som jag redan har hunnit glömma.

Eftermiddagen har jag tillbringat med stickningen i högsta hugg. Jag tittade på damfinalen från Wimbledon på BBC One. John McEnroe var en av kommentatorerna, ett jobb han skötte utmärkt. Han har åldrats synnerligen väl! Matchen spelades mellan Serena Williams, som kunde vinna sin sjätte titel och en Serena Slam, och en stjärna på uppåtgående, Garbine Muguruza. Williams var nervös och Muguruza spelade emellanåt utmärkt, vilket gjorde det hela till en spännande match.

Serena Williams vann 6-4, 6-4 och det var hennes 21:a grandslamtitel. I och med segern är innehar hon alla grandslamtitlar för tillfället och är en enda seger från en äkta grandslam - US Open om några månader.

Efter tennisen blev det Wonders of the Solar System följt av ett reprisavsnitt från säsong fem av Downton Abbey. Stickningen har vuxit ordentligt denna underbara, lata lördag.

Lycka!

Jag har fått tag på Wonders of the Solar System och Wonders of the Universe på DVD! På rea dessutom!!

Nu återstår att inköpa Wonders of Life och Human Universe. Och sedan ska jag ha tag på böckerna som hör till var och en av serierna.

Kör och Eurovision

Vissa dagar är bara bättre än andra. Gårdagen var en sådan dag.

Jag var på körkonsert och hade tagit pappa med mig. Det tillhör inte vanligheterna, att gå på körkonsert alltså. En skolkamrat från gymnasiet, I, lade ut ett event på Facebook för några veckor sedan. Hennes gamla ungdomskör skulle ge en jubileumskonsert. Jag tyckte att det lät som en kul grej att gå på. Och jag är så glad att jag också gjorde det. Vilken kör! Så bra! Så, så jättebra!

Det otroliga är att de inte är en kör i dess egentliga mening. Ingen av dem har sjungit tillsammans på 30 år. De har inte heller varit medlemmar samtidigt i kören. För två år sedan återsamlades de för en konsert och sedan igen igår. Det är alldeles galet att de kan låta så bra tillsammans utan att ha sjungit ihop regelbundet i nutid!

Jag kan inte påminna mig att I och jag umgicks på gymnasiet. Vi gick i parallellklasser och hade idrott ihop. Mer än så korsades inte våra vägar. Jo, en gång. I ringde mig i samband med att första året på gymnasiet var till ända. Hon bjöd in mig till en fest, en överraskningsavskedsfest för en av mina klasskamrater, J.

Under hela första året i gymnasiet var jag förälskad i J. Jag var alldeles för blyg för att göra något åt det. Men i slutet av vårterminen hände något. Kanske blev mina hintar till slut så tydliga att J förstod. Det blev ingen lång kärlekshistoria, eftersom han flyttade till Stockholm strax efter sommaravslutningen, därav avskedsfesten, men det är ett minne som jag håller mycket kärt.

Nåväl, tillbaka till gårdagskvällen. Dags för Eurovision Song Contest ... 27 bidrag, en evighetshistoria. Jag valde bort SVT till fördel för BBC med Graham Norton som kommentator. Framåt kvällen chattade jag även med JDO via WhatsApp och det gjorde hela tillställningen betydligt mer uthärdlig.

Sverige representerades av Måns Zelmerlöw, som sjöng Heroes. Jag har tyckt om den låten mycket sedan jag hörde den första gången i februari. Sverige, Ryssland och Italien var favoriter till segern. Jag tyckte om Rysslands låt men inte Italiens. Israel och Cypern var också bra. Omröstningen var andlöst spännande. Ryssland ledde länge men så plötsligt gick Sverige om och ifrån.

I normala fall brukar jag inte bry mig så mycket om hur det går för Sverige. Visst är det roligt om det går bra. I år upptäckte jag under omröstningen att jag verkligen ville att Måns skulle ta hem segern så det var ju roligt att det blev så till slut.