Bunkrar folk jäst igen?

Det är kanelbullens dag. I vanlig covid-19-anda har jag handlat till mina föräldrar på förmiddagen. En dryg timmes jobb har det också blivit men det får räcka med det. Den här veckan har jag klockat mer än 48 timmars arbete. Det gör att jag har en ovan söndagskänsla. Jag känner mig ledig att göra vad jag vill. Visst tvättar jag men det går ju att göra annat samtidigt.

Åter till kanelbullens dag. Eftersom jag känner att jag har tid, tänkte jag faktiskt baka kanelbullar. En titt i kylskåpet visade att jag behövde köpa mjölk och rätt sorts (röd) jäst innan baket kunde inledas.

När jag kom till jästhyllan i affären, gapade den tom! Har folk börjat bunkra jäst igen, eftersom det hela tiden rapporteras i media att antalet bekräftat sjuka i covid-19 har börjat öka igen? I våras fanns det ingen jäst att uppbåda på flera veckor, kanske till och med en månad eller två. Jag glömde gå och titta på hyllorna med toalettpapper och pasta. Där var det också rensopat i våras.

Kanelbullar blir det emellertid ändå. Jag hade en blå jäst i kylskåpet och det går väl att baka kanelbullar på den också. Nu väntar jag på att bullarna ska jäsa så att jag kan sätta in dem i ugnen.

Ugnsprotest

Jag har bakat mycket de senaste veckorna. Lussekatter, matbröd, saffransbiscotti, bagels, chokladkaka och så kanelbullar nu i eftermiddag.

Jag tror att ugnen blev trött. På mig eller på sin tillvaro i största allmänhet. När kanelbullarna var färdiga, lade den av.

Err P-07. Så blinkade det ilsket (min tolkning) rött i displayen och ugnen var stendöd! Panik!!! Jag ska ju baka kladdkaka och "nötkaka" i morgon bitti till Oskars födelsedagsfirande.

Lugn, bara lugn, det finns en lösning på de flesta problem. En titt i ugnens bruksanvisning talade om för mig att jag skulle dra ut sladden, låta den vara utdragen i några minuter och sedan åter ansluta ugnen till elnätet.

Det funkade!

Helg? Det innebär...

... att man vilar upp sig efter arbetsveckan, eller hur? Eller kanske inte? Jag vet, ärligt talat, inte vad som är jobbigast, att vara på jobbet eller att vara hemma.

Idag är det lördag. Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen. Dagen har gått i ett flygande fläng.

Jag gick upp strax efter halv sju för att sortera tvätt och lägga in de första två maskinerna tvätt klockan sju. Fram till klockan elva hann jag köra sex maskiner tvätt, få allting torrt och ihopvikt. Sedan stannade processen vid att lägga allting på plats i garderober och byråer. Tvätten ligger fortfarande i IKEA-påsar, som står i hallen. Jag får väl ta itu med det härnäst.

När tvätten var avklarad, åkte jag in till stan. Jag skulle köpa födelsedagspresenter, en julklapp samt pysselmaterial till Oskar att ta med till skolan. Ladda busskortet stod också på att-göra-listan. På lite drygt en halvtimme hann jag till Pressbyrån, Filmstaden, Camilla/Malmström, Panduro Hobby, Lexis papper och Akademibokhandeln. Buss hem igen och på vägen passade jag även på att hämta ett paket från Adlibris. Jag klev in genom dörren här hemma en timme och tjugo minuter efter att jag gett mig iväg hemifrån.

Lunch till barnen, diskussioner om vad vi ska ha till middag igår och idag, leta efter kakrecept, skriva nota, gå till affären, handla (jag bar hem 10+ kg matvaror från affären - tungt!), baka två kakor (en seg chokladkolakladdkaka och en saffranstigerkaka) och sedan sätta igång middagen, som nu står och puttrar på spisen.

Kvar att göra är att gå ut med återvinningen, slå in presenter, skriva ett gratulationskort och ett julkort samt äta middag. Därefter är nog både den här dagen och min energi slut.

Då har jag inte ens påbörjat det jag hade tänkt göra idag, nämligen att ta itu med alla högar med papper och saker, som finns lite överallt i hemmet. Dammsuga måste jag också göra. Badrummet måste städas.

Tre dagars helg hade inte suttit helt fel...

Mammas födelsedag

Igår fyllde mamma år. Hon var inte jätteintresserad av att fira sin födelsedag men med lite pepp, så blev det av. Man behöver ju inte göra så stor affär av det. Huvudsaken är ju att man träffas och umgås. Jost ville gärna baka en tårta. Och det gjorde han med den äran, en mumsig jordgubbs- och Skittles-tårta.

Jag gjorde ett undantag från mitt inte-äta-kakor-glass-och-godis-beslut. Jag minns inte riktigt, när jag började men det var före Jörgens födelsedag, kanske redan vid månadsskiftet juni/juli. Det blev ett litet fusk i måndags, när barnen och jag var på Glasskulturen. Oskar orkade inte äta upp sin enda glasskula, så då tog jag resten. Men i övrigt har jag, med förvånande lätthet, hållit mig borta från alla sådan söta, goda onyttigheter.

Jag gjorde naturligtvis ett undantag igår och åt en bit av födelsedagstårtan, som Jost hade bakat. Idag känner jag att suget efter sötsaker har återvänt men det är bara att bita ihop.

Varför gör man en tårta med jordgubbar och Skittles? Jo, Gustav och Oskar gillar inte jordgubbar. De gillar däremot Skittles.

Dagens nyhet

Gustav har simmat 200 m idag. Äntligen! Han har tappert kämpat på med simningen och nu har han nått (det första målet). När vi satt i bilen på väg hem från skolan i eftermiddags, undrade han om jag inte skulle fråga honom hur det hade gått på simningen. Jag tror att han var lite stolt över sig själv. Han hade simmat ytterligare 150 m idag och han sade att han hade blivit trött. Det råder mer träning bot på.

Nu ska han även klara av att simma 50 m på rygg. Ryggsim kan han men han säger att han oroar sig för att simma på någon annan, eftersom han inte ser vart han är på väg.

Jag håller på med middagen. I ugnen står en kladdkaka, som Gustav har bakat. Jag klarade väl av att hålla mig lite, lite, lite, pyttelite mer i bakgrunden än förra gången Gustav bakade på egen hand med Oskar.

Om Gustav behöver träna på simning så måste jag träna på att låta barnen klara av saker på egen hand, att låta dem testa och lyckas eller misslyckas.

Blixtvisit och 75-årsfirande #laterblog

Sommarens höjdpunkt var given redan för några månader sedan, när Torgil berättade att han skulle komma hem. Det finns liksom inget som slår att få träffa honom även om det bara var ett kort besök. Den här gången var Ludvig inte med men väl Torgils flickvän Maureen och hennes döttrar Chloe och Quinn.

I måndags i förra veckan begav sig mamma och pappa till Kastrup för att möta dem, när deras plan landade klockan 18:15. Det var ingen av oss som hade en tanke på att kolla hur det såg ut med ankomsttiden, innan de gav sig iväg. Jag vet inte om det hade spelat någon roll. Det var svårt att hitta information och den jag till slut hittade stämde inte. Deras flyg skulle avgå 15:25 från Gatwick och jag trodde mig kunna utläsa att det hade lyft 16:25 (Londontid) men det visade sig inte stämma.

Strax efter klockan 19 fick jag ett SMS från Torgil. Då hade de fortfarande inte lyft från Gatwick. Mamma och pappa hade då varit på Kastrup i en timme redan. Först strax efter 22:30 kom de allihop hem till pappa, där jag och barnen väntade med pizzor. Jag var imponerad att Gustav och Oskar orkade hålla sig vakna men det gjorde de, ända tills vi var hemma och de kunde krypa ner i sina sängar strax före klockan ett på natten.

På tisdagen var vi tillbaka i Malmö strax före klockan 12, lagom till att Torgil & Co skulle äta frukost. Eftermiddagen tillbringade vi sedan till fots, först i Västra Hamnen och sedan på Stortorget, Lilla torg, Gustav Adolfs torg och gågatan upp mot Triangeln. Malmö bjöd inte direkt på det bästa vädret. Mulet, blåsigt men tack och lov ganska milt. Vi hittade en godisaffär uppe vid GA torg så att Quinn och Chloe kunde köpa smågodis. Sedan fick Maureen sin önskan uppfylld, att fika, vilket vi gjorde på Hollandia.

När vi kom till Hollandia, hävdade Oskar att han ville ha en kopp kaffe. Han berättade livfullt att han brukar dricka kaffe hemma hos sin pappa. Han fick en kopp kaffe, som ha rörde och rörde och rörde i. Han tog en sockerbit och doppade den i kaffet och stoppade sedan den i munnen. Det var allt kaffe han fick i sig. Han sade att kaffet inte smakade som det skulle. (Jag har sedan dess frågat hans pappa om Oskar brukar dricka kaffe hos honom. Det har aldrig hänt.)



Redan på tisdagkvällen var det dags att säga hej då till Maureen, Quinn och Chloe, som skulle resa vidare till Paris på onsdagen.

Vi övriga i familjen träffades hemma hos mig på onsdagseftermiddagen för att äta middag tillsammans. Det var dagen före mammas 75-årsdag, så det blev ett födelsedagsfirande för henne också. Vi lagade en supergod köttfärslimpa och till efterrätt blev det en bärcocoskaka.

På torsdagsmorgonen var det Torgils tur att bege sig till Paris, där han sedan tillbringade några dagar innan han, Maureen och tjejerna tog ett tåg till Barcelona. Där har de varit tills idag, då det har varit dags att åka hem till Alameda igen.

Åh, vilken härlig dag

Det har regnat hela dagen. De senaste dagarna har det varnats för detta regnväder, som skulle dra in och lämna översvämningar efter sig. Jag överraskade mig själv och gick ut på en promenad vid sextiden i morse. Den var kortare än min vanliga promenadväg men jag kom iväg, trots att det regnade. Det är en liten seger.

Redan igår förberedde jag för en regnig dag och såg till att det fanns ingredienser hemma, så att barnen och jag kunde baka. Och bakat har vi gjort.

På förmiddagen bakade jag två omgångar bröd. Det är ett bröd jag har bakat så många gånger att jag sedan länge har tappat räkningen. I receptet står det att degen ska vara kladdig, när den ställs på jäsning. Idag blev båda degarna lite för kladdiga, så det var en ... ja, minst sagt kladdig historia att baka ut dem. Men resultatet blev gott så det var värt besväret.

Sedan fick barnen ta över i köket. De bakade en kladdkaka. Det var första gången jag släppte dem fria. Fast så fria blev de inte. De var jätteduktiga men jag måste öva på att hålla fingrarna borta och inte lägga mig i.

Jag hade tio gamla enkronor kvar, som jag ville bli av med innan de blir ogiltiga vid midnatt, så jag gick och handlade. Vi behövde bland annat något att äta till middag. Jag tänkte också passa på att köpa lite glass att ha till kladdkakan. Jag hade sett att det låg ett glasspaket i frysen men tänkte att det är nog mer eller mindre tomt. Jag kom hem med två paket glass, ett med vanlig vaniljglass och ett med kladdkakeglass (Sia). När jag sedan öppnade glasspaketet, som låg i frysen, visade det sig att det var i stort sett fullt. Nu har vi massor av glass hemma.

På eftermiddagen blev det ännu mer bakat. För 35 år sedan bakade jag vid ett tillfälle ökensand. Strax efter jul/nyår åt jag ökensand hemma hos Jörgen och det var helt fantastiskt goda. Jag kunde verkligen förstå vad kakan fått sitt namn av. Den föll sönder i munnen, som vore den gjord av sand.

Jag läste igenom receptet och såg att smöret inte bara skulle smältas utan även brynas. Hur gör man det? Inte en aning. Bara att pröva sig fram. Först smälte jag smöret men det visade inga tecken på att vilja brynas. Då hällde jag det i en stekpanna och voilá, brynt smör. Sedan skulle det brynta smöret kallna. Det tog en evighet!

Mina ökensandkakor blev goda men de blev inte som de ska. Jag har åtminstone fått stillat min nyfikenhet och vet nu att jag inte ska baka ökensand fler gånger.

I alla pauser som uppstår, när man bakar, har jag stickat. Baka och sticka ... det är ett bra recept på hur en härlig dag ska spenderas.

Sportlovsaktiviteter

Så särskilt sportiga är vi inte på sportlovet även om vi gav oss ut på en promenad i härlig vårsol igår förmiddag. Det var öppet hus på brandstationen och jag tyckte att det kunde väl vara en trevlig aktivitet för barnen. De höll inte med! Men det är jag som bestämmer och jag bestämde att vi kan inte vara inne hela tiden. Vi måste ut och röra på oss.

När väl frukost och påklädning var gjord, fick vi en riktigt trevlig promenad tillsammans. Barnen kan numera hålla mitt tempo även längre sträckor. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Gustav frågade mig hur många gånger man kan se en 20 sekunder lång filmsnutt om man har en timme på sig. Jag bollade tillbaka frågan till honom och med lite vägledande frågor kom han fram till 180 gånger. Och av bara farten räknade han ut att man kan se filmen 1800 gånger på 10 timmar.

Att säga att vi inte var ensamma på brandstationen är ingen överdrift. På sina ställen var det knappt att man kunde ta sig fram i den stora hallen bland brandmän, polisbilar, brandbilar, en ambulans, maskotar och femtioelvahundra förskole- och fritidsbarn.

Enligt Oskar var det bästa med besöket den lilla fiskdammen, som fanns inne på brandstationen. Där satt han en lång stund och tittade på fiskarna.

Vad mer har lovet bjudit på? Jo, ljus, en massa ljus. Mamma och J var här i onsdags. J skulle hjälpa mig att byta spotlights i taket i hallen. Där sitter åtta spotlights med alla utom två har varit sönder i ... ja, lääääänge. Nu sitter det åtta nya spotlights på plats. De gamla lamporna var på 50W styck. De nya är på 3W styck. Inte en så liten skillnad. Och ljust som sjutton är det!

Innan mamma och J kom hit, hann jag baka två sorters bröd. När J och jag var klara med lampbytena, lagade jag en fiskgratäng - fisk, potatismos och dillsås. Gott, tyckte tre av oss. Sådär, tyckte en. Blä, tyckte en annan.

Idag fortsatte jag att baka. Det blev bröd och kanelbullar. Sedan var jag så trött på att vara i köket att jag inte orkade laga middag. Som tur var hade barnen fått ett lagat mål mat till lunch, så jag tror att de överlever på en kvällsmat bestående av smörgåsar och kanelbullar.

I morgon ska jag se över barnens behov av nya kläder. Båda är inne i en tillväxtperiod och åtminstone Gustav har i stort sett inga långbyxor som passar.

Och så känner jag en liten lust att baka igen. Ökensand...

Bakning x 2

Hela förmiddagen ägnade jag åt mitt gör-det-själv-projekt. Jag har köpt en IVAR-bokhylla med skåp och hyllplan och jag hade bestämt mig för att vitlasera den. Sedan ångrade jag mig, eftersom det kändes som ett oöverstigligt projekt och jag har aldrig laserat något tidigare. Så ändrade jag mig igen och laserade insidan av skåpen, som övning. När det var klart, kände jag att jag definitivt inte alls under några omständigheter skulle lasera IVAR. Efter en natts sömn hade jag ändrat mig igen och i morse satte jag igång på allvar - och det ångrar jag inte!

Barnen var mycket tålmodiga och sysselsatte sig själva medan jag ägnade ett par timmar på förmiddagen åt pensel och lasyr. Efter lunch lovade jag dem att de skulle få baka.

Oskar ville baka "macka", alltså bröd. Vi hittade ett recept på havregrynspaketet och använde oss av det. Jag mätte upp, Oskar hällde i bunken och rörde.

Gustav ville baka en kladdkaka. Med lite hjälp kan han mäta upp ingredienserna själv och knäcka ägg är det längesen han lärde sig. Receptet finns i mitt huvud så jag måste berätta vad han skulle ta fram. Röra ihop smeten gick galant och sedan behövdes det lite hjälp igen för att hälla ner smeten i formen. Ugnen lämnar Gustav åt mig. Det står i en Totte-bok samt i en av Gustavs kokböcker att ugnen ska de vuxna ta hand om.

Amerikansk cookie

I lördags bakade jag och barnen en stor amerikansk cookie. En veritabel kaloribomb fullpackad med choklad och dumlekola utöver smör, socker, farinsocker och havregryn.

Gustav hjälpte till att mäta och väga upp ingredienserna. Oskar var med och rörde ihop smeten.

Det var enkelt att göra kakan, eftersom smeten bara skulle ner i en rund form. Det måste emellertid vara möjligt att göra småkakor i stället. När man gör en stor kaka, är det lätt att snabbt äta alldeles för mycket av den.

Om den var god? JA!

K-A-T-A-S-T-R-O-F!

Se! Den har gått sönder, maskinen som jag använder när jag gör degar. Visst den är gammal men jag hoppas innerligt att den går att laga. Det är grunkan som roterar degkrokarna som har lossnat.

I onsdags, när jag bakade kanelbullar, måste jag göra degen för hand. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast. Det är säkert tio år sedan sist. Som tur var, så var det inte så jobbigt som jag ville minnas.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Nu tummar jag lite på reglerna, eftersom det inte kommer att handla om ett fynd som jag har gjort. I fokus för det här blogginlägget står min gamla hushållsassist (tror jag att det heter). Den kvalificerar utan tvekan som ett fynd, om jag vidgar begreppet lite (kanske mycket) för att avse värdefulla föremål. Det är en helt suverän apparat, sin ålder till trots. Jag kan dock inte säga att jag har fyndat den, eftersom jag har tagit över den efter barnens farmor.

Till apparaten hör en hel uppsjö delar men jag använder den endast till att röra ihop/knåda deg och det gör den med den äran.

Kock vs bagare

Jag gillar inte att laga mat. Jag tycker att det är jättekul att baka. Matlagning känns som om det kan göras lite på en höft. Bakning kräver noggrannhet. Det är därför jag helst gör det senare.

Idag har jag utmanat mig själv på matlagningsområdet. Jag hade en fläskytterfilé som jag skulle göra något med. På ICAs hemsida hittade jag ett recept från Buffé på en kryddmarinerad filé, som lät jättegod. Till den planerade jag att göra hasselbackspotatis och en sås. Logistiken att få allting färdigt samtidigt gav mig huvudbry.

Filén blev riktigt god och trots problem med stektermometern blev den perfekt tillagad (om jag får säga det själv). Jag gned in köttet med en blandning av sesamfrö och pepparmix och brynde det innan det var dags för ugnen. När köttet var färdigt, skivade jag det och hällde över en marinad, som var gjord på olja, soja, balsamvinäger, vitlök, färsk ingefära och pepparmix. Så gott! Hasselbackspotatisen blev också mumsig. Barnen är nog av annan uppfattning. De smakade inte alls på maten utan åt morötter och röd paprika.

Medan jag lagade maten funderade jag på hur många gånger i mitt liv jag har tillagat en hel köttbit i ugnen. Jag vet med säkerhet att jag har gjort en lammstek en gång för snart tjugo år sedan men det är nog allt som finns på mitt stek-CV. Kanske vågar jag mig på det igen efter dagens framgång även om jag tycker att det är lite läskigt att ta i kött.

Bakat har jag också gjort idag. Det blev sådär. Brownies och jag har inte riktigt funnit varandra än men eftersom brownies är så gott så tänker jag fortsätta att öva.

Julkänslan ökar

Barnen kom hem i förmiddags och vi har haft en fullspäckad dag. Först på agendan stod lussekattsbak och jag har letat fram ett nytt recept i vilket det ingår kvarg. Det blev en helt fantastisk deg. Barnen var inte lika begeistrade av degen men tyckte i stället att det var fantastiskt hur degen blev så gul av röd saffran.

Trots att jag använde mer mjöl än vad
receptet angav blev degen lite kladdig och
det var inte helt enkelt att forma lussekatterna. Barnen kämpade på och var nöjda till slut. Oskar tyckte att det där med
jäsning var ganska onödigt. Det gör ju att
det tar så lång tid innan man får smaka.

Efter bakning hittade jag lite mer energi ... någonstans ... fråga mig inte var ... och tog itu med julgranen. Det faktum att den låg i tre stora svarta sopsäckar på golvet i vardagsrummet kan ha något att göra med att jag uppbådade energi. Ljusslingan var en trevlig ny bekantskap, förvånansvärt lätt att få på plats. Barnen hjälpte mig att bestämma var de olika dekorationerna skulle vara.

Naboo, en planet från LEGO Star Wars, hänger också i granen. Den är rund. Den har ett snöre med ögla. Alltså kan den vara i granen, tyckte Gustav. Något glitter har jag inte men jag tycker inte att det behövs.

Att fotografera granen är alltid lika hopplöst svårt...

Den var god!

Vår saffranskaka var riktigt mumsig. Det finns inte så mycket kvar av den. Man kan säga att den var försvinnande god!

Vår TV, eller rättare sagt, boxen med TV-kanalerna (jo, jag vet att TV-kanalerna inte finns i boxen men du förstår nog vad jag menar) krånglar så vi har inte kunnat se på några kanaler de senaste fyra dagarna. Ikväll tittar jag på The Holiday med Kate Winslet, Cameron Diaz och Jude Law.

Jag stickar också vidare på den vita Harunin och börjar närma mig slutet. Fyra varv kvar. Det är rysligt lite garn kvar i det sista nystanet. Jag tror inte att det kommer att räcka! Garnet, Drops Fabel, är det inga problem att få tag på men det gäller att hitta rätt nyans. Jag får se när jag kan komma iväg till Sländan i Lund för att köpa ett nystan till. Nej, förresten, jag ska köpa fyra nystan till. Det ska bli ännu en Haruni.

Men sedan är det stopp med Haruni-stickandet. Jag måste göra något annat också. Som att börja på min Fellowship-sjal...

Lat lördag

Barnen och jag har en lat lördag tillsammans. Vi har tittat på Kalles klätterträd, Barbapapa, Linus på linjen, Trazan och Banarne samt Rosa Pantern på YouTube. Det är så praktiskt och enkelt att kunna leta upp alla dessa filmsnuttar via TVn.

Vi har även bakat en kaka. Jag tog med mig en kokbok till lunchbordet och vi bläddrade tillsammans och tittade på bilderna och pratade om vad vi ville göra. Vi har en massa ägg i kylskåpet så ägg var en given ingrediens. Valet föll på en saffranskaka.

Barnen turades om att knäcka ägg, hälla, röra, vispa, smaka och allt annat som hör bakningen till. Vi pratade om olika måttenheter och hur mycket de olika måtten vi använde rymde. Gustav tränade sin läsning genom att läsa i receptet och på alla paket.

Kakan doftar ljuvligt. Hur den smakar vet vi inte än.

Pärlsocker och florsocker

För någon vecka sedan städade jag mitt "skafferi" (=ett vanligt köksskåp). Det behövdes. Jag noterade att jag har en massa florsocker. Tre paket med vanligt florsocker och ett paket med chokladsmaksatt florsocker. Varför det finns så mycket florsocker, kan jag inte svara på. Konstigt är det, eftersom jag aldrig använder florsocker. Vad har man det till?

Idag ska jag baka äppelkaka. Jag har redan börjat. Tanken var att jag skulle baka en stor sockerkaka i långpanna men eftersom jag bakade en sådan i torsdag så ville jag göra något annat idag. Det blir äppelkaka modell mindre, en väldigt enkel historia. En sockerkakssmet, som jag sticker ner äpple i, strör kanel över, hyvlar smör över ... och sedan behövs det pärlsocker att strö över innan kakan åker in i ugnen.

Pärlsocker, ja... Man kan ju kanske tro att i ett skafferi där det finns ett överflöd av florsocker, där finns det också pärlsocker. Men så behöver det inte alls vara, konstaterade jag. Det fanns ett paket pärlsocker i skåpet med det var i stort sett tomt! Det kom några eder ur min mun, det ska jag inte sticka under stol med. Men, tack vare att jag hade städat bland specerierna nyligen, kom jag ihåg att det fanns ett litet "provpaket" med pärlsocker från Sockerbolaget (anno 1980-tal)  i skafferiet och det blev min räddning.

Nu står kakan i ugnen och sprider ljuvliga dofter. Jag ska medan den blir färdig skriva upp 'pärlsocker' på inköpslistan inför nästa tur till affären.

Nyårsafton 2012

Vi hade en lugn och skön nyårsafton. Maken tillagade en god nyårsmiddag åt oss. Hummer till förrätt och oxfilé till varmrätt. Jag stod för efterrätten och det blev min egen variant av TGIFs Brownie Obsession, det vill säga en brownie med vaniljglass och hemmagjord chokladsås.

Klockan 20 gjorde vi något väldigt ovanligt. Ja, ovanligt för oss, vill säga. Vi spelade Bingolotto! Gustav tycker om siffror och maken tänkte att han kanske skulle tycka att det var roligt med bingospel. Nu var det väl inte Gustavs favoritsysselsättning och vi vann inte så särskilt mycket heller. Oskar var mest tursam och vann två Sverigelotter.

För första gången på flera år såg jag Grevinnan och betjänten. Gustav fnissade också till den men hade också väldigt många frågor vad den handlade om.

På något sätt lyckades jag hålla mig vaken till 12-slaget. Barnen hade somnat men Oskar vaknade, när bombardemanget på allvar drog igång i grannskapet och han var helt salig. - Skjuta raketer. Skjuta raketer, sade han gång på gång medan han sprang från fönster till fönster.

Baka lussekatter

I torsdags var det Lucia och när jag hade hämtat barnen på förskolan, tog vi itu med att baka lussekatter. Det blev en trevlig stund runt köksbordet. Barnen fick varsin degklump att jobba med. Gustav har fått kläm på vad bakning går ut på och satte genast igång med att forma sina lussekatter. Oskar åt mest russin och även en del deg.

På bilden ovan syns en del av resultatet av vårt arbete. Det är mina lussekatter längst upp till vänster och Gustavs längst upp till höger. Nederst i bild finns Oskars. Goda var de, allihop.

Kanelbullens dag

Barnen och jag har bakat kanelbullar idag. Fantasilöst, skulle en del säga, eftersom det är kanelbullens dag. Då ska man tydligen INTE baka kanelbullar.

Kanelbullar är något som bakas här hemma flera gånger om året. Nästan vilken dag som helst kan passa som kanelbullebakdag. Utom julafton! Då är vi upptagna med annat och i köket finns det definitivt inte plats för plåtar med bullar på jäsning.

Frysen har varit skramlande tom på kanelbullar ett tag, så det var hög tid att fylla på förrådet och det passade bra att göra det idag. Medan jag skriver det här, sitter jag och mumsar på en kanelbulle. Mumsigt är just vad det är!