Att sticka tillsammans

Gustav har valt att ha textilslöjd på sina slöjdlektioner i år 7. Höstterminen har ägnats åt garn och de började med att tova ull och gick sedan över till stickning. Veckan före jul gick Gustavs skola över till distansundervisningen och stickningen kom hem. Jag var mycket nyfiken på att få se den.

Det är en mössa som stickas i slätstickning med rött garn. Lagom till stickningen kom hem var det dags att börja med minskningarna i mössans överdel. Att sticka ihop två maskor låter lättare än det är, i alla fall tills man har fått till tekniken. Gustav tappade en maska på det första minskningsvarvet och det upptäckte vi inte förran han hade stickat ett par varv till, så igår stickade jag baklänges och plockade upp den tappadde maskan.

Därefter satt Gustav och jag bredvid varandra i soffan och stickade på var sin röd mössa. (Oskar har önskat sig en röd mössa, så jag gör en sådan till honom.) Medan vi stickade tittade vi på ett norskt program om lodjur på TV. Det var en helt magisk stund vi hade tillsammans med våra stickningar.

Undrar just om jag kan få Gustav att vilja fortsätta sticka, bara för att det är så avslappnande och roligt...

Tre födelsedagspresenter

Tre av mina kollegor har eller ska fylla jämnt och "jämnt". Åsa fyllde år redan i oktober, Lena fyller år sista dagen i februari (den riktigt sista dagen, den som bara inträffar vart fjärde år) och Josefin fyller år i mitten av mars.

I november kom jag på vad jag ville ge dem i födelsedagspresent. Lite sent, till och med after the fact, för Åsas del men så fick det bli. Chevalier mittens skulle jag sticka och det började jag med strax före jullovet. Projektet avslutades i början på februari och vantarna har sedan dess väntat på att överlämnas.

Jag har funderat fram och tillbaka på, när överlämnadet ska ske och har kommit fram till att det får bli på Lenas födelsedag.

*************
Det har snart gått en månad sedan jag skrev det här inlägget. Idag, den 5 mars är alla vantar överlämnade till sina nya ägare. Förra veckans myckna snöande försenade överlämnandet.

Sportlovet 2018

Det är lördag eftermiddag och årets sportlov är snart över. Det känns bra att titta tillbaka på veckan som gått. Mycket har blivit gjort och en del (läs jobb) har jag inte tagit itu med. Till det senare finns det en dag i morgon, tänker jag.

Lovet började med en rivstart, eftersom Torgil och Ludvig var hemma på besök. De första två dagarna av deras besök, onsdagen och torsdagen, träffade jag dem inte alls men sedan blev det en intensiv helg tillsammans, eftersom de reste hem igen på måndagsförmiddagen.

På lördagen var alla hemma hos mig. Jörgen gav sig iväg tidigt på morgonen för att jobba några timmar. Jag bakade, städade och handlade och vid 14-tiden på eftermiddagen var hemmet fullt av folk. Mamma och jag lagade middag tillsammans. Det blev lax. Barnen ritade, spelade spel (digitala sådana), utamande Torgil och Jörgen på bordshockey. Drönaren, som Oskar fick i födelsedagspresent, fick komma ut ur sin låda och flyga runt lite.

På söndagen åkte barnen och jag in till Malmö vid lunch och hem till pappa. Någon timme senare samlades vi alla på restaurang Victor på Lilla Torg för att äta lunch. Kyckling, kyckling, kyckling beställde vi alla utom Jörgen, som gick mot strömmen och åt lamm. När vi senare kom hem till pappa, åt vi semlor. Äntligen! Det har inte blivit någon sådan i år. Eller förresten, jag kanske åt en eller två någon av årets första dagar. Minns inte riktigt.

Resten av lovet, vad har hänt då? Barnen och jag har spelat spel. Vi har hunnit med SkipBo, UNO, Den försvunna diamanten och Crazy chefs. Vi har varit ute och gått de tre senaste dagarna. Inte jättelångt men ungefär en halvtimme varje dag. Idag tog Oskar med sig sparkcykeln, eftersom han tycker att det är jobbigt att gå. Det har varit härligt väder - solsken, blå himmel men ganska kallt.

Jag har stickat en hel del. Jörgens sockar har blivit färdiga och jag har börjat på ett par till Torgil. Listan över projekt som väntar har blivit så lång att jag har gjort en lista för att komma ihåg dem alla. Torgil valde garn till två par strumpor (en försenad födelsedagspresent) och jag har också beställt garn till mössor till barnen - några exempel på vad som väntar.

Jag har läst varje dag. Jag vet inte när det hände senast. Jag har till och med läst på nätterna. Sömnen har det varit si och så med hela lovet. Jag vaknar varje natt vid 1-2-tiden och för det mesta är det svårt att somna om.

Jag har röjt i klädkammaren. Kartongerna med brev har flyttat ner i källarförrådet. I en kartong hittade jag två mindre kartonger med prylar som hör till en hushållsmaskin, som inte längre fungerar. Eftersom den en gång kom från min f d svärmor, har jag frågat exmaken om han vill ha tillbaka den, trots dess icke-funktion. Det innebär att dessa två, mindre kartonger också kommer att försvinna från klädkammaren så småningom, på ett eller annat vis. Två flyttkartonger lyckades jag tömma helt och vika ihop, så lite nytta gjorde jag allt.

I onsdags gav barnen och jag oss ut för att reklammera Oskars Titanic-modell. Den stora biten, som utgör fören, var skev, så fören höll inte ihop. Jag skrev till kundtjänst och påtalade detta och fick då en ny för skickad till mig. Den var också skev, dock inte lika mycket. I onsdags åkte vi alltså till en butik och påtalade problemet. Det var på Nova och i den butiken hade de ingen Titanic-modell hemma men de kunde tala om att det fanns en på Center Syd, så vi tog med oss Titanic och körde dit.

När vi kom till Center Syd var vi hungriga, så vi började med att äta på MAX. När vi satt där, fick jag ett meddelande från Jörgen på Messneger. Han och Elsa cruisade runt på CS. Jag läste det ett par gånger och sedan förstod jag att CS betyder Center Syd. Vilken slump att vi råkade hamna där samtidigt! Vi sammanstrålade en stund senare och gick runt lite tillsammans.

När vi kom hem, tog Oskar itu med att bygga ihop Titanic för andra gången. Jag tog en snabb titt på fören och den såg inte alls skev ut. Det var den inte heller utan passade alldeles perfekt.

I torsdags morse var elektrikern här för att klura ut om och i så fall vad det är för fel på elen i barnens sovrum. Jag vet inte om jag blev något klokare. Han lyckades i alla fall koppla in taklampan, så nu har barnen ljus i sitt rum. Han kliade sig ordentligt i huvudet vid några tillfällen och sade att elen är inte logiskt dragen men den är inte farlig. Det sista var ju skönt att höra. Det visade sig också att brandvarnare, som satt i taket i det sovrummet, dolde ytterligare sladdar för uppsättning av taklampa. Jättebra, tycker jag, eftersom jag tycker att det behövs en lampa till i rummet. Men så underligt att dölja det med en brandvarnare.

Oskar är för rolig. Han sade följande till elektrikern: - Du är smart. Du är den första smarta man jag har träffat.

Igår satt jag i telefon en hel del. Jag pratade med banken för att klura ut varför säkerhetsprogrammet till mitt BankID inte startar, när jag ska betala med kort, när jag handlar på nätet. Jag kan inte påstå att jag fick någon hjälp i det avseendet men under samtalets gång bestämde jag mig för att skaffa mobilt BankID och Swish. Bara sådär! Och nu är det gjort. Återstår att se hur länge det dröjer innan jag får användning för det. Jag pratade även med Länsförsäkringar om barnens försäkringar och deras skydd inför resan till USA, som de ska iväg på i april. Idag ringde jag till Bredbandsbolaget för att försöka få svar på varför mitt trådlösa bredband är så uselt. Trådburet har jag närmare 250 Mbit/s men trådlöst sjunker det till 20-40 Mbit/s. Inte blev jag klokare av det samtalet. Jag kunde inte få någon ny router, eftersom det trådburna har så hög hastighet men jag kunde köpa en ny router för 699 kr (alternativt hyra den för 29 kr/mån). Tack men nej tack, i alla fall inte just nu.

Och så har det ju blivit vår. Det kan inte sägas nog många gånger!

Stickat

I våras fick jag för mig att sticka en kofta till mig själv. Jag letade mönster och hittade flera stycken (och det kommer att bli fler koftor framöver) men fastnade för en som heter Erendis Cardigan. Det är ett Garnstudio-mönster.

Jag stickade koftan i det garn, som föreslogs i mönstret, DROPs Baby Alpaca Silk. Det var en rolig stickning och när koftan till slut, efter några månaders stickande, blev färdig var jag mer nöjd med den än jag trodde att jag skulle vara.

Åh, vilken härlig dag

Det har regnat hela dagen. De senaste dagarna har det varnats för detta regnväder, som skulle dra in och lämna översvämningar efter sig. Jag överraskade mig själv och gick ut på en promenad vid sextiden i morse. Den var kortare än min vanliga promenadväg men jag kom iväg, trots att det regnade. Det är en liten seger.

Redan igår förberedde jag för en regnig dag och såg till att det fanns ingredienser hemma, så att barnen och jag kunde baka. Och bakat har vi gjort.

På förmiddagen bakade jag två omgångar bröd. Det är ett bröd jag har bakat så många gånger att jag sedan länge har tappat räkningen. I receptet står det att degen ska vara kladdig, när den ställs på jäsning. Idag blev båda degarna lite för kladdiga, så det var en ... ja, minst sagt kladdig historia att baka ut dem. Men resultatet blev gott så det var värt besväret.

Sedan fick barnen ta över i köket. De bakade en kladdkaka. Det var första gången jag släppte dem fria. Fast så fria blev de inte. De var jätteduktiga men jag måste öva på att hålla fingrarna borta och inte lägga mig i.

Jag hade tio gamla enkronor kvar, som jag ville bli av med innan de blir ogiltiga vid midnatt, så jag gick och handlade. Vi behövde bland annat något att äta till middag. Jag tänkte också passa på att köpa lite glass att ha till kladdkakan. Jag hade sett att det låg ett glasspaket i frysen men tänkte att det är nog mer eller mindre tomt. Jag kom hem med två paket glass, ett med vanlig vaniljglass och ett med kladdkakeglass (Sia). När jag sedan öppnade glasspaketet, som låg i frysen, visade det sig att det var i stort sett fullt. Nu har vi massor av glass hemma.

På eftermiddagen blev det ännu mer bakat. För 35 år sedan bakade jag vid ett tillfälle ökensand. Strax efter jul/nyår åt jag ökensand hemma hos Jörgen och det var helt fantastiskt goda. Jag kunde verkligen förstå vad kakan fått sitt namn av. Den föll sönder i munnen, som vore den gjord av sand.

Jag läste igenom receptet och såg att smöret inte bara skulle smältas utan även brynas. Hur gör man det? Inte en aning. Bara att pröva sig fram. Först smälte jag smöret men det visade inga tecken på att vilja brynas. Då hällde jag det i en stekpanna och voilá, brynt smör. Sedan skulle det brynta smöret kallna. Det tog en evighet!

Mina ökensandkakor blev goda men de blev inte som de ska. Jag har åtminstone fått stillat min nyfikenhet och vet nu att jag inte ska baka ökensand fler gånger.

I alla pauser som uppstår, när man bakar, har jag stickat. Baka och sticka ... det är ett bra recept på hur en härlig dag ska spenderas.

Har jag slutat sticka?

Det har jag inte men andra halvan av 2016 kan sammanfattas med att jag stickade på hemliga projekt. Det var födelsedagspresenter och julklappar. Det finns fortfarande en hemlig stickning kvar, färdig men inte överlämnad.

Det började redan i juli, så jag började sticka på en halsduk, som skulle bli en födelsedagspresent till i mitten av december. Jag visste att jag skulle sticka just en halsduk. Jag visste också vilken färg jag ville att den skulle ha. Så småningom föll valet på garnet Malabrigo Merino Worsted. Mönster letade jag länge efter och hittade en halsduk som heter Extra Warm Men's Scarf (mönster finns på ravelry.com). Stickor 4,5 mm och det gick åt två härvor à 100 g.



Under hösten stickade jag ytterligare en halsduk (en julklapp) i samma mönster och garn. Den här gången gjorde jag den lite längre och då räckte inte två härvor.

Jag har stickat strumpor, närmare bestämt fyra par, alla stickade med stickor 2,5 mm. Det blev två par Oden socks (ravelry.com), ett par blå i Opal Surprise och ett par röda i DROPs Fabel. De andra två paren strumpor stickades också i DROPs Fabel och mönstret heter Woodlands (Garnstudio DROPs 135-12).

Stickat under våren

Bloggen har legat i dvala. Statusen för mitt läsande är under all kritik. Stickandet har det också varit knackigt med men jag har hunnit med några alster under våren.

Jag stickade Pippitröjor till barnen, en grön till Gustav och en röd till Oskar, enligt deras önskemål. Förr stickade jag nästan enbart tröjor. Numera stickar jag nästan aldrig tröjor och de här två påminde mig om varför. Det tar en evighet att bli klar med en tröja. Och en slätstickad tröja är rena rama sömnpillret. Men de blev fina (om jag får säga det själv).

Tröjorna är stickade i ett bomullsgarn som heter Flox.

Pappa önskade sig strumpor för ett tag sedan. Jag stickade för ett par år sedan ett par raggsockar av garnet Frost och dessa sockar tycker han mycket om, så jag stickade två par till.

Mössor har jag stickat, en blå till mamma och en grön till mig. Varför jag gjorde en till mig själv vet jag inte. Jag använder ju aldrig mössa. Men den kan kanske vara bra att ha.

Mönstret jag använder hittar du här. Jag använde garnet DROPs Baby Alpacka Silk och ett nystan räcker preciiiiis.

Stickat i januari och februari 2016

Så här långt i år har det främst funnits vantar på stickorna.

Först ut var ett par Chevalier mittens. Jag är ju lite smått galen i dessa vantar och likaså i garnet, DROPs Lima. När jag såg att det garnet finns i mörkbrunt, ja då var jag bara tvungen att sticka ett par till mig själv. Jag har sedan tidigare ett par ljust rosa.

Mönster finns gratis på ravelry.com.
Till de här vantarna går det åt två nystan av Lima-garnet och jag har använt stickor 3,5 mm.

När jag ändå köpte det bruna garnet, passade jag på att köpa två nystan i grått också och dem blev det ett par mosstickade vantar, som heter Pearl. Den första vanten höll på att göra mig krullhårig, eftersom jag inte fick mosstickningen att funka runt tummen. Tankenvurpan jag gjorde resulterade i att den första vanten stickade jag fram till tummen tre gånger, innan jag sorterade tankarna och gjorde rätt.

Mönster finns på garnstudio.se (131-34)
Två nystan behövs samt stickor i storlek 3 mm och 3,5 mm.

Till sist blev det ett par pulsvärmare i en ny garnbekantskap, DROPs Baby Alpaca Silk.

Mönster till Ellie's gloves finns på garnstudio.se (141-3).
Ett nystan behövs och de är stickade på stickor 3 mm.

Nu stickar jag tröjor till barnen. Jag använder ett mönster till en Pippi-tröja men gör tröjorna enfärgade. Därefter blir det var sin mössa till mamma och mig. Och sedan ska jag sticka strumpor till pappa. En halsduk till en vän ska det också bli, så fort jag har hittat ett lämpligt garn. Och så vill jag sticka sjalar...

Sista projektet 2015

När jullovet började, startade jag årets sista stickprojekt. Jag använde ett mönster, som jag använt flera gånger förut, för att sticka ett par vantar, ett par Chevalier mittens. Jag hade ett par i grått liggande här hemma och nu ville jag sticka ett par röda. Båda paren skulle bli en födelsedagspresent till min mycket goda vän, S.

Jag gick till min LYS här i Lund, Sländan, för att köpa garn ett par veckor innan lovet började. Till de här vantarna vill jag använda DROPs Lima, som är ett underbart garn. Tyvärr hade Sländan inte det garnet inne, så jag fick i stället ge mig ut på Internet och leta. Som vanligt beställde jag lite mer garn än det jag letade efter. Förutom det röda Lima-garnet blev det även två nystan i brunt av samma garn. Det stickar jag just nu Chevailer mittens till mig själv av. Jag beställde även garn till ett par andra vantar samt ett par pulsvärmare.

Mönstret till Chevalier mittens hittar du på ravelry.com och jag vill minnas att det är ett gratismönster. Du behöver två nystan och stickor 3,5 mm. Det funkar också att använda stickor 4 mm. Jag stickar vantarna på rundsticka (80 cm) med magic loop-tekniken men det borde gå att sticka även på strumpstickor.

Dreambird nummer 2

Förra julen frågade jag mamma om hon ville ha en Dreambird-sjal och det ville hon. Framåt juni kom vi iväg till garnaffären för att köpa garn. Det blå garnet mamma föll för måste beställas och levererades inte förrän i augusti. I mitten av september började jag sticka och nu i fredags kunde jag spänna upp den färdiga sjalen.

Denna andra Dreambird är stickad i DROPs Baby Merino och med stickor 3,5 mm. Jag har stickat 21 fjädrar och det har gått åt fyra nystan av det blå garnet och tre av de ljusa garnet.

För att den övre kanten skulle bli lite finare, gjorde jag en icordavmaskning. Det är ett tidsödande arbete och det var en skön känsla, när icorden var avklarad. Jag hade två maskor kvar, när det slog mig att jag hade stickat fel. När jag var färdig med den sista fjädern, fortsatte jag att sticka det blåa som finns mellan fjädrarna i stället för att börja maska av. Jag bestämde mig för att blunda för det här felet. Det fick helt enkelt bli en unik Dreambird.

Den tanken höll jag fast vid i ungefär tio minuter och sedan insåg jag hur absurd den var. Det var bara att riva upp en bit och sedan sticka baklänges - gör om, gör rätt. Och sedan hela långa icordavmaskningen en gång till. Och naturligtvis var det helt rätt beslut!

Att sticka är meditativt

Nu är det bara 15 varv kvar på Dreambird-sjalen, som jag har stickat på sedan i mitten av september. Totalt 70 varv som jag har upprepat snart 21 gånger. Räknat, räknat och åter räknat maskor ... 40-45-40-45-40-45-varvet ut-4-5-5-9-10-14-15-varvet ut-46-41-46-41 och så vidare. Inte exakt så här men i den stilen. Nu kan jag mönstret utantill och stickningen rinner iväg och sjalen växer. Arbetet fyller mig med en inre ro. Trots att hjärnan arbetar så vilar den.

Det är en skön avslutning på en bra lördag. Pappa har varit här. Vi åt middag tillsammans. Vi fixade lite med barnens nya dator. Vi diskuterade julklappar och Oskars födelsedagspresenter, så nu är det under kontroll.

I förmiddags var jag på stan. Först på min lista stod att köpa en skjorta till Gustav. Efter lite letande i ett par butiker hittade jag en skjorta som jag tycker om och som jag är säker på kommer att falla Gustav i smaken också.

Strax innan jag skulle ta bussen hem, gick jag in i en mataffär för att bland annat köpa crème fraiche. När jag stod i kassa och skulle betala, gjorde jag den välkända rörelsen för att ta fram kreditkortet men fram kom ett annat kort. Jag tog fram nästa kort, inte heller det var kreditkortet. Skräcken som fyllde min kropp, den var hemsk. Som tur var hade jag mitt andra bankkort med mig, så jag kunde betala. Sedan skyndade jag mig att packa ner det jag handlat och skyndade mot den affär där jag tio minuter tidigare hade använt kortet.

Tankarna rusade i huvudet och sakta men säkert benade jag ut skeendet. Halvvägs på väg till affären kom jag fram till att jag hade haft den affärens kundkort framme och att det kundkortet har sin plats i min plånbok, där mitt kreditkort vanligtvis inte brukar vara. Det kändes som om jag inte kunde plocka fram plånboken fort nog för att titta i den ... och lättnaden när jag såg att där, tillsammans med kundkortet, låg mitt kreditkort, den var enorm.

Den adrenalinruschen står i stark kontrast till det meditativa tillstånd jag befunnit mig i under kvällen med stickningen i händerna, tittandes på Så mycket bättre.

Stickig uppdatering

Stickorna har gått varma i sommar. Runt midsommar blev jag färdig med den spetsstickade, asymmetriska sjalen Agata. Det var ett roligt mönster att sticka. Jag kan tänka mig att sticka en till, speciellt med tanke på att jag inte är säker på att jag gillar garnet jag använde till denna Agata. Garnet heter Indiecita och är 100% alpacka, mjukt men lite "flygigt". Jag använde stickor 4 mm och det gick åt fem nystan à 50 g.

När Agatan var färdig, tog jag itu med en halsduk, som är gjord av sju dominorutor. Garnet är DROPs Fabel Print (Blue Lagoon) och stickorna 3,5 mm. Fem nystan gick åt.

Därefter ville jag sticka något mindre och valet föll på pulsvärmare. Jag hittade många olika mönster online. Valet föll på två fingerlösa vantar. Jag började sticka ett par i DROPs Karisma (lite mer är 1 nystan) och stickor 3,5 mm.

Och så blev det ett par ljusblå också. Eller rättare sagt två par. Till dessa använde jag två nystan av garnet DROPs Cotton Merino och stickor 4 mm.

Det senaste som blivit färdigstickat är två sotarmössor, en röd till Gustav och en blå till Oskar. Jag har stickat dem i DROPs Alpacka med stickor 3 mm. Ett nystan räcker gott och väl till en mössa. Mönstret till sotarmössan har jag hittat hos Garnhumlan.

Tre dagar i juli

I måndags gick barnen och jag hem till min mamma för att gratulera henne på födelsedagen. Vi hade med oss en present och en kaloribomb (=amerikansk cookie med choklad och kola).

Det var inte lätt att komma på något att ge mamma i födelsedagspresent. Jag har alltid haft jättesvårt att komma på presenter. När jag växte upp, framförde alltid födelsedagsbarnet, stor som liten, önskningar och då hade man något att utgå från och man visste att det blev rätt. Men så kom jag ihåg att mamma sagt att hon skulle ut och köpa kläder, så det blev ett presentkort i butiken, där hon brukar handla.

Mormor läser Gustavs födelsedagskort

På tisdagen körde vi mormor och katten Svante till veterinären. Svante har ont, när han kissar och han kissar precis överallt. Oskar följde med mormor och Svante in i undersökningsrummet och var, enligt mormor, mycket duktig därinne. Han har berättat att Svante var arg och att veterinären "tog bort köttet från benet". Det veterinären gjorde var att raka bort håret från Svantes ben för att kunna ta ett blodprov.

Gustav och jag underhöll oss i väntrummet. Vi läste ett par kattidningar och tittade på en massa bilder av olika kattraser. Gustav fotograferade mig och jag försökte ta lite bilder på oss två tillsammans.

I onsdags åkte vi in till garnaffären. Jag ska sticka mössor åt barnen och ville att de själva skulle välja vilken färg deras mössor ska ha. Gustav valde en knallröd färg och Oskar en ljusblå. Det blev även garn till lite annat, så som en halsduk och pulsvärmare.

Sen eftermiddag gick vi till affären och för att handla. Jag tog mig i kragen och plockade äntligen fram barnens sparkcyklar. Vi måste se till att komma ut och öva på sparkcyklandet mycket mer än vi gör. Båda barnen har emellertid gjort stora framsteg. Gustav tycker väl att det är sådär roligt medan Oskar älskar sin sparkcykel.

Den här ger mig gråa hår!

Jag håller på att sticka en halsduk. När den är färdig, kommer den att bestå av sex dominorutor.

När den är klar ... det känns i nuläget som om den aldrig kommer att bli färdig! Jag har stickat, repat upp, stickat, repat upp den andra rutan så många gånger att jag snart har tappat räkningen.

Det är så frustrerande, speciellt som det är ett så enkelt mönster. Bara rätstickning och på vartannat varv ska jag minska två maskor i mitten. Jag misstänker att den där minskningen ibland hamnar på udda varv i stället för jämna och då blir det fel.

Så sent som igår kväll repade jag upp den andra rutan, som nästan var färdigstickad. Om jag verkligen tänker efter, så har jag repat upp den tre gånger hittills (och då räknar jag inte med problemen, när jag skulle lägga upp maskor för den andra rutan första gången). Nu SKA jag vara noggrann och få det rätt.

Det är inte klokt att jag klarar av att sticka spetssjalar med omslag och ihoptagningar i parti och minut men inte kan få ihop en enkel rätstickning!

Två sjalar

Under årets första halvår har jag stickat två sjalar. Egentligen är det fyra men den första har jag redan skrivit om och den andra är så nyfärdig att jag inte har varken spänt upp den eller fotograferat den än.

Det var redan i december förra året, som jag gav mig i kast med att sticka en Dreambird. Den är stickad i garnet DROPs Baby Merino och stickor 3,5 mm. Jag gjorde 20 fjädrar. Jag köpte fyra nystan av basfärgen och om jag minns rätt så blev det ungefär ett halv nystan över. Av de andra färgerna gick det åt ett halvt nystan vardera.

Sedan länge har jag varit mycket förtjust i ett Zauberball-garn. Färgerna i det påminner mig om blommande äppelträd och jag har under en tid sett framför mig att det skulle vara ett utmärkt garn att sticka en Pyttipanna av. Det gick åt ett knappt nystan till min sjal. Jag stickade 41 uddar. Vilken storlek på stickor jag använde har jag inte antecknat. Jag antar dock att jag använde samma storlek, nämligen 5 mm, som det står att läsa om i Garnomera-bloggen.

p2tog tbl

Sticka två maskor vridet avigt tillsammans!

Vem vid sina fulla sinnes fulla bruk kan komma på att använda en sådan instruktion i ett stickmönster?!? När jag först läste vad jag förväntades göra, förstod jag ingenting. Tack och lov att det går att googla och hitta instruktionsfilmer. Nu förstår jag syftet med p2tog tbl men jag ser inte fram emot att använda det.

Jag kom till p2tog tbl efter att ha kämpat med ett varvs stickning under nästan en timmes tid. Först lade jag upp en maska för lite (trodde jag). Rättade till det. Sedan läste jag mönstret fel på första varvet. Rättade till det och upptäckte då att jag inte alls hade lagt upp en maska för lite första gången. Till slut tog jag mig igenom detta första varv och då stötte jag på p2tog tbl.

Inte helt idealiskt. Efter att ha satt mig in i vad p2tog tbl betyder, känner jag att jag inte ska ge mig i kast med det i praktiken ikväll.

Stickat i februari 2015

Oskars pulsvärmare

I februari blev det inte mycket stickat. Jag hade ett nystan Drops Delight över sedan jag i januari stickade en Pyttipanna-sjal. Av det nystanet stickade jag ett par pulsvärmare till mig själv. När Oskar fick syn på dem, ville han också ha ett par, och garnet räckte till ett par till honom också.

När pulsvärmarna var färdiga började jag sticka på en ny sjal, som heter Agata. Det kommer att ta ett bra tag att avsluta det projektet. Det är en stor sjal. Tyvärr tycker jag inte om garnet, som är ett Alpacka-garn. Det kliar i halsen. Det skulle inte förvåna mig om jag gör en Agata-sjal till men i ett annat garn, en blandning av bomull och merinoull.

Stickat i januari

Inspirationen att blogga har verkligen inte funnits de senaste veckorna. Jag hoppas kunna kicka igång den igen och börjar med ett inlägg om det jag stickade under januari månad. Det var en bra stickmånad!

Först ut var ett par Chevalier mittens i Drops Lima. Det är det fjärde paret jag stickar. Det är ett roligt mönster och ett härligt garn och resultatet blir inte fy skam.

Under januarirean köpte jag ett par leggings till Oskar - och han älskade dem, så jag köpte tre par till. Sedan slog det mig att leggings under vintermånaderna kan bli kallt. Pojken behöver ett par benvärmare. Jag stickade dem i Drops Merino Extra Fine. Garnaffären hade inte de färger jag ville ha och eftersom jag ville få dem färdiga så snabbt som möjligt, så tog jag vad som fanns. I början tyckte jag att det såg gräsligt ut men jag är riktigt nöjd med dem!

Jag har länge haft en önskan om att sticka en Pyttipanna-sjal och läste om någon som stickat en i Drops Delight, så jag köpte några nystan av det garnet. Pyttipannan är en enkel sjal att sticka. Den här sjalen fick, när den var färdig, åka till London som en present till en god väns mamma. Jag ska sticka en till mig själv så småningom i Zauberball.

Månadens sista stickprojekt blev sotarmössor till barnen. Jag hade garn över sedan jag stickade min Fellowhship - The Shawl! och det kändes som ett utmärkt mössgarn.

Ruskigt bra julklapp

Strax före jul fick jag ett julkort från en vän i London. I kuvertet låg också ett litet paket, som jag öppnade på julaftons morgon.

I paketet låg etiketter, som jag kan sy fast i/på det jag stickar. Vilken suverän julklapp! Jag har tänkt att jag skulle skaffa sådana här etiketter men det har stupat på att jag inte har kunnat komma på vad det ska stå på dem.

Jag har ännu så länge använt en etikett. Den sydde jag fast på Haruni-sjalen som S har fått.