Kalabaliken i svenska riksdagen

Det är onsdagen den 24 november. Sveriges Riksdag ska genomföra en statsministeromröstning, som kan leda till att Magdalena Andersson (S) blir Sveriges första kvinnliga statsminister. 

Magdalena Andersson väljs till statsminister. Eller rättare sagt, färre än 175 ledamöter röstar emot henne.

Några timmar senare röstar riksdagen om budgeten för 2022. Den budget som regeringspartierna, S och MP lägger fram, faller och i stället går en S-KD-SD-budget igenom.

Sent på eftermiddagen meddelar MP att partiet lämnar regeringssamrbetet, eftersom de inte inte kan tänka sig att arbeta utifrån en budget som är förhandlad med SD.

En liten stund senare meddelar Magdalena Andersson att hon har talat med riksdagens talman, Anders Norlén, och bett om att bli entledigad.

I morgon väntar en ny statsministeromröstning. C, MP och V kommer att släppa fram Magdalena Andersson igen.

**************************

Heter det riksdag eller Riksdag? Heter det riksdagen eller Riksdagen? Sveriges riksdag eller Sveriges Riksdag?

Om du vill ha service på banken...

 ... ska du inte välja SEB som bank. SEB tycks inte vilja ha privatkunder. Att återkoppla till kunder verkar inte heller vara viktigt. Att lämna rätt information är också överreklamerat.

En låst dörr talar sitt tydliga språk. Dörren till ett SEB-kontor är numera låst. För att komma innanför dörren måste man ha bokat en tid. Vill du boka tid, måste du vara ute minst två veckor i förväg. Jag var på SEB idag. Jag hade bokat tid ... för två veckor sedan. Medan jag stod och väntade på att bli insläppt, såg jag en SEB-kund och två potentiella kunder, som inte släpptes in, vilket ledde till varierande grader av irritation hos kunderna.

I somras, när jag var på ett förbokat möte på SEB, fick jag veta följande: Som dödsboägare är det bara att komma in på banken med dödsboets räkningar, så kan de betalas där. Vidare kan bouppteckning göras med fullmakt från övriga dödsboägare men vid arvsskifte måste alla vara närvarande. Idag fick jag veta att det inte alls går att betala räkningar på banken. Det finns en posttjänst för det. Dessutom är det så att både bouppteckning och arvsskifte kan göras med fullmakt/ombud. 

Jag upplever inte själv att jag är dum i huvudet och har svårt att förstå saker men i det här fallet börjar jag ju nästan tvivla på mitt eget förstånd.

Att det inte går att betala dödsboets räkningar inne på bankkontoret vet inte ens bankens övergripande kundtjänst. Jag ringde till det lokala SEB-kontoret i augusti men blev kopplad till stora kundtjänst. Jag beskrev mitt ärende och berättade att jag ville boka en tid hos banken. Stora kundtjänst skulle be det lokala kontoret ringa upp mig. Jag väntar fortfarande på det samtalet. Ett plus i kanten är att stora kundtjänst berättade för mig om posttjänsten.

I somras var jag på SEB för att visa upp en framtidsfullmakt, som pappa hade lämnat till mig och min bror. Jag ville veta hur SEB ställde sig till den och om den skulle gå att använda och i så fall till vad. Det visste de inte på det lokala kontoret men de tog en kopia på fullmakten. Denna skulle visas för bankens jurister och därefter skulle de återkomma till mig med besked. Behöver jag ens nämna att jag fortfarande väntar på även det samtalet.

Hur lång tid tar det att duscha och tvätta håret?

Klockan i sovrummet slog om från 20:05 till 20:06, när jag började gå mot badrummet. Oskar gissade att jag skulle vara tillbaka kl 20:15 men jag kände att jag skulle väl åtminstone ha tio minuter på mig, så 20:16 var min målsättning.

Klockan 20:14 tog jag steget in i sovrummet igen, nyduschad med det nytvättade håret i turban på huvudet. Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv.

Dagens plan...

... var att köra barnen till kompisar i Dalby klockan 12 och därefter åka till Elgiganten vid Stora Bernstorp i Malmö för att hämta en datorskärm, som jag har beställt.

Så blev det emellertid inte, eftersom min bil (Fanskapet!) visade sig vara stendöd, när vi skulle köra till Dalby. Jag ringde bärgare, som kom ett par timmar senare och som hjälpte mig att starta bilen. Jag skulle därefter köra i 45 minuter för att batteriet skulle laddas. Det gjorde jag och jag såg till att avsluta färden hos en bilverkstad för att boka tid för att få ett nytt batteri till bilen.

Bilen står nu kvar hos bilverkstan, eftersom den inte gick att starta, när jag skulle köra därifrån. Nytt bilbatteri kommer i morgon och då återstår att se om det löser problemet eller om det är något annat, större fel, typ att generatorn inte fukar som den ska.

Det är alldeles underbart att ha bil. Eller inte!

Ett vad jag riskerar...

... att förlora.

Igår när Jörgen och jag var ute, sa han att han slår vad om att rapsen kommer att blomma den 8 april.

Jag tycker det verkar väl tidigt, så jag dristade mig att anta Jörgens vad.

På kvällen passerade vi ett rapsfält, som ser ut så här:

Jag får lägga mitt hopp till nästa veckas lägre temperaturer, att de saktar ner vårens galopp in i försommaren.

Drömsömn

Det fortsätter att gå knackigt att sova natten mellan fredag och lördag. Idag vaknade jag klockan 3:39 och då hade jag drömt MASSOR. Jag kommer inte ihåg något av drömmarna men jag vaknade med känslan av att det hade hänt mycket och att det hade varit många människor inblandade. Kaos. Och inte kände jag mig särskilt utvilad heller.

Som vanligt hade jag svårt att somna om. Det brukar bli lite slummer blandat med vaket tillstånd. Jag måste emellertid ha somnat till strax efter klockan 5 och då satte drömmandet igång med en rivstart.

Jag var ute någonstans och köpte på ren impuls en motorcykel. Den kostade runt 60 000 kr och jag bestämde mig, utan att blinka, för att den skulle jag ha. Tydligen hade jag motorcykelkörkort och kunde köra motorcykel, eftersom jag körde hem från butiken. På vägen hem såg jag plötsligt Jörgen framför mig. Han cyklade och hade två stora ICA-papperskassar och en hel del annat (som jag inte minns nu) med på cykeln. Han cyklade uppför, uppför, uppför en jättelång backe och jag undrade vart hans bil hade tagit vägen.

Det fick jag veta lite senare. Han hade glömt att betala försäkringen på bilen och ville inte köra den hem från affären.

Precis innan jag vaknade, kom jag hem med min motorcykel och insåg att jag inte hade någon plats att parkera den på. Jag tror det var ångesten av den insikten, som fick mig att vakna ... och jag bestämde mig för att inte försöka somna om. Allt drömmande gjorde mig helt utmattad och att dessutom vakna av en mardröm - jo, att köpa en motorcykel är en mardröm - var liksom spiken i kistan.

Nu är jag officiellt...

... tant.

En kollega frågade igår, om en av hennes elever hade gått fel och kommit in i mitt klassrum. Jo, det kunde jag berätta. Min kollega berättade då att hennes elev hade sagt att hon gått in i fel klassrum och där stod "en liten tant".

Som spiken i kistan har jag idag hämtat ut mina progressiva glasögon.

Bilj*vel i kubik

Det är ingen hemlighet att jag inte tycker om bilar. Det handlar mest om att jag har ett kontrollbehov och vill veta hur saker fungerar - att de fungerar! - och när det gäller bilar är jag lost.

Det senaste året har min bil drivit mig till vansinne genom att bland annat plöstligt ha en icke-fungerande gaspedal. Några månader senare, mitt i vintern, slutade kupéfläkten att fungera. För någon månad sedan var plötsligt ena bakdäcket nästan platt men det behövde bara pumpas. Men varför försvann luften ur det?

I fredags morse, när jag kom till jobbet, gick det plötsligt inte att öppna bagageluckan. Jag fick fälla baksätet för att komma åt min ryggsäck. Jag kan med ord inte beskriva hur vansinnigt arg jag blev och fortfarande är!

Bilen gnisslar dessutom, så det får väl bli en tur till bildoktorn på höstlovet. Det brukar ju vara alldeles gratis...

Ljuvlig present

Läsårets sista dag med lektioner är avklarad. Liksom varje år känns det som ett under att jag tog mig hit. Nu återstår bara två dagar med elever och tre A-dagar. Sedan är det sommarlov!

För andra året i rad har jag sagt "hej då" till elever som jag har haft förmånen att få följa i tre år. Det känns i hjärtat att skiljas från elever som fått mig att ibland vilja slita mitt hår samtidigt som jag har fått se dem växa från människor och att se fram emot lektioner tillsammans med dem.



En av dem gav mig en present i fredags. Ett hjärtformat ljus, ett örtsalt samt ett kort med en text, som nästan golvade mig. De raderna ska sparas för att plockas fram vid tillfällen då tron på mig själv sviktar.

Behöver inte sy upp

Första riktiga sportlovsdagen har jag vikt åt shopping. Jag behöver nya skor och nya T-shirts.

Det har väl snart gått en månad sedan jag köpte min Odd Molly-kofta och jag har inte använt den än. Jag har inte något som passar att ha under den. Idag hittade jag två mörkblå T-shirts på KappAhl och tre andra på Stadium. Det var en ljusblå, en mörkblå och en vinröd. När jag var inne på KappAhl provade jag även ett par jeans, eftersom det var 25% rabatt på jeans. De passade inte och jag kan inte riktigt begripa varför jag fick för mig att köpa långbyxor på KappAhl. Långbyxor köper jag ju på Flash.

Alltså fortsatte jag vidare till Flash. Det visade sig att man numera kan köpa de flesta bxmodellerna i tre olika längder: short, normal och long. Jag tog med mig ett par in i provhytten. De var en storlek mindre än de långbyxor jag hade på mig. Det visade sig dock att byxorna jag provade var för stora. Jag gick ut och hämtade en storlek mindre och de satt som en smäck! I rena glädjeyran köpte jag ett par till i ett annat material... utan att prova dem. Det gjorde jag när jag kom hem och de var också perfekta i storlek. Nu hoppas jag att båda paren krymper 1-2 cm, när jag tvättar dem, eftersom jag då inte kommer att behöva sy upp dem.

Skor blev det hos Pigga Peggy. Jag behöver ett par skor, som är bekväma att gå i, och hade sett en sneaker från Charlotte of Sweden på Pigga Peggys hemsida. Som alla andra skor i den butiken är de ganska färgglada. Den mest neutrala färgen jag kunde hitta heter mint ... men jag var så sugen på att köpa ett par cerise. Jag är fortfarande sugen på att köpa ytterligare ett par Charlotte of Sweden-sneakers men jag ska inte göra det just nu. Först ska jag använda det par jag köpte idag och känna att de är precis så bekväma som de verkar. Och så ska jag vänta tills efter mitt kommande påskäventyr, som kanske kan ge möjlighet till skoshopping. Men sen så kanske jag slår till...

Bara så där...

... har jag beställt en Odd Molly-kofta!

Jag har länge gått och suktat efter en sådan kofta men jag tycker att de kostar lite för mycket. Men när det är 61% rea, då kan man slå till. Och det gjorde jag alldeles nyss.

Nu återstår bara att vänta på att posten ska göra sitt...

Det här med...

... BH-storlekar, det är inte helt enkelt. Jag har i många år vetat att jag inte har rätt storlek på mina BHar men jag har inte kommit mig för att göra något åt det. Inte förrän idag.

När jag fyllde år härom veckan, fick jag ett presentkort från Twilfit av Jörgen för att kunna börja uppdatera innehållet i en av byrålådorna där hemma. Idag fick jag chansen att åka iväg och handla på egen hand och Twilfit var ett givet stopp under shoppingturen.

När jag kom in i butiken och började se mig omkring, kändes det som om jag befann mig i en djungel. Massor att titta på men jag visste inte riktigt vad jag letade efter. Jag kom inte ens ihåg vilken storlek det var på BHn jag hade på mig.

Ganska snart kom expediten fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp. Det ville jag. Hon tog fram ett måttband och tog ett mått och när hon sade:

- Du ska ha storlek 75.

... trodde jag att jag skulle smälla av. Det var den storlek jag hade, när jag köpte min första BH, när jag var 16 år. Den storleken måste ha varit minst lika fel, som den jag hade på mig idag. Nåväl, expediten tittade och bestämde sedan att jag skulle prova en BH i storleken 75F. Den visade sig vara lite för liten och hon kom snart tillbaka med en BH i storleken 75H och den satt som en smäck. Den fick det bli samt en till i samma modell men i en annan färg.

Vilken storlek jag hade på mig, när jag kom till butiken? 90B. Men nu vet jag bättre.

Karma

... eller Kaosgrannen slår till igen...

Fredag eftermiddag. Arbetsveckan är slut. Jag har tagit itu med veckotvätten. Tvättstugan var bokad klockan 16 och jag var lite nervös, eftersom kaosgrannen skulle avsluta sitt tvättpass just klockan 16. Jag har tidigare i år haft en del dålig erfarenhet av kaosgrannens förmåga att hänga tillbaka tvättstugenyckeln i tid.

Klockan 16, eller någon minut senare, kom jag upp till tvättstugan. Redan på väg uppför trappan visste jag att det inte bådade gott, eftersom jag kunde höra att torkskåpet var igång. I kaosgrannens dörr satt nycklarna i låset. Tvättstugenyckeln satt i tvättstugedörrens lås.

Jag ringde på hos kaosgrannen för att fråga om han var färdig i tvättstugan, för att säga till honom att han hade glömt sina nycklar i låset ... och för att säga att han kunde ha sin tvätt kvar i torkskåpet under den timme det tar för min första tvätt att bli klar. Han blev lite förvånad men tacksam för mitt erbjudande och vi var överens om att han skulle tömma torkskåpet och hänga tillbaka tvättstugenyckeln inom en timme.

Klockan 17 gick jag upp till tvättstugan igen. Jag kunde knappt tro mina öron, när jag hörde att torkskåpet fortfarande var igång. Nyckeln hängde inte där den ska. Jag ringde på hos kaosgrannen och han öppnade inte!

Jag har inte direkt någon starkare relation till begreppet karma men eftermiddagens händelse har knappast stärkt karmas aktier hos mig.

Hur gick det med min tvätt då? Jo, en halvtimme senare gjorde jag ett nytt försök att ringa på hos grannen. Den här gången öppnade han och ursäktade sig med att han hade somnat. Jag fann det bäst att inte säga något alls, eftersom jag omöjligt kunde säga det som snurrade runt i mina tankar.

Och så har jag...

... blivit med klänning.

De senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen frågat Oskar vad han tycker att jag ska ha på mig. Varje gång har hans svar blivit:

- Klänning.

Någon sådan finns inte i min garderob. Det var många, många år sedan jag hade klänning eller kjol. Klänning har egentligen aldrig varit en del av min garderob mer än med något enstaka undantag. Jag skulle gärna vilja ha bde kjol och klänning men vet inte om jag känner mig riktigt bekväm med det.

Nåväl, Oskar vill att jag ska ha klänning och det finns det ytterligare någon som också vill (eller vill och vill, inte skulle ha något emot det, kanske är mer rätt uttryckt). Jag frågade Oskar hur klänningen ska se ut och då sade han:

- Den ska vara blå, ha kort ärm och mycket kjol.

När Jörgens semester började den här veckan, var en av sakerna vi planerade att göra att titta efter en klänning till mig. Det gjorde vi igår. Vi var inte helt överens med Oskar, när det gällde färgvalet, utan lutade mer åt en grön nyans. Jag var skeptisk till om jag alls skulle lyckas hitta någoot jag tycker om. Men det gjorde jag/vi.

I den tredje affären vi kom till, Lindri, som jag aldrig har handlat i förut, hängde det en blå klänning, som jag provade och som kändes rätt. Den fick följa med hem. Oskar fick det mesta på sin önskelista uppfyllt. Klänningen är blå och den har kort ärm. Vad han faktiskt menar med att den ska ha mycket kjol, vet jag inte helt säkert, men jag tror inte att min nyinköpta klänning uppfyller det önskemålet.

Tanken var att jag skulle ha haft min nya klänning på mig idag, när vi skulle åka till Köpenhamn. Men vår Köpenhamns-tur har ställts in på grund av regn. Vår tanke var att besöka Köpenhamns botaniska trädgård och det känns inte särskilt lockande att göra det i regn.

Baka, sticka, läsa

Oskar väckte mig i morse. Han kom in till mig vid halvsextiden och kröp ner i sängen bredvid mig. De senaste två veckorna barnen har varit hos mig har de sovit i sina egna sängar. Jag hade tänkt gå ut och gå på morgonen men det var så mysigt att ha Oskar bredvid mig att jag valde att ligga kvar i sängen. Dessutom har jag haft ont i en benhinna i två dagar, så jag har varit lite tveksam till att belasta den mer. (Senare idag märkte jag att det onda är helt borta.)

Oskar försvann ur sängen så småningom och jag somnade faktiskt om. Klockan hann bli alldeles för mycket, innan jag gick upp.

Jörgen frågade mig vad jag hade för planer för dagen. Det fanns inga planer, bara ett stort måste. Jag MÅSTE städa! Hans förslag var:

Du kan ju alltid...
Gå ut och gå
Baka
Sticka
Läsa

Och det är vad jag har gjort idag. Jag har bakat, stickat och läst. Och det har varit helt underbart.

Det finns saker som...

... kan få det att brinna i skallen på mig, till exempel när andra inte kan lära sig, alternativt inte kan respektera, de enklaste tvättstugeregler.

Hittills har det fungerat bra där jag bor, ända fram tills för en-två månader sedan. Jag har vid tre tillfällen råkat ut för att inte få tillgång till tvättstugan, när mitt tvättpass har börjat. Alla tre gångerna är det samma granne, som inte klarat av att följa reglerna.

Vi har ett enkelt bokningssystem. Det är en lista med en rad för varje dag i månaden och man skriver upp sitt namn och tiden man önskar tvätta.

Första gången det kärvade till sig hade min granne bokat tvättpass klockan 10-16. Efter att hans tvättpass hade börjat skrev jag upp att jag ville tvätta klockan 17-21. När det var dags att börja tvätta, fanns nyckeln till tvättstugan inte på sin krok. Jag ringde på hos grannen, som inte var hemma. Han kom hem tjugo minuter senare, varpå han upptäckte att jag bokat tvättid och han kom med nyckeln så fort han tömt tvättstugan.

Knappt två veckor senare var det dags igen. Jag skulle tvätta. Ingen nyckel till tvättstugan stod att finna. Jag konsulterade bokningslistan och tog kontakt med den granne som tvättat senast, inte samma som förra gången, för att fråga efter nyckeln. Den här grannen satte igång att leta efter nyckeln. En knapp halvtimme senare dök granne nummer ett upp och det visade sig att det var han som hade nyckeln, eftersom han tvättade. Han hade missat månadsskiftet och hade därmed skrivit upp sig på fel bokningslista. Han tömde tvättstugan och lämnade nyckeln till mig.

Idag står tvätt på agendan igen. Klockan 16 gick jag till tvättstugan för att börja tvätta. Ingen nyckel! Inte heller hade någon bokat tvättstugan idag. Igår hade däremot granne nummer ett tvättat klockan 15-22. Alltså gick jag och ringde på hos honom - igen! Han var hemma och det visade sig att han fortfarande hade tvätt i tvättstugan, 18 timmar efter att hans tvättpass var slut.

I de här lägena säger jag i stort sett inte något alls. Det blir inte mer än ett kort Hej! Nyckeln till tvättstugan... Jag litar inte på att jag inte kommer att häva ur mig allt det jag innerst inne önskar säga, om jag skulle konfrontera grannen, och det skulle inte vara rumsrent.

Plockar, plockar och plockar...

... och kastar, kastar och kastar. Jätteskönt men samtidigt frustrerande. Det är en typ av städning som inte syns och som dessutom ibland leder till att det ser stökigare ut. Inte heller hinner jag med den normala städningen, som ärligt talat alltid är eftersatt. Det är så evinnerligt tråkigt att städa.

Det är helt otroligt hur mycket skräp man kan samla på sig. Och då har jag ändå gjort mig av med det mesta som jag samlade på mig under min uppväxttid. Nästan allt material från skol- och studietid. Alla mina kassettband. Mina vinylskivor (det förlåter Jörgen mig icke). Alla mina tidningsurklipp (vi talar om tusentals, alla sorterade och katalogiserade). Alla mina OKEJ-tidningar (jag köpte varje nummer under många år). Böcker har jag gjort mig av med i stora mängder och det finns ändå lika stora mängder kvar.

Allt ovan nämnt känner jag är i sin ordning att det är borta. Jag har dock one regret. Under några års tid köpte jag engelska musiktidningar. Jag har för mig att en av dem hette Smash hits. Den andra, som jag regelbundet köpte, har jag glömt namnet på. Jag sparade artiklar ur dessa tidningar och klistrade in dem i fotoalbum, riktigt fina fotoalbum. Jag ångrar att jag kastade dessa album för cirka femton år sedan. Jag överlever men jag ångrar det.

Det är alltså sådant här bakom-kulisserna-rensande jag ägnar mig åt. Jag står i begrepp att byta sovrum med barnen och vill göra mig av med saker innan dess, både i mitt sovrum och i deras. Just nu funderar jag på hur jag ska förvara mina gamla dagböcker (de ligger nu i en gammal mikrovågsugnskartong) och mina fotoalbum (finns i en flyttkartong).

Och så fascineras jag över hur mycket damm det kan finnas...

Tidsoptimist?

Nej, inte alls och ett faktum att vara tacksam för idag. Jag är nästan alltid ute i god tid. Jag brukar säga att det är fysiskt omöjligt för mig att komma försent. Det är en sanning, som jag skulle kunna rista i sten. (Nu kommer väl tillvaron att vända sig emot mig och jag kommer att vara sen till allt framöver.)

Jag har varit och besiktigat bilen, denna avskyvärda, årliga syssla. Klockan 16:10 hade jag bokat tid. Jag hade valt ett ställe alldeles i närheten av där jag bor. Trodde jag. När jag gick till bilen, var det en känsla inombords som pockade på, som uppmanade mig att ta en titt på SMSet med bokningsbekräftelsen.

Det visade sig att jag bokat tid på ett ställe på andra sidan stan. Det var då jag kände tacksamhet att jag inte är en tidsoptimist, som alltid är ute i sista minuten. Drygt tjugo minuter var det kvar till min bokade tid och jag hann dit med marginal, trots att fredagsrusningstrafiken var i full sving.

Hur gick det för bilen då? Den gick igenom utan anmärkning.

Kokningsrekommendation

Vattnet i mina kranar är otjäntligt att dricka. Ja, inte bara i mina kranar utan i hela kommunen. VA Syd har utfärdat kokningsrekommendation på sin hemsida.

Enligt kokningsrekommendationen ska vattnet kokas upp och sedan förvaras i en rengjord behållare i rumstemperatur eller kallare.

Behållare, har jag behållare? Det blev min första tanke. Jag hittade lite flaskor som jag kan använda. Nästa fundering rörde hur jag ska göra rent dem. Kan jag använda det otjänliga vattnet i kranen? För säkerhets skull tvättade jag flaskorna med kokhett vatten. Nu står de fyllda med kokt vatten och svalnar på balkongen, innan jag ska flytta in dem i kylskåpet.

Inte nyfiken längre

Fuller's London Pride, godare öl finns inte! Konstigt nog finns den inte i alla Systembolagets butiker. Det lärde jag mig i fredags, när jag sökte på Systembolagets hemsida. Den finns inte i Tomelilla, inte i Sjöbo, Ystad, Skurup eller Dalby heller. Den finns i Lund men jag ville helst slippa ge mig in i centrum på fredagseftermiddagen. Jag visste att vi hade en flaska gott, rött vin till fredagens middag, så att köpa öl fick vänta.

Det finns en öl, som står sig mycket bra i konkurrensen med London Pride och det är Bomble Bee. Det fick bli den som inhandlades igår, när jag var på Systembolaget i Skurup. När jag stod där och tittade på ölflaskorna på hyllorna, var det två sorter som fångade min uppmärksamhet. Stella Artois och Budweiser. Jag har inte smakat på någon av dem, så jag bestämde mig för att köpa en flaska av varje.

Medan vi lagade middagen igår kväll, delade vi på flaskan med Stella Artois. Den smakade absolut ingenting! Det var som Jörgen skrev som en kommentar på Facebook: Like having sex standing up in a canoe. Väldigt nära vatten!

Nu behöver jag inte vara nyfiken på Stella Artois längre. Så länge jag själv har något att säga till om, kommer jag inte att befatta mig med den ölsorten igen. Jörgen har förvarnat mig att jag kommer att tycka likadant om Budweiser.