tisdag 10 december 2019

Sliding doors

I filmen Sliding Doors från 1998 handlar om olika konsekvenser som följer på ett skeende. En av huvudrollerna spelas av Gwenyth Paltrow och i filmen ses hon springa för att hinna med ett tunnelbanetåg. Hur utvecklar sig hennes tillvaro, om hon hinner med tåget? Vad händer om hon missar det? Båda alternativen spelas upp i filmen, som jag inte har sett men som jag kom att tänka på i morse.

Då hade jag nämligen ett Sliding Door moment. Det var is på vindrutan, när jag och barnen skulle åka hemifrån. Det tog ett några minuter att skrapa bort den. Jag körde till Dalby och lämnade barnen vid skolan för att sedan fortsätta på väg 11 till Tomelilla.

Precis utanför Dalby var det stopp. Vägen var avspärrad på grund av en olycka. Den måste ha skett bara någon minut innan jag kom till platsen, eftersom det bara fanns tre eller fyra bilar mellan mig och olycksplatsen. Det dröjde cirka femton minuter innan brandkår, ambulans och så småningom polis kom till platsen. Jag blev stående i 1 h 45 min innan vägen öppnades igen.

När jag satt där, började jag fundera. Om det inte varit is på bilen idag, hade jag då hunnit passera platsen innan olyckan inträffade och därmed hunnit till jobbet i tid? Som det blev nu, missade jag dagens två första lektioner.

Konsekvensen av mitt Sliding Door moment blev inte lika ödesdigra som i filmen. Jag vill minnas att Gwenyth Paltrow får vetskap om sin makes otrohet, när hon hinner med tåget och kommer hem tidigare än beräknat. Vad som händer, när hon missar tåget, är jag inte lika säker på. Kanske träffar hon en man, spelad av John Hannah? Hannah är i vilket fall med i filmen och nu känner jag att jag vill se den. Månne finns den på Netflix...?

lördag 7 december 2019

Tvåsamhetens fördelar

Delad glädje är dubbel glädje, sägs det (och jag håller med). Det finns andra tillfällen, när det är bra att vara två. Ett sådant är, när man ska ha gäster.

Idag var mina föräldrar och J(PD) inbjudna till middag hemma hos Jörgen. Jörgen fixade med maten i köket under förmiddagen medan jag dammsög i huset. Genom att vi delade på jobbet, halverades arbetstiden.

Det var nästan ett nöje att dammsuga med Jörgens dammsugare. Den är tyst. Den slänger sig inte på rygg. Slangen är lång liksom sladden vilket gör att räckvidden blir helt fantastisk. Likväl var det utmattande att fara runt med dammsugaren. Inte undra på att jag undviker den aktiviteten i möjligaste mån.

Middagen blev mycket trevlig. Jörgen bjöd på svampsoppa med kanperstekt panchetta och parmesanchips till förrätt. Varmrätten var stifado. Det hela avslutades med ostar, dadlar och nötter.