söndag 30 september 2018

Sköna september

Att vara ute i naturen, finns det bättre vila för själen? Jag tror inte det. Frisk luft, vacker natur, rörelse - allt det ser till att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.

Lördagens utflyktsmål var tänkt att bli Skäralid och Kopparhatten men vi ändrade oss snabbt, när vi kom dit. Det fanns nästan inte en ledig plats på parkeringen. Av det kunde vi dra slutsatsen att det skulle vara mycket människor ute i skogen och det var vi inte intresserade av. Vi vände om och körde en bit söderut till Röstånga, där vi ställde bilen och gick en tur runt Nackarpsdalen.

Jag har varit där förut och jag blev nästan barnsligt förtjust, när jag förstod att det var den här platsen, som skulle bli vårt utflyktsmål.

Med ryggsäckarna på ryggen begav vi oss mot Odensjön. Det är inte en lång sträcka att gå, bara strax över en kilometer, och eftersom det är möjligt att ta sig dit medelst rullstol är det lättgånget. Vid den nästan cirkelrunda Odensjön värmde vi gulaschsoppa till vilken vi åt vitlöksbröd.

Mätta och belåtna tog vi oss uppför branten för att ansluta till strövstigen, som går runt Nackarpsdalen. Stigen tog oss genom skog, som domineras av bok men med inslag av ek. Det är fortfarande grönt ute i skogen men det syns att hösten försöker göra sitt intåg.

På kvällen åt vi cevapcici, som Jörgen hade tillagat på förmiddagen innan vi gav oss iväg. Vilket genial idé att se till att middagen var till stora delar färdig. Att koka ris, som jag sedan stekte upp tillsammans med gul lök, var snabbt gjort. Det var Premier League-fotboll på TV före middagen och senare på kvällen såg vi klart The Fellowship of the Ring, som vi börjat titta på kvällen innan.

Läsdagbok 3:e kvartalet 2018

Juli

  • Jakten på ubåt 864 : Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell (orig. titel: The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II)
  • Örnnästet av Alistair MacLean (orig. titel: Where Eagles Dare)
  • Styrka 10 från Navarone av Alistair MacLean (Force 10 from Navarone)
  • Recalled to life av Reginald Hill
  • Hugo av Maria Gripe
  • Factfulness : Tio knep som hjälper dig att förstå världen av Hans Roslin, Anna Roslling Rönnlund & Ola Rosling
  • Google-koden av Anders Ekström


Augusti

  • Madicken av Astrid Lindgren
  • 5:2-dieten : Enklare, smalare, längre liv med halvfasta av Michael Mosley (orig. titel: The Fast Diet)
  • Kapten Kalsong och den stora toalettattacken av Dav Pilkey (orig. titel: Captain Underpants and the Attack of the Talking Toilets)


September

  • Arms and the women av Reginald Hill
  • Flyga drake av Khaled Hosseini (orig. titel: The kite runner)
  • Ett jävla solsken : en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremer



söndag 16 september 2018

Jämställdheten...

... har kommit långt i Sverige men vi har lång väg kvar, innan vi är i närheten av att kunna slå oss till ro. Det är intressant att ta ett steg utanför sin normala sfär, träffa människor man inte har träffat förut och bara sitta och lyssna på hur de resonerar och se hur de behandlar varandra, hur cementerade könsrollerna tycks vara. Det stämmer till eftertanke och även till tacksamhet för var jag själv befinner mig i livet och för de människor som står mig nära.

söndag 9 september 2018

Det här med att...

... att helgen är till för att vila upp sig. Tillåt mig att skratta! Jag känner snarare att jag skulle behövva några dagars ledighet, när helgen är över.

Samtidigt känns det som om jag har energi och ork på ett sätt som känns ovant. Jörgen kommenterade detta i fredags, när jag ga mig in till stan, när jag kommit hem från jobbet. Han noterade att jag inte är helt dränerad i slutet av arbetsveckan. Jag vet inte vad det är som har hänt men det är som om jag har vaknat ur en dvala, som har varat i åratal. Livet har återvänt!

Helgen då. I lördags var jag i Skurup och tillät mig att bara vara, bara hänga med i det som hände där, inte tänka på jobb. Så oändligt skönt!

Jörgen var och förtidsröstade på biblioteket på förmiddage. Resten av Skurup tycktes också vara där att döma av de långa köerna. Det var kö till valsedlarna. Det var kö till röstningsbåsen. Det var kö till valförrättarna. Jag slog mig ner i en soffa och läste om Sarah Jessica Parker och Malena Ernman i ett nummer av Tara.

Därefter blev det en tur till Malmö, där IKEA och Stadium stod på agenda. E och K var också med. Det myllrade av folk även på IKEA. Jag köpte trådbackar till min garderob, lådor till kylskåpet, galgar samt en ram. Jag hittade även en soffa, som jag starkt överväger att köpa till mitt vardagsrum. Efter snart fem år i den här lägenheten börjar jag få tankar och idéer om hur jag vill ha det. Bättre sent än aldrig. På Stadium köpte jag träningsbyxor och -tröja.

När vi kom hem igen, hade Jörgen lite att pyssla med. Jag lade mig på sängen och läste en stund. Jag började på Flyga drake och den verkar mycket lovande. Framåt kvällen lagade vi mat tillsammans. Det blev Boeuf Bourguignon följt av en äppelkaka och så ett glas rött. Efter middagen gick luften ur både mig och Jörgen så det blev en ganska tidig kväll.

I morse fixade vi ett födelsedagskort till en gemensam vän, som fyller 50 om ett par veckor. Över frukosten diskuterade vi veckans logistik och därefter körde jag hemåt. Väl hemma vilade jag en stund på soffan men sedan tilltog febril aktivitet. Jag hade gjort en att göra-lista och nu är alla punkter på den avprickade.

 Jag började med att jobba ett par timmar. En tur till affären för att handla följde på det och därefter körde jag igång veckans tvätt, ringde till pappa, rapporterade till GfK samt ramade in en målning Oskar gjorde för några år sedan. Trådbackarna kom på plats i garderoben. Jag röjde lite i kylskåpet, tvätten avslutades, jag bäddade rent i sängen och letade fram ett par skor jag ska ha på en fest nästa lördag. Efter dusch och hårtvätt landade jag i soffan för att titta på valkvakan samtidigt som jag rättade matteläxor.

Och i soffan sitter jag fortfarande. Valvakan är i full gång men någt resultat är inte färdigt än. De första valdistrikten börjar bli färdigräknade. Det dröjer väl en liten stund tills det slutgiltiga resultatet går att skönja med någon slags säkerhet.

fredag 7 september 2018

- Jag siktar på att åka klockan sju

Det är fredag! De två senaste åren har jag kunnat åka hem från jobbet strax före klockan två på eftermiddagen. Inte så det här året, då min sista lektion slutar först halv fyra. Det är inte optimalt att ha 2 x 40 minuter biologi sist på fredagen, speciellt inte när det är enda gången i veckan eleverna har biologi ... men vi får göra det bästa av det.

Barnen hade planer med sin pappa den här helgen, så jag är barnlös. Det ska bli en tur till IKEA i morgon tillsammans med Jörgen, K och E, så jag har landat i Skurup så här på fredagskvällen. Innan jag kom hit hade jag en del att stå i. Jörgen undrade igår kväll hur dags han kunde förvänta sig att jag dök upp hemma hos honom.

- Jag siktar på att åka klockan sju, blev mitt svar.

Jag var hemma från jobber halv fem, alldeles vrålhungrig trots att jag för ovanlighetens skull hade ätit både frukost och lunch. Tidigare i veckan hade jag haft en halv tanke om att ta med mig sushi hem från stan idag men det blev i stället så att jag värmde en tallrik med pasta och lax, som blev över efter middagen igår. Med blodsocker och energinivåer åtgärdade och kurret borta från magen, tog jag bussen in till stan.

I söndags beställde jag en del saker online från Lindex med förhoppningen att jag skulle kunna hämta dem i butik idag och den planen gick i lås. Det kändes som ganska perfekt timing, när det i förmiddags kom ett SMS från Flash om att jag kunde köpa jeans med 25% rabatt idag, så det blev ett stopp där också och jag kom därifrån med två par jeans.

Bussen hem, duscha, packa en väska med övernattningsprylar och kläder, andas lite och sedan gick jag ut till bilen. Innan jag satte nyckeln i tändningslåset, tittade jag på klockan och den visade 18:59.

Jag kan inte påstå att jag var förvånad. Det brukar vara så att jag kommer iväg nästan exakt vid den tidpunkt jag har tänkt mig. Men jag är ändå lite förvånad att det nästan ALLTID är så. Utan barn, med barn, det spelar ingen roll. Kan jag styra själv så blir det så här. Jag brukar säga att jag är oförmögen att komma försent.

Ibland är det inte jag som har kontroll över händelseutvecklingen och då är det inte alltid tidsplaneringen håller. Det är jobbigt. Det är riktigt, riktigt jobbigt och känns som ett fysiskt obehag i hela kroppen.

Och nu är jag i Skurup. Det är fredag. Helgen ligger framför mig. Bästa stunden i veckan!