Vardagsmagi

Onsdag kväll. Blodpudding med bacon och lingonsylt till middag. Ett samtal om neutralisation av saltsyra med natriumhydroxid samt vilka atomer som ingår i natriumhydroxid.

Efter maten ska barnen göra sina läxor. Oskar har till uppgift att läsa ett kapitel i boken klassen läser tillsammans och därefter skriva en text om ett land, som han själv har hittat på. Kapitlet är redan läst, så han tar itu med sin text. Gustav tycker att Oskar ska ange invånarantalet i landet Phlox i geundpotensform och berättar för Oskar gur det ska se ut.

Gustav själv har läxa i tyska. Han tror i alla fall det men kan inte hitta något om det i varken Classroom eller Classroom-kalendern. Han bestämmer sig för att mejla sin lärare och fråga. Sidorna i tyskaboken, som han tror är läxa på något sätt, handlar om hur man kan presentera sig själv. Jag föreslår, lite på vinst och förlust, att Gustav ska skriva en presentstion om sig själv. Det nappar han på och skriver en text i ett Google-dokument och sedan delar han det med sin lärare.

I all sin enkelhet var det en mycket fin stund vi fick tillsammans, barnen och jag.

C-orden fortsätter att dominera

Corona och covid-19 dominerade 2020 och jag är övertygad om att de kommer att dominera även 2021. Att hålla reda på alla rekommendationer och restriktioner är lättare sagt än gjort. Tvätta händerna, håll avstånd samt stanna hemma när du är sjuk sitter numera i ryggmärgen men utöver det så fylls det på med nytt gång på gång.

Vaccinering är på gång. Enligt planen ska alla över 16 år i Sverige ha erbjudits vaccinering under årets första sex månader. Turordningen är bestämd och jag lär få vänta till maj-juni tänker jag.

Idag träder den nya pandemilagen i kraft. Butiker måste idag se till att begränsa antalet kunder, så att varje kund har tio kvadratmeter till sitt förfogande. Hur många kunder som får vara i en butik samtidigt måste anslås vid ingången. En del butiker har redan tillämpat detta under en tid. Igår måste jag stå i kö utanför Apoteket för att få komma in och sedan även innanför dörrarna för att kunna hämta ut min blodtrycksmedicin.

Jag brukar säga att jag på många sätt inte känner mig så begränsad av alla nya regler. En av medlemmarna i gamla Käringmaffian uttryckte det så bra på Twitter: Er karantän, min livsstil. Jag kan känna igen mig i det.

I morgon blir det dock en stor omställning. Vi går över till distansundervisning med våra elever. Gustav ska också ha distansundervisning. I första hand gäller det i två veckor och därefter får vi se hur det fortsätter - total distansundervisning eller kommer elever/klasser turas om att komma in till skolan. Det ska bli spännande att se hur det går. För en gångs skull känner jag att det ska bli intressant och roligt att få kasta sig in i något nytt. Det är en ovan känsla.

Att sticka tillsammans

Gustav har valt att ha textilslöjd på sina slöjdlektioner i år 7. Höstterminen har ägnats åt garn och de började med att tova ull och gick sedan över till stickning. Veckan före jul gick Gustavs skola över till distansundervisningen och stickningen kom hem. Jag var mycket nyfiken på att få se den.

Det är en mössa som stickas i slätstickning med rött garn. Lagom till stickningen kom hem var det dags att börja med minskningarna i mössans överdel. Att sticka ihop två maskor låter lättare än det är, i alla fall tills man har fått till tekniken. Gustav tappade en maska på det första minskningsvarvet och det upptäckte vi inte förran han hade stickat ett par varv till, så igår stickade jag baklänges och plockade upp den tappadde maskan.

Därefter satt Gustav och jag bredvid varandra i soffan och stickade på var sin röd mössa. (Oskar har önskat sig en röd mössa, så jag gör en sådan till honom.) Medan vi stickade tittade vi på ett norskt program om lodjur på TV. Det var en helt magisk stund vi hade tillsammans med våra stickningar.

Undrar just om jag kan få Gustav att vilja fortsätta sticka, bara för att det är så avslappnande och roligt...

Lite sommaraktiviteter

Allting är som vanligt och samtidigt är så mycket förändrat. Corona. Covid-19. Sars-CoV-2. Ett mikroskopiskt virus har ställt mycket på ända. På somrarna brukar barnen och jag åka buss och tåg kors och tvärs i Skåne. Sommaren 2020 har mest tillbringats hemma. Att ge sig ut i kollektivtrafiken är lite som att spela rysk roulette. Ibland är det nästan folktomt på bussarna. Andra gånger är de knökfulla (=skulle ha betraktats som halvfulla för ett år sedan) och det känns inte bra att ha främmande människor så nära inpå mig.

Oskar hade ett önskemål inför den här sommaren: att få åka och bada. Det har barnen aldrig gjort tillsammans med mig. Jag kan komma på flera anledningar till att det varit så. Bad kräver sol och värme, vilket är två fenomen som inte passar mig särskilt bra. Att vara på stranden är dessutom så erbarmligt tråkigt. Sist men inte minst, jag har ingen baddräkt och har inte haft någon sedan Gustav var nyfödd.

Veckan som gick har Jörgen varit hos oss. När Oskar fick veta att det skulle bli så, skyndade han sig att skriva till Jörgen och fråga om vi kunde åka och bada. Det tyckte Jörgen var en bra idé men han villkorade det. Oskar måste se till att jag köpte mig en baddräkt. (Jag vet inte varför Jörgen tycker att jag ska ha en baddräkt. Ingen av oss är strand- och badmänniskor.) Oskar höll sin del av avtalet och Jörgen likaså.

Dalbybadet skulle vara platsen för badandet bestämde Oskar och igår förmiddag åkte vi dit. Gustav valde att stanna hemma. Dalbybadet är jättefint. Det finns en 50-metersbassäng, som är rejält djup, en mindre bassäng med 0,8 meters djup samt en riktigt grund bassäng för de minsta barnen. Det finns stora grönytor.

Oskar är ett vattendjur. Han tycker om att hoppa från bassängkanten. Han simmar. Förutom att det var skönt att bada och att simma lite, så var den stora behållningen under gårdagen att få se Oskar simma. Under vårterminens simundervisning i skolan lades de sista bitarna på plats i hans simkunnighet. Det som återstår är att han ska bli mer säker på ryggsimmet, sedan kommer han att klara idrottsämnets kunskapskrav angående simning.

På eftermiddagen stannade barnen hemma medan Jörgen och jag promenerade in till stan. Det tar cirka 40 minuter. Vårt mål var Botan, där vi fyllde på vätskeförrådet med Kiviks goda Citronlemonad. När vi satt vid dammen och drack vår lemonad, funderade vi över om det var mycket folk på plats eller inte. Svårt att avgöra. Jag avslutade funderat med "Alla är nog på Österlen", eftersom det står i tidningarna att det är kaos på Österlen.

Från Botan fortsatte vi in till centrum, där vi köpte var sin falafel, vilket var ett vågspel. Skulle vi få falafel eller fal-ALLAFEL, som förra gången, när såsen lyste med sif frånvaro? Den här gången blev det falafel men jag var ändå inte helt nöjd. Falafel i Skurup eller i Malmö är utan tvekan godare. Jag får klara mig utan falafel i Lund (eller köpa den på något annat ställe i Lund).

19 000 steg blev det igår och det sov jag gott på sedan.

Bloggens namn passar...

... extra bra en dag som denna. Oblivion! Glömska!

Det började med att jag kom till jobbet och upptäckte att jag hade glömt mina jobbnycklar hemma. Inom de närmaste tio minuterna lade jag märke till att jag hade glömt att sätta på mig klockan, innan jag gick hemifrån.

Resten av dagen förlöpte utan missöden. Jag kom till fritids för att hämta Oskar. I kapprummet passerade jag en personal, som sade att jag hade ett oroligt barn, som väntade på mig.

- Orolig? sade jag.

- Ja, du är sen. [inte alls förebrående, känner jag att jag måste tillägga]

Jag tittade på klockan. Kvart över fyra. Enligt schemat ska jag hämta Oskar klockan halv fem. Jag var inte sen. Oskar satt och byggde LEGO vid ett bord. Det första han sade till mig var att jag hade missat hans utvecklingssamtal och att han var orolig att något hade hänt mig.

Så här i efterhand, tänker jag att jag borde ha känt att det var fruktansvärt pinsamt att jag hade missat utvecklingssamtalet ... men det gjorde jag inte. Det där samtalet fanns överhuvudtaget inte registrerat för mig. Jo, jag kan någonstans, långt bak i bakhuvudet, erinra mig att jag har sett bokningen 14/10 kl 15:15. Den gjordes bara härom veckan ... men sedan jag skickade med Oskar den lappen hem till hans pappa för en vecka sedan, har jag inte ägnat den en tanke. Den måste ha lämnat mitt medvetandet tillsammans med lappen.

Att glömma något är så sanslöst olikt mig. Det förekommer inte! Det är just det som är det svåraste för mig att fatta, att acceptera. Jag kan inte greppa det! Det rubbar mina cirklar, min balans, min bild av mig själv.

Jag brukar skriva upp saker i kalendern i min telefon och ofta även i min jobbkalender. Jag skriver upp det men behöver ytterst sälla titta på mina noteringar. Jag kommer ihåg det ändå. Det här utvecklingssamtalet finns varken i mobilen eller i jobbkalendern. Därmed tycks det inte heller existera i mitt medvetandet. Det är dagens lärdom. Jag MÅSTE skriva upp saker från och med nu för att säkert komma ihåg dem!

Oskar fick sitt utvecklingssamtal. Hans pappa kom ihåg tiden. När jag dök upp en timme senare, var Oskars fröken kvar och hon var så snäll och gav mig en sammanfattning av vad som hade tagits upp under samtalet. Det hade hon inte behövt men jag är tacksam att hon tog sig den tiden.

Tyska och hemkunskap

Barnen har börjat skolan. Gustav har två nya ämnen på schemat - tyska och hemkunskap. Han har redan hunnit med första lektionen i båda ämnena.

Första lektionen i tyska var igår. Han kom hem och berättade att läraren hade presenterat sig på tyska och Gustav tyckte att han förstod det mesta. Han berättade för mig hur willkommen och wie uttalas. I nästa vecka kommer de att få sin första läxa.

På hemkunskapen hade de gjort fruktsallad. Den bestod av äpple, banan, vindruvor, nektarin och lite saft från en apelsin. Gustav äter i stort sett bara äpplen men på hemkunskapen slank även vindruvor och banan ner. Nektarinen hade han inte smakat på men han trodde nog att den hade nuddat vid den frukt han åt, så han hade nog fått i sig lite nektarinsmak i alla fall. Han berättade också hur uppgifter som att diska, torka, torka av bord och hyllor samt sopa golv hade fördelats. Gustav hade fått på sin lott att torka av bord och yllor. - Jag torkade av handtagen på skåpen också, sa han. Kan jag få honom att göra sånt hemma också, undrar jag...

Oskar simmar varje morgon i skolan. Igår var han lite besviken, eftersom de inte hade fått vara i simbassängen mer än en mycket kort stund. Idag var han desto nöjdare, eftersom tiden i vattnet var mycket längre.

Oskar och jag har varit ute och gått två kvällar i rad. Oskar har haft sin sparkcykel med. Ikväll föll han framstupa, när framhjulet tog tvärstopp mot en platta som stack upp ur trottoaren. Han fick knappt synliga skrubbsår på händer och knän men för ett ögonblick trodde jag att han hade brutit höger hand, eftersom han blev så ledsen. Det rörde sig nog mest om att han blev överraskad och rädd, när han ramlade. Han var mycket bestämd att vi skulle fortsätta vår promenad.

På väg hem sade han plötsligt:

- Mamma, vet du vad som är konstigt? Du ska snart fylla 49 men du ser bara ut som 20.

Den gullungen behöver glasögon men det var ju snällt sagt. Igår sa han att hela jorden skulle bli översvämmad av en jättevåg om jag hoppade i vattnet, så det skulle jag låta bli, tyckte han.

Jag tycker om...

... David Walliams! Han är, för mig, främst en brittisk komiker, som jag sett flera gånger hos Graham Norton. Han är småtrevlig. Men det är inte därför jag gillar honom.

Han skriver böcker, som Gustav tycker om att läsa! Hurra!!!

Jag var på biblioteket härom dagen för att lämna tillbaka böcker. Jag hade inte tänkt låna några nya men så fick jag för mig att prata med bibliotekarien för att få hjälp att hitta böcker till Gustav. Den stackaren har plågat sig igenom Harry Potter och halvblpdsprinsen, som är en jättebra bok, enligt mig. Gustav håller inte med! Alls!!!

Nåväl, jag kom hem med fem böcker, varav en av David Walliams. Gustav har läst två av hans böcker tidigare, så det kändes som ett ganska säkert val. Och det visade det sig vara. Det är inga problem alls att få Gustav att läsa sin läsläxa och han pratar frivilligt om boken och berättar vad han har läst.

Med till synes enkla...

... små bilder kommunicerar Gustav glasklart sina tankar om olika företeelser.

För ett år sedan gick jag igenom de saker han hade haft med sig hem från skolan i slutet av klass 3. Jag hittade en liten kartong/låda. Alla barnen i Gustavs klass hade fått en sådan låda, när de gick i klass 2. I den skulle de lägga ner lappar, på vilka deras mål stod nedskrivna.

Det verkar som om Gustav tyckte att det var roligt att få den där lådan. Han säger Mål yes! Någonstans på vägen måste det ha blivit för mycket målsnack. Han har ritat sig avliden, liggandes i en kista. Bildtexten säger Död på grund av för många mål.

Ett annat sådant här exempel är från i oktober förra året. Jag  pratade matte med barnen, om negativa tal. Positiva tal representerades av högar och gropar. Efter ett tag tyckte Gustav att det fick räcka. Hans lilla teckning talar sitt tydliga språk.

- Stackars den här bonden, sade Gustav. Han har grävt en miljon gropar.

Dagens nyhet

Gustav har simmat 200 m idag. Äntligen! Han har tappert kämpat på med simningen och nu har han nått (det första målet). När vi satt i bilen på väg hem från skolan i eftermiddags, undrade han om jag inte skulle fråga honom hur det hade gått på simningen. Jag tror att han var lite stolt över sig själv. Han hade simmat ytterligare 150 m idag och han sade att han hade blivit trött. Det råder mer träning bot på.

Nu ska han även klara av att simma 50 m på rygg. Ryggsim kan han men han säger att han oroar sig för att simma på någon annan, eftersom han inte ser vart han är på väg.

Jag håller på med middagen. I ugnen står en kladdkaka, som Gustav har bakat. Jag klarade väl av att hålla mig lite, lite, lite, pyttelite mer i bakgrunden än förra gången Gustav bakade på egen hand med Oskar.

Om Gustav behöver träna på simning så måste jag träna på att låta barnen klara av saker på egen hand, att låta dem testa och lyckas eller misslyckas.

Dags att ha koll på skolmatsedeln

Igår, när jag kom hem från jobbet, gjorde jag en köttfärssås på lite av färsen jag hämtade på Övedskloster i fredags. Den blev rysligt god. När jag ropade till barnen att maten var färdig och Gustav kom för att lägga upp på sin tallrik sade han:

- Vi fick spaghetti och köttfärssås till lunch i skolan idag.

När vi hade ätit färdigt, sade Oskar att min köttfärssås var mycket godare i skolan. Han vet precis hur han ska göra sin mamma glad...

Idag, när vi kom hem från jobb och skola, föreslog jag att vi ska gå och köpa glass ikväll.

- Efter maten, hojtade Oskar från baksätet. Vad blir det?

- Lax, svarade jag.

- Vi fick fisk till lunch i skolan idag, hörde jag Gustav säga.

Vädret är helt strålande. Solsken. Blå himmel. VARMT! Det var närmare 30 grader varmt, när jag körde hem idag. Jag är totalt fel klädd för det här väderläget. Långbyxor, strumpor och skor. Ja, jo, jag har tröja på mig också. Jag nämnde det knasiga med mitt klädval för Oskar, när vi gick in från bilen nyss, samt att det nog är dags att leta fram några trekvartslånga byxor och sandaler.

- Nej, sade Oskar. Du ska ha klänning. Klänning och trosor. Så kan dom titta på dig i dina trosor. Skor kan du också ha.

Jag vet inte vem "dom" är och jag vet sannerligen inte vad som försiggår i Oskar huvud.

Muntlig presentation

Den här veckan hade Gustav en spännande läxa i svenska. Han skulle förbereda en muntlig presentation. I förra veckan gick hans lärare igenom hur man gör en tankekarta. Läxan gick ut på att välja ett ämne för presentationen, göra en tankekarta samt öva på sitt framförande.

Under helgen, hemma hos sin pappa, valde Gustav andra världskriget som ämnesområde och han gjorde även sin tankekarta. När han kom hem till mig i måndags, ville han göra om tankekartan på ett A3-papper samt göra den med färgpennor.

I går kväll övade han på sitt framträdande två gånger. Han talade fritt utan att vara bunden till sin tankekarta. Jag skulle vilja påstå att den största nyttan han hade av den var att hålla i den med båda händerna och därmed hålla dem i stilla. 

När jag hämtade honom i skolan idag, såg han strålande glad ut. Jag frågade honom hur presentationen hade varit och hans svar var kort men positivt: 

- Det var roligt!

Ny mattebok gör skolan rolig

När Oskar gick i förskoleklassen, tyckte han att skolan var ganska tråkig. Han sade att det var alldeles för lite fri lek, vilket gjorde mig orolig för vad han skulle tycka om att börja i första klass.

Nu har han gått i första klass i en dryg månad och han tycker att det är jätteroligt. Jag frågade honom idag vad det är som har förändrats.

Hans kompis, S, från förskolan har börjat i förskoleklassen, så nu träffas de åter varje dag och det är ju klart att det är skoj.

En andra faktor är, enligt Oskar, att matteboken i ettan är mycket bättre än den de hade i F-klassen. Förra året var matteboken alldeles för lätt. Med tanke på hur mycket han pratar om mattelektionerna och matteboken här hemma, så är nog matte hans favoritämne.

Det är inte lätt...

... att vara Gustav och ha en lillebror, som gärna vill styra och ställa och känna det som om han är med och bestämmer över storebror.

Ikväll, strax innan läggdags, såg jag äntligen till att Gustav gjorde sin läsläxa. Han ska läsa 20 minuter om dagen och just nu läser han Trähästen av Eric Williams. Han hade inte mer än hunnit sätta sig för att läsa förrän Oskar, med hög röst, förkunnade:

- Jag tycker att Gustav borde läsa oftare.

Jag förklarade för honom att det inte är upp till honom att bestämma. Det är mitt ansvar att se till att Gustav gör sin läxa (och så småningom lär sig att själv ansvara för att den blir gjord, men det tog jag inte upp med Oskar ikväll).

Oskar gillade inte det svaret utan utbrast indignerat:

- Jooo! Tänk om jag vill vara sträng mot mina barn, när jag blir vuxen.

Hmmm, är det så att jag sätter käppar i hjulen för hans träningspass...?

Oskar har också hunnit med att fastställa att han tycker att Paris borde ligga i Frankrike. Det är sällan tråkigt tillsammans med honom.

Hur lär man sig läsa?

Hur gick det till, när jag själv lärde mig läsa? Jo, min pappa tog en kväll vid läggdags fram en bok, som heter Katten Jaum, och sade att jag inte fick gå och lägga mig förrän jag hade lärt mig att läsa. Det är en taktik, som initialt fungerar dåligt på mig, eftersom det får mig att gå i baklås och tvärvägra. Men den gången var pappa mer envis än jag och jag lärde mig läsa den kvällen. Jag var sex år gammal och hade inte börjat skolan än. Så vill jag i alla fall minnas att det gick till men jag kan ju minnas väldigt fel.

Min bror lärde sig läsa på egen hand på sätt och vis. Jag brukade läsa Tintin för honom på lördags- och söndagsmorgnarna. Han tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Och så verkade hans fantastiska hjärna och en dag gick han ut i köket, satte sig vid köksbordet och läste högt för mamma. Då var han fem år. Återigen, så säger mitt minne att det gick till.

Jag borde komma ihåg hur Gustav lärde sig läsa. Det var ju inte så längesen. Han var tidigt intresserad av bokstäver, kunde känna igen alfabetets bokstäver vid tre års ålder och kunde tala om vilken bokstav ord han hörde började på. Jag tror att han lärde sig skriva innan han lärde sig läsa. Han lyssnade på hur ord lät och parade ihop ljuden med rätt bokstav. Han skrev brev till tomten på det sättet innan han hade lärt sig läsa. Han hade börjat läsa så smått, när han började i förskoleklassen.

Oskar har inte alls haft samma intresse för bokstäver. Han gillar siffror bättre. Nu har han börjat i första  klass och säger att han inte vill lära sig läsa. Så här långt har han haft två läsläxor. Eftersom han ännu inte kan läsa, får han i stället peka ut de ord han känner igen och det är hittills sina klasskamraters namn. Men han känner också igen ord som 'jag' och 'och'. Ikväll, när jag hade läst färdigt kvällens godnattsaga, Svarta Hingstens son, tog jag fram en annan bok och Oskar pekade snabbt ut ord han känner igen ... och sedan var han ivrig att pröva på att ljuda sig igenom ytterligare några ord, som förekom ofta på sidan vi läste från. Han var också mån om att jag lät mitt finger följa texten, att jag läste långsamt ett ord i taget och att han fick upprepa orden.

Den allra första läxan

Ett nytt läsår har börjat. Oskar går i första klass och Gustav i fjärde klass. Oskar har sett fram emot att börja skolan igen efter sommarlovet. I torsdags, när jag hämtade honom på fritids, kom han springande emot mig och hans ansikte strålade av lycka:

- Mamma, mamma, jag har fått matteläxa.

Han var ivrig att få komma igång med sin läxa och ville inte alls vänta tills vi hade ätit middag. Vi hann knappt in genom dörren innan Oskar hade plockat upp mappen för läxor ur ryggsäcken. Jag var också mycket nyfiken på den här matteläxan.

Lite snopen blev jag allt, när det visade sig vara en läsläxa!

Oskar kan inte läsa, så det kändes som en utmaning att ta itu med en läsläxa. Den kom dock med utförliga instruktioner om hur man skulle göra beroende på barnets läsförmåga.

Läxan var en samling meningar, citat av eleverna i klassen, samlade vid ett samtal om vad de hade gjort i sommar. Jag läste meningarna högt för Oskar och han fick ringa in de ord han kände igen. Han kunde "läsa" alla sina klasskamraters namn. Ingen tvekan där, inte. Jag gissar att han känner igen bilder av hur deras namn ser ut i skriven form. Han kunde även peka ut ordet 'Danmark' i sin egen mening i sammanställningen.

Vi valde ett ord, som jag försökte få honom att ljuda sig igenom men det var han inte alls intresserad av. Han ville däremot skriva det, så det fick han göra några gånger. Ordet var 'fotboll'. Några dagar senare kom han fortfarande ihåg hur han ska skriva ordet 'boll'.

Oskar gjorde sin läxa med humöret på topp men när vi var klara konstaterade han att den var tråkig.

Gustav har ännu så länge bara fått en läsläxa. Han ska läsa 20 minuter varje dag och föra läslogg, som ska skrivas på av en förälder och lämnas in varje måndag. I det senaste veckobrevet stod det att det kommer läxor i matematik (till torsdagar), i SO (inte varje vecka) och i engelska (till fredagar). Spännande!

Min assistent

Idag hade jag en assistent på jobbet. Oskar följde, lite och hastigt och lustigt, med mig. Han frågade på väg till bilen i morse, om han inte kunde få vara med mig på skolan ... och ja, varför inte, tänkte jag.

Tisdagar är den dag i veckan då jag har flest lektioner, fem stycken. Matematik i år 7, matematik i år 9, kemi i år 7, kemi i år 8 och så avslutas dagen med fysik i år 9.

Dagens första lektion hade vi besök av SYV, skolsköterskan och kuratorn, som hade en lektion i HASP (hälsa, arbetsmiljö, självförtroende/självkänsla och prestation). Oskar och jag kunde sitta bredvid varandra och lyssna och under den här timmen gjorde Oskar av med allt sitt "sitta stilla och vara tyst"-kapital.

Det var en mycket intressant lektion, som handlade om elevernas tankar om framtida yrkesval. Alla elever fick på en lapp skriva upp ett yrke/yrkesområde de kan tänka sig att satsa på i framtiden. Lapparna lades i en burk och sedan fick en elev i taget dra en lapp och gissa vem av klasskamraterna som skrivit den. Därefter diskuterades vilken utbildning och egenskaper yrket krävde. Klassen gjorde detta på bästa sätt. De lyssnade på och respekterade varandra och de kunde belysa bra egenskaper hos varandra. Även Oskar fick lägga en lapp i burken och på hans lapp stod det SJÖKAPTEN.

Under lektion två var han som en studsboll och under lektion tre pratade han som ett vattenfall.

Efter lunch gick han och delade ut betyg till mina kemiåttor. Alla fick A, A+, A- och B+, förutom två elever som "bråkade" med varandra. De fick F.

Under den sista lektionen tittade vi på film och det blev en bra avslutning på en dag, som gjorde oss båda mycket trötta men även mycket nöjda.

En annorlunda dag i skolan

Det var utvecklingsdag på barnens skola idag. Studiedag kallas det också. Lärarna var på fortbildning och ingen undervisning bedrevs.

Gustav och Oskar var på fritids hela dagen. När jag kom och hämtade dem, var Oskar i idrottshallen och spelade fotboll. Knock me over with a feather! Och än mer förvånande var att han sade att det hade varit en bra dag. Gustav berättade att det hade varit varmt, väldigt varmt. Han svettades under kepsen.

Vid middagsbordet frågade jag barnen vad de hade fått till lunch.

- Det vet vi inte, svarade Oskar. Dom berättade inte det.

Jag kunde inte låta bli att fråga om han hade blundat medan han åt men han förstod nog inte vad jag menade.

En vanlig dag i skolan går fröken igenom hela dagens schema på morgonen och berättar även vad som serveras i skolmatsalen. Jag gissar, av Oskars svar att döma, att denna annorlunda skoldag uteblev den rutinen.

En gräns

Oskar berättade att de har en ny placering i klassrummet i skolan.

- Numera sitter T inte vid mitt bord.

- Är det skönt? frågar jag.

- Ja, T kan vara ganska störig.

- En del barn har svårt att sitta stilla i skolan. Det är nog inte så lätt för dem. De kan inte alltid hjälpa det, säger jag.

- Jag har en gräns i skolan, att när jag sitter ner så sitter jag stilla. Men när jag kommer hem går min gräns sönder.

- Ja, Oskar, det är mycket fart i dig här hemma...

1800-talsbonde

Barnen i Gustavs klass ska spela in en film, som handlar om ett sägen, som utspelar sig i Dalby. I förra veckans veckobrev stod att barnen tisdag den här veckan ska ha med sig kläder att ha på sig under inspelningen. Det stod också att barnen hade fått titta på bilder i skolan för att se vilken typ av kläder man hade på 1800-talet.

Mer stod det inte. Okej, 1800-talskläder. Det gjorde mig inte särskilt mycket klokare. Jag pratade med Gustav och han sade att han skulle vara en bonde.

I helgen var jag ute i affärerna och letade efter en väst och en skjorta. Kom hem med en hatt och en skjorta, som jag vid närmare eftertanke inte kommer att skicka med till skolan.

Idag fanns det lite mer information i veckobrevet. Emil i Lönneberga, ungefär så är det tänkt att barnen ska se ut.

Det kommer Gustav inte att göra. Han kommer att ha med sig ett par bruna byxor, en ljusblå skjorta, en mörkblå farfarströja samt en svart hatt. Det får vara bra så med tanke på att framförhållningen inte varit den bästa från skolans sida.

Rita ditt hem

På Gustavs skola arbetar 2:orna och 3:orna tillsammans med ett projekt om migration. En av de första uppgifterna de fick var att rita en bild av sitt hem samt skriva och berätta om något som är bra där de bor. Gustav valde att rita av hur det ser ut, när han bor hos mig, och det har han gjort mycket bra. Jag gillar hans detaljer.

Längst till vänster syns ingången och i hallen finns skohyllan och byrån samt badrummet med toalett, handfat, duschdraperi och badkar. Fortsätter man in ser man den stora, röda mattan som ligger på golvet samt klädstången med ytterkläder.

Köket känns igen på bordet med den gröna duken. Och i barnens rum finns deras sängar (som inte används), bokhyllor samt skrivbord med dator. I klädkammaren har tvättkorgen lyfts fram.

I vardagsrummet syns matbordet och den röda soffan kan anas. Och i sovrummet står sängen, bäddad med sängkläder i vitt och rött.

Och vad är då bra?

Jag har en egen dator och har det jätte bra hemma.