Det var någon gång i våras som jag för första gången fick höra att det planerades en återträff för oss som började på Skogshögskolan 1989. Med andra ord, det var dags för 30-årsjubileum! Mina förväntningar blev omedelbart skrämmande höga. Sju vilda hästar skulle inte kunna hålla mig borta.
Våra kursdirektörer har gjort ett enastående jobb. De har spårat upp alla kursare, drygt 60 stycken, samt även några äldrekursare, som läste delar av sin utbildning med oss. De har satt ihop ett gediget program för oss uppe i Umeå. De har försett oss med fortlöpande information.
I fredags började vi sammanstråla i Umeå. Jag tog ledigt från jobbet för att vara på plats redan vid lunchtid. Redan på flyget mötte jag en kursare, en av kursdirektörerna, så vi fick en timme tillsammans för att berätta vad vi har haft för oss de senaste 25 åren. På flygplatsen möttes vi av kursdirektör nummer två och ytterligare en kursare anlände med ett annat flyg. Det blev en bilfärd in till centrum, där vi åt lunch tillsammans med några kursare till. Vi hamnade på restaurang Rex i kårhuset och lunchen övergick i någon slags AW.
Jag checkade in på hotellet vid halvfemtiden på eftermiddagen och kursare efter kursare trillade in. Vi åt middag tillsammans på hotellet på kvällen och då var vi ca 15 stycken. De flesta var sig mycket lika men hjärnan behövde en snabb anpassning för att acceptera att alla har blivit äldre.
Det naturliga samtalsämnet var att ta reda på vad alla har gjort. Familj och yrkesliv stod högt på samtalslistan. Minnen fanns det också många att prata om, skratta åt. På sätt och vis var det som om tiden hade stått stilla. Samtalen flöt så lätt.
På lördagen samlades vi uppe vid Skogis. Där bjöds det på föreläsningar, både en seriös och en mer humoristisk, rundvandring och lunch. Skogis har byggts ut och till under åren. Där finns en ny, fin aula. A1:an, där vi hade många föreläsningar finns inte mer.
Jag och M avvek vid kaffet på eftermiddag för att gå in till centrum och fika på Nya Konditoriet. Där var vi ofta under studietiden. Stället var sig mycket likt.
På kvällen var det traditionell skogismiddag i kårhuset. Det var också utbyggt men på det hela taget var det sig likt. Inslagen på middagen var också desamma. Efter fördrinken "tågade" vi till bords. Klubbmästeriet hade gjort personliga bordsplaceringar. Barrskummet var på plats, liksom bajtarna. Det sjöngs snapsvisor och sångarhyllningar. Skogisar (nu aktiva studenter) som serverade under middagen, hyllades med "Gerda". Västvisor sjöngs, naturligtvis! Och det hela avslutades med "Skogisarnas paradsång", ståendes på stolarna med en fot på bordet.
Alla var så fina i sina röd-gröna västar och ett imponerande antal kan fortfarande knäppa västen. (Det kan inte jag.)
På söndagen var det dags att skiljas åt och åka hem, var och en till sist. Jag hoppas att det inte dröjer 15+ år till nästa kursträff. Det känns lite overkligt att den här är över.
