Hur gör man Katarina lycklig?

Jo, man tar henne till en plats, där det finns ... träd! Jag älskar träd!!! Det vet jag ju men emellanåt blir jag själv överraskad hur glad jag blir av att vara omgiven av träd. Precis så var det igår.

Vi var på Österlen, i Kivik närmare bestämt. Av en slump fick jag syn på en informationsbroschyr från Kivik Esperöds arboretum, som låg bara runt hörnet. (Ja, i sanning runt hörnet och bakom byggnaden vi befann oss i.)

Buxbom, buxbom, buxbom ... de som har hand om stället gillar buxbom, gick det ganska snabbt att konstatera. Det stod buxbom både här och där. 

Magnolior fanns det också många av. Vilka enorma blad en magnolia kan få.

En ek från 1500-talet. Thujor med vacker bark. Mammutträd. En tall, hette den möjligtvis makdonisk tall? Ekar. Avenbokar. Lönnar. 

Den stora behållningen var dock några magnifika kaskadgranar (Abies procera). Spikraka, tjocka stammar.

När vi åkte därifrån, infann sig helgfriden. Alla tankar på jobb var som bortblåsta och jag kände mig genuint glad, lycklig och på humör.