Distansundervisning

Första veckan med distansundervisning är avklarad. Mitt intryck är till övervägande delen positivt. Det mesta har fungerat bra. När min dators mikrofon slutade att fungera mitt under en lektion i tisdags morse, blev det lite panik. Det löste sig dock genom att jag startade om datorn.

Eleverna har varit fantastiska. De har, så långt som jag kan bedöma, arbetat på med de uppgifter de har fått. De har ställt frågor, när de har kört fast. De har svarat på frågor, när vi har gått igenom uppgifterna i slutet av lektionerna. Det är utan tvekan så att jag saknar dem. Det är en surrealistisk känsla att sitta och prata för sig själv och inte kunna se hur det tas emot av eleverna. Förstår de vad jag pratar om, vad det är jag förväntar mig att de ska göra? Ja, jag vet ju inte ens med säkerhet att eleverna är uppkopplade under genomgångarna.

Lite bus har jag råkat ut för. I onsdags dök det upp en John Smith, som spelade musik, i videomötet. Han försvann ganska snabbt. Min mentorskollega, Jenny, tipsade mig om att skapa en ny videomöteslänk inför varje lektion och se till att vara först in i mötet. Då har jag kontroll över mötet och deltagarna. Jag kan stänga av mikrofoner, jag kan "slänga ut" deltagare som inte sköter sig och jag kan avvisa personer som begör tillträde (personer som inte hör till organisationen måste begära inträde i mötet).

Det är inte bara eleverna jag saknar utan även, givetvis, mina kollegor. En del av dem ser jag på arbetslags- och ämneslagsmötena via videolänk. Andra, som Emil och Jenny, pratar jag med i telefon, eftersom vi har lektioner tillsammans.

En annan sak, som har blivit uppenbar den här veckan, är att jag går en massa på jobbet. När jag sitter hemma, så får jag knappt ihop några steg alls under dagen och det blir nästan lite stressigt att få ihop de 10 000 steg jag vill ha (minst) varje dag.

Det är bra att få erfarenheten att undervisa på distans, Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med bedömning. Speciellt i matematik känner jag att jag har svårt att få grepp om vad eleverna lär sig (och inte lär sig) även om jag använder exit tickets. Just ur bedömningssynpunkt hoppas jag att det här med distansundervisning inte blir långvarigt.

Hur många kunder...

... är det i butiken? 

Det måste butiksägaren hålla reda på sedan en vecka tillbaka. Vid entrén måste det anslås hur många kunder, som samtidigt får vistas i butiken. Varje person ska ha tio kvadratmeter till sitt förfogande. På ICA här hemma får det vara max 120 kunder samtidigt. Jag vet inte hur de ansvariga håller reda på hur många som faktiskt är där vid varje givet ögonblick.

Jag var på Systembolaget i Skurup tidigare i veckan. I entrén stod det en stapel med korgar. När man går in i butiken, tar man en korg. På vägen ut ställer man tillbaka korgen. Finns det ingen korg att ta så innebär det att det är fullt och man får vänta på att få komma in. Det är ett smart system.

Igår passerade vi Tehuset Java inne i Lund. Där har de satt upp en ljusslinga som är grön, när det finns plats i butiken, och röd, när det är fullt. Också ett smart system.

Torgil berättade igår att det för honom har blivit helt normalt att köa för att få komma in i mataffären. Det har han gjort de senaste tio månaderna.

Systembolaget...

 ... är det tydligen värt att stå i lång kö till.

Igår, efter jobbet, åkte Jörgen och jag in till stan. Vi har vårt stamställe på fredagar även om det nu är långt mellan gångerna som vi är där. På Saluhallen ligger Alfredos Pasta och där serveras god lasagne, pasta och risotto.

När vi kom gående över Mårtenstorget mot Saluhallen, såg vi att det ringlade sig en kö runt hela byggnaden. Det var ju lite oroväckande att man vi kanske skulle behöva köa i en bra stund för att komma in på restaurangen.

Saluhallen har fyra ingångar. Det visade sig att för att komma in till restaurangerna ska man gå in från Botulfsplatsen. Där var det ingen kö. Igår trodde vi att den långa, långa kön var för dem som skulle till Saluhallens butiker, inklusive Systembolaget. Idag passerade vi igen och insåg att denna långa kö endast var för folk som skulle handla på Systemet!

Till saken hör att det igår eftermiddag var sju minusgrader (och det kändes som elva minus) och ändå tyckte så pass många människor att det var värt att stå ute i kylan för att få komma in på Systemet. Även på andra ställen i centrum trotsade människor kylan. Utanför en restaurang på Mårtenstorget var det fullt med folk som åt middag på uteserveringen.

C-orden fortsätter att dominera

Corona och covid-19 dominerade 2020 och jag är övertygad om att de kommer att dominera även 2021. Att hålla reda på alla rekommendationer och restriktioner är lättare sagt än gjort. Tvätta händerna, håll avstånd samt stanna hemma när du är sjuk sitter numera i ryggmärgen men utöver det så fylls det på med nytt gång på gång.

Vaccinering är på gång. Enligt planen ska alla över 16 år i Sverige ha erbjudits vaccinering under årets första sex månader. Turordningen är bestämd och jag lär få vänta till maj-juni tänker jag.

Idag träder den nya pandemilagen i kraft. Butiker måste idag se till att begränsa antalet kunder, så att varje kund har tio kvadratmeter till sitt förfogande. Hur många kunder som får vara i en butik samtidigt måste anslås vid ingången. En del butiker har redan tillämpat detta under en tid. Igår måste jag stå i kö utanför Apoteket för att få komma in och sedan även innanför dörrarna för att kunna hämta ut min blodtrycksmedicin.

Jag brukar säga att jag på många sätt inte känner mig så begränsad av alla nya regler. En av medlemmarna i gamla Käringmaffian uttryckte det så bra på Twitter: Er karantän, min livsstil. Jag kan känna igen mig i det.

I morgon blir det dock en stor omställning. Vi går över till distansundervisning med våra elever. Gustav ska också ha distansundervisning. I första hand gäller det i två veckor och därefter får vi se hur det fortsätter - total distansundervisning eller kommer elever/klasser turas om att komma in till skolan. Det ska bli spännande att se hur det går. För en gångs skull känner jag att det ska bli intressant och roligt att få kasta sig in i något nytt. Det är en ovan känsla.

Att sticka tillsammans

Gustav har valt att ha textilslöjd på sina slöjdlektioner i år 7. Höstterminen har ägnats åt garn och de började med att tova ull och gick sedan över till stickning. Veckan före jul gick Gustavs skola över till distansundervisningen och stickningen kom hem. Jag var mycket nyfiken på att få se den.

Det är en mössa som stickas i slätstickning med rött garn. Lagom till stickningen kom hem var det dags att börja med minskningarna i mössans överdel. Att sticka ihop två maskor låter lättare än det är, i alla fall tills man har fått till tekniken. Gustav tappade en maska på det första minskningsvarvet och det upptäckte vi inte förran han hade stickat ett par varv till, så igår stickade jag baklänges och plockade upp den tappadde maskan.

Därefter satt Gustav och jag bredvid varandra i soffan och stickade på var sin röd mössa. (Oskar har önskat sig en röd mössa, så jag gör en sådan till honom.) Medan vi stickade tittade vi på ett norskt program om lodjur på TV. Det var en helt magisk stund vi hade tillsammans med våra stickningar.

Undrar just om jag kan få Gustav att vilja fortsätta sticka, bara för att det är så avslappnande och roligt...