Torgils och mina kusiner, utöver den närmaste familjen, kom resande från Karlstad, Linköping, olika delar av Småland samt Skåne och sammanstrålade i ett soligt och blåsigt Lund strax efter lunch. A, som pappa lärde känna på ett språkcafé i Malmö, kom också.
Det blev några fina och trevliga timmar tillsammans. Det är inte ofta vi träffas så här så vi behöver uppdatera varandra. I fredags delade vi också med oss av våra minnen av pappa, både i form av händelser och hur pappa var som människa.
Det var fint att höra att bilden av min pappa var så samstämmig. Han var en snäll, omtänksam och ödmjuk person. Han var noggrann, intresserad och påläst. Han hade i vissa lägen en busig glimt i sina bruna ögon. När han gjorde något, som han själv tyckte var galet eller dumt, sade han lugnt Jösses! Flera av mina kusiner lyfte fram att han var en filosof. Många av oss mindes hans envishet, när han bestämt sig för något, till exempel hur mycket han skulle gå varje dag (så länge hans ben och rygg tillät det).
När jag har plockat och rensat bland pappas saker, står en sak mycket klar ... och den kommer inte som en överraskning. Pappa gjorde ingenting halvdant. Om man bestämt sig för att göra något, så ska man göra det ordentligt. Det gällde inte bara handlingar utan även det materiella. Han har omgett sig av fina saker av god kvalitet och han har tagit mycket god hand om sina saker. Det är en egenskap jag beundrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar