Ibland tar livet vändningar, trevliga sådana, som gör att prioriteringarna blir annorlunda. De senaste veckorna har fokus inte legat på bloggen, vilket är förklaringen till detta sena inlägg.
Pappa hade ett önskemål inför att Torgil skulle komma hem den här sommaren: att vi skulle åka till Ven. Och vi skulle åka en dag, då det var fint väder. Torgil kom hem. Dagarna gick. Plötsligt var det bara ett par dagar kvar att spela på. Två dagar innan Torgils resa tillbaka till Alameda gav vi oss av mot Ven.
Hur blev det med vädret? SMHI utlovade uppehåll. När vi stod och väntade på färjan i Landskrona, började de första dropparna att falla. När vi satt på färjan, regnade det ordentligt. Jag tänkte att det skulle bli tre långa, blöta timmar på Ven. Färjan lade till i Bäckviken ... och då sken solen igen. Helt fantastiskt!
Förra sommaren promenerade vi från Bäckviken upp till Uraniborg. I år tog vi bussen tvärs över ön, till Kyrkbacken, för att se hur det var där. Vi var inne i ett litet museum, där barnen tittade på modeller av olika båtar. Utanför, längs ena väggen, fanns en bänk, där pappa och jag satte oss en stund medan Torgil och barnen gick en bit bort för att kasta sten i vattnet. Det var ljuvligt att sitta i där och lyssna på vågorna, som kom in mot stranden, och att se solen glittra i vattnet.
Vi åt lunch och därefter gick vi upp till S:t Ibbs kyrka. Den ligger mycket vackert belägen på en höjd och utsikten är makalös.