Den senaste tiden har det hänt alldeles för ofta att jag tänker en sak men något helt annat kommer ur min mun. På jobbet kan det bli förvirrande för mina elever, när jag ska förklara något och plötsligt säger tvärtemot vad jag sagt för bara en liten stund sedan eller att det kommer ord som inte alls har med saken att göra.
Det vore trevligt med några exempel men felsägningarna flyger raskt vidare bort från min hjärnas minnesförmåga.
Men alldeles nyss, vid middagsbordet hände det igen. Gustav och jag tittade på skolmatsedeln och han undrade varför det var en grissymbol bredvid en av maträtterna.
- Jo, sade jag, korvgryta innehåller fläskkött. Muslimer äter inte fläskkött. Judar äter inte heller muslimer.
Gustav var snabbare än jag själv att upptäcka felsägningen och han såg minst sagt förbryllad ut. Det kan ju tyckas lite småroligt. Jag sade till honom att han kanske för alltid kommer att minnas den där kvällen, när mamma sade att judar inte äter muslimer. Å andra sidan, undrar jag varför hjärnan gör så här. Vad betyder det? Är den trött?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar