Hur vet man?

Det här fladdrade förbi i mitt Facebook-flöde för några dagar sedan. Det slog an en ton hos mig. Jag känner igen mig i flera delar:

fear of failure ... no urge to feel productive ... wanting friends but hating socializing ... feeling paralyzingly numb

Hur vet man om man har ångest? Är deprimerad? Hur vet man, när det inte längre handlar om att bara behöva rycka upp sig?

Den här veckan har varit jobbig. Jag har inte haft lust och ork till något. Först blev jag sjuk. Sedan var det Oskars tandläkarbesök och mitt läkarbesök. Därefter skulle jag göra allt det där jag hade tänkt mig, både "måsten" och roligare saker. Men jag orkar inte!

När tillvaron känns som ett enda stort blaaaaaaaah. Vad är meningen? Det blir ju inte bättre av att världen och mänskligheten verkar vara spritt språngande galen. Finns det någon bättring att vänta?

Det är ju en himla tur att jag har mina solstrålar, Gustav och Oskar och att de dessutom är på riktigt strålande humör.