Att bli blodgivare...

... tycks inte vara för mig.

Premiären var tänkt att ske förra sommaren. Vid blodtrycksmätningen inför blodgivningen upptäcktes mitt höga blodtryck. Sådant får man inte ha som blodgivare men jag var välkommen åter, när blodtrycket var normalt igen.

Blodtrycksmedicin tog hand om blodtrycket men det tog lite tid att hitta rätt medicin. När Blodcentralen var i kontakt med mig i våras, hade blodtrycket på nytt skjutit i höjden och ett nytt läkemedel sattes in. Den här gången träffade läkaren rätt och mitt blodtryck är numera riktigt bra.

Igår var jag på blodcentralen igen. Sjuksköterskan som skulle tappa mid blod, såg bekymrad ut, när hon tog sig en titt på mina armbågsveck. Där syns knappt några blodkärl. När hon kände i armbågsvecken, konstaterade hon att blodkärlen är tunna, vilket kan vara ett problem med tanke på att nålen, som används, är grov.

Hon lyckades sätta nålen och det rann inledingsvis på bra ... men sedan tog det stopp. Venen hade dragit ihop sig runt nålen. Hon sade att de gör ett försök till, i januari, men om det inte funkar då heller, så är min karriär som blodgivare över innan den ens har börjat.

Gårdagens blodtryck? 123/69. Det kan man inte klaga på.