I Kina sprider sig coronaviruset. I morse rapporterades att 900 insjuknat och 26 har avlidit, en markant ökning sedan igår.
Igår var 3046 personer i Sverige konstaterat smittade och 92 har avlidit.
Hela världen har blivit galen. Länder har stängt sina gränser, skolot och universitet. Det är utegångsförbud och folk får inte träffas alls. I Italien, Spanien, Storbritannien och USA dör hundratals, ibland så många som tusen, människor varje dygn.
Sverige har ännu så länge inte vidtagit så hårda åtgärder. Gymnasieskolor och universitet har stängt men det pratas om att låta sistaårseleverna på gymnasiet få komma tillbaka till skolan. Från och med idag förbjuds sammankomster på fler än 50 personer. Resor avrådes, definitivt utrikes men även intikes. Äldre och andra i riskgrupp ska isolera sig.
Regeringen pumpar ut det ena krispaketetförslaget efter det andra. Karensdagen slopas. Sjukintyg vid sjukskrivning slopas. Försäkringskassan tar över ansvaret för sjuklön även de första 14 dagarna. Permitteringsregler. Slopade arbetsgivaravgifter. Och så vidare...
Igår och idag har jag handlat åt mamma och pappa, så att de inte behöver gå ut och handla.
På många sätt har jag hittills känt mig opåverkad av allt som händer. Att läsa om situationen i andra länder är surrealistiskt. På jobbet har antaley sjuka lärare och elever varit högt. Vi förbereder för distansundervisning för att vara redo, om/när det beslutet fattas. I fredags lärde jag mig att Saluhallen i Lund stänger redan klockan 18, vilket innebar att Jörgen och jag inte hann äta på Alfredos som vanligt. Vi köpte tortellini där och tog med den hem. Det var nästan öde på Saluhallen, både i butikerna och restaurangerna. Bussarna släpper inte på passagerare genom dörrarna längst fram.
På Facebook läste jag:
Till alla vaccinationsmotståndare:
- Vad tycker ni om demoversionen av en värld utan vaccinationer.
Det undrar jag också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar