... något att Oskar är motvalls. Han är väl medveten om att han är det. Jag tror till och med att han ibland är det "bara för att", inte för att han faktiskt tycker tvärt om.
Igår vaknade vi båda två tidigt. Jag klockan 2:54. Oskar vid 4:15. Strax före klockan sex kom han in till mig och kröp ner bredvid mig under täcket. Han hade frågor om hur det var, när Gustav och han föddes. Han funderar en hel del kring det faktum att det gör ont, när barn föds. Jag avslutade min del av samtalet med:
- När allt var över, hade jag den bästa presenten, att du och Gustav var här. Det är den bästa presenten jag kommer att få i mitt liv.
- Nej, invände Oskar, den bästa presenten du har fått är att du har föräldrar som har stått upp, som har gett dig mat och dricka så att du inte behövde svälta och att du har fått kläder.
Vad säger man efter det?
Jag har funderat en del på vad Oskar menar med "stått upp". Han sade inte "STÅTT upp", alltså med betoningen på "stått" utan han sa "stått UPP". Kanske menade han "ställt upp"? Oavsett så är det ingen tvekan vad andemeningen med hans kommentar var och den gick rakt in i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar