Jörgen och jag har haft som tradition att äta middag på Pasta Alfredos på Saluhallen de fredagar vi är i Lund. Nu är det längesen vi gjorde det. Tidigare i veckan hade Jörgen ett ärende i Lund och då passade han på att titta in på Alfredos och ta med sig lasagne hem till middagen. Tänk vad en sådan, på sätt och vis liten och enkel sak, kan göra någon så glad, för glad blev jag!
När vi åt middagen, började vi prata om vad vi skulle göra på fredagen den här veckan. När Jörgen förstod att det var bussresan in till och hem från stan som gjorde att jag tvekade, sade han att han kan köra i stället.
Så den här veckan blev det Pasta Alfredo-middag två gånger! Vi åkte in till stan strax före klockan fem på eftermiddagen. Det stod ganska snart klart för mig att vi inte kommer att göra om det i brådrasket. Det var alldeles för mycket folk i rörelse, ungefär som på en sen fredagseftermiddag för ett år sedan. På Alfredos var det halvfullt, så där kändes det bra att vara.
Det är ett dilemma att inte känna att det är möjligt att äta på "stamhaket". Vi vill ju att Pasta Alfredos ska finnas kvar när/om allting går tillbaka till det normala men vi vill inte vara ute och trängas bland folk på vägen dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar