Var är Lennart?

- Var är Lennart? undrar jag, när jag tittar på fotot av farmor, farfar och alla deras barn. Mellan dem sitter pappa, tror jag, men det visar sig att jag har fel.

Efter att ha räknat syskonskaran tre gånger och kommit fram till nio varje gång, alltså ett barn för lite, och efter att lika många gånger förgäves ha letat efter ett barn, som skulle kunna vara Lennart, kommer jag på lösningen.

- Det är Lennart som sitter mellan farmor och farfar. Pappa är inte född än.

Torgil och jag har varit i pappas lägenhet och tagit hem foton och dagböcker.

Några minuter runt midnatt

Från min dagbok nu ikväll. Det var en märklig känsla, när mamma berättade det här. Jag blev helt knottrig på höger ansiktshalva. Och jag blev ologiskt arg på Ratsit, som har raderat bort min pappa.

En 80-årsdag

Idag har Gustav och jag varit hos mormor och J för att fira J, som fyller 80 år i morgon.

Gustav och jag hade med oss ingredienser för att laga tacos. Mormor gjorde grönkålschips, som var mycket gott. J hade bakat en rasande god toscakaka.

Vad pratar barnen om?

Idag jobbade jag sent, vilket innebär att jag var på jobbet till klockan 17:30. Barnen tog bussen hem från skolan, lämnade skolväskorna hemma och gick sedan hem till mormor för att äta middag.

Vad pratade de om på vägen hem? Oskar skickade ett SMS om det:

Gustavs förklaring:

Trådlösa hörlurar...

... finns det övehuvudtaget några fördelar med sådana?

De tycks funka lite när de själva känner för det. In med dem i öronen. Lyssna efter bekräftelsen connected. Då tror jag att de ska funka men det är ungefär fifty-fifty chans för det. Ibland är det ljud i en av dem. Ibland i ingen alls. Och ibland funkar de som tänkt.

Jag måste komma ihåg att ladda dem. Det kommer jag oftast ihåg men inte alltid. Då kan det hända att de lägger av mitt i ett samtal. Tacka vet jag hörlurar med "tråd". Då tar strömmen inte slut.

Om jag ska vara ärlig, så kan jag komma på en fördel med trådlösa hörlurar. De trasslar inte in sig i ratten i bilen. Men det är nog det enda goda med dem.

Vardagsmagi

Onsdag kväll. Blodpudding med bacon och lingonsylt till middag. Ett samtal om neutralisation av saltsyra med natriumhydroxid samt vilka atomer som ingår i natriumhydroxid.

Efter maten ska barnen göra sina läxor. Oskar har till uppgift att läsa ett kapitel i boken klassen läser tillsammans och därefter skriva en text om ett land, som han själv har hittat på. Kapitlet är redan läst, så han tar itu med sin text. Gustav tycker att Oskar ska ange invånarantalet i landet Phlox i geundpotensform och berättar för Oskar gur det ska se ut.

Gustav själv har läxa i tyska. Han tror i alla fall det men kan inte hitta något om det i varken Classroom eller Classroom-kalendern. Han bestämmer sig för att mejla sin lärare och fråga. Sidorna i tyskaboken, som han tror är läxa på något sätt, handlar om hur man kan presentera sig själv. Jag föreslår, lite på vinst och förlust, att Gustav ska skriva en presentstion om sig själv. Det nappar han på och skriver en text i ett Google-dokument och sedan delar han det med sin lärare.

I all sin enkelhet var det en mycket fin stund vi fick tillsammans, barnen och jag.

Andas djupa andetag

Det har varit en underbart solig och mild oktoberlördag. Jag undrar, när höstkylan slår klorna i oss. Igår morse var det inte alls varmt och enligt SMHI var det hösttemperatur ända ner i Skåne.

Jörgen och jag körde till Malmö efter frukost för att göra ännu ett pass i pappas lägenhet. Nu är de flesta skåp och lådor tömda, likaså klädkammaren och källarförrådet. Nästa helg ska jag se till att få med mig de saker jag har lagt undan till Torgil och så ska jag snygga till i lägenheten. Sedan är det dags att ta dit någon som kan värdera.

Vi fyllde Jörgens bil till bredden och körde till Gastelyckans återvinningsstation, dit vi kom strax innan stängning.

Efter det dagsverket hann vi med en tur till Dalby Norreskog. Det var alldeles ljuvligt att gå genom bok- och ekskogen och sedan komma ut i Dalby hage och stå i solen under en alldeles blå himmel. På avstånd såg vi en rovfågel sväva runt, först nära marken och sedan allt högre upp, på de termiska uppvindarna. Att stå tyst och stilla och följa fågelns cirkulerande stigning var rofullt energigivande.

Att orka eller inte orka...

... det är frågan. Jag undrar titt som tätt hur mycket jag orkar. Är jag nära gränsen eller finns det marginaler kvar? Hur vet man?

Just nu är jag trött. Jag känner mig ledsen. Jag känner mig sticksig och det skaver överallt inombords. Allting går i 150 knyck. Det finns inte tid för reflektion. Helgerna, som är tänkta att användas till att hämta kraft inför en ny arbetsvecka, är över i ett nafs samtidigt som det känns som en oändlighet från det ögonblick jag kör från jobbet på fredag eftermiddag tills jag är tillbaka på måndag morgon. Det är en besynnerlig känsla. Tvätta, handla, jobba, hjälpa barnen med läxor, tömma pappas lägenhet, planera minnesstund ... att göra-listan tar aldrig slut.

Ett tecken på hur trött jag är att det känns som om hjärnan inte fungerar. Flera, flera gånger om dagen säger jag något helt annat än det jag tänkt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt till Oskar att han ska ställa in sin tallrik i mikron, när han dukar av efter middagen. Sådana små felsägningar, ett ord som byts ut mot ett annat, har blivit mycket vanliga. Ikväll inträffade något nytt, när jag skulle laga middag. Jag behövde 7 dl vetemjöl till fläskpannkakan. 1 dl vetemjöl väger 60 g. Jag kunde inte räkna ut hur mycket mjöl jag skulle väga upp utan måste be Gustav hjälpa mig.

Mitt blodtryck och min puls fortsätter sin mystiska dans. För några veckor sedan var vilopulsen nästan nere på 60 slag/minut med följden att blodtrycket sköt i höjden och blev för högt. Nu är blodtrycket utmärkt men i gengäld rusar pulsen iväg bara jag tänker på att röra på mig. Det gör att jag är andfådd ofta under dagen. Jag gissar att det bidrar till att jag känner mig trött. Jag vet inte vad som är hönan eller ägget - pulsen eller blodtrycket. Jag vet bara att de följs åt, fast tvärtom.

Jag längtar efter att komma ut i skogen. Jag vill vandra i tjock mossa. Jag vill omslutas av grönska. Mossan på marken är fullt tillräcklig den här tiden på året. Den är så underbart grön. Grön i kubik. Grönt är skönt, sa jag till Gustav igår och det är dagens sanning!

Konsten att använda en fåtölj

Elsa fyllde år idag och barnen och jag var där och firande henne. Gustav och Oskar tog verkligen chansen att ... ja, kanske inte sitta i men i alla fall använda Jörgens stora fåtölj.

Det finns ingen position som är omöjlig för dem, tycks det som.