söndag 23 april 2017

Läsdagbok 1:a kvartalet 2017

Januari

  • Döden vittnar av Val McDermid (orgi. titel: Skeleton Road)
  • Titanic : katastrofen av Bengt Fredrikson
  • The Secret Keeper av Kate Morton


Februari

  • Harry Potter and the cursed child av John Tiffany & Jack Thorne (based on a new story by J K Rowling
  • Vår jättestora trädkoja med 26 våningar av Andy Griffiths & Terry Denton (orig. titel: The 26-storey treehouse)


Mars

  • Harry Potter och Fenixorden av J K Rowling (orig. titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix)


Inget nytt på läsfronten. Det går fortfarande knackigt med att hitta motivationen att läsa. Av sex avslutade böcker så här långt i år är tre böcker jag har läst för/tillsammans med barnen.

Harry Potter and the cursed child är en riktigt spännande historia. Harry, Ron och Hermione är vuxna och deras barn går på Hogwarts. En viktig del i berättelsen är tidsresor och vad dessa kan ställa till med. Det är synd att boken är skriven i manusform och inte som en vanlig bok. Jag är övertygad om att den hade varit ännu bättre i det senare formatet.

lördag 22 april 2017

Plockar, plockar och plockar...

... och kastar, kastar och kastar. Jätteskönt men samtidigt frustrerande. Det är en typ av städning som inte syns och som dessutom ibland leder till att det ser stökigare ut. Inte heller hinner jag med den normala städningen, som ärligt talat alltid är eftersatt. Det är så evinnerligt tråkigt att städa.

Det är helt otroligt hur mycket skräp man kan samla på sig. Och då har jag ändå gjort mig av med det mesta som jag samlade på mig under min uppväxttid. Nästan allt material från skol- och studietid. Alla mina kassettband. Mina vinylskivor (det förlåter Jörgen mig icke). Alla mina tidningsurklipp (vi talar om tusentals, alla sorterade och katalogiserade). Alla mina OKEJ-tidningar (jag köpte varje nummer under många år). Böcker har jag gjort mig av med i stora mängder och det finns ändå lika stora mängder kvar.

Allt ovan nämnt känner jag är i sin ordning att det är borta. Jag har dock one regret. Under några års tid köpte jag engelska musiktidningar. Jag har för mig att en av dem hette Smash hits. Den andra, som jag regelbundet köpte, har jag glömt namnet på. Jag sparade artiklar ur dessa tidningar och klistrade in dem i fotoalbum, riktigt fina fotoalbum. Jag ångrar att jag kastade dessa album för cirka femton år sedan. Jag överlever men jag ångrar det.

Det är alltså sådant här bakom-kulisserna-rensande jag ägnar mig åt. Jag står i begrepp att byta sovrum med barnen och vill göra mig av med saker innan dess, både i mitt sovrum och i deras. Just nu funderar jag på hur jag ska förvara mina gamla dagböcker (de ligger nu i en gammal mikrovågsugnskartong) och mina fotoalbum (finns i en flyttkartong).

Och så fascineras jag över hur mycket damm det kan finnas...

Familjetid

Det blev sovmorgon idag, på sätt och vis. Jag vaknade redan klockan fem men lyckades somna om. Väcktes igen klockan kvart över sex av att barnen låg och bråkade bredvid mig. Sjasade iväg dem från sängen med en morrning och somnade om ytterligare en gång och vaknade en timme senare. Så ljuvligt att få sova!

Efter frukost skulle vi åka till morfar i Malmö. Oskar är i stort sett aldrig med på noterna, när man ska ge sig hemifrån. Han vill inte följa med. Punkt. Jag förklarade för honom att det här med familj är viktigt, att vi måste ta hand om varandra och idag så var det morfar som behövde hjälp.

På torsdag är det äntligen dags för min pappa att få ryggen opererad. Han har haft smärtor i benen och ryggen i ett års tid, smärtor som till stor del har tvingat honom att lägga om sin livsstil. Han har inte kunnat vara ute och gå på sina långa promenader men han har försökt att hålla igång ändå. Han går ner till gymmet varje morgon och cyklar en stund och sedan går han uppför trapporna till femtonde våningen för att sedan ta hissen ner till sin lägenhet på femte våningen.

Nåväl, pappa fick diagnosen spinal stenos, som innebär att det blir en förträngning i ryggmärgskanalen. Det är ett led i degenerativa förändringar och leder till att nerverna i spinalkanalen får mindre plats och utsätts för tryck. Det här ska operationen på torsdag förhoppningsvis rätta till.

Dagens tur till Malmö gjordes för att vi skulle hjälpa morfar att handla, så att han har det han behöver hemma och inte behöver bege sig till affären åtminstone den första veckan efter operationen. Han har även snälla grannar, som har erbjudit sig att hjälpa till och som kan handla färskvaror som frukt och grönsaker.

Vi handlade, vilket var ganska snabbt avklarat, och sedan åt vi lunch tillsammans. Det blev en fin förmiddag tillsammans.

fredag 21 april 2017

Tidsoptimist?

Nej, inte alls och ett faktum att vara tacksam för idag. Jag är nästan alltid ute i god tid. Jag brukar säga att det är fysiskt omöjligt för mig att komma försent. Det är en sanning, som jag skulle kunna rista i sten. (Nu kommer väl tillvaron att vända sig emot mig och jag kommer att vara sen till allt framöver.)

Jag har varit och besiktigat bilen, denna avskyvärda, årliga syssla. Klockan 16:10 hade jag bokat tid. Jag hade valt ett ställe alldeles i närheten av där jag bor. Trodde jag. När jag gick till bilen, var det en känsla inombords som pockade på, som uppmanade mig att ta en titt på SMSet med bokningsbekräftelsen.

Det visade sig att jag bokat tid på ett ställe på andra sidan stan. Det var då jag kände tacksamhet att jag inte är en tidsoptimist, som alltid är ute i sista minuten. Drygt tjugo minuter var det kvar till min bokade tid och jag hann dit med marginal, trots att fredagsrusningstrafiken var i full sving.

Hur gick det för bilen då? Den gick igenom utan anmärkning.

måndag 3 april 2017

Fjärdedelar

Det är strax före läggdags och Oskar är lite hungrig. Han åt inte så mycket till middagen.

- Mamma, jag är hungRRRRig. Jag vill ha en macka i fjärdedelar.

Gustav har tidigare idag berättat för Oskar att man får fjärdedelar om man först delar på hälften och sedan på hälften igen.

- Hur många bitar ska jag skära din smörgås i? frågar jag Oskar.

- Fyra bitar, mamma! svarar han och låter lite förtörnad över att jag ställer så dumma frågor.