Att vara ute i naturen, finns det bättre vila för själen? Jag tror inte det. Frisk luft, vacker natur, rörelse - allt det ser till att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.
Lördagens utflyktsmål var tänkt att bli Skäralid och Kopparhatten men vi ändrade oss snabbt, när vi kom dit. Det fanns nästan inte en ledig plats på parkeringen. Av det kunde vi dra slutsatsen att det skulle vara mycket människor ute i skogen och det var vi inte intresserade av. Vi vände om och körde en bit söderut till Röstånga, där vi ställde bilen och gick en tur runt Nackarpsdalen.
Jag har varit där förut och jag blev nästan barnsligt förtjust, när jag förstod att det var den här platsen, som skulle bli vårt utflyktsmål.
Med ryggsäckarna på ryggen begav vi oss mot Odensjön. Det är inte en lång sträcka att gå, bara strax över en kilometer, och eftersom det är möjligt att ta sig dit medelst rullstol är det lättgånget. Vid den nästan cirkelrunda Odensjön värmde vi gulaschsoppa till vilken vi åt vitlöksbröd.
Mätta och belåtna tog vi oss uppför branten för att ansluta till strövstigen, som går runt Nackarpsdalen. Stigen tog oss genom skog, som domineras av bok men med inslag av ek. Det är fortfarande grönt ute i skogen men det syns att hösten försöker göra sitt intåg.
På kvällen åt vi cevapcici, som Jörgen hade tillagat på förmiddagen innan vi gav oss iväg. Vilket genial idé att se till att middagen var till stora delar färdig. Att koka ris, som jag sedan stekte upp tillsammans med gul lök, var snabbt gjort. Det var Premier League-fotboll på TV före middagen och senare på kvällen såg vi klart The Fellowship of the Ring, som vi börjat titta på kvällen innan.
Milda makter så härligt! Något att minnas hela gråa våta kalla hösten och vintern. Och så tillbaka när bokarna blir skirt glasgröna!
SvaraRadera