När musiken började flöda i S:t Petri kyrka, försvann all trötthet som i ett trollslag. Det är något speciellt med orgelmusik. Det tycks gå att få ut vilket ljud som helst ur en orgel.
I S:t Petri kyrka har man nyligen invigt en ny kororgel. Dessutom är kororgeln och kyrkans tre andra orglar, bland annat den gamla Marcussenorgeln, integrerade i ett spelbord. Detta spelbord, inklusive två stora touch screens, stod placerat längst fram i altargången, vilket gjorde att man kunde se kvällens organist, Gunnar Idenstam, spela.
De verk som spelades var bland annat från Idenstams Metal Angel men även några stycken av Ravel, som till exempel Boléro. Det är ett stycke, som för evigt är förknippat med Tovill & Deans OS-guld i isdans i Sarajevo 1984. Magisk musik och ett magiskt isdansprogram.
Suggestiv är ordet jag kommer att tänka på, när jag hör Boléro. Det är samma slinga, som upprepas om och om igen. Hela tiden ökar styrkan i musiken men det är så utdraget att det inte går att sätta fingret på ökningen men likväl finns den där.
Orgeln är ett monster till instrument. Organisten spelar inte bara med händerna utan även med fötterna. Det var intressant att titta på Idenstam medan han spelade ikväll. Överkroppen var stilla medan fötterna såg ut som Bambis på isen. Jag gissar dock att Idenstam hade total kontroll över sina fotrörelser till skillnad från Bambi. Det blev ett extranummer efter konserten och då inledde Idenstam med att spela enbart med fötterna!
Trots fredagströttheten kändes det som helt rätt beslut att bege sig till Malmö efter jobbet. Att jag dessutom fick sällskap av min pappa förgyllde kvällen ytterligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar