Tyska och hemkunskap

Barnen har börjat skolan. Gustav har två nya ämnen på schemat - tyska och hemkunskap. Han har redan hunnit med första lektionen i båda ämnena.

Första lektionen i tyska var igår. Han kom hem och berättade att läraren hade presenterat sig på tyska och Gustav tyckte att han förstod det mesta. Han berättade för mig hur willkommen och wie uttalas. I nästa vecka kommer de att få sin första läxa.

På hemkunskapen hade de gjort fruktsallad. Den bestod av äpple, banan, vindruvor, nektarin och lite saft från en apelsin. Gustav äter i stort sett bara äpplen men på hemkunskapen slank även vindruvor och banan ner. Nektarinen hade han inte smakat på men han trodde nog att den hade nuddat vid den frukt han åt, så han hade nog fått i sig lite nektarinsmak i alla fall. Han berättade också hur uppgifter som att diska, torka, torka av bord och hyllor samt sopa golv hade fördelats. Gustav hade fått på sin lott att torka av bord och yllor. - Jag torkade av handtagen på skåpen också, sa han. Kan jag få honom att göra sånt hemma också, undrar jag...

Oskar simmar varje morgon i skolan. Igår var han lite besviken, eftersom de inte hade fått vara i simbassängen mer än en mycket kort stund. Idag var han desto nöjdare, eftersom tiden i vattnet var mycket längre.

Oskar och jag har varit ute och gått två kvällar i rad. Oskar har haft sin sparkcykel med. Ikväll föll han framstupa, när framhjulet tog tvärstopp mot en platta som stack upp ur trottoaren. Han fick knappt synliga skrubbsår på händer och knän men för ett ögonblick trodde jag att han hade brutit höger hand, eftersom han blev så ledsen. Det rörde sig nog mest om att han blev överraskad och rädd, när han ramlade. Han var mycket bestämd att vi skulle fortsätta vår promenad.

På väg hem sade han plötsligt:

- Mamma, vet du vad som är konstigt? Du ska snart fylla 49 men du ser bara ut som 20.

Den gullungen behöver glasögon men det var ju snällt sagt. Igår sa han att hela jorden skulle bli översvämmad av en jättevåg om jag hoppade i vattnet, så det skulle jag låta bli, tyckte han.

En nära-döden-upplevelse...

... som absolut inte borde kvalificera som en sådan. Jag beställde ju bara flygbiljetter! Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen går det att komplicera in absurdum.

Det första steget var att hitta avgångar som passade mina önskemål. Det fanns hundratals, kanske till och med tusentals, att välja mellan. Efter att ha snävat in villkoren för resandet, försvann åtminstone de alternativ som innebar att det skulle ta 12-16 timmar att ta sig från Sturup till Umeå. Jag hittade ett alternativ för en tur- och returresa, som passade mig bra och valde att boka den.

Steg två i processen var att fylla i mina personuppgifter och ändlösa rader av alternativ för resan. Vart och ett av de sistnämnda kostade från knappt 100 kr till uppemot 600 kr styck. Min hjärna har nu förträngt de flesta av dem men några kommer jag ihåg, som incheckat bagage, reseförsäkring, avbokningsmöjlighet, ombokningsmöjlighet... Varje alternativ skulle jag ta ställning till var för sig. Varje gång jag klickade i "nej tack" kom det upp en fråga om jag var säker på mitt svar samt en lista på alla hemskheter som kanske skulle drabba mig om jag höll fast vid "nej tack".

Jag tog mig igenom det hela och klickade mig vidare i processen ... bara för att få veta att nu fanns just den resan inte kvar. Jag kunde erbjudas en annan resa, något förändrad, till ett högre pris.

Tillbaka på steg ett, alltså... Jag letade reda på ett nytt alternativ, inte lika bra som det jag initialt hade valt. Det blir en något tidigare hemresa och en längre väntetid på Arlanda på hemresan men ändå bra. Jag tog mig igenom labyrinten av alternativ ganska bra. Lyckades förvisso av misstag beställa ett avbokningsskydd i händelse av sjukdom. I ett av de sista stegen uppmanades jag att ta ställning till tre olika alternativ, som vart och ett innehöll en rad av tjänster. Om jag valde att tacka nej till dessa tillkom en administrationsavgift. Valde jag alternativ 2, som var det mest populära och som gav mig en rad fördelar, måste jag också betala en avgift men den var lägre administrationsavgiften i "nej tack"-alternativet.

Nåväl, den här gången fick jag i alla fall den resa jag valt och kom till betalningen. Där kunde jag välja mellan kortbetalning eller betalning via internetbanken. Jag valde det sistnämnda. När jag skulle fylla i namn, adress med mera, lyckades jag på något sätt radera rutorna för gatuadress och postnummer. Därmed försvann möjligheten att betala via internetbanken, så det fick bli en kortbetalning i stället.

Summa summarum, jag har bokat min resa. Graden av utmattning var enorm. Jag drack en halv flaska rött vin igår kväll. Jag kan inte minnas, när jag senast drack så mycket vin. Jag kände inte av alkoholen under kvällen och inte heller idag på morgonen. Bokningen av flygbiljetter, däremot, den mer eller mindre däckade mig. Helt slut i både kropp och knopp. Det var tur att Jörgen satt bredvid mig genom hela processen annars hade jag nog gett upp eller så hade jag förlorat förståndet. Han rekommenderade mig efteråt att inta horisontellt läge i soffan resten av dagen och bingea Netflix.

Att se sig själv

Jag läste boken Den svåra konsten att se sig själv av Peter Gärdenfors.

- Det är väl inte svårt att se sig själv, säger Oskar och tittar på sina händer.

- Jag ser mig själv. Och jag ser mig själv där också, fortsätter han och pekar på sin spegelbild i tågfönstret.

Sommarledighet 2019

Hur ska jag sammanfatta hela sommaren i några rader? Jag har haft en text, eller åtminstone delar av den, i tankarna i en dryg vecka men nu är den som bortblåst. Det är väl bara att hoppa i och se om det flyter.

Vi svenskar tycker om att prata väder, sägs det, så jag börjar där. Det har varit en skön sommar. Lagom varm. Inte så mycket regn. Ganska mycket sol. Lite åska.

Sommaren inleddes med tre dödsfall - barnens farmor och två av pappas svågrar. Pappa fick veta att han har en aggressiv tumör på prostatan. Katten Noomi dog plötsligt och oväntat. Jag deltog i ett forskningsprojekt med en massa provtagningar och undersökningar, som de allra flesta visade på normala värden. Mitt blodtryck svarar bra på den nya medicinen jag började ta i påskas.

Jag kom inte igång med mina morgonpromenader den här sommaren. Jag har kämpat på med mina 10000 steg om dagen, förvisso, men promenaderna... Det finns mer jag inte har gjort. Jag har inte gått ner i vikt. Jag har inte klippt håret. Jag har inte röjt i Narnia. Jag har inte fikat med min f d kollega, M.

Jag har däremot köpt nya resårbottnar till min säng!

Minnen från sommaren är den långa vandringen Blentarp - Snogeholm t & r som Jörgen och jag gick på midsommarafton. Vi kom iväg på vår tältning. Vi var på Zoo i Köpenhamn med barnen. Jörgen lagade eb makalöst god caesarsallad. Vi var i Helsingör tillsammans. Irene och jag hade en trevlig dag tillsammans i Lund.

Sommaren kulminerade med att Torgil och Ludvig kom hem på besök. Förutom att prata och umgås och äta god mat har vi varit i Köpenhamn och i Dalby Söderskog. Vi såg MFF spela hemma i Europa League-kvalet.

Den här sommaren har Gustav kommit i målbrottet och han börjar få finnar. Han har åkt buss själv till kompisen i Dalby. Han blir inte längre mätt på ett Happy Meal. Han är redo att ta klivet in i tonåren.

Katten Noomis historia

Noomi kom till familjen på ett lite ovanligt sätt. Hon föddes i en butik, Lantmännen Granngården, i Mönsterås. Jag kan inte med säkerhet säga att hon föddes just där, inser jag, men hon befann sig där med sin mamma och (åtminstone) ett syskon. Dåvarande maken var i butiken för att inhandla ett trädgårdsredskap, när någon i personalen frågade om han ville ha en kattunge. Han kom hem och frågade vad jag tycke. Vi var tämligen omedelbart överens om att vi ville ha en katt till. När vi kom till butiken, såg vi två kattungar. En var helt svart. Den andra var svart med lite vita teckningar. Det var lättare sagt än gjort att fånga in en kattunge, som inte alls var van vid människokontakt. Efter viss möda fick vi tag på ungen med vita teckningar. Vi försökte även få tag på den helsvarta men fick till slut ge upp.

Jag vet inte hur gammal vår nya kattunge var. Hon var mycket liten men hon hade ett hett temperament. Man har ju hört talas om att katter kan spotta och fräsa. Den beskrivningen stämde väl in på den lilla kattungen. Hon spottade och fräste så att man kunde tro att hon skulle explodera. Jag vet inte hur vi visste att det var en liten hona och jag minns inte hur vi tog reda på det men vi måste ha vetat, när hon fick sitt namn. Vi hade redan en katt, som hette Moses, så vi var överens om att det skulle vara ett bibliskt namn. Min mamma föreslog Noomi och så fick det bli.

De första dagarna fick Noomi bo i badrummet på bottenvåningen. Där ställde vi in hennes bur samt mat och vatten. Långa stunder satt jag på golvet i badrummet utan att röra mig och bara tittade på henne. Efter första natten hittade jag henne i handfatet på morgonen och jag kan inte begripa hur hon lyckades ta sig dit.

Efter ett tag vågade Noomi sig ut på upptäcksfärd i huset. Hon bekantade sig med Moses och den undersköna schabradoren Stella. Efter några veckor kom min pappa på besök och Noomi låg i hans armveck och sov, när pappa låg på sängen och läste på förmiddagarna. Noomi var aldrig förtjust i män. Hade vi manliga besökare gjorde hon sig oftast helt osynlig, så länge besöket varade. Min pappa tyckte hon emellertid om och senare i livet blev hon också förtjust i J.

Så länge vi bodde i Ingebo utanför Mönsterås var Noomi en utekatt. En gång klättrade hon upp i grannens träd och kunde inte komma ner igen utan hjälp. Hon fångade möss. Hon fångade möss och tog dem med sig hem. En gång vaknade jag till ett krasande ljud under sängen. Där satt Noomi och mumsade på en mus. En annan gång vaknade jag och hon satt och åt en död mus I MIN SÄNG! När Gustav var nyfödd och jag satt och ammade honom en natt, kom Noomi hem med en mus, släppte den framför mina fötter. Det visade sig att den levde. Noomi satte sig, i mina ögon demonstrativt, ett par meter bort med ryggen mot mig och musen. Kanske tyckte hon att jag var otacksam, som inte jublade över hennes fina gåva.

Svante och Noomi
Foto: BSZ

När vi flyttade från Ingebo 2008, fick Noomi flytta hem till min mamma och katten Svante. Där blev hon sedan kvar. Några år senare kom J in i mammas liv och Noomi fick ytterligare händer som gärna kliade henne bakom örat och klappade henne.

Mamma har berättat att Noomi var en liten gourmand. Hon åt förvisso mestadels sitt torrfoder och var inte särskilt intresserad av människoföda. Kokt torskrygg tyckte hon däremot om medan en vanlig, tråkig torskfilé från frysdisken ratade hon. Jag tror att räkor kunde slinka ner. Det senaste året fick hon en "bulle" (tänk lite större köttbulle) rått kött varje eftermiddag. Det tyckte hon var utsökt.

Noomi var liten från början och hon förblev liten och nätt hela livet. Den senaste veckan mådde hon inte riktigt bra. Hon åt och drack dåligt. Igår tog mamma och J henne till veterinären, som ville behålla henne under eftermiddagen för att ge henne dropp, eftersom hon var lite uttorkad. Det skulle även tas blodprover och det visade sig inte gå utan att ge Noomi en spruta med muskelavslappnande medel. Efter provtagningen gick det inte att väcka Noomi igen. Hon hade drabbats av ett hjärtstillestånd. Blodprovet visade att hon hade en pågående inflammation någonstans i kroppen.

Noomi blev 14 år.