torsdag 1 augusti 2019

Katten Noomis historia


Noomi kom till familjen på ett lite ovanligt sätt. Hon föddes i en butik, Lantmännen Granngården, i Mönsterås. Jag kan inte med säkerhet säga att hon föddes just där, inser jag, men hon befann sig där med sin mamma och (åtminstone) ett syskon. Dåvarande maken var i butiken för att inhandla ett trädgårdsredskap, när någon i personalen frågade om han ville ha en kattunge. Han kom hem och frågade vad jag tycke. Vi var tämligen omedelbart överens om att vi ville ha en katt till. När vi kom till butiken, såg vi två kattungar. En var helt svart. Den andra var svart med lite vita teckningar. Det var lättare sagt än gjort att fånga in en kattunge, som inte alls var van vid människokontakt. Efter viss möda fick vi tag på ungen med vita teckningar. Vi försökte även få tag på den helsvarta men fick till slut ge upp.

Jag vet inte hur gammal vår nya kattunge var. Hon var mycket liten men hon hade ett hett temperament. Man har ju hört talas om att katter kan spotta och fräsa. Den beskrivningen stämde väl in på den lilla kattungen. Hon spottade och fräste så att man kunde tro att hon skulle explodera. Jag vet inte hur vi visste att det var en liten hona och jag minns inte hur vi tog reda på det men vi måste ha vetat, när hon fick sitt namn. Vi hade redan en katt, som hette Moses, så vi var överens om att det skulle vara ett bibliskt namn. Min mamma föreslog Noomi och så fick det bli.

De första dagarna fick Noomi bo i badrummet på bottenvåningen. Där ställde vi in hennes bur samt mat och vatten. Långa stunder satt jag på golvet i badrummet utan att röra mig och bara tittade på henne. Efter första natten hittade jag henne i handfatet på morgonen och jag kan inte begripa hur hon lyckades ta sig dit.

Efter ett tag vågade Noomi sig ut på upptäcksfärd i huset. Hon bekantade sig med Moses och den undersköna schabradoren Stella. Efter några veckor kom min pappa på besök och Noomi låg i hans armveck och sov, när pappa låg på sängen och läste på förmiddagarna. Noomi var aldrig förtjust i män. Hade vi manliga besökare gjorde hon sig oftast helt osynlig, så länge besöket varade. Min pappa tyckte hon emellertid om och senare i livet blev hon också förtjust i J.

Så länge vi bodde i Ingebo utanför Mönsterås var Noomi en utekatt. En gång klättrade hon upp i grannens träd och kunde inte komma ner igen utan hjälp. Hon fångade möss. Hon fångade möss och tog dem med sig hem. En gång vaknade jag till ett krasande ljud under sängen. Där satt Noomi och mumsade på en mus. En annan gång vaknade jag och hon satt och åt en död mus I MIN SÄNG! När Gustav var nyfödd och jag satt och ammade honom en natt, kom Noomi hem med en mus, släppte den framför mina fötter. Det visade sig att den levde. Noomi satte sig, i mina ögon demonstrativt, ett par meter bort med ryggen mot mig och musen. Kanske tyckte hon att jag var otacksam, som inte jublade över hennes fina gåva.

Svante och Noomi
Foto: BSZ

När vi flyttade från Ingebo 2008, fick Noomi flytta hem till min mamma och katten Svante. Där blev hon sedan kvar. Några år senare kom J in i mammas liv och Noomi fick ytterligare händer som gärna kliade henne bakom örat och klappade henne.

Mamma har berättat att Noomi var en liten gourmand. Hon åt förvisso mestadels sitt torrfoder och var inte särskilt intresserad av människoföda. Kokt torskrygg tyckte hon däremot om medan en vanlig, tråkig torskfilé från frysdisken ratade hon. Jag tror att räkor kunde slinka ner. Det senaste året fick hon en "bulle" (tänk lite större köttbulle) rått kött varje eftermiddag. Det tyckte hon var utsökt.

Noomi var liten från början och hon förblev liten och nätt hela livet. Den senaste veckan mådde hon inte riktigt bra. Hon åt och drack dåligt. Igår tog mamma och J henne till veterinären, som ville behålla henne under eftermiddagen för att ge henne dropp, eftersom hon var lite uttorkad. Det skulle även tas blodprover och det visade sig inte gå utan att ge Noomi en spruta med muskelavslappnande medel. Efter provtagningen gick det inte att väcka Noomi igen. Hon hade drabbats av ett hjärtstillestånd. Blodprovet visade att hon hade en pågående inflammation någonstans i kroppen.

Noomi blev 14 år.


1 kommentar:

  1. Noomi. Jag var mycket förtjust i Svante, inte kunde jag tro att Noomi skulle kunna konkurrera med honom. Men det kunde hon, lätt. På bilden är hon högt uppflugen, något som hon gillade. Hon vandrade omkring på samtliga bokhyllor och tittade vänligt ner på oss. Det blir tomt och tyst efter Noomi.

    SvaraRadera