Flyttar möbler igen

På min att-göra-lista står det att jag ska göra vid barnens rum. Främst är det våningssängen som ska bort och ersättas med var sin enkelsäng till barnen. För att detta ska vara möjligt måste möbler flyttas runt.

Jag har inte helt bestämt hur de nya sängarna ska stå. Det finns två alternativ att välja mellan. Jag trodde att jag hade bestämt mig, så för någon vecka sedan hjälpte Jörgen mig att vrida våningssängen 90 grader för att en bokhylla skulle flyttas. Eventuellt får bokhyllan flyttas igen, när sängarna ska på plats.

Barnens skrivbord med den stationära datorn behöver definitvt flyttas för att göra plats. Först hade jag tänkt att den skulle vara kvar i rummet men jag har tänkt vidare och bestämt att den ska ut från deras rum.

Det blir mer plats i rummet och rummet blir av med ett störningsmoment. Oskar går fortfarande ofta och lägger sig före Gustav, som då brukar sitta och spela spel på datorn eller titta på Youtube. Det skulle kunna störa Oskar, när han ska somna.

Jag har länge varit av den åsikten att en dator, som barnen använder, inte ska stå avskilt i hemmet. Med insyn tänker jag att risken för att de ska hamna i situationer, som de inte har kontroll över, minskar. Det räcker fullgott att de har sina mobiler, som de kan använda mer undanskymt.

Den nya platsen för barnens dator är ute i hallen. Det blev förvånansvärt bra att flytta skrivbordet dit. Det står inte alls i vägen för ingången till köket, som jag befarade att det skulle göra. En stor fördel med att ha datorn där är dessutom att den kan kopplas med kabel till routern. Resultatet är att barnen får tillgång till ett internet som är nästan tio gånger snabbare än det de hade på datorns gamla plats.

Tanken är att jag framöver ska köpa en stringhylla och sätta upp över skrivbordet. Jörgen visade mig att det finns stringhyllor som kan kombineras med en skrivbordsskiva. Det vill jag ha där i hallen!

Ett långt, härligt jullov...

... är nu nästan slut. En dag återstår och då måste jag sätta mig och rätta prov samt göra en del planeringar. Jag vet inte hur jag ska kunna börja jobba. Lovet känns som om det har varit så långt att jag har glömt bort hur man gör, när man jobbar. Att lite drygt två veckor kan kännas så evighetslånga. Evighet enbart ur positiv synvinkel.

När jullovet börjar, finns julen bara runt hörnet, så man går in i lovet i full fart, utan att sakta ner det minsta. Den första helgen var Jörgen och jag ute på Nova och handlade julklappar på lördagen. Vi var också och åt libanesisk buffé på Mezaya. Det var första besöket för Jörgens del och vi har hunnit dit ytterligare en gång sedan dess. Man kan äta mycket gott där. På söndagen tillagade jag revbenen, som måste finnas med på julbordet, och pappa kom hem till mig, så att vi kunde koka knäck. För tredje året i rad blev den ganska misslyckad, trots att pappa hade med sig en ny termometer. Nu måste vi skärpa till oss nästa jul.

På måndagen hade jag besök av Verisure, som installerade ett larm. Jag har nu nästan vant mig vid att larma varje gång jag går ut.

Sedan var julafton här. Barnen kom hem till mig på förmiddagen, mitt i alla förberedelser. Det var på det hela taget en helt vanlig julafton. Julmat vid halvtvåtiden. Oskar tittade på Kalle Anka med morfar, mormor och J (PD). Efter Kalle fikade vi - mandelmusslor med glass och sylt samt en saffranstigerkaka. Jörgen tittade in lagom till fikan, som sedan följdes av julklappsöppning. På kvällen började Oskar bygga ihop den ubåt (Cobi) han fick och det tog flera dagar för honom att få den färdig.

På juldagen fanns det äntligen tid att göra ingenting, så det var precis vad barnen och jag gjorde och det fortsatte vi med även på annandagen. Åtminstone halva dagen. På eftermiddagen gick barnen hem till mormor, för första gången på egen hand. Jag tog tåget in till Malmö för att träffa Irene. Vi såg Det stora blå (director's cut). Jag såg den första gången på Filmstudion i Umeå för snart trettio år sedan. Den var fortfarande lika bra.

Irene och jag träffades igen dagen efter. Då hemma hos Jörgen i Skurup. Barnen och jag åkte dit efter frukost. Dan anslöt vid lunchtid och Irene senare på eftemiddagen. Jörgen och Dan lagade till två pajer, en med svamp och en med lax och broccoli. Dan hade med sig goda ostar och korvar, som vi åt till förrätt. Det blev en fin kväll med härligt sällskap och intressanta samtal. Barnen och jag stannade kvar i Skurup över natten. Gustav och Oskar sov på en stor, uppblåsbar madrass och de verkade sova riktigt gott.

Sedan följde ett par dagar, då jag inte riktigt vet vad jag gjorde. I slutet av julveckan tog jag itu med ett av de uppdrag jag gett mig själv under jullovet. Jag flyttade bokhyllor. Jag gjorde plats för barnens dator ute i hallen. Den har inte flyttat dit än med det ligger i pipelinen. Det kommer att bli första steget i förändringen av deras rum.

Barnen firade nyår hos sin pappa och jag åkte hem till Jörgen. På nyårsafton körde vi ut i skogen med E och K och en kompis till E för att grilla korv till lunch. Det var härligt soligt. Soliga dagar är verkligen välkomna så här års, speciellt efter ett par månader med grått, grått, grått väder och dagar utan nästan inget dagsljus alls. På kvällen lagade Jörgen oxfilé och potatiskaka med en konjaksås. Till efterrätt åt vi glass. För första gången på många år såg jag delar av sändingen från Skansen. Lena Endre läste Nyårsklockan och det gjorde hon bra.

Nyårsdagen ägnades åt ett par saker som jag "inte har haft tid" att göra under flera års tid. Jag beställde foton till fotoramar, som jag köpte för säkerligen fem år sedan. Jag såg även till att beställa ett par årgångar av min blogg i bokform.

I förrgår åkte Jörgen, Dan och jag till Köpenhamn. På agendan stod att äta lunch på Brooklyn Bar i Nyhavn. Där äter man goda smörrebröd och dricker god öl. Vi hann med två besök på Magasin du Nord och ett på Illums bolighus och Torvehallerne. Vid Torvehallerne tittade vi in på en pub, som heter Craft Beer, och på väg till tåget hem gjorde vi även ett stopp på Café Norden, där jag åt en utsökt chokladtårta. Jag har varit på Café Norden några gånger de senaste åren. Den här gången var dock första gången jag använde toaletten där. Låt mig säga så här, Café Norden borde göra studiebesök på till exempel MacDonald's och lära sig lite om hur toaletter bör skötas.

I övrigt har jullovet ägnats åt läsning och stickning. Jörgen har hjälpt mig att sätta upp tavlor på väggarna. Jag har köpt en Fitbit Charge 3. Jag har dessutom ätit ALLDELES FÖR MYCKET men jag ska inte låta det förminska känslan att detta har varit ett synnerligen bra jullov!

Oskars firande

Oskar har nu blivit firad på 10-årsdagen hemma hos mig med några dagars försening. Han var hemma hos sin pappa på födelsedagen och då åkte de till ett ävenyrsbad. Det är ju tur att deras pappa gör sådant med dem. Själv har jag nog inte varit i en simhall sedan våren 2008, då jag var på babysim med Gustav.

Förberedelserna började redan igår kväll genom att jag bakade en kladdkaka. I morse bakade jag en "nötkaka", som är Oskars (och morfars) favorit. Den heter egentligen Britatårta och receptet fanns i Allt om mat någon gång på 1970-talet. Innan vi skulle äta kakor, tänkte jag servera Shepherds Pie. Jag läste ett recept för ungefär en vecka sedan och det lät hur gott som helst.

Det var det också. Smakmässigt var rätten fulländad. I övrigt lämnade den en del att önska. Potatismoset blev mer sopplikt men, som sagt, mycket gott. I moset fanns, förutom potatis, cheddarost, grädde, purjolök, smör och äggula. Det som gick fel var att potatisen koktes alldeles för tunt skivad och det var mycket svårt, omöjligt, att hälla bort vattnet. Det innebar att moset innehöll för mycket vätska. Det rättar jag till nästa gång Shepherds Pie ska lagas. Det kommer att ske i en inte alltför avlägsen framtid.

Jörgen och hans E var förutom morfar, mormor och J (PD) gäster på kalaset. Genom att vrida matbordet i vardagsrummet 90 grader, gick det att sitta åtta stycken runt det.

Oskar fick många fina presenter: spelet Tjuv och polis, två T-shirts, två Kapten Kalsong-böcker, en bok med naturvetenskapliga experiment, en bok om programmering i Python, ett hopprep, en stegräknare, ett flygplan från Cobi och en Pennywise-mugg. Han ska även få ett par solglasögon av morfar. De ska stämma träff och köpa dem tillsammans, så att de säkert passar Oskar. Jo, just det, jag köpte även ett spel på datorn till honom.

När alla gästerna gått hem, började barnen och jag spela Tjuv och polis. Det var premiär för både mig och Oskar. Osakr har spelat förut, på fritids, och där har han och hans kompisar hittat på några egna regler. De reglerna fick Gustav bortse från idag. Gustav började som polis och Oskar och jag var tjuvar. Efter en stund bytte de emellertid plats/roll med varandra.

Jag har ett par funderingar angående spelet. När kan polisen häkta en tjuv? Kan tjuven häktas även om hen har lagt sina pengar i ett tjuvnäste? Kan tjuven häktas, när hen har hämtat sina pengar ur tjuvnästet och är på väg till resebyrån? Jag kan inte hitta någon information om det i reglerna men det kan ju vara så att jag drabbats av Y-kromosom och då hittar man ju ingenting.

Oskar 10 år

Oskar, du satte ribban högt redan från början i den mening att du gärna gör intryck på din omgivning. Du lade dig på tvären i min mage och vägrade att röra dig ur fläcken. Du växte inte som du skulle och du gav mig ett skyhögt blodtryck. Otålig att komma ut i världen var du också. Du måste komma ut en månad för tidigt. Inte ens då gjorde du det lätt för dig. Läkaren försökte vända dig rätt fyra gånger och fyra gånger lade du dig tillrätta på tvären. Även under kejsarsnittet bråkade du med läkaren och barnmorskan och stack ut både huvud och en fot samtidigt och försvårade på så sätt deras arbete med att få ut dig . I den här stunden gjorde du en sak, som är ovanligt för att vara Oskar. Du var alldeles tyst! Jag förväntade mig barnskrik men allt jag hörde var ljudet av någon som sprang.

Men det gick ju bra. Mitt första möte med dig inträffade ungefär sex timmar efter kejsarsnittet. En liten kropp, kopplad till en massa sladdar, lades på mitt bröst och jag fick en spegel, så att jag kunde se ditt ansikte. Även om du var liten, ca 40 cm lång och 1510 g lätt, så visade du redan från början en stark vilja. Vi tillbringade knappt två veckor på neonatal med allt vad det innebär av sondmatning och värmebädd. Storebror Gustav kom och hälsade på en gång och tyckte att den där lillebrodern var inte så mycket att ha. Det ändrade sig ganska snart efter att vi kom hem.

På neonatal fick du en teddybjörn av din pappa. Då var den större än dig. Teddy, som teddybjörnen heter, hänger med än idag, lite magrare om magen.

När du var en månad gammal, insjuknade hela familjen, en efter en, i vinterkräksjuka. På något sätt höll du dig frisk. En dag upptäckte jag en svullnad i din högra ljumske. Det visade sig att du hade fått ljumskbråck och du opererades en vecka senare, i mitten av feberuari 2010. På dagen fyra veckor senare opererades du ytterligare en gång. Ljumskbråck igen. Samma ljumskbråck.

Familjen bodde i Kävlinge, när du föddes, men när du var tio månader flyttade vi till Dalby. Du började på förskolan och fick en kompis, M, som du än idag pratar om, även om han flyttade till Island, när du var tre år gammal. Du har alltid pratat mycket men det tog lång tid, innan det blev några begripliga ord. Det var ingen tvekan om att du hade ett språk och att du förstod vad andra pratade om. Efter 2,5-årskontrollen blev det besök hos psykolog och därefter regelbundna besök hos logoped. Hon var aldrig orolig för att du inte skulle komma tillrätta med din språkljudsförsening. Hon menade att när du var sju år skulle du prata "normalt". Och det gjorde du. När du började förskoleklass, fick du gå till Britt på skolan och träna på de sista svårigheterna, att få rätt på S och R. Du hade även de sista åren innan skolstarten gått på en förskola med språkinriktning, där du även fick lära dig teckenspråk i liten skala.

På förskolan trivdes du, liksom du gör i skolan nu. Där väcktes ditt intresse för Titanic. Det höll i sig länge. Jag har så många teckningar av Titanic, som du har ritat. Filmen från 1997 har du sett fler gånger än jag kan räkna, dock tror jag inte att du har sett den från start till slut någon gång. Du gör en egen, unik version varje gång genom att hoppa fram och tillbaka i filmen. Du har byggt ett otal båtar i LEGO och härom året fick du även en modell av Titanic att bygga ihop. Du har gestaltat Titanic med hjälp av plusplus. Vi var och såg Titanic-utställningen i Malmö och den tyckte du mycket om.

Din kreativitet kommer till uttryck på många olika sätt. Ofta med papper och penna men du ritar även på datorn. LEGO och plus plus användes ofta förr om åren. Papier mache har du försökt dig på ett par gånger men där får jag väl erkänna att du inte riktigt har fått det stöd du önskat av mig. Det sprutar idéer ur dig och du funderar hur du ska gå tillväga och sedan sätter du fart. Five Nights at Freddie's har varit en stor inspirationskälla i ditt skapande och i din musiksmak. Youtube är också något som sätter fart på din kreativa ådra. Förra året fick du mig att sitta och vika papper till klor, som du satte på dina fingrar. Du skapade även egna händer av papper, som du ritade på, färglade, klippte ut och sedan tejpade ihop på dina egna händer. Du skriver böcker - en egen version av Bibeln eller historier på ryska.

Du har en enormt stark vilja och vill gärna ha saker och ting så som du vill ha dem. Du har en storebror, som under många år har fogat sig efter dina önskemål, men som nu bjuder dig bra motstånd. Du utmanas till att vässa dina argument.

Hemma kan du ha ett ganska häftigt humör, speciellt när du inte får som du vill. Jag frågade dig för ett par år sedan, om du har samma humör i skolan. Jag visste väl redan svaret på den frågan, att så inte är fallet, eftersom jag skulle ha fått höra det från dina lärare. Du tittade på mig och sade Mamma, i skolan har jag en gräns men när jag kommer hem då går gränsen sönder. Det är ett ypperligt exempel på din förmåga att formulera dig och sätta ord på dina tankar.

Nu har jag fått ha det stora nöjet att ha dig i mitt liv i tio år. Du utmanar mig och mitt tålamod men du gör det med oemotståndlig charm. Du har ett stort hjärta. Du är en skådespelare av rang även om du säger att du har scenskräck. Du bär dina känslor på utsidan av kroppen. Det är aldrig någon tvekan om vad du tänker, tycker, känner. Jag ser fram emot många år till med din kreativitet, dina känslor, din sång och dans, ditt skratt, dina kramar och pussar.