Oskar 10 år

Oskar, du satte ribban högt redan från början i den mening att du gärna gör intryck på din omgivning. Du lade dig på tvären i min mage och vägrade att röra dig ur fläcken. Du växte inte som du skulle och du gav mig ett skyhögt blodtryck. Otålig att komma ut i världen var du också. Du måste komma ut en månad för tidigt. Inte ens då gjorde du det lätt för dig. Läkaren försökte vända dig rätt fyra gånger och fyra gånger lade du dig tillrätta på tvären. Även under kejsarsnittet bråkade du med läkaren och barnmorskan och stack ut både huvud och en fot samtidigt och försvårade på så sätt deras arbete med att få ut dig . I den här stunden gjorde du en sak, som är ovanligt för att vara Oskar. Du var alldeles tyst! Jag förväntade mig barnskrik men allt jag hörde var ljudet av någon som sprang.

Men det gick ju bra. Mitt första möte med dig inträffade ungefär sex timmar efter kejsarsnittet. En liten kropp, kopplad till en massa sladdar, lades på mitt bröst och jag fick en spegel, så att jag kunde se ditt ansikte. Även om du var liten, ca 40 cm lång och 1510 g lätt, så visade du redan från början en stark vilja. Vi tillbringade knappt två veckor på neonatal med allt vad det innebär av sondmatning och värmebädd. Storebror Gustav kom och hälsade på en gång och tyckte att den där lillebrodern var inte så mycket att ha. Det ändrade sig ganska snart efter att vi kom hem.

På neonatal fick du en teddybjörn av din pappa. Då var den större än dig. Teddy, som teddybjörnen heter, hänger med än idag, lite magrare om magen.

När du var en månad gammal, insjuknade hela familjen, en efter en, i vinterkräksjuka. På något sätt höll du dig frisk. En dag upptäckte jag en svullnad i din högra ljumske. Det visade sig att du hade fått ljumskbråck och du opererades en vecka senare, i mitten av feberuari 2010. På dagen fyra veckor senare opererades du ytterligare en gång. Ljumskbråck igen. Samma ljumskbråck.

Familjen bodde i Kävlinge, när du föddes, men när du var tio månader flyttade vi till Dalby. Du började på förskolan och fick en kompis, M, som du än idag pratar om, även om han flyttade till Island, när du var tre år gammal. Du har alltid pratat mycket men det tog lång tid, innan det blev några begripliga ord. Det var ingen tvekan om att du hade ett språk och att du förstod vad andra pratade om. Efter 2,5-årskontrollen blev det besök hos psykolog och därefter regelbundna besök hos logoped. Hon var aldrig orolig för att du inte skulle komma tillrätta med din språkljudsförsening. Hon menade att när du var sju år skulle du prata "normalt". Och det gjorde du. När du började förskoleklass, fick du gå till Britt på skolan och träna på de sista svårigheterna, att få rätt på S och R. Du hade även de sista åren innan skolstarten gått på en förskola med språkinriktning, där du även fick lära dig teckenspråk i liten skala.

På förskolan trivdes du, liksom du gör i skolan nu. Där väcktes ditt intresse för Titanic. Det höll i sig länge. Jag har så många teckningar av Titanic, som du har ritat. Filmen från 1997 har du sett fler gånger än jag kan räkna, dock tror jag inte att du har sett den från start till slut någon gång. Du gör en egen, unik version varje gång genom att hoppa fram och tillbaka i filmen. Du har byggt ett otal båtar i LEGO och härom året fick du även en modell av Titanic att bygga ihop. Du har gestaltat Titanic med hjälp av plusplus. Vi var och såg Titanic-utställningen i Malmö och den tyckte du mycket om.

Din kreativitet kommer till uttryck på många olika sätt. Ofta med papper och penna men du ritar även på datorn. LEGO och plus plus användes ofta förr om åren. Papier mache har du försökt dig på ett par gånger men där får jag väl erkänna att du inte riktigt har fått det stöd du önskat av mig. Det sprutar idéer ur dig och du funderar hur du ska gå tillväga och sedan sätter du fart. Five Nights at Freddie's har varit en stor inspirationskälla i ditt skapande och i din musiksmak. Youtube är också något som sätter fart på din kreativa ådra. Förra året fick du mig att sitta och vika papper till klor, som du satte på dina fingrar. Du skapade även egna händer av papper, som du ritade på, färglade, klippte ut och sedan tejpade ihop på dina egna händer. Du skriver böcker - en egen version av Bibeln eller historier på ryska.

Du har en enormt stark vilja och vill gärna ha saker och ting så som du vill ha dem. Du har en storebror, som under många år har fogat sig efter dina önskemål, men som nu bjuder dig bra motstånd. Du utmanas till att vässa dina argument.

Hemma kan du ha ett ganska häftigt humör, speciellt när du inte får som du vill. Jag frågade dig för ett par år sedan, om du har samma humör i skolan. Jag visste väl redan svaret på den frågan, att så inte är fallet, eftersom jag skulle ha fått höra det från dina lärare. Du tittade på mig och sade Mamma, i skolan har jag en gräns men när jag kommer hem då går gränsen sönder. Det är ett ypperligt exempel på din förmåga att formulera dig och sätta ord på dina tankar.

Nu har jag fått ha det stora nöjet att ha dig i mitt liv i tio år. Du utmanar mig och mitt tålamod men du gör det med oemotståndlig charm. Du har ett stort hjärta. Du är en skådespelare av rang även om du säger att du har scenskräck. Du bär dina känslor på utsidan av kroppen. Det är aldrig någon tvekan om vad du tänker, tycker, känner. Jag ser fram emot många år till med din kreativitet, dina känslor, din sång och dans, ditt skratt, dina kramar och pussar.