Visdom är bra att ha...

... men visdomständer är inte så bra, när de måste tas bort. För en vecka sedan togs båda visdomständerna i min överkäke bort. De hade inte gett mig några bekuymmer alls men min tandläkare sade sig ha hittat var ovanför tändernas rötter, så bort måste de.

Eftersom tänderna inte hade brutit igenom utan fortfarande låg under ett täcke av tandkött, måste de opereras bort. Konstigt nog var jag inte det minsta nervös. Det var sagt att en tand skulle tas bort och den andra skulle avlägsnas sex-åtta veckor senare. Nu blev det inte så utan båda plockades bort på samma gång.

Det var ett ganska snabbt övergående ingrepp, som var över på mindre än en timme. Bedövningen fungerade som den skulle, så det gjorde inte ont. Jag gick därifrån med en  goodie-bag med tandkräm och antibakteriell lösning att skölja munnen med. Jag fick också flera förhållningsorder:

• Ta Ipren var sjätte timme dygnet runt (även om natten) i tre dygn
• Ta Alvedon däremellan
• Använd den föreskrivna tandkrämen ...
• ... för då kan du skölja med den antibakteriella lösningen direkt efter tandborstning
• Ät flytande eller mat i purékonsistens
• Peta inte på stygnen med tungan
• Använd inte sugrör

Det var säkert mer men jag kommer inte ihåg. Jag kommer inte heller ihåg hur länge jag ska äta flytande/puré eller hur länge jag ska använda den antibakteriella lösnignen. I fredags såg jag i informationsbroschyren, som också fanns i min goodie-bag, att jag skulle undvika svårtuggad mat de fem första dygnen, så i lördags åt jag leverpastejsmörgås till frukost.

Om själva operationen var ganska lätt överstökad så var resten av veckan desto mer obekväm. Jag kunde inte le, inte skratta. Mina kinder svullnade upp och sedan kom blåmärkena. De har bleknat nu, så jag är bara svagt grön till vänster om munnen. 

Idag har det gått en vecka. Jag känner mig inte återställd men det går åt rätt håll. Det är fortfarande lite läskigt att tugga. Att borsta tänderna är ännu läskigare. När vågar jag gå på med tandborsten bakom de innersta tänderna i överkäken? När är såren helt läkta? När har stygnen ramlat bort?

En sak är säker. Jag är så evinnerligt tacksam att båda tänderna togs bort på en gång. Jag hade inte velat gå igenom en läkningsprocess och sedan ha en repris att "se fram emot" i början av sommarlovet. Då ska jag ju lämna blod igen och det var ett äventyr senast.

Distansundervisning

Första veckan med distansundervisning är avklarad. Mitt intryck är till övervägande delen positivt. Det mesta har fungerat bra. När min dators mikrofon slutade att fungera mitt under en lektion i tisdags morse, blev det lite panik. Det löste sig dock genom att jag startade om datorn.

Eleverna har varit fantastiska. De har, så långt som jag kan bedöma, arbetat på med de uppgifter de har fått. De har ställt frågor, när de har kört fast. De har svarat på frågor, när vi har gått igenom uppgifterna i slutet av lektionerna. Det är utan tvekan så att jag saknar dem. Det är en surrealistisk känsla att sitta och prata för sig själv och inte kunna se hur det tas emot av eleverna. Förstår de vad jag pratar om, vad det är jag förväntar mig att de ska göra? Ja, jag vet ju inte ens med säkerhet att eleverna är uppkopplade under genomgångarna.

Lite bus har jag råkat ut för. I onsdags dök det upp en John Smith, som spelade musik, i videomötet. Han försvann ganska snabbt. Min mentorskollega, Jenny, tipsade mig om att skapa en ny videomöteslänk inför varje lektion och se till att vara först in i mötet. Då har jag kontroll över mötet och deltagarna. Jag kan stänga av mikrofoner, jag kan "slänga ut" deltagare som inte sköter sig och jag kan avvisa personer som begör tillträde (personer som inte hör till organisationen måste begära inträde i mötet).

Det är inte bara eleverna jag saknar utan även, givetvis, mina kollegor. En del av dem ser jag på arbetslags- och ämneslagsmötena via videolänk. Andra, som Emil och Jenny, pratar jag med i telefon, eftersom vi har lektioner tillsammans.

En annan sak, som har blivit uppenbar den här veckan, är att jag går en massa på jobbet. När jag sitter hemma, så får jag knappt ihop några steg alls under dagen och det blir nästan lite stressigt att få ihop de 10 000 steg jag vill ha (minst) varje dag.

Det är bra att få erfarenheten att undervisa på distans, Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med bedömning. Speciellt i matematik känner jag att jag har svårt att få grepp om vad eleverna lär sig (och inte lär sig) även om jag använder exit tickets. Just ur bedömningssynpunkt hoppas jag att det här med distansundervisning inte blir långvarigt.

Hur många kunder...

... är det i butiken? 

Det måste butiksägaren hålla reda på sedan en vecka tillbaka. Vid entrén måste det anslås hur många kunder, som samtidigt får vistas i butiken. Varje person ska ha tio kvadratmeter till sitt förfogande. På ICA här hemma får det vara max 120 kunder samtidigt. Jag vet inte hur de ansvariga håller reda på hur många som faktiskt är där vid varje givet ögonblick.

Jag var på Systembolaget i Skurup tidigare i veckan. I entrén stod det en stapel med korgar. När man går in i butiken, tar man en korg. På vägen ut ställer man tillbaka korgen. Finns det ingen korg att ta så innebär det att det är fullt och man får vänta på att få komma in. Det är ett smart system.

Igår passerade vi Tehuset Java inne i Lund. Där har de satt upp en ljusslinga som är grön, när det finns plats i butiken, och röd, när det är fullt. Också ett smart system.

Torgil berättade igår att det för honom har blivit helt normalt att köa för att få komma in i mataffären. Det har han gjort de senaste tio månaderna.

Systembolaget...

 ... är det tydligen värt att stå i lång kö till.

Igår, efter jobbet, åkte Jörgen och jag in till stan. Vi har vårt stamställe på fredagar även om det nu är långt mellan gångerna som vi är där. På Saluhallen ligger Alfredos Pasta och där serveras god lasagne, pasta och risotto.

När vi kom gående över Mårtenstorget mot Saluhallen, såg vi att det ringlade sig en kö runt hela byggnaden. Det var ju lite oroväckande att man vi kanske skulle behöva köa i en bra stund för att komma in på restaurangen.

Saluhallen har fyra ingångar. Det visade sig att för att komma in till restaurangerna ska man gå in från Botulfsplatsen. Där var det ingen kö. Igår trodde vi att den långa, långa kön var för dem som skulle till Saluhallens butiker, inklusive Systembolaget. Idag passerade vi igen och insåg att denna långa kö endast var för folk som skulle handla på Systemet!

Till saken hör att det igår eftermiddag var sju minusgrader (och det kändes som elva minus) och ändå tyckte så pass många människor att det var värt att stå ute i kylan för att få komma in på Systemet. Även på andra ställen i centrum trotsade människor kylan. Utanför en restaurang på Mårtenstorget var det fullt med folk som åt middag på uteserveringen.

C-orden fortsätter att dominera

Corona och covid-19 dominerade 2020 och jag är övertygad om att de kommer att dominera även 2021. Att hålla reda på alla rekommendationer och restriktioner är lättare sagt än gjort. Tvätta händerna, håll avstånd samt stanna hemma när du är sjuk sitter numera i ryggmärgen men utöver det så fylls det på med nytt gång på gång.

Vaccinering är på gång. Enligt planen ska alla över 16 år i Sverige ha erbjudits vaccinering under årets första sex månader. Turordningen är bestämd och jag lär få vänta till maj-juni tänker jag.

Idag träder den nya pandemilagen i kraft. Butiker måste idag se till att begränsa antalet kunder, så att varje kund har tio kvadratmeter till sitt förfogande. Hur många kunder som får vara i en butik samtidigt måste anslås vid ingången. En del butiker har redan tillämpat detta under en tid. Igår måste jag stå i kö utanför Apoteket för att få komma in och sedan även innanför dörrarna för att kunna hämta ut min blodtrycksmedicin.

Jag brukar säga att jag på många sätt inte känner mig så begränsad av alla nya regler. En av medlemmarna i gamla Käringmaffian uttryckte det så bra på Twitter: Er karantän, min livsstil. Jag kan känna igen mig i det.

I morgon blir det dock en stor omställning. Vi går över till distansundervisning med våra elever. Gustav ska också ha distansundervisning. I första hand gäller det i två veckor och därefter får vi se hur det fortsätter - total distansundervisning eller kommer elever/klasser turas om att komma in till skolan. Det ska bli spännande att se hur det går. För en gångs skull känner jag att det ska bli intressant och roligt att få kasta sig in i något nytt. Det är en ovan känsla.

Att sticka tillsammans

Gustav har valt att ha textilslöjd på sina slöjdlektioner i år 7. Höstterminen har ägnats åt garn och de började med att tova ull och gick sedan över till stickning. Veckan före jul gick Gustavs skola över till distansundervisningen och stickningen kom hem. Jag var mycket nyfiken på att få se den.

Det är en mössa som stickas i slätstickning med rött garn. Lagom till stickningen kom hem var det dags att börja med minskningarna i mössans överdel. Att sticka ihop två maskor låter lättare än det är, i alla fall tills man har fått till tekniken. Gustav tappade en maska på det första minskningsvarvet och det upptäckte vi inte förran han hade stickat ett par varv till, så igår stickade jag baklänges och plockade upp den tappadde maskan.

Därefter satt Gustav och jag bredvid varandra i soffan och stickade på var sin röd mössa. (Oskar har önskat sig en röd mössa, så jag gör en sådan till honom.) Medan vi stickade tittade vi på ett norskt program om lodjur på TV. Det var en helt magisk stund vi hade tillsammans med våra stickningar.

Undrar just om jag kan få Gustav att vilja fortsätta sticka, bara för att det är så avslappnande och roligt...

Svara på SMS...

... eller Oskar vet hur en slipsten ska dras.

Idag körde Jörgen och jag till Fulltofta för att få vara ute och andas frisk luft, röra på oss, njuta av att vara omgivna av natur. Vid 12:30 plingade det i min telefon några gånger och jag såg att det var Oskar som skickade SMS.

Jag har vid tidigare tillfällen noterat att när barn (mina och andras) skickar SMS så förväntar de sig svar OMEDELBART. Jag har även noterat att jag inte kan förvänta mig detsamma, när jag skickar SMS till mina barn. Det tycks inte andra vuxna i mina närhet heller kunna förvänta sig av sina barn.

Jag besvarade Oskars meddelande och det kom snabbt ett svar med flera frågor.

Jag kunde inte hålla mig utan frågade Oskar om ett förtydligande.

Oskar hade några fler krav på svarets utformande men jag hann skriva mitt svar, innan jag läste hans nya SMS.

Oskar kunde såklart inte acceptera att jag inte hade följt riktlinjerna så det var bara att göra om och göra rätt.

Nu blev Oskar nöjd och jag trodde att vi var klara...

... men ack så fel jag hade. Dessutom dröjde mitt svar. En hel minut! Jag skyndade att intressera mig för Oskars göranden.

Han svarade omedelbart och följde den föreskrivna dispositionen. Därefter avslutade vi vår SMS-konversation och jag kunde flytta tillbaka fokus till skogspromenaden.

Två tillbakablickar...

... curtesy of Facebook:

Bunkrar folk jäst igen?

Det är kanelbullens dag. I vanlig covid-19-anda har jag handlat till mina föräldrar på förmiddagen. En dryg timmes jobb har det också blivit men det får räcka med det. Den här veckan har jag klockat mer än 48 timmars arbete. Det gör att jag har en ovan söndagskänsla. Jag känner mig ledig att göra vad jag vill. Visst tvättar jag men det går ju att göra annat samtidigt.

Åter till kanelbullens dag. Eftersom jag känner att jag har tid, tänkte jag faktiskt baka kanelbullar. En titt i kylskåpet visade att jag behövde köpa mjölk och rätt sorts (röd) jäst innan baket kunde inledas.

När jag kom till jästhyllan i affären, gapade den tom! Har folk börjat bunkra jäst igen, eftersom det hela tiden rapporteras i media att antalet bekräftat sjuka i covid-19 har börjat öka igen? I våras fanns det ingen jäst att uppbåda på flera veckor, kanske till och med en månad eller två. Jag glömde gå och titta på hyllorna med toalettpapper och pasta. Där var det också rensopat i våras.

Kanelbullar blir det emellertid ändå. Jag hade en blå jäst i kylskåpet och det går väl att baka kanelbullar på den också. Nu väntar jag på att bullarna ska jäsa så att jag kan sätta in dem i ugnen.

Ett annat roligt Facebook-minne