RRRRRRRR...

... detta ljuvliga, skorrande tungrots-R!

Oskar har på senaste tiden gått runt och sagt RRRRRing, som en föraning om att han snart kommer att bemästra R-ljudet. Men det har inte gått att få honom att använda RRRR i något annat ord.

Inte förrän nu. Det började med RRRRing och fortsatte, efter lite övning med OskaRRRR. Och så blev det gRRRRön och RRRRöd.

Och vi ska bara inte tala om hur det känns att höra honom säga KataRRRRina.

Det sista hindret i Oskars språkutveckling är på väg att monteras ner. Han ska nu bara lära om och komma ihåg hur ord med bokstaven R ska låta.

1800-talsbonde

Barnen i Gustavs klass ska spela in en film, som handlar om ett sägen, som utspelar sig i Dalby. I förra veckans veckobrev stod att barnen tisdag den här veckan ska ha med sig kläder att ha på sig under inspelningen. Det stod också att barnen hade fått titta på bilder i skolan för att se vilken typ av kläder man hade på 1800-talet.

Mer stod det inte. Okej, 1800-talskläder. Det gjorde mig inte särskilt mycket klokare. Jag pratade med Gustav och han sade att han skulle vara en bonde.

I helgen var jag ute i affärerna och letade efter en väst och en skjorta. Kom hem med en hatt och en skjorta, som jag vid närmare eftertanke inte kommer att skicka med till skolan.

Idag fanns det lite mer information i veckobrevet. Emil i Lönneberga, ungefär så är det tänkt att barnen ska se ut.

Det kommer Gustav inte att göra. Han kommer att ha med sig ett par bruna byxor, en ljusblå skjorta, en mörkblå farfarströja samt en svart hatt. Det får vara bra så med tanke på att framförhållningen inte varit den bästa från skolans sida.

Årets första träningsrunda

- Vad ska vi göra på söndag? undrade Jörgen tidigare i veckan.

- Jag ska tvätta klockan tre, blev mitt svar och det satte effektivt stopp för planer på någon utflykt. Jörgen föreslog i stället att vi skulle kicka igång vår träning efter vinteruppehållet. Vinter och vinter, förresten. Enligt SMHIs årstidskarta är det fortfarande höst. Helt ljuvligt!

Tillbaka till träningen. Efter en lätt frukost gav vi oss iväg. Rundan vi skulle gå kan göras olika lång, 5 km och 7 km. Efter en knapp kilometer frågade Jörgen hur långt jag hade tänkt gå. Det stod snabbt klart att Jörgen ville gå den längre rundan och i ett högre tempo än jag orkade hålla, så han fick dra iväg.

Det blev första gången jag var ute och gick utan att ha musik i öronen ... och det gick faktiskt bra. Jag försökte fokusera på att sträcka ut steglängden och att hela tiden hålla tempot så högt som möjligt.

När jag närmade mig min Run to the hills-plats, ett backkrön där vägen börjar gå ner mot Dalbyvägen, kände jag att jag inte skulle kunna låta bli att springa nerför backen. Det är som en reflex. Måste bara springa. Det var förvånansvärt lätt och jag orkade springa längre än vad jag någonsin gjorde i somras.

Totalt blev det knappt 5 km med en kilometertid på 9:04 minuter, vilket bara är 3 sekunder sämre än sista gången jag var ute och gick för ganska precis fyra månader sedan.

Sammanfattningsvis kan jag säga att dagens runda var sjukt jobbig men att jag är ruskigt nöjd!

Hur går det för vegetarianen?

Hela förra helgen höll Oskar fast vid att han inte äter kött. Under lördagen åt han återigen laxburgare men på söndagen skulle han inte äta kött. Vi diskuterade oss fram till att jag skulle koka pasta och gröna ärtor samt steka halloumi. Det skulle han äta. Gröna ärtor har han sagt förut att han tycker om men jag har aldrig sett honom äta det.

Han åt inte gröna ärtor i söndags heller. Jo, några stycken, sisådär många som går att räkna på ena handens fingar. Pasta åt han också. Halloumin ratade han trots att han tycker om ost och har ätit stekt halloumi vid andra tillfällen.

I  måndags åkte han hem till sin pappa. Där har han ätit fläsk, kyckling och köttfärs. Tidigare i veckan framhöll han fortfarande att han är vegetarian men att han kan äta kött.

Återstår att se hur det blir, när han kommer hem till mig på måndag i nästa vecka...

Själv har jag den här veckan utökat matrepertoaren med sushi. Jag har ätit det förr, åtminstone en gång i London på 1990-talet. Lite tveksam var jag allt men nu kan jag säga att sushi är jättegott!

Pokémon Go

Ett halvår senare än alla andra har även jag varit ute på Pokémon-jakt. Oskar frågade tidigare idag om jag inte kunde ladda ner Pokémon Go. Jag trodde att min telefon skulle protestera på grund av minnesbrist men det gjorde den inte.

Oskar och jag gick ut för att leta Pokémon-figurer men det fungerade inte alls. Hem igen och googla hur man ska göra och för att försöka ta reda på vad det var i min telefon som protesterade. En omstart senare och sedan gav vi oss ut igen, den här gången även med Gustav som sällskap.

Barnen tyckte att det var jätteroligt och jag tyckte att det var minst lika roligt att ha kommit på ett sätt att få dem att följa med ut och röra på sig. Vi har redan planerat en ny jaktrunda i morgon efter frukost.

Ska han bli vegetarian?

När jag hämtade Oskar på fritids igår, berättade han för mig att han har slutat att äta kött. Han hade ätit samma mat som kompisen L på lunchen, det vill säga skolans vegetariska alternativ. Han ville absolut inte äta kött till middag hemma.

Jag frågade vad han ska äta i stället för kött. Pasta och morötter, var Oskars förslag. Jag berättade för honom att det inte räcker för en balanserad kost. Han måste äta ärtor, bönor och linser också för att få i sig proteiner. Oskar funderade en stund och kom fram till att han tycker om ärtor.

Gårdagens diskussion slutade med att han åt fiskpinnar till middag.

När jag hämtade honom idag, talade Oskar om för mig att han hade ätit samma mat som L idag också. Jag har ännu inte, efter flertalet frågor till honom, lyckats klura ut om han verkligen åt det vegetariska alternativet (tomat- och grönsakssås med sojafärs) eller bara pasta och morötter. Han har talat med sin lärare om att han inte äter kött och P sade till honom att han måste säga till oss föräldrar att skriva ett brev till skolsköterskan, om det är så att han vill fortsätta äta vegetariskt i skolan.

Jag bävade lite för hur det skulle gå med dagens middag, som jag planerat skulle vara hamburgare och laxburgare.

- Jaaaaa, hamburgare! jublade Oskar, när middagen stod på bordet.

Han åt en laxburgare med bröd, ketchup och rostad lök. Kötthamburgare ville han inte ha. Jag undrade om han verkligen ville ha laxburgare, när han inte äter kött.

- Vad är lax? frågade han.

- Det är fisk.

- Fisk är kött, konstaterade Oskar, men jag kan inte undvika det.

Det hade han ju rätt i. Det fanns inget annat alternativ att äta. Han säger att han får ont i magen av kött. Framtiden får utvisa vad det blir av det här. För min del får han gärna vara vegetarian i skolan.

Har jag slutat sticka?

Det har jag inte men andra halvan av 2016 kan sammanfattas med att jag stickade på hemliga projekt. Det var födelsedagspresenter och julklappar. Det finns fortfarande en hemlig stickning kvar, färdig men inte överlämnad.

Det började redan i juli, så jag började sticka på en halsduk, som skulle bli en födelsedagspresent till i mitten av december. Jag visste att jag skulle sticka just en halsduk. Jag visste också vilken färg jag ville att den skulle ha. Så småningom föll valet på garnet Malabrigo Merino Worsted. Mönster letade jag länge efter och hittade en halsduk som heter Extra Warm Men's Scarf (mönster finns på ravelry.com). Stickor 4,5 mm och det gick åt två härvor à 100 g.



Under hösten stickade jag ytterligare en halsduk (en julklapp) i samma mönster och garn. Den här gången gjorde jag den lite längre och då räckte inte två härvor.

Jag har stickat strumpor, närmare bestämt fyra par, alla stickade med stickor 2,5 mm. Det blev två par Oden socks (ravelry.com), ett par blå i Opal Surprise och ett par röda i DROPs Fabel. De andra två paren strumpor stickades också i DROPs Fabel och mönstret heter Woodlands (Garnstudio DROPs 135-12).