Ny mattebok gör skolan rolig

När Oskar gick i förskoleklassen, tyckte han att skolan var ganska tråkig. Han sade att det var alldeles för lite fri lek, vilket gjorde mig orolig för vad han skulle tycka om att börja i första klass.

Nu har han gått i första klass i en dryg månad och han tycker att det är jätteroligt. Jag frågade honom idag vad det är som har förändrats.

Hans kompis, S, från förskolan har börjat i förskoleklassen, så nu träffas de åter varje dag och det är ju klart att det är skoj.

En andra faktor är, enligt Oskar, att matteboken i ettan är mycket bättre än den de hade i F-klassen. Förra året var matteboken alldeles för lätt. Med tanke på hur mycket han pratar om mattelektionerna och matteboken här hemma, så är nog matte hans favoritämne.

Vardagsmotion

Eller kanske vatten över huvudet?

Det är lördag. Det betyder att mobilen inte börja spela sin trudelutt klockan halv sex. Vi kunde sova tills vi vaknade av oss själva, det vill säga till halv sju. Jag hade ambitionen att gå upp senast klockan sju men fortfarande klockan åtta låg jag kvar i sängen. Men sedan blev det fart på mig.

Frukost. Plocka med (förra veckans) tvätt. Packa upp det jag ännu inte hade packat upp efter förra veckan hos Jörgen. Ta hand om återvinningsmaterial och gå ut med det. Plocka fram lådorna med barnens vinterkläder för att se vad som finns och vad som passar. Starta diskmaskinen. Halv elva gick vi ut för att ta bussen in till stan.

Första stoppet nere i stan blev en second hand-affär. Jag tänkte se om det fanns vinterjackor för barn. Det fanns det inte. Däremot fanns det en kjol, som jag fastnade för så till den milda grad att jag köpte den ... utan att prova den. (Den passar, visade det sig, när vi kom hem.)

Andra stoppet gjorde vi på Stadium. Jag köpte ett par Timberland-kängor till Gustav att ha i vinter. Han ombads även prova vinterjackor, så att jag vet vilken storlek han ska ha, om jag bestämmer mig för att beställa via nätet. Efter lite letande hittade jag även strumpor för barnen att ha på gympan. Och så hittade jag, äntligen, en ny fleecejacka till mig själv. Den är våldsamt rosa!

Dagens ärenden var därmed avklarade och vi begav oss till busshållplatsen. Det var tretton minuter tills vår buss skulle komma. Då föreslog Oskar att vi skulle gå hem! Jag var inte säker på att han menade allvar men det gjorde han. Gustav var också med på det, så vi började gå.

Det visade sig vara 3,6 km att gå och det tog oss 39 minuter. Den sista kvarten var Oskar trött. Han ville stanna. Han ville sitta. Han höll på att dö av törst. Det var inte så konstigt att han var trött. Det tempot jag höll gjorde att han fick springa stora delar av vägen för att hänga med. Och han tog sig hem. Utan att stanna. Utan att sitta ner. Utan att dö av törst. Storebror bar hans jacka och höll honom i handen den sista biten hem.

Det är inte lätt...

... att vara Gustav och ha en lillebror, som gärna vill styra och ställa och känna det som om han är med och bestämmer över storebror.

Ikväll, strax innan läggdags, såg jag äntligen till att Gustav gjorde sin läsläxa. Han ska läsa 20 minuter om dagen och just nu läser han Trähästen av Eric Williams. Han hade inte mer än hunnit sätta sig för att läsa förrän Oskar, med hög röst, förkunnade:

- Jag tycker att Gustav borde läsa oftare.

Jag förklarade för honom att det inte är upp till honom att bestämma. Det är mitt ansvar att se till att Gustav gör sin läxa (och så småningom lär sig att själv ansvara för att den blir gjord, men det tog jag inte upp med Oskar ikväll).

Oskar gillade inte det svaret utan utbrast indignerat:

- Jooo! Tänk om jag vill vara sträng mot mina barn, när jag blir vuxen.

Hmmm, är det så att jag sätter käppar i hjulen för hans träningspass...?

Oskar har också hunnit med att fastställa att han tycker att Paris borde ligga i Frankrike. Det är sällan tråkigt tillsammans med honom.

Träning...

... eller vad man ska kalla det jag sysslar med några gånger i veckan. Jag byter om och går ut och går, så fort jag bara kan, och kommer hem drypandes av svett.

Förra sommaren började jag så smått att skapa en rutin att komma ut och gå. Jag var uppe före klockan sex några morgnar i veckan för att klara av motionerandet, innan resten av dagen startade. Under hösten och vintern var det svårt att finna motivation och promenaderna uteblev. Likaså under våren och större delen av sommaren.

Men nu är jag igång igen och har varit så sedan i slutet av juli. Nu börjar det ge resultat på mina genomsnittstider. Mina kilometertider låg en bit över 10 minuter. Det var först, när jag började springa i min långa utförsbacke, som jag kom under 10-minuterstrecket.

Numera går jag utan bekymmer en kilometer på under 10 minuter. Kvällens promenad var 5 km och jag hade en genomsnittstid på 9:14 min/km.

För 20 år sedan, om inte mer, gick pappa och jag en promenad i Bokskogen. Det var 7 km och vi tog oss runt på 63 minuter. Snart är jag kanske där igen.

Blå himmel

Det var nästan så att jag inte kände igen den, den blå himlen, och inte heller solen, när de visade sig igår. Regn, regn och åter regn och gråmulen himmel är ord, som i övrigt väl sammanfattar de senaste veckornas väder.

Det har inte hindrat Jörgen och mig att vara ute i naturen. Helgen för två veckor sedan plockade vi svamp, bland annat stolt fjällskivling, som visade sig vara utsökt god. Jag är alltid lite tveksam till svamp på grund av dess konsistens även om jag vet att jag tycker att svamp är gott. Stolt fjällskivling är godare än god.

Den helgen uppsökte vi även en del platser, som vi läst om i en bok, som heter Gåtfulla skåne. Vi var bland annat i S:t Olof och besökte offerkällan och jungfrukälla, som båda ligger alldeles i närheten av kyrkan.

Igår körde vi ut på Österlen. Gunnarshög och Kiviks musteri var målen samt att inte hamna i Simrishamn. Det är inget fel på Simrishamn, tvärtom, men ett tag var det som om vi inte kunde ge oss ut i bilen utan att på något sätt komma till Simrishamn även om det var en omväg dit vi skulle. På Gunnarshög köpte jag honung. På Kiviks musteri blev det äppelmos, fläder- och hallonmarmelad, blåbärsmarmelad samt lite olika sorters blandsaft till barnen. Vi stannade också till på ett annat äppelställe, där jag köpte två kilogram Discovery-äpplen till Gustav.

Vi köpte även lite smått och gott till kvällens värdpar. Vi var bjudna på middag hos Jörgens goda vän, D, med familj. Det blev en trevlig kväll med gott sällskap, god mat och gott vin. Och lite gos med hund. Det var längesen sist.

I morse var jag trött. Jag sov ända till klockan nio och jag kan inte minnas, när det hände senast. Jag stannade i Skurup tills Jörgen hade varit uppe på taket för att förbereda inför morgondagens sotarbesök. På vägen hem öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Det blixtrade och dundrade så att det stod härliga till. Mellan Staffanstorp och Lund körde jag i 40 km/h. Det var massor av vatten på vägen.

Nu ägnar jag mig åt veckans tvätt och i morgon drar en ny arbetsvecka igång. Och så kommer barnen hem. Längtar...

Åtta låtar

Den här låten påminner om min barndom ... Personality (Lloyd Price)
Jag var hemma från skolan och pappa hade precis visat mig hur jag kunde spela in låtar från radion. Han hade också visat hur jag kunde skriva upp vilka låtar, som fanns på kassetten, på kassettomslaget. Jag hade väl knappt börjat läsa engelska så det blev Pösenaliti...

Detta är mina ungdomsidoler ... Shout at the devil (Mötley Crüe)

Den här låten påminner mig om min stora kärlek ... Walk like you (James)
Egentligen vilken låt som helst med James...

Denna låt förknippar jag med min favoritplats ... Strövtåg i hembygden (Mando Diao)

Om jag känner mig ledsen spelar jag den här låten ... Summer rain (Paul Kelly)

Den bästa svenska låten just nu ... jag känner inte till några aktuella svenska låtar men Om (Niklas Strömstedt) och För kärlekens skull (Ted Gärdestad) är svenska favoriter, som alltid funkar.

Den här låten vill jag spela till min lillebror ... New life (Depeche Mode)

Den här låten säger något om mig ... efter några dagars funderande känner jag att jag går bet på den här.

Hur lär man sig läsa?

Hur gick det till, när jag själv lärde mig läsa? Jo, min pappa tog en kväll vid läggdags fram en bok, som heter Katten Jaum, och sade att jag inte fick gå och lägga mig förrän jag hade lärt mig att läsa. Det är en taktik, som initialt fungerar dåligt på mig, eftersom det får mig att gå i baklås och tvärvägra. Men den gången var pappa mer envis än jag och jag lärde mig läsa den kvällen. Jag var sex år gammal och hade inte börjat skolan än. Så vill jag i alla fall minnas att det gick till men jag kan ju minnas väldigt fel.

Min bror lärde sig läsa på egen hand på sätt och vis. Jag brukade läsa Tintin för honom på lördags- och söndagsmorgnarna. Han tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Och så verkade hans fantastiska hjärna och en dag gick han ut i köket, satte sig vid köksbordet och läste högt för mamma. Då var han fem år. Återigen, så säger mitt minne att det gick till.

Jag borde komma ihåg hur Gustav lärde sig läsa. Det var ju inte så längesen. Han var tidigt intresserad av bokstäver, kunde känna igen alfabetets bokstäver vid tre års ålder och kunde tala om vilken bokstav ord han hörde började på. Jag tror att han lärde sig skriva innan han lärde sig läsa. Han lyssnade på hur ord lät och parade ihop ljuden med rätt bokstav. Han skrev brev till tomten på det sättet innan han hade lärt sig läsa. Han hade börjat läsa så smått, när han började i förskoleklassen.

Oskar har inte alls haft samma intresse för bokstäver. Han gillar siffror bättre. Nu har han börjat i första  klass och säger att han inte vill lära sig läsa. Så här långt har han haft två läsläxor. Eftersom han ännu inte kan läsa, får han i stället peka ut de ord han känner igen och det är hittills sina klasskamraters namn. Men han känner också igen ord som 'jag' och 'och'. Ikväll, när jag hade läst färdigt kvällens godnattsaga, Svarta Hingstens son, tog jag fram en annan bok och Oskar pekade snabbt ut ord han känner igen ... och sedan var han ivrig att pröva på att ljuda sig igenom ytterligare några ord, som förekom ofta på sidan vi läste från. Han var också mån om att jag lät mitt finger följa texten, att jag läste långsamt ett ord i taget och att han fick upprepa orden.

Jag ogillar...

... å det grövsta detta avgrundsdjupa mörker jag hamnar i med jämna mellanrum. Hormonellt med största sannolikhet men det hjälper inte att veta det. På något satt ska man ta sig igenom skiten, få näsan över ytan och sedan trilla ner igen.