lördag 6 oktober 2018

Improviserar i köket...

... är inte något som ligger för mig. Jag vill ha ett recept att följa. Det förklarar varför jag tycker om att baka men inte är särskilt förtjust i att laga mat. Men plötsligt händer det...

Idag kände jag att det var hög tid att hitta på något nytt att äta. Måltiderna med barnen har kört fast i gamla invanda hjulspår. Jag kände också att jag ville ha kyckling. Med hjälp av Google hittade jag ett recpet på en fransk kycklinggryta. Det verkade hur enkelt som helst, slog jag fast utan att läsa igenom mer än vilka ingredienser, som behövdes. Föredömligt få ingredienser, kan jag tillägga.

Redan i affären måste jag börja improvisera. I receptet stod det creme fraiche med smak av franska örter. Någon sådan fanns inte i affären, så jag tog en parmesan-basilika-creme-fraiche i stället och hoppades att den skulle gå bra ihop med dijonsenap.

När det sedan blev dags att börja laga till maträtten, läste jag igenom receptet, som sade att jag skulle fräsa purjolök medan jag kokade upp creme fraiche blandat med vatten och dijonsenap. Sedan skulle jag lägga i purjolöken, strimlad kycklingfilé och broccoli. Det skulle sedan koka en stund.

Nja, så ville inte jag göra. Jag bestämde mig för att följa receptets inledening, det där med purjolöken och creme fraiche, vatten och senap. När purjolöken var stekt, åkte broccolin också i stekpannan och därefter ner i creme fraichen tillsammans med purjolöken. Jag stekte upp kycklingfilén, saltade och pepprade och sedan fick det göra sällskap med resten i grytan.

Det blev jättegott! Jag kommer att göra om den maträtten igen. Enligt receptet skulle den serveras med ris eller couscous. Jag valde spaghetti, eftersom det även passar till den andra rätten jag lagade till dagens middag: min gamla, trogna tonfisksås, som jag inte har lagat på säkert sju-åtta år. Den blev också god.

Barnen ger emellertid inte dagens middag några höga betyg. De åt pasta med ketchup. Oskar sträckte sig i alla fall så långt som att smaka på min pasta, som var indränkt med respektive sås, men han ville inte smaka på varken kyckling eller tonfisk.

2 kommentarer:

  1. Låter jättegott! En helt ny rätt! A la Katarina!

    SvaraRadera
  2. Det måste vara precis rätt sätt att laga mat. Själv ska jag göra bigosch i morgon, enligt ett recept i min utklippsbok från 70-talet. De viktigaste ingredienserna heter inte ens likadant längre men det jag hittade kommer att bli bigosch, min bigosch. Jag kommer inte att fresta mina polska grannar att smaka, dock.

    SvaraRadera