Som en köttbulle

"Kan du slå kullerbyttor", frågade jag Oskar.

"Ja, det kan jag. Man ska tänka att man är som en köttbulle och så ska man rulla fram över golvet. Men jag brukar tänka att jag är en lång spaghetti."

Det var svårt att hålla mig för skratt. Det kändes på något sätt så typiskt Oskar, att vara tvärtemot. Jag frågade varför han tänker så.

"För att jag är så bra på kullerbyttor", sade han som det vore en absolut självklarhet.

En stund senare frågade jag Oskar en annan sak:

"Vad är det du brukar säga att jag gör? Att jag går dig på huvudet?"

"Ja, mamma, du går mig på huvudet, när du ska rätta språket och så."