Vaggvisa

"Sjung en godnattsång för mig", sa Oskar, när jag stoppade om honom.

Jag hade precis läst första halvan av kapitel 25 i Harry Potter och den flammande bägaren för honom och bläddrade snabbt igenom vaggvisorna, som finns någonstans djupt i minnets arkiv.

"När trollmor har lagt de elva små trollen...", började jag och hade plötsligt min pappas röst i huvudet. Han sjöng den här sången för mig, när jag var liten, och ikväll sjöng vi den tillsammans för Oskar. Ja, jag tror att du förstår vad jag menar.

"Morfar sjöng den här för mig, när jag var liten", berättade jag för Oskar.

"Det ska jag komma ihåg, när jag blir stor", svarade han och gosade ner sig under täcket.

Hipp hipp hurra!

Födelsedagar i coronatider, speciellt firandet av dem, är inte helt enkla att förhålla sig till. Gustav fick inget födelsdagsfirande i mars med den äldre generationen. Faktum är att vi har inte träffat morfar, mormor och J tillsammans sedan vi firade Oskar i januari.

I måndags fyllde mamma år och vi funderade på hur vi skulle fira henne. Utomhus skulle det vara, så mycket stod klart. Valet föll på grillplatsen i hennes förening och firande blev uppskjutet en dag, eftersom väderprognosen var sisiådär inför måndagen.

Vi valde att träffas redan klockan 11 på förmiddagen för att pappa inte skulle behöva åka buss och tåg i rusningstrafik. Barnen och jag tog med oss trangiaköket och allt vad som behövdes för att vi skulle kunna göra varm korv med bröd. Varför trangiakök, när vi var på en grillplats? Jo, sånt där med grillar håller vi inte på med. Trangiakök har jag däremot blivit ganska bra på. När vi hade ätit gick mamma och J hem och hämtade en äppelkaka och glass.

Det blev ett enkelt men mycket lyckat födelsedagsfirande och speciellt eftersom vi alla var på samma plats under ett par timmar. Naturligtvis saknade vi Torgil och hans familj.

Tranigaköket har fått tjänstgöra tidigare i sommar också. Då tog barnen och jag tåget till Malmö för att hälsa på morfar. Då var det ännu besöksförbud i huset, där morfar bor, men vi hade i vilket fall som helst valt att träffas utomhus. Vi gick till Pildammsparken och även den gången blev det varm korv med tillbör att äta. Det är snabbt och enkelt fixat med trangiaköket.

Vi fick storpublik under vår måltid. Ett tjugotal kajor samt en kråka var mycket nyfikna på vad vi höll på med och det blev till slut mycket närgångna, men inte FÖR mycket.

Dagens plan...

... var att köra barnen till kompisar i Dalby klockan 12 och därefter åka till Elgiganten vid Stora Bernstorp i Malmö för att hämta en datorskärm, som jag har beställt.

Så blev det emellertid inte, eftersom min bil (Fanskapet!) visade sig vara stendöd, när vi skulle köra till Dalby. Jag ringde bärgare, som kom ett par timmar senare och som hjälpte mig att starta bilen. Jag skulle därefter köra i 45 minuter för att batteriet skulle laddas. Det gjorde jag och jag såg till att avsluta färden hos en bilverkstad för att boka tid för att få ett nytt batteri till bilen.

Bilen står nu kvar hos bilverkstan, eftersom den inte gick att starta, när jag skulle köra därifrån. Nytt bilbatteri kommer i morgon och då återstår att se om det löser problemet eller om det är något annat, större fel, typ att generatorn inte fukar som den ska.

Det är alldeles underbart att ha bil. Eller inte!

Med klet i håret

Båda barnen har under sommaren uttryckt önskemål om att få låta sitt hår växa längre. De var båda tjusigt kortklippta till skolavslutningen i juni. Sedan dess har deras hår vuxit märkbart. Det ser ut som om Oskars hår har vuxit mer än Gustavs. Så kan det vara men det kan också vara en synvilla, eftersom Oskars hår är spikrakt medan det finns ett visst fall i Gustavs hår (att kalla det för lockar är att dra det för långt).

Gustav vill ännu inte ha en sax i närheten av sitt hår men Oskar gick i förra veckan med på mitt förslag att göra ett försök att få till en frisyr av hans långa (längre) hår. Jag ger mig inte på barnens hår själv med sax. Det skulle sluta i katastrof eller någon extremt ful pottfrisyr. Nej, Oskar och jag åkte in till stan i förmiddags och tittade in på en salong, som har drop in-tider.

Tjugo minuter senare kom vi ut och Oskar var mycket nöjd med sin frisyr. Jag tycker kanske att lite för mycket av det långa håret på huvudet klipptes bort men vad jag tycker spelar ingen roll. Det är Oskar som ska trivas med frisyren. 

Frisyren satte något "klet" i Oskars lugg så att den gick att forma och att den behåller sin form. Jag är analfabet, när det gäller hårprodukter bortom schampo och balsam, så jag vet inte vad det var hon applicerade i hans hår och jag och Oskar benämner det "klet". Oskar gillar det och eventuellt måste jag gå tillbaka till salongen och köpa en burk "klet" till honom.

Lite sommaraktiviteter

Allting är som vanligt och samtidigt är så mycket förändrat. Corona. Covid-19. Sars-CoV-2. Ett mikroskopiskt virus har ställt mycket på ända. På somrarna brukar barnen och jag åka buss och tåg kors och tvärs i Skåne. Sommaren 2020 har mest tillbringats hemma. Att ge sig ut i kollektivtrafiken är lite som att spela rysk roulette. Ibland är det nästan folktomt på bussarna. Andra gånger är de knökfulla (=skulle ha betraktats som halvfulla för ett år sedan) och det känns inte bra att ha främmande människor så nära inpå mig.

Oskar hade ett önskemål inför den här sommaren: att få åka och bada. Det har barnen aldrig gjort tillsammans med mig. Jag kan komma på flera anledningar till att det varit så. Bad kräver sol och värme, vilket är två fenomen som inte passar mig särskilt bra. Att vara på stranden är dessutom så erbarmligt tråkigt. Sist men inte minst, jag har ingen baddräkt och har inte haft någon sedan Gustav var nyfödd.

Veckan som gick har Jörgen varit hos oss. När Oskar fick veta att det skulle bli så, skyndade han sig att skriva till Jörgen och fråga om vi kunde åka och bada. Det tyckte Jörgen var en bra idé men han villkorade det. Oskar måste se till att jag köpte mig en baddräkt. (Jag vet inte varför Jörgen tycker att jag ska ha en baddräkt. Ingen av oss är strand- och badmänniskor.) Oskar höll sin del av avtalet och Jörgen likaså.

Dalbybadet skulle vara platsen för badandet bestämde Oskar och igår förmiddag åkte vi dit. Gustav valde att stanna hemma. Dalbybadet är jättefint. Det finns en 50-metersbassäng, som är rejält djup, en mindre bassäng med 0,8 meters djup samt en riktigt grund bassäng för de minsta barnen. Det finns stora grönytor.

Oskar är ett vattendjur. Han tycker om att hoppa från bassängkanten. Han simmar. Förutom att det var skönt att bada och att simma lite, så var den stora behållningen under gårdagen att få se Oskar simma. Under vårterminens simundervisning i skolan lades de sista bitarna på plats i hans simkunnighet. Det som återstår är att han ska bli mer säker på ryggsimmet, sedan kommer han att klara idrottsämnets kunskapskrav angående simning.

På eftermiddagen stannade barnen hemma medan Jörgen och jag promenerade in till stan. Det tar cirka 40 minuter. Vårt mål var Botan, där vi fyllde på vätskeförrådet med Kiviks goda Citronlemonad. När vi satt vid dammen och drack vår lemonad, funderade vi över om det var mycket folk på plats eller inte. Svårt att avgöra. Jag avslutade funderat med "Alla är nog på Österlen", eftersom det står i tidningarna att det är kaos på Österlen.

Från Botan fortsatte vi in till centrum, där vi köpte var sin falafel, vilket var ett vågspel. Skulle vi få falafel eller fal-ALLAFEL, som förra gången, när såsen lyste med sif frånvaro? Den här gången blev det falafel men jag var ändå inte helt nöjd. Falafel i Skurup eller i Malmö är utan tvekan godare. Jag får klara mig utan falafel i Lund (eller köpa den på något annat ställe i Lund).

19 000 steg blev det igår och det sov jag gott på sedan.