Andas djupa andetag

Det har varit en underbart solig och mild oktoberlördag. Jag undrar, när höstkylan slår klorna i oss. Igår morse var det inte alls varmt och enligt SMHI var det hösttemperatur ända ner i Skåne.

Jörgen och jag körde till Malmö efter frukost för att göra ännu ett pass i pappas lägenhet. Nu är de flesta skåp och lådor tömda, likaså klädkammaren och källarförrådet. Nästa helg ska jag se till att få med mig de saker jag har lagt undan till Torgil och så ska jag snygga till i lägenheten. Sedan är det dags att ta dit någon som kan värdera.

Vi fyllde Jörgens bil till bredden och körde till Gastelyckans återvinningsstation, dit vi kom strax innan stängning.

Efter det dagsverket hann vi med en tur till Dalby Norreskog. Det var alldeles ljuvligt att gå genom bok- och ekskogen och sedan komma ut i Dalby hage och stå i solen under en alldeles blå himmel. På avstånd såg vi en rovfågel sväva runt, först nära marken och sedan allt högre upp, på de termiska uppvindarna. Att stå tyst och stilla och följa fågelns cirkulerande stigning var rofullt energigivande.

Att orka eller inte orka...

... det är frågan. Jag undrar titt som tätt hur mycket jag orkar. Är jag nära gränsen eller finns det marginaler kvar? Hur vet man?

Just nu är jag trött. Jag känner mig ledsen. Jag känner mig sticksig och det skaver överallt inombords. Allting går i 150 knyck. Det finns inte tid för reflektion. Helgerna, som är tänkta att användas till att hämta kraft inför en ny arbetsvecka, är över i ett nafs samtidigt som det känns som en oändlighet från det ögonblick jag kör från jobbet på fredag eftermiddag tills jag är tillbaka på måndag morgon. Det är en besynnerlig känsla. Tvätta, handla, jobba, hjälpa barnen med läxor, tömma pappas lägenhet, planera minnesstund ... att göra-listan tar aldrig slut.

Ett tecken på hur trött jag är att det känns som om hjärnan inte fungerar. Flera, flera gånger om dagen säger jag något helt annat än det jag tänkt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt till Oskar att han ska ställa in sin tallrik i mikron, när han dukar av efter middagen. Sådana små felsägningar, ett ord som byts ut mot ett annat, har blivit mycket vanliga. Ikväll inträffade något nytt, när jag skulle laga middag. Jag behövde 7 dl vetemjöl till fläskpannkakan. 1 dl vetemjöl väger 60 g. Jag kunde inte räkna ut hur mycket mjöl jag skulle väga upp utan måste be Gustav hjälpa mig.

Mitt blodtryck och min puls fortsätter sin mystiska dans. För några veckor sedan var vilopulsen nästan nere på 60 slag/minut med följden att blodtrycket sköt i höjden och blev för högt. Nu är blodtrycket utmärkt men i gengäld rusar pulsen iväg bara jag tänker på att röra på mig. Det gör att jag är andfådd ofta under dagen. Jag gissar att det bidrar till att jag känner mig trött. Jag vet inte vad som är hönan eller ägget - pulsen eller blodtrycket. Jag vet bara att de följs åt, fast tvärtom.

Jag längtar efter att komma ut i skogen. Jag vill vandra i tjock mossa. Jag vill omslutas av grönska. Mossan på marken är fullt tillräcklig den här tiden på året. Den är så underbart grön. Grön i kubik. Grönt är skönt, sa jag till Gustav igår och det är dagens sanning!

Konsten att använda en fåtölj

Elsa fyllde år idag och barnen och jag var där och firande henne. Gustav och Oskar tog verkligen chansen att ... ja, kanske inte sitta i men i alla fall använda Jörgens stora fåtölj.

Det finns ingen position som är omöjlig för dem, tycks det som.

Äntligen!

Det blev en lite annorlunda fredagskväll den här veckan. För flera månader sedan sa Gustav att han skulle vilja spela Tjuv och polis med Jörgen. Ikväll blev det av och Gustav gick in i spelet med liv och lust.

När vi hade spelat en stund, ville Gustav att vi skulle ha musik på i bakgrunden. Det bringade mig ur fattningen en lång stund. Gustav brukar vilja att vi stänger AV all musik. Det han ville sätta på var musik av en Simon Viklund. Musiken finns med i Payday 2, som är ett onlinespel Gustav brukar spela. Det var riktigt bra musik. Dessutom valde Gustav olika låtar/stycken för olika situationer i spelet.

Jag tycker att det är ett komplicerat spel. Eller, det kanske inte är själva spelandet som är svårt utan att hålla alla reglerna i huvudet.

Gustav har massor av idéer om hur man skulle kunna förändra spelet men med en fredagstrött hjärna var det fullt tillräckligt att hålla reda på de regler som finns och inte ens det lyckades särskilt bra.

Om du vill ha service på banken...

 ... ska du inte välja SEB som bank. SEB tycks inte vilja ha privatkunder. Att återkoppla till kunder verkar inte heller vara viktigt. Att lämna rätt information är också överreklamerat.

En låst dörr talar sitt tydliga språk. Dörren till ett SEB-kontor är numera låst. För att komma innanför dörren måste man ha bokat en tid. Vill du boka tid, måste du vara ute minst två veckor i förväg. Jag var på SEB idag. Jag hade bokat tid ... för två veckor sedan. Medan jag stod och väntade på att bli insläppt, såg jag en SEB-kund och två potentiella kunder, som inte släpptes in, vilket ledde till varierande grader av irritation hos kunderna.

I somras, när jag var på ett förbokat möte på SEB, fick jag veta följande: Som dödsboägare är det bara att komma in på banken med dödsboets räkningar, så kan de betalas där. Vidare kan bouppteckning göras med fullmakt från övriga dödsboägare men vid arvsskifte måste alla vara närvarande. Idag fick jag veta att det inte alls går att betala räkningar på banken. Det finns en posttjänst för det. Dessutom är det så att både bouppteckning och arvsskifte kan göras med fullmakt/ombud. 

Jag upplever inte själv att jag är dum i huvudet och har svårt att förstå saker men i det här fallet börjar jag ju nästan tvivla på mitt eget förstånd.

Att det inte går att betala dödsboets räkningar inne på bankkontoret vet inte ens bankens övergripande kundtjänst. Jag ringde till det lokala SEB-kontoret i augusti men blev kopplad till stora kundtjänst. Jag beskrev mitt ärende och berättade att jag ville boka en tid hos banken. Stora kundtjänst skulle be det lokala kontoret ringa upp mig. Jag väntar fortfarande på det samtalet. Ett plus i kanten är att stora kundtjänst berättade för mig om posttjänsten.

I somras var jag på SEB för att visa upp en framtidsfullmakt, som pappa hade lämnat till mig och min bror. Jag ville veta hur SEB ställde sig till den och om den skulle gå att använda och i så fall till vad. Det visste de inte på det lokala kontoret men de tog en kopia på fullmakten. Denna skulle visas för bankens jurister och därefter skulle de återkomma till mig med besked. Behöver jag ens nämna att jag fortfarande väntar på även det samtalet.

De luddiga rekommendationernas ...

... och restriktionernas tid fortsätter. Från och med den 29 september ska vi mer eller mindre få gå tillbaka och leva som vanligt. Hurra! Men ... vänta nu, det gäller bara om man är vaccinerad. Är man inte vaccinerad ska man fortsätta hålla avstånd, undvika större evenemang, undvika trängsel med mera.

Min tolkning av detta är att jag bör fortsätta hålla avstånd och undvika platser med mycket folk, till exempel restauranger, biografer, konserter, fotbollsmatcher och så vidare. Jag vet ju inte om de andra, som är där, faktiskt är vaccinerade. De kan ju lika gärna tillhöra gruppen "äh, det har inte blivit av att jag vaccinerat mig" och "vad då, det är ju orättvist att jag inte får gå på konsert bara för att jag inte är vaccinerad". 

Gör om, gör rätt. Inför vaccinationspass! 

Hur lång tid tar det att duscha och tvätta håret?

Klockan i sovrummet slog om från 20:05 till 20:06, när jag började gå mot badrummet. Oskar gissade att jag skulle vara tillbaka kl 20:15 men jag kände att jag skulle väl åtminstone ha tio minuter på mig, så 20:16 var min målsättning.

Klockan 20:14 tog jag steget in i sovrummet igen, nyduschad med det nytvättade håret i turban på huvudet. Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv.

Fredagkväll vid TVn

Det är fredag. Första arbetsveckan är avklarad. Gustav och jag har ätit middag. Jag har uppdaterat diverse kalendrar inför nästa vecka. Jag har varit ute på en promenad. Nu har jag landat i soffan framför TVn ... och jag kan helt själv bestämma vad jag vill titta på. Det låter ju bra, om det nu fanns något att titta på.

SVT1 erbjuder Pappas pengar, som är någon typ av komedi med bland annat Olof Wretling men inte ens han kan få mig att vilja titta på det. SVT2 visar Benny och Kulturhuset, TV3 Lyckoviken, TV4 Tilde och Kanal 5 Estonia - fyndet som förändrar allt.

Jag kommer fram till TV6, som visar Seinfeld och det är ju ett bra program men det är då jag kommer att tänka på Netflix och den nya säsongen av Atypical. Den får det bli. Ett avsnitt ska jag nog klara av att se innan ögonlocken faller ihop.

Tankar vid en mangel

Jag har arbetat mig igenom ett tvättberg, som har byggts upp de senaste tio dagarna. En del av tvätten har jag tagit med mig hemifrån pappa. Det är lakan från hans säng (vi bäddade rent till Torgil i den) och handdukar från hans badrum.

Eftersom pappa alltid manglar sina lakan, gör jag också det ... med hans lakan. Det är pappa, som har lärt mig att mangla, men jag kommer inte i närheten av att göra det lika bra som han gör det. Pappas tålamod med att släta ut varje liten rynka, varje vikt kant, ett sådant tålamod besitter inte jag. Det är förvisso mycket lättare att mangla pappas lakan än mina egna. Anledningen stavas K-V-A-L-I-T-E-T. Pappas lakan är av mycket bättre kvalitet än mina. De som har sytt dem vet vad trådrakt innebär.

Medan jag står vid mangeln tänker jag att pappa nog aldrig får möjlighet att sova i lakanen, som jag har manglat.

Pelikan, påfågel eller fasan

Jag pratade med Oskar i telefon tidigare i veckan. Plötsligt avbryter han sig och säger:

- Det är en pelikan i trädgården?

- En pelikan?!? Jag funderar lite. Menar du en höger?

- Nej, en pelikan! säger Oskar. Du vet, en sån som var i trädgården en annan gång när vi pratade i telefon.

- Aha, du menar en fasan.

Dagen efter pratade vi i telefon igen. Oskar förde in pelikaner på nytt i vårt samtal:

- Mamma, du vet, pelikaner...

- Ja, vad är det med pelikaner?

- Dom har ju såna där fina fjädrar som dom fäller upp.

- Pelikaner har en gigantisk näbb. Du tänker på påfåglar.

Oskar funderar en stund.

- Påfågel är besvärligt att komma ihåg. Jag kallar dem för pelikaner.

Jag uppmanade honom att googla pelikan (åååh, vilken fin näbb) och påfågel. Förhoppningsvis har vi rett ut dessa fnurror på tråden, så att fasaner får vara fasaner, påfåglar får vara påfåglar och pelikaner får vara pelikaner framöver.