Hur blir barn till?

Inspirerad av en statusuppdatering på Facebook påbörjade jag ett samtal med Oskar (4 år):

- Oskar, var kommer bebisar från?

- De kommer från mamman.

- Hur då?

- De är inne i mammans mage och så öppnar man magen och bebisen kommer ut.

- Hur kommer bebisarna in i magen?

- Någon öppnar magen och stoppar in bebisen och så är den där.

Längre än så kom vi inte förrän storebror, snart 7 år, ville dela med sig av sin kunskap:

- Först kommer spermier in i ägget. Sedan delas ägget, äggets celler alltså. När det har varit där i flera år så är det färdigt. Barnet börjar komma. Sen kommer den ut ur snippan ur mamma.

Film är bäst...

... på bio, brukar man säga. Jag läste nyss en webbfråga på det här temat och mitt spontana svar blev att film faktiskt är bäst på bio. Men är det verkligen så?

Jag går inte på bio ofta. De senaste 15 åren har det blivit omkring ett biobesök per år och det har handlat om Sagan om ringen, Harry Potter och Hobbiten. Det är något speciellt med biobesök. Filmen får odelad uppmärksamhet. Bild och ljud är utmärkt. Ofta blir det god mat på restaurang i samband med biobesöket.

Finns det några nackdelar med biobesöket? Jag kommer att tänka på några på rak arm. Vintertid är det otympligt med alla ytterkläder, som man måste ha med in i biosalongen. Jag är inte heller odelat positiv till alla bildförbättringar som görs, high frame rate och 3D. Bilden blir fantastisk men det är jobbigt för ögonen att vänja sig och det behövs extra glasögon. Filmerna fylls dessutom med långa, tråkiga sekvenser som enbart finns med för att man ska briljera med den nya filmtekniken - och biljettpriset skenar. Och så är det detta med toalettbesök...

Jag börjar mer och mer luta åt att film är bäst hemma i vardagsrummet. Jag kan titta när jag vill, pausa när jag vill och jag kan plocka fram min stickning om jag vill.

Det godaste godiset just nu

Polly är gott men inte en favorit. Ahlgrens bilar är gott men inte en favorit. Kombinationen Polly och Ahlgrens bilar är helt outstanding!

Jo, men det är ju just precis vad vi vill ha...

... eller inte!

Jag läser en rubrik i Aftonbladets nätupplaga. "Kan bli ännu fler deltävlingar", står det. Ett superhemligt team på SVT ska göra om Melodifestivalen.

Det måste vara ett skämt. Idag är det fyra deltävlingar med 32 tävlande bidrag. Alldeles för många av dessa bidrag är direkt usla. Jag utgår från att fler deltävlingar innebär fler bidrag - bidrag som idag inte kommer med, eftersom de är sämre än de vi får se och höra på.

Nej tack, inte fler deltävlingar! Hellre färre och med bättre kvalitet på de tävlande melodierna!

Lära nytt

Det var ett par månader sedan som lusten att prova på tvåändsstickning slog till. Jag hade några projekt att avsluta innan det var dags att ta steget. Det finns en del som talar emot att jag skulle tycka om den här, för mig nya, tekniken. Man stickar med två trådar, antingen i samma färg eller i olika färg. Jag ogillar att sticka med mer än en färg (tråd). Man håller garnet i höger hand i stället för i vänster hand och det ser alldeles galet ut.

Idag var det dags att lära sig detta nya. Jag letade fram två restgarner (Drops Fabel) och hittade en bra instruktionsvideo på nätet. Det första varvet tog lång tid. De 40 maskorna tog faktiskt längre tid att sticka än ett varv med 700 maskor och mönsterstickning på en Harunisjal. Men jag tog mig igenom det och därefter ökade tempot även om det inte alls är i närheten av den hastighet jag kommer upp i med "normal" stickning.

De första varven handlade endast om att försöka ta sig från start till mål men sedan kunde jag börja styra stickningen och få mönstret att se ut som jag planerade.

Jag kommer utan tvekan att ge mig i kast med att sticka ett par vantar i tvåändsstickning. Jag ska bara hitta ett mönster.

Sjukstuga

Barnen kom hem igår efter att ha varit hos pappa och farmor i några dagar. Det är alltid lika underbart att få rå om dem igen. Vi gjorde inget utöver det vanliga utan det blev middag, bad och bokläsning.

Oskar har en hemsk hosta. Hos farmor hade han hostat så att han kräktes vid ett tillfälle. Förra sommaren sov Oskar två nätter i farmors säng. Båda nätterna kissade han i sängen. Den här gången hade han sagt till farmor att han inte skulle kissa i hennes säng. Han hostkräktes i stället... Nåja.

Med tanke på hur Oskar hostade och fortfarande hostar blev jag lite förvånad, när det idag visade sig att det är Gustav som är den som är mest sjuk av de två. Han är förkyld, inget snack om saken, men vid lunchtid idag fick han feber och det är inte alls mycket fart i honom. Nu ligger han på soffan och säger att han har ont i hela kroppen.

I förmiddags var Oskar och jag hos logopeden. Oskar har träffat henne några gånger om året sedan hösten 2012. Hos logopeden får Oskar prata om olika bilder medan logopeden noterar vilka språkljud som blir "rätt" och vilka som blir "fel". Vilken egoboost för mig som mamma att sitta och lyssna på en annan människa som är helt lyrisk över mitt barn. Oskar är smart och väluppfostrad och han kan allt, enligt logopeden. Jag måste erkänna att han var mycket charmig idag men han jobbade också mycket bra. Han har ett stort ordförråd, han talar med långa meningar och han talar grammatiskt rätt. Och, viktigast av allt, han gör framsteg med sina språkljud.

Logopeden är inte alls orolig över hans tal. Hon menar att han kommer att tala helt "rätt" när han börjar skolan och hon tror inte att vi kommer att behöva jobba mycket med honom. Hon vill fortsätta träffa honom några gånger om året för att se att det går åt rätt håll. Oskar kommer att behöva lära om hur många ord ska låta. Vi ska börja utmana honom att korrekt uttala vissa ljud och påminna honom hur orden faktiskt ska låta - allt på ett lekfullt sätt.

Efter besöket hos logopeden åkte vi till mormor, där Gustav var, för att äta lite lunch. Barnen lekte och hade riktigt roligt. Vid halvettiden var det dags för Gustav och mig att åka till Gustav skola för ett hälsosamtal med skolsköterskan. Då gick luften ur Gustav. Han var varm, hängig och glansig i ögonen. Vi genomförde samtalet även om det blev mest jag som pratade.

Aaaaaah!

Det där var mitt vårskrik! Jag kände det bubbla i mig redan i förra veckan, när jag körde mellan Tomelilla och Ystad. Solen lyste på det där alldeles speciella sättet, som bara kan upplevas i februari. Fälten var gröna. Gladorna gjorde nedslag i vägkanten.

Idag var det inte riktigt lika soligt. Solen fick mer leta sig fram mellan molnen. Jag satt i bilen på väg mellan Lund och Dalby, när kroppen plötsligt fylldes av ett lyckorus. Vårljuset var alldeles perfekt. Marken lyste som av guld. Det kändes som om hela kroppen var fylld av bubblig champagne.

Dags för vårskriket!

Djupt, djupt, djupt...

... imponerad av Charlotte Kalla!

Jag har precis sett en sammanfattning av damernas skidstafett i OS och trots att jag visste utfallet - guld till Sverige - så var det fruktansvärt nervöst att se Kalla på den sista sträckan. Vilken insats hon gjorde. Vilken styrka. Vilket upphämtning. Vilket upplopp.

Det är ett idrottsögonblick som jag kommer att minnas!

Snart...

... kommer SMHI att åter ta sin årstidskarta i bruk. Den har gjort ett uppehåll sedan den 22 januari, det datum då det rådde vinter i hela landet. Från och med söndag (16/2) är årstidskartan åter aktiv och eventuella vårtemperaturer kommer att redovisas.

Igelkott

Dalby Söderskog, april 2013

I söndags gick barnen och jag genom parken på väg hem till mormor. Plötsligt stannade Oskar och sade Åh. Han tittade upp i ett träd en bit bort och jag undrade vad det var han såg.

- En igelkott.

Jag tittade efter något spretigt i trädet, inte efter en igelkott men något som kunde liknas vid en igelkott, men kunde inte se något. Precis när jag var på väg att ge upp, fick jag syn på ... en ekorre.

Ikväll saknar jag...

... barnen!

Den här kvällen skulle inte bli så här. Jag skulle åka hem från jobbet vid halv fyra, hämta Oskar hos kompisen M och Gustav hos kompisen N. Vi skulle äta middag tillsammans och kura ihop oss i soffan och läsa böcker innan det blev dags att sova.

Jag kom cirka 300 meter på hemvägen och då tvärdog bilen. Det blev 35 minuters kall väntan i bilen på att bärgaren skulle komma. Sedan hade jag lite tur och hann med bussen hem i sista minuten, så jag slapp stå och vänta och bli ännu kallare.

Bilen befinner sig nu i Ystad. På måndag ska jag ringa verkstan och så kommer domen. Jag ställer in mig på det värsta och ser framför mig att sportlovet ägnas åt att köpa en ny bil.

Gustav är bjuden på kalas i morgon. Planen var att Oskar och jag skulle lämna Gustav på kalaset i Dalby och sedan åka ut till Skrylle och gå en promenad och därefter skulle vi handla på Hemköp innan det var dags att hämta Gustav igen. Nu blir det ingen promenad i Skrylle och troligtvis inget kalas för Gustav heller.

I ställer ska jag ägna morgondagen åt att hitta en hyrbil så att jag kan ta mig till jobbet i nästa vecka. Hade jag bara haft mig själv att tänka på, hade jag kunna ta bussen. Men barnen ska lämnas och hämtas på förskola och skola i Dalby och då är allmänna kommunikationer inte att tänka på. Tyvärr!

När jag kom hem för 1,5 timme sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna bli varm igen. Jag var kall in i märgen. Efter lite mat, känns det betydligt bättre, och jag ska sätta mig och titta på På Spåret med en stickning för händerna. Kanske blir det en okej fredagskväll ändå.

Färdiga stickprojekt

I förra veckan blev jag klar med ett par sockar, som är en något försenad födelsedagspresent till J. De heter Oden socks (mönster finns att hitta på Ravelry) och de var roliga att sticka och jag är nöjd med det färdiga resultatet.

Jag har stickat dem i garnet Drops Fabel och det gick åt knappt 1,5 nystan, så cirka 75 g. Stickor: 2,5 mm.

Jag tycker om att sticka med tunna stickor. Någonstans vid storlek 4-4,5 mm går gränsen.

Det har även blivit en tröja till Gustav. Avskyvärt tråkig att sticka och än värre att montera. En riktig mardröm och jag var på väg att ge upp vid flera tillfällen. Det är inte en vacker skapelse men den kommer att hålla Gustav varm. Han kan ju ha den under jackan, så slipper man se den.

Mönstret hittade jag hos Garnstudio (BabyDrops 10-14) och jag har stickat den i garnet Drops Karisma (ca 500 g) på stickor 2,5 mm och 4 mm.

Det enda positiva jag kan säga om tröjan är att färgen är alldeles underbar - mörkt chokladbrun.

Åter i bruk

Den här vackra koppen fick jag av min bror och hans dåvarande fru för snart 20 år sedan. Länge använde jag den till varm choklad. Det var en njutning att dricka varje kopp.

Sedan Gustav föddes har jag inte kunnat dricka mjölk och därmed är mina varm choklad-dagar över. Min mamma påstår att man kan göra varm choklad på kakao, socker och vatten men jag ställer mig skeptisk till att det blir gott.

Så för ett tag sedan kom jag på ett nytt användningsområde för koppen. Den kan få vara min godisskål!

Kors i taket...

... det svenska folket röstade rätt!

Deltävling 1 av årets upplaga av Melodifestivalen gick av stapeln ikväll. Barnen och jag hade förberett oss noggrant. Efter Superlördag och Vilse i Vintergatan var det dags för pyjamas på och tandborstning, följt av en stunds läsning (Minus och stora världen samt Madicken och Junibackens Pims). Klockan 20 satt vi redo framför TVn, barnen med en skål popcorn att dela på (ja, de fick popcorn att äta även om de hade borstat tänderna) och jag med min Harunistickning i händerna.

Det var mestadels en plåga att lyssna på bidragen ... med ett stort, lysande undantag. Melodi nummer 6, Songbird, som framfördes av Ellen Benediktsson. Det var en vacker melodi och hon sjöng den så bra!

Direkt till final gick just Songbird samt To the end med Yohio. Till Andra chansen gick Bröder med Linus Svenning och Survivor med Helena Paparizou. Jag är nästan lite smått chockad att min smak överensstämde med svenska folkets. Så brukar det sannerligen inte vara.

Även om det var en nästan genomgående en plåga att lyssna på bidragen och på programledarna, så lär jag och barnen titta även nästa lördag. Det hör på något sätt till.