Fulspel

Idag gjorde jag ett nytt försök att få Oskar att använda en skjorta. Jag började redan vid frukosten och sade att jag hade ett förslag på vad han skulle ha på sig idag. Och så lade jag till:

- Men jag är helt säker på att du kommer att säga nej.

- Varför tror du det? undrade Oskar.

- Du säger alltid nej, blev mitt svar. Och så är det ofta, men inte alltid, att Oskar säger nej bara-för-att om han ges chansen.

- Det är inte säkert jag säger nej. 

En stund senare plockade jag fram skjortan, för visst är det en skjorta, som har korta ärmar och i den är det isytt långa tröjärmar.

- Är det en skjorta? frågade Oskar.

- Nej, svarade jag och pekade på tröjärmsdelen och korsade fingrarna bakom ryggen.

Jag knäppte bara upp de översta knapparna, så att vi kunde dra den över huvudet på honom, precis som man gör med en vanlig tröja. När vi en stund senare skulle ta på oss ytterkläderna för att åka ner på stan, sade Oskar:

- Mamma, du hade fel. Jag sa inte nej. Jag tycker om den.

Det finns säkert saker att anföra mot hur jag fick Oskar att ta på sig den här skjortan. Även jag tycker att jag körde ett fult spel och kanske går det inte att försvara ... men Oskar har en skjorta på sig och han tycker om den, så det känns ändå bra.