Två trauman

Måndag. Första dagen i en ny arbetsvecka. Första dagen efter en veckas lov. Dagens bästa stund var när jag hämtade barnen på förskola/fritids. På vägen hem visade Oskar mig att tofsen på hans mössa hade ramlat av. Det var lite traumatiskt för honom. Han älskar denna Bamse-mössa.

Jag köpte mössan, när han började på förskolan i september 2011, för att han skulle ha den på sig under sovstunderna ute. Den har med åren blivit en favorit och han har använt den varje vinter. Numera sitter den åt ordentligt runt huvudet på honom men han vill inte alls höra talas om en ny mössa. Han var mycket nöjd, när jag sydde fast tofsen efter vi hade ätit middag.

Det andra traumat var lite mer dramatiskt och kom helt ur det blå. Vi var på väg till affären för att handla det jag glömde handla igår. På vägen börjar Oskar prata om sängar och blev plötsligt ledsen för att vi inte har hans gamla säng (=spjälsäng kvar). Tårarna rann på honom, när han berättade hur han saknade den och hur alla hans gosedjur hade kunnat få vara i den nu, om den hade funnits kvar.

Varför han kom att tänka på detta vet jag inte. Det är säkert tre år sedan vi gjorde oss av med spjälsängen och Oskar sov inte överdrivet mycket i den. Men han sade sig ha minnen av den, att han inte kunde ta sig ur den på egen hand utan fick hjälp av mig eller sin pappa. Där någonstans bytte samtalet skepnad och han glömde sorgen över sängen och fortsatte att prata om hur bra det är att ha en mamma och en pappa, som hjälper honom när det behövs.

Medan Oskar och jag var och handlade, stannade Gustav hemma och gjorde på egen hand veckans läsläxa. Instuderingsfrågorna var besvarade med hela meningar, som inleddes med stor bokstav och avslutades med punkt, allt enligt lärarens instruktioner. Han ville att jag skulle läsa igenom svaren så att där inte var några stavfel. (Ett sådant hittade jag och han kunde själv rätta till det.) Han börjar blir stor och tar större ansvar, vilket passar en blivande nioåring.