Imagination...

... running wild. Så började dagen!

Söndag morgon. Det innebär ofta att jag har bokat tvättstugan. När jag kom upp till tvättstugan, stod dörren på glänt. Jag frös ... och så började tankarna gå i huvudet.

- Varför är dörren öppen? Det är mörkt inne i tvättstugan. Vågar jag titta in? Tänk om det ligger någon död därinne! Tänk om det är ett blodbad!!!

Varför gör jag så mot mig själv? Det är samma sak, när jag ska öppna en soptunna modell större. Då kan jag vara övertygad om att jag kommer att hitta en död kropp. De tankarna började, när jag bodde i Uppsala 1993/94. För att slänga soporna, måste jag gå genom källaren, ut på gården, in i ett skjul och där stod sopkärlen. Just den här tankegången har jag dock lyckats få kontroll över och det är sällan den dyker upp.

Idag stod jag alldeles stilla utanför tvättstugedörren i vad som kändes som en evighet men som högst kan ha varit en halv minut. Sedan låste jag upp skåpet där nyckeln till tvättstugan ska hänga. Den var inte där. Pusselbitarna började falla på plats. Jag anade att grannen, som tvättade sist igår, hade låtit tvätt vara kvar i tvättstugan över natten. Hen har behållit nyckeln och den öppna dörren var en signal att jag, som ska tvätta nu på förmiddagen, inte är utelåst från tvättstugan.

Jag kunde ta mig ur min isstodsfas och när jag kom in i tvättstugan, visade det sig att min aning var riktig. Det hänger tvätt i torkskåpet och det ligger tvätt i torktumlaren. Jag hoppas att min granne inte tänker ta sovmorgon utan ser till att ta hand om sina kläder, innan jag ska upp till tvättstugan igen om sisådär tjugo minuter.