I förmiddags blev det en tur in till stan. För första gången i mitt liv var jag i stort behov av cellofan. Jag måste även, efter en stor utrensning som knappt lämnade något kvar, köpa nya tröjor till båda barnen.
När vi kom hem igen, var det dags för lunch. Oskar åt varmrökt regnbåge och en ostsmörgås. Jag åt revben. Gustav var inte hungrig men när han väl blir det, väntar prinskorv.
Medan jag dukade av efter lunchen, frågade Oskar mig om jag tycker att han har varit snäll i år. Mitt svar, med emfas, blev att det har han absolut varit. Han är en supersnäll pojke. Då frågade han om han hade varit elak. Mitt svar, återigen med emfas, blev att nej, han är inte elak.
Jag sade till honom att ibland gör han lite dumma saker, som kan driva mig till vansinne. Då förklarade Oskar för mig varför han driver mig till vansinne. Det beror på att han saknar sin kompis Magnus, som har flyttat till Island.
Att det är mer än tre år sedan Magnus flyttade, tycker Oskar inte är så viktigt i sammanhanget...
Den lille rackaren! Hur skulle man kunna bli arg på en liten kille som sörjer?
SvaraRaderaVilken fin kille som sörjer - det är moget!
SvaraRadera