Kärleken till träd

Veckans utflykter har för mig understrukit vilka fantastiska organismer träd är. Först och främst kan de vara oändligt ståtliga och vackra. Men de är också, liksom de flesta andra organismer, en komplexitet av olika funktioner.

De gröna löven och barren i vilka den livsviktiga fotosyntesen sker. I denna kemiska reaktion producerar träden energirik näring i form av glukos, i vars bindningar mellan atomerna soleenergi finns lagrad. Solenergin flödar sedan genom ekosystemets näringskedjor, från organism till organism, i form av olika mer eller mindre komplexa föreningar, och kan frigöras genom cellandningen. Till cellernas förbränning behövs syre och även det producerar träden.

På våren startar tillväxten. Nya skott skjuter och stammarna växer till i omfång med vårved och sommarved i årsringarna. I toppskottet produceras auxin, som är ett hormon som meddelar kambiet att det är dags att starta celldelningen. Trädets kambium sitter precis innanför barken. Där finns även floemet, genom vilket socker och näringsämnen transporteras. Vatten- och mineraltransport sker främst i xylemet.

Under marken finns ett symbiosförhållande mellan trädets rötter och svampar, mykorrhiza. Svampen hjälper trädet att ta upp vatten och närsalter och får i utbyte olika organiska föreningar.

Men främst är de magnifika och obeskrivligt vackra.

Brösarps backar, Hallamölla och Hästhagen

Kristi himmelfärdsdag. Blå himmel. Solsken. Ledighet. Vad gör man då? Ger sig ut på utflykt, naturligtvis, och njuter av allt det ljuvligt vackra naturen bjuder på just nu.

Först styrde vi kosan mot Brösarps backar (även om vi på något underligt sätt lyckades hamna i Simrishamn, inte ovanligt när vi är ute och kör). Jag har velat åka dit länge nu (ja, alltså inte till Simrishamn utan till Brösarps backar). Sommaren 1991 var jag där under skogistidens Sverigeresa och jag kan inte minnas att jag har varit där sedan dess. Jörgen lagade till kyckling på förmiddagen och gjorde en kall sås, som vi kunde ta med oss och äta till lunch.

Parkeringen vid Brösarps södra backar var i stort sett fullsatt men vi såg knappt till en människa under den stund vi var där. Alldeles i början av vår promenad hörde vi en gök i en dunge inte alls långt bort. När vi gick närmare, flög den iväg och det var första gången någon av oss faktiskt såg en gök.

Dagen var lite blåsig men vi hittade en solig plats i lä intill en låg stenmur och där slog vi oss ner för att äta vår lunch. Jörgen skulle koka kaffe och det krävdes lite uppfinningsrikedom för att rigga kaffebryggaren och skydda gaslågan från vinden. Böckerna vi hade med oss kom väl till pass.

I vår packning fanns det också jordgubbar att äta till efterrätt. Jordgubbar är gott men inget jag brukar äta med större aptit. Det brukar bli några stycken varje sommar men inte mer än så. Förra sommaren upptäckte jag att jordgubbar är riktigt goda, om de är skivade. Ja ja, jag vet att de smakar likadant hela som skivade men man kan inte vara logisk i sitt handlande hela tiden. Nåväl, Jörgen tog utan att blinka fram kniv och skärbräda och voilà, mina jordgubbar var skivade.

Klockan var omkring halv tre, när vi lämnade backarna och körde vidare till Hallamölla. Där hittade vi en lugn plats invid Verkeån och där satt vi och läste en stund i solskenet, precis sådant jag vill göra men aldrig tar mig tid till.

Det blev även en promenad längs med Verkeån, innan vi körde hem via Ystad, där vi handlade på ICA Kvantum. På väg mot kassorna, lade jag märke till att det går att köpa make-up-artiklar på ICA. När jag packade i måndags morse, måste jag ha glömt att lägga ner min kajalpenna. Jag har saknat den och det kändes skönt att kunna köpa en ny. Jörgen kallade den för en krita och förfasade sig över att jag hade betalat 85 kronor för en blyertspenna, som den senare fick heta.

Utflykterna tog inte slut där. Eftersom vi inte hade kommit upp i 10 000 steg under dagen, gav vi oss ut igen efter middagen. Kvällsturen tog oss tillbaka till Svaneholms slott men inte för att gå runt sjön. I stället ville vi utförska naturreservatet Hästhagen.

Vilken pärla Jörgen har där, bara ett stenkast hemifrån. Skogen är 80-130 år gammal och växer delvis på en höjd, där marken till övervägande del består av lera. Markvegetationen vittnade om att det måste ha varit alldeles vitt av vitsippor för några veckor sedan. Nu blommade ramslöken. Vi gick genom något som bara kan liknas vid en pelarsal med helt magnifika bokar. Till Hästhagen vill jag återvända fler gånger.

Dagen avslutades med var sin gin & tonic och en skål blandat lakritsgodis.

Kvällsutflykter

Den kalla våren är över och sommaren är här. Den här veckan har Jörgen och jag gjort utflykter på kvällarna efter middagen. Det är mycket värt att komma ut och röra på sig efter en dag på jobbet.

I måndags åkte vi till Mossbystrand och gick längs havet. Vid den här tiden på året är det så vackert att vara ute i naturen. Hela landskapet är fyllt av gula rapsfält.

Tisdag kväll tog oss till Häckeberga. Där var vi även en dryg vecka tidigare. Det är en speciell plats för oss, eftersom det var där vi hade vår första date i augusti förra året. Den här kvällen blev det en rask promenad i ganska kuperad terräng. Myggen var lite besvärliga. Klockan var närmare halv tio, när vi kom hem, så den kvällen blev det inte något Downton Abbey-avsnitt tittat på. Vi är mitt inne i säsong två.

I onsdags kväll gick vi runt Svaneholmssjön. Det var en mycket fin promenad. Vi gick medsols och kunde i början beundra stora bokar och ekar. Halvvägs bytte naturen skepnad och bjöd på alkärr, som nästan kändes exotiska. Den rundan gör jag mer än gärna om.

Barnen blir vuxna

Hela veckan har jag tänkt att på söndag ska barnen och jag åka ut till Skrylle, gå en promenad och äta glass. Så kom söndagen och att göra-listan kändes oöverstigligt lång. Det där med Skrylle kändes inte genomförbart.

Jörgen hjälpte mig att sätta perspektiv på tillvaron genom orden:

- Älskling! Solen skiner och barnen blir vuxna. Ut med er.

Jag tog itu med de första sakerna på min lista, vilket tog cirka två timmar och sedan satte barnen och jag oss i bilen. Solen sken. Himlen var blå. Temperaturen var behaglig.

I Skrylle kryllade det av människor. Vi bestämde oss för att gå en 3 km-runda. Det fanns mycket att titta på. Hur känner man igen björken? Bok, ek, rönn, humle, fräken, gullvivor. Jag hörde en fågelsång jag kände igen och med hjälp av Google vet jag nu att det var en grönsångare. Det är den som låter som ett mynt som snurrar mot en marmorskiva. Gulsparven sjunger ett-två-tre-fyr-fem-sex-sju.

Granskog är läskig. Den har inga löv. Det berättade Oskar. Han hittade en grankotte och den fick följa med hem.

Efter promenade åt vi var sin glass och sedan bar det iväg hemåt igen, redo att fortsätta göra alla måsten.

Oskar säger

Det är dags att göra en ny sammanställning över Oskars tankar och uttalanden:

- Mamma, när jag är 100 år och du är död, kan jag spela på datorn. Jag kan spela när jag vill och vila när jag vill.

***************

- God natt, Oskar.
- Tack, mamma.
- För vad?
- För att du gör mitt liv bättre.

***************

- Mamma, man kan skämta med sin mamma. Så här ... man säger: "Jag hatar dig, mamma" och så skrattar man och säger "Jag skämtade. Jag ÄLSKAR dig, mamma."

***************

- Mamma, jag vill att du ska föda barn.
- Jag kan inte det längre.
- Ät dig tjock. Då kan du föda barn.

Det finns saker som...

... kan få det att brinna i skallen på mig, till exempel när andra inte kan lära sig, alternativt inte kan respektera, de enklaste tvättstugeregler.

Hittills har det fungerat bra där jag bor, ända fram tills för en-två månader sedan. Jag har vid tre tillfällen råkat ut för att inte få tillgång till tvättstugan, när mitt tvättpass har börjat. Alla tre gångerna är det samma granne, som inte klarat av att följa reglerna.

Vi har ett enkelt bokningssystem. Det är en lista med en rad för varje dag i månaden och man skriver upp sitt namn och tiden man önskar tvätta.

Första gången det kärvade till sig hade min granne bokat tvättpass klockan 10-16. Efter att hans tvättpass hade börjat skrev jag upp att jag ville tvätta klockan 17-21. När det var dags att börja tvätta, fanns nyckeln till tvättstugan inte på sin krok. Jag ringde på hos grannen, som inte var hemma. Han kom hem tjugo minuter senare, varpå han upptäckte att jag bokat tvättid och han kom med nyckeln så fort han tömt tvättstugan.

Knappt två veckor senare var det dags igen. Jag skulle tvätta. Ingen nyckel till tvättstugan stod att finna. Jag konsulterade bokningslistan och tog kontakt med den granne som tvättat senast, inte samma som förra gången, för att fråga efter nyckeln. Den här grannen satte igång att leta efter nyckeln. En knapp halvtimme senare dök granne nummer ett upp och det visade sig att det var han som hade nyckeln, eftersom han tvättade. Han hade missat månadsskiftet och hade därmed skrivit upp sig på fel bokningslista. Han tömde tvättstugan och lämnade nyckeln till mig.

Idag står tvätt på agendan igen. Klockan 16 gick jag till tvättstugan för att börja tvätta. Ingen nyckel! Inte heller hade någon bokat tvättstugan idag. Igår hade däremot granne nummer ett tvättat klockan 15-22. Alltså gick jag och ringde på hos honom - igen! Han var hemma och det visade sig att han fortfarande hade tvätt i tvättstugan, 18 timmar efter att hans tvättpass var slut.

I de här lägena säger jag i stort sett inte något alls. Det blir inte mer än ett kort Hej! Nyckeln till tvättstugan... Jag litar inte på att jag inte kommer att häva ur mig allt det jag innerst inne önskar säga, om jag skulle konfrontera grannen, och det skulle inte vara rumsrent.

Vem har snott min Oskar?

Jag börjar tro att Oskar är bortbytt, att det är hans dubbelgångare som följde med hem från fritids idag.

Barnet, som är misstänkt likt Oskar till utseendet, har haft roligt på heldagsfritids idag. Min Oskar har aaaaaaaaaldrig roligt vare sig i skolan eller på fritids.

Barnet lämnade utan protester över datorn till storebror efter middagen. Min Oskar tycker oftast att det är såååååå orättvist när någon annan än han ska använda datorn.

Barnet åker gärna in till Malmö i morgon för att hjälpa morfar att handla. Min Oskar vill mycket ogärna lämna hemmet. I det här fallet uppvisade barnet vissa likheter med min Oskar. Barnet vill inte följa med till affären men, som sagt, till morfar vill barnet gärna åka.

Barnet sade att han vill åka tåg till Malmö i morgon. När jag sade att vi ska åka bil, sade barnet bara glatt Okej. Min Oskar hade blivit tvärarg över att inte få som han ville.

En annorlunda dag i skolan

Det var utvecklingsdag på barnens skola idag. Studiedag kallas det också. Lärarna var på fortbildning och ingen undervisning bedrevs.

Gustav och Oskar var på fritids hela dagen. När jag kom och hämtade dem, var Oskar i idrottshallen och spelade fotboll. Knock me over with a feather! Och än mer förvånande var att han sade att det hade varit en bra dag. Gustav berättade att det hade varit varmt, väldigt varmt. Han svettades under kepsen.

Vid middagsbordet frågade jag barnen vad de hade fått till lunch.

- Det vet vi inte, svarade Oskar. Dom berättade inte det.

Jag kunde inte låta bli att fråga om han hade blundat medan han åt men han förstod nog inte vad jag menade.

En vanlig dag i skolan går fröken igenom hela dagens schema på morgonen och berättar även vad som serveras i skolmatsalen. Jag gissar, av Oskars svar att döma, att denna annorlunda skoldag uteblev den rutinen.