Brösarps backar, Hallamölla och Hästhagen

Kristi himmelfärdsdag. Blå himmel. Solsken. Ledighet. Vad gör man då? Ger sig ut på utflykt, naturligtvis, och njuter av allt det ljuvligt vackra naturen bjuder på just nu.

Först styrde vi kosan mot Brösarps backar (även om vi på något underligt sätt lyckades hamna i Simrishamn, inte ovanligt när vi är ute och kör). Jag har velat åka dit länge nu (ja, alltså inte till Simrishamn utan till Brösarps backar). Sommaren 1991 var jag där under skogistidens Sverigeresa och jag kan inte minnas att jag har varit där sedan dess. Jörgen lagade till kyckling på förmiddagen och gjorde en kall sås, som vi kunde ta med oss och äta till lunch.

Parkeringen vid Brösarps södra backar var i stort sett fullsatt men vi såg knappt till en människa under den stund vi var där. Alldeles i början av vår promenad hörde vi en gök i en dunge inte alls långt bort. När vi gick närmare, flög den iväg och det var första gången någon av oss faktiskt såg en gök.

Dagen var lite blåsig men vi hittade en solig plats i lä intill en låg stenmur och där slog vi oss ner för att äta vår lunch. Jörgen skulle koka kaffe och det krävdes lite uppfinningsrikedom för att rigga kaffebryggaren och skydda gaslågan från vinden. Böckerna vi hade med oss kom väl till pass.

I vår packning fanns det också jordgubbar att äta till efterrätt. Jordgubbar är gott men inget jag brukar äta med större aptit. Det brukar bli några stycken varje sommar men inte mer än så. Förra sommaren upptäckte jag att jordgubbar är riktigt goda, om de är skivade. Ja ja, jag vet att de smakar likadant hela som skivade men man kan inte vara logisk i sitt handlande hela tiden. Nåväl, Jörgen tog utan att blinka fram kniv och skärbräda och voilà, mina jordgubbar var skivade.

Klockan var omkring halv tre, när vi lämnade backarna och körde vidare till Hallamölla. Där hittade vi en lugn plats invid Verkeån och där satt vi och läste en stund i solskenet, precis sådant jag vill göra men aldrig tar mig tid till.

Det blev även en promenad längs med Verkeån, innan vi körde hem via Ystad, där vi handlade på ICA Kvantum. På väg mot kassorna, lade jag märke till att det går att köpa make-up-artiklar på ICA. När jag packade i måndags morse, måste jag ha glömt att lägga ner min kajalpenna. Jag har saknat den och det kändes skönt att kunna köpa en ny. Jörgen kallade den för en krita och förfasade sig över att jag hade betalat 85 kronor för en blyertspenna, som den senare fick heta.

Utflykterna tog inte slut där. Eftersom vi inte hade kommit upp i 10 000 steg under dagen, gav vi oss ut igen efter middagen. Kvällsturen tog oss tillbaka till Svaneholms slott men inte för att gå runt sjön. I stället ville vi utförska naturreservatet Hästhagen.

Vilken pärla Jörgen har där, bara ett stenkast hemifrån. Skogen är 80-130 år gammal och växer delvis på en höjd, där marken till övervägande del består av lera. Markvegetationen vittnade om att det måste ha varit alldeles vitt av vitsippor för några veckor sedan. Nu blommade ramslöken. Vi gick genom något som bara kan liknas vid en pelarsal med helt magnifika bokar. Till Hästhagen vill jag återvända fler gånger.

Dagen avslutades med var sin gin & tonic och en skål blandat lakritsgodis.