Hela veckan har jag tänkt att på söndag ska barnen och jag åka ut till Skrylle, gå en promenad och äta glass. Så kom söndagen och att göra-listan kändes oöverstigligt lång. Det där med Skrylle kändes inte genomförbart.
Jörgen hjälpte mig att sätta perspektiv på tillvaron genom orden:
- Älskling! Solen skiner och barnen blir vuxna. Ut med er.
Jag tog itu med de första sakerna på min lista, vilket tog cirka två timmar och sedan satte barnen och jag oss i bilen. Solen sken. Himlen var blå. Temperaturen var behaglig.
I Skrylle kryllade det av människor. Vi bestämde oss för att gå en 3 km-runda. Det fanns mycket att titta på. Hur känner man igen björken? Bok, ek, rönn, humle, fräken, gullvivor. Jag hörde en fågelsång jag kände igen och med hjälp av Google vet jag nu att det var en grönsångare. Det är den som låter som ett mynt som snurrar mot en marmorskiva. Gulsparven sjunger ett-två-tre-fyr-fem-sex-sju.
Granskog är läskig. Den har inga löv. Det berättade Oskar. Han hittade en grankotte och den fick följa med hem.
Efter promenade åt vi var sin glass och sedan bar det iväg hemåt igen, redo att fortsätta göra alla måsten.
Klok Jörgen du har.
SvaraRaderaHan verkar klok den där Jörgen... Ibland måste man påminna sig om att livet är här och nu och sätta fokus på det som är viktigt och ibland, ja då behöver man bli lite påmind om det viktiga i livet
SvaraRadera